En promenad ner till vattnet frampå kvällen fick mig att fundera över änder. Transgender änder. För jag har fått för mig att änder periodvis byter kön… Kolla den här andmannen, till exempel. Han är på väg att få kvinnliga färger.
Transgender änder, denna MTF???
Vattnet är så underbart, men ljuset var om möjligt ännu sämre i kväll.
Kvällsvatten.
Jag strosade längs promenaden. Ett äldre par hade kört upp sin bil på gångbanan och fällt ut var sin vilstol. Där halvlåg de vid vattnet och tog en lur.
Ett hemligt, lite mystiskt ställe vid vattnet.
Grönskan var på sina håll enorm. Det finns inget annat ord!..
Grööönt är skööönt…
Lika ensam som anden var jag på min promenad. Mamma föredrog TV-fåtöljen och det där gräsliga sångprogrammet som varenda svensk utom jag tycks glo på… Det är bara plågsamt att lyssna på folk som inte kan sjunga och irriteras över varför en skåning är programledare för ett Ståkkhålmsprogram…
Lika ensam som anden är jag. Två transgender änder och jag i kväll…
Jag hittade en vrå. En vrå dit den som är ensam kan gå. En som jag.
En vrå vid vattnet för den som är ensam.
En motorbåt for fram och tillbaka över vattnet och skapade vågor. Nån som var uttråkad? Jag stirrade ner i vattnet – och såg inte min spegelbild men ända ner till botten. Det var inte i den här sjön min pappa drunknade. Då hade jag aldrig förlåtit den.
Det var inte den här sjön som tog min pappa. Tur för den, för jag hade aldrig förlåtit den.
Varmt och klibbigt i kväll, inte en droppe regn, inte en åskknall. Jag sitter och väntar på Morden i Midsomer. Veckans höjdpunkt. Till dess njuter jag av anblicken av denna otroliga färgklick som jag hittade bredvid min bil.
Färgklick vid bilen.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 