Ett inlägg om en bok.
Ursäkta, jag kommer just från 1800-talets slut. Jag dök för ett tag sen ner i den lilla antologin Steampunk-sagor (red. Caroline L. Jensen). Där hamnade jag i dimmor och ånga, bland zeppelinare, tidsmaskiner och mekaniska människor en stund tack vare Nathalie Sjögren, en av medförfattarna. Steampunk är kanske inte genren jag först skulle lyfta ut ur en hylla för att köpa, men faktum är att jag blev glatt överraskad. Tack för boken, Nathalie!
Det första som slår mig är att texterna är så välskrivna. Och då menar jag inte bara utan korrekturfel – de finns, men är få. Jag menar att texterna är välformulerade och jag tilltalas av språket! Steampunkgenren får jag förklarad för mig i slutet av boken, men jag inser snart att det handlar om en sorts skräckhistorier som utspelar sig i slutet av 1800-talet och ofta bland ångande maskiner av nåt slag. Typ nån sorts blandning av Stephen King och Mary Shelley som författare.
Totalt har 16 författare skrivit 17 noveller om skräck och lite romantik. Bland mina klara favoriter finns Hans Olssons Filmvisning på salong Rentzo, som inleder antologin, men jag gillar också Annika Melins Ingen återvändo, Björn Flintbergs Céleste och Mikael Rebergs Stela leder, för att nämna några. Extra roligt är det att få läsa några rader om författarna och se bilder på människorna bakom texterna, nåt som finns i slutet tillsammans med förklaringen av steampunk som genre.
Toffelomdömet blir högt för den här lilla boken.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 