Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘musikstilar’

Ett inlägg om starten av en TV-serie med musik som huvudingrediens.


Igår kväll var det säsongsstart
på TV4 av Så mycket bättre. Det är den fjärde säsongen serien går. Jag har bara följt nån tidigare säsong. Då blev jag glatt överraskad. För hur 17 lyckas man samla sju mer eller mindre musikkändisar som inte ska framföra sina egna låtar utan andras? Jag såg på annat igår kväll och kollade därför reprisen idag.

Den här fjärde vändan har man samlat ihop en salig blandning: Agnes, Ulf Dageby, Lill Lindfors, Ebbot Lundberg, Bo Sundström, Titiyo och Ken Ring. Jag hade hört talas om alla och hört nånting av och med de flesta, men det var sannerligen inte några artister som finns i mitt CD-skåp eller min vinylhylla (nej, det var länge sen jag sa upp Spotify) – förutom Ulf Dageby, dårå. Eller snarare Nationalteatern, som hans band heter.

Därför kändes det helt rätt att börja med den som jag kände mest till – Lill Lindfors. Och det blev alldeles förträffligt bra TV-underhållning!

Lill Lindfors

Lill Lindfors inledde säsong fyra av Så mycket bättre. (Bilden är lånad från Lill Lindfors webbplats. Foto: Carl Hjelte.)


De sex övriga artisterna
framförde egna versioner av låtar som Lill Lindfors spelat in. Eftersom det blev sex olika musikstilar har jag svårt att säga att den eller den var bäst – alla hade sin charm. Bo Sundström (från Bo Kaspers Orkester) inledde lite halvtrist med Jag tycker inte om dig, tycker jag, som inte gillar hans musikstil så särskilt. Ebbot Lundberg och Agnes gjorde fina versioner av Fri som en vind respektive En sån karl. Titiyo gjorde Blåjeans och stjärnljus, en sån där version man verkligen kan tänka sig ha i lurarna en tidig morgon på väg hem från en fest. Ken Rings version av Rus fick alla att dansa. Helt rätt var det också att avsluta med Ulf Dageby och Du är den ende.

Första delen av säsongens Så mycket bättre får högsta Toffelbetyg, helt klart!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa lördag är Bo Sundström huvudperson. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för Kiss och Bajs!!!


Idag har jag en riktig hemmadag!
Jag gillar verkligen att gå och skrota hemma – om jag inte är tvungen till det utan det är självvalt. Utanför regnar det fortfarande och jag njuter i fulla drag av att bara göra… ingenting.

Riktigt sant är det ju inte att jag inte gör nånting, för jag har ju tvättat en maskin och bäddat rent med mina nya satinlakan.

Titta så fint det blev! 


Överkastat är nytvättat
och hänger på tork, så bara för bildarrangemangets skull la jag dit Kiss och Bajs. De tronar annars, tillsammans med ett antal kuddar, ovanpå överkastet.

Nu ska man emellertid inte blanda ihop Kiss och Bajs i gosedjursversion med den fina akvarell jag fick till 50-årsdagen av Arga Klara. Den tronar än så länge i min bokhylla i sovrummet, i väntan på att jag ska hitta en passande ram. Den slutliga placeringen är ännu inte bestämd, men det kan bli på toadörren i hallen. Jag menar, då slipper ju folk gå in i städskåpet eller nån garderob av misstag när de vill kissa eller bajsa.

Kiss och Bajs i akvarellform. När vi ses ska jag be konstnären Klara att signera verket!


Jag känner mig döäcklig,
men ingen mer än jag själv drabbas. Jag har bara borstat tänderna och inte tvättat mig ännu och jag går omkring i rena underkläder, men skitful, oformlig grågrön t-shirt och slitna, tjockissvarta Nike-brallor. Igår slog det mig att ALLA som har gråa mjukisbrax tycks vara tjocka. Varför köper de inte tjockis-svarta mjukisbrax i stället? Då kan man åtminstone lura sig själv att fetman inte syns så mycket. Nä, gråa mjukisbrax gillar jag INTE.

Vad ska jag hitta på nu då? Tja, jag ska ta en surfrunda och sen blir det väl att slå en signal till mamma. Hon är så väldigt tyst den här veckan och skälet är ju hockey, vad nu det är för dumt påhitt!

Klockan 16 slutar Fästmön jobba och då ska jag åka och hämta henne. Vi måste sen stanna nånstans och kompletteringshandla till kvällens middag, som blir Tofflan’s cookalong no. 5.

Å vad jag njuter av tystnaden! Det enda som hörs är knattret av tangenterna och tyvärr en unge som gallskriker då och då. Men det senare får man borthöra ifrån. Jag är så glad att jag slipper höra sjutton olika musikstilar och färdigskrattade TV-program* samtidigt. Det enda som hörs i just denna stund är regnet… ungen som gallskriker…

Vad gör du idag då???


*färdigskrattade TV-program = TV-program där en (inspelad) publik hör skratta på de rätta ställena. Det bevisar en gång för alla att komedi inte är roligt. Jag menar, varför måste man tala om för folk när det är plats för skratt?

Read Full Post »