Ett prasslande inlägg.
Två prassliga julklappar är på ingående. Den ena gav jag mig själv när jag i början av veckan postade ett ja tack till två veckors gratis prenumeration på lokalblaskan. Igår fick jag en SvD-prenumeration på 30 dagar av snälla Anders, Officepaketmannen! TACK för att du tänkte på mig!
SvD i julklapp från Anders.
Jag är fullt medveten om att dessa klappar ger mig ringande prenumerationssäljare när gratisveckorna har gått ut. Men det får jag ta. Jag har ju accepterat villkoren. Det är när säljare INTE respekterar NIX och de regler branschföreträdarna själva har varit med att skriva samman som jag går i taket. Samtidigt önskar jag att de som säljer UNT och SvD sluter ringa efter ett år. NIX-reglerna säger nämligen att säljare får ringa om man har eller har haft ett etablerat kundförhållande och att…
[…] Detta gäller även en tid efter det att avtalet med det aktuella företaget upphört att gälla, minst sex månader men normalt inte mer än ett år. […]
UNT höll sist på i nästan ett och ett halvt år. Det gjorde mig ganska irriterad. SvD har jag aldrig haft tidigare. Däremot hade jag Dagens Nyheter ett tag, också en prova på-prenumeration som var gratis. Deras säljare var nog ännu värre än UNT:s. Flera vänner och bekanta har uttryckt att just DN:s prenumerationssäljare är bland de värsta säljarna. De argumenterar synnerligen aggressivt. Och visst minns jag ett eller två såna samtal.
Men just nu tänker jag njuta av mina prassliga julklappar – fast de har förstås inte kommit än. Det är nåt visst ändå med papperstidningar… UNT:s erbjudande fick jag gå med till brevlåda, medan SvD:s kom via e-post. Där är jag redan igång digitalt och kan numera läsa allt utan några begränsningar (annars brukar det räcka med att tömma cacheminnet…)
”Julklappen som älskar nya insikter…” Man kan använda en papperstidning på många sätt… Klicka på bilden och på pilen som kommer sen så får du se!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 