Ett gardininlägg.
Näpp! Nåt löshår var ju inte detta…
Vad det egentligen var lyckades Susanne klura ut! Kanske har hon hört både Fästmöns och mina fula ord ända bort till sig om morgnar och kvällar när mörkläggningsgardinerna i sovrummet ska hängas åt sidan eller fällas för. Jag har tidigare haft sidenband. Vackert och guldigt – och väldigt glidigt. Dessutom fastsatt med en hake som minst en gång om dan orsakar blodvite. Inte så smart med tanke på att jag svimmar vid åsynen av blod…
För 69 spänn hittade jag ett par såna här omtag på Chilli. Lite i pråligaste laget, kanske, men verkar funktionsdugliga. Och det är det viktigaste just nu!
Livet är kort.