Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lill Lindfors’

Ett inlägg om starten av en TV-serie med musik som huvudingrediens.


Igår kväll var det säsongsstart
på TV4 av Så mycket bättre. Det är den fjärde säsongen serien går. Jag har bara följt nån tidigare säsong. Då blev jag glatt överraskad. För hur 17 lyckas man samla sju mer eller mindre musikkändisar som inte ska framföra sina egna låtar utan andras? Jag såg på annat igår kväll och kollade därför reprisen idag.

Den här fjärde vändan har man samlat ihop en salig blandning: Agnes, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Bo Sundström, Titiyo och Ken Ring. Jag hade hört talas om alla och hört nånting av och med de flesta, men det var sannerligen inte några artister som finns i mitt CD-skåp eller min vinylhylla (nej, det var länge sen jag sa upp Spotify) – förutom Ulf Dageby, dårå. Eller snarare Nationalteatern, som hans band heter.

Därför kändes det helt rätt att börja med den som jag kände mest till – Lill Lindfors. Och det blev alldeles förträffligt bra TV-underhållning!

Lill Lindfors

Lill Lindfors inledde säsong fyra av Så mycket bättre. (Bilden är lånad från Lill Lindfors webbplats. Foto: Carl Hjelte.)


De sex övriga artisterna
framförde egna versioner av låtar som Lill Lindfors spelat in. Eftersom det blev sex olika musikstilar har jag svårt att säga att den eller den var bäst – alla hade sin charm. Bo Sundström (från Bo Kaspers Orkester) inledde lite halvtrist med Jag tycker inte om dig, tycker jag, som inte gillar hans musikstil så särskilt. Ebbot Lundberg och Agnes gjorde fina versioner av Fri som en vind respektive En sån karl. Titiyo gjorde Blåjeans och stjärnljus, en sån där version man verkligen kan tänka sig ha i lurarna en tidig morgon på väg hem från en fest. Ken Rings version av Rus fick alla att dansa. Helt rätt var det också att avsluta med Ulf Dageby och Du är den ende.

Första delen av säsongens Så mycket bättre får högsta Toffelbetyg, helt klart!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa lördag är Bo Sundström huvudperson. 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse såg jag en talgoxe utanför köksfönstret. Av nån anledning tänker jag alltid på min pappa då. Ibland inbillar jag mig att han har blivit en talgoxe i sitt nästa liv. Att han inte alls är död. Att han har fortsatt leva. Som talgoxe. Pappa tyckte mycket om småfåglar. Han, som annars inte var särskilt händig, knåpade ihop en matställning av sinnrik konstruktion som han monterade utanför köksfönstret i huset på R-gatan. Där satt han sen med en fågelbok och antecknade sina fågelobservationer.

Den här talgoxen, för övrigt, den dyker alltid upp med goda tecken. Ibland har den också dykt upp när man behövt tröst som bäst. Just idag känner jag sån saknad efter pappa. Jag skulle ha velat dela så mycket av händelserna, tankarna, orden etc med honom just idag. Men jag tror att den lilla talgoxen var han och att han har uppfattat skeendet!

Mamma, pappa och jag hade alltid en favoriträtt som vi lagade på lördagarna. Ofta blev det spaghetti med lök och köttfärs. Idag kändes det helt rätt att sno ihop den gamla favoriträtten – även om köttfärsen förstås var utbytt mot kycklingfärs.


Det ska vara ketchup och vitlökssalt på och mjölk i glaset. Tyvärr får jag dras med den blaskiga lättsockrade Heinz-ketchupen (därav den ljusblå ramen på etiketten) – det ska vara VANLIG Heinz-ketchup – , men snart är den slut. Notera för övrigt det fina bokmärket, signerat Milo Lilja, en julklapp från Mest Älskade Annan.

                                                                                                                                                              När jag kom hem ringde jag i tur och ordning Anna och sen mamma. Tredje person att vilja veta hur allt gått var vännen Jerry och han fick en kortrapport per sms. Jag ägnade sen en stund åt att fylla i en blankett och så gick jag ut i höstsolen för att posta brevet till Säkerhetspolisen.

Resten av eftermiddagen har jag ägnat åt att sila hjärnan med dagens intryck. Att laga mat är ingen favoritsysselsättning, men nu har jag bestämt mig att jag ska försöka göra det eftersom jag behöver äta bra. Aptiten är tillbaka och nu gäller det bara att inte falla i godisfällan igen. Den klarar jag mig utan!

Men i kväll blir det lite svårt att inte falla i ovan nämnda fälla. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT1 och tittade på höstens första Sommarpratarprogram. Och jag har godis kvar från i lördags… Medverkande i programmet är bland andra Annika Östberg och Eva Gabrielsson. Med flera. Det blir totalt sex program i höst och i kommande program dyker det upp spännande sommarpratare som Lill Lindfors, Monika Fagerholm, Birgitta Stenberg, Rikard Wolff och många andra. Återkommer förstås med en rapport om premiärprogrammet – på en blogg nära dig!

PS Jag är medveten om att man i vanliga fall säger/skriver ”sila intryck”. Men jag silar MED. Låter intrycken sila hjärnan så att det intressanta stannar kvar och bearbetas, medan det mindre intressanta och kanske irrelevanta silas bort. Det är liksom inte de nya intrycken som silas utan hjärnan. Ungefär som man gör en virussökning av datorn… 😉

Read Full Post »