Ett soligt inlägg.
Tänk att jag tog mig i mitt kraglösa linne och gav mig ut för att få lite D-vitamin. Sol och ljus är inte heller fel. Det är dessutom gratis. Jag läste i min bok på gång om en nördig typ som bara sitter vid sin dator och tittar på kartor. Blek och glåmig är han, och endast en av dygnets 24 timmar lämnar han sitt rum – för att äta. Sån vill jag inte bli. Men kufisk är jag ju förstås redan. Och rädd för världen utanför. Är du?
Men innan dess köpte jag min första sms-tågbiljett för min lilla utflykt till verkligheten i morgon. Tio minuter efter köpet hade jag biljetten i min ajfån. Inte alls svårt och inte alls dumt! Det enda dumma är att det inte går att köpa öppna returbiljetter. Tror jag…
Vädret är riktigt somrigt idag. Det är både varmt och soligt. En svag vind blåser – och den är väldigt skön. Jag traskade nästan fyra och en halv kilometer idag. Inte på nån rekordtid alls – knappa åtta månaders stillasittande i bil eller vid jobbdatorn har inte precis gjort underverk med konditionen… Men det viktiga var att jag klarade av den sträcka jag hade tänkt mig OCH att ingen av mina hälsporrar gjorde sig påminda! Inte än, i alla fall…
Det blev en fin tur. Jag påmindes om att livet är en gåva och att jag har valt livet och ljuset framför det andra. Det där jag inte vill tänka på just nu utan har stoppat långt inuti mig. För idag är det ju MIN dag…
Här är några bilder från min promenad:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 