Ett inlägg om starten av en TV-serie med musik som huvudingrediens.
Igår kväll var det säsongsstart på TV4 av Så mycket bättre. Det är den fjärde säsongen serien går. Jag har bara följt nån tidigare säsong. Då blev jag glatt överraskad. För hur 17 lyckas man samla sju mer eller mindre musikkändisar som inte ska framföra sina egna låtar utan andras? Jag såg på annat igår kväll och kollade därför reprisen idag.
Den här fjärde vändan har man samlat ihop en salig blandning: Agnes, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Bo Sundström, Titiyo och Ken Ring. Jag hade hört talas om alla och hört nånting av och med de flesta, men det var sannerligen inte några artister som finns i mitt CD-skåp eller min vinylhylla (nej, det var länge sen jag sa upp Spotify) – förutom Ulf Dageby, dårå. Eller snarare Nationalteatern, som hans band heter.
Därför kändes det helt rätt att börja med den som jag kände mest till – Lill Lindfors. Och det blev alldeles förträffligt bra TV-underhållning!
Lill Lindfors inledde säsong fyra av Så mycket bättre. (Bilden är lånad från Lill Lindfors webbplats. Foto: Carl Hjelte.)
De sex övriga artisterna framförde egna versioner av låtar som Lill Lindfors spelat in. Eftersom det blev sex olika musikstilar har jag svårt att säga att den eller den var bäst – alla hade sin charm. Bo Sundström (från Bo Kaspers Orkester) inledde lite halvtrist med Jag tycker inte om dig, tycker jag, som inte gillar hans musikstil så särskilt. Ebbot Lundberg och Agnes gjorde fina versioner av Fri som en vind respektive En sån karl. Titiyo gjorde Blåjeans och stjärnljus, en sån där version man verkligen kan tänka sig ha i lurarna en tidig morgon på väg hem från en fest. Ken Rings version av Rus fick alla att dansa. Helt rätt var det också att avsluta med Ulf Dageby och Du är den ende.
Första delen av säsongens Så mycket bättre får högsta Toffelbetyg, helt klart!
Nästa lördag är Bo Sundström huvudperson.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 