Ett omtänksamt och kärleksfullt inlägg.
Omtanke och kärlek kan vara så mycket – och så lite. Det kan handla om att man hör av sig till en sjuk och ensam vän för att kolla läget eller till nån som är ledsen. Och så kan det vara färska hallon som ens älskade ställer intill ens filmjölk så att man inte ska glömma bort att ta av de dyra bären som köpts i stället för onyttig choklad…
Tack Anna, för att jag kunde hälla hallon i min fil!
Idag har jag skrivit kapitel sjutton. Ett halvår av mitt liv på nio tätskrivna sidor. Månntro nån visar mig så mycket kärlek, omtanke och intresse att man läser mina ord nån gång..?
Tack till dig som läser min blogg också! Och extra tack till dig som kommenterar! Sånt lyfter och peppar mig under svarta dagar som jag inte klarar av att mota undan helt allena.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 