Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ytterkläder’

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.


De flesta tycker
att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

Regn på busskurens fönster

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.


I skrivande stund
vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

regnbåge

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.


Ibland efter regnet
kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Höstträd mot blå himmel

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.


Bilden ovan,
på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.


Vid samma tillfälle
fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

gult träd i dimma

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.


Hösten är emellertid en sorgeperiod
för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Pappa 1947

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.


Lite sorgligt var det också att se idag
att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja fy te rackarns! Snart är eländet, det vill säga julen slut. Detta är den tredje och sista juldagen. I morgon är det vardag igen – fast jag är ju förstås sjukskriven några veckor till. Trist, men tvunget.

Jag har inte gjort några stordåd idag, men jag körde en maskin tvätt och hängde tvätten. Det är lite kors i taket. Tvätten var emellertid lätt, inga tyngre prylar som jeans eller lakan.

tvätt

Lätt tvätt.


Jag blev så glad,
för vid lunchtid, när jag skulle äta frukost, ringde Mammakusinen B, den enda mammakusin som har brytt sig om både mamma och mig (och hon bor inte särskilt nära nån av oss). Jag gillar att prata med henne, för hon är skärpt och så förstår hon lite en hel del av hur det är, det här med krav och jul och sånt…

Efter frukost, mild lättyoghurt med müsli, blev det dags för dagens prövning: en tur till soprummet. Jag plockade ihop fyra påsar sopor, sen var jag slut. Men jag iklädde mig ytterkläder och halkade ut till soprummet. Det gör ont att gå. Det gör ont på en viss punkt. Det oroar mig lite.

Istappar

Istappar utanför porten.


Vaktis höll på att ploga
just när jag gick ut. Vet inte hur han gör med istapparna, de sitter väl kvar över portarna tills nån blir spetsad de smälter.

På eftermiddagen ringde först mamma och sen Fästmön. Mamma pratade i nästan en halvtimma och jag blir helt slut efter dessa långa samtal. Alla andra som ringer typ tio minuter. Jag varvade med lite läsning.

Läsning

Lite läsning.


Chokladkalendern behövde hyfsas.
Det var några dagar jag har missat att äta, så jag fick fem god bitar choklad.

Chokladkalender

Chokladkalendern är hyfsad.


Framåt kvällen
åt jag upp resterna av julmaten. Eller resterna… En del av dem… Resternas rester gick i sophinken. Nu är julen slut! Bara en julöl kvar…

Mysingen julöl

Det blev Mysingen julöl till maten idag. Gott! Jag har en flaska kvar.


Efter undanplockning och disk
var det dags för lite TV igen. Jag såg Lady och Lufsen och grinade floder. Snacka om post-op depp…

Lady

Lady när hon anländer som valp till Jim Dear och Darling.


Mina eksem
är fortfarande lika ilskna som igår. Jag har på magen och på rumpan, på benen och lite på armarna. Rumpan och magen är värst. Jag försöker att inte klia och att inte smörja in med Emovat mer än de två gånger/dygn man får. Men det är svårt att låta bli… Jag tycker fortfarande att Emovaten inte gör nån nytta.

Resten av kvällen blev det TV. Först första delen av tre av en dokumentär om ABBA, därpå första delen av Fjällbackamorden. Den ena rätt trist, den andra rätt OK.

fjällbackamorden

Fjällbackamorden var rätt OK med andra skådisar än i tidigare filmatiseringar av Camilla Läckbergs böcker.


I morgon är det vardag,
som sagt. Den hemska julen är slut.


Livet är kort.

Read Full Post »

Som alla andra måste jag ju förstås diskutera vädret. Jaa, det är vinter. Det har snöat mycket. Igår kväll började det dessutom blåsa hos mig. Detta skapade enorma snöhögar utomhus – den största låg utanför min garageport i morse. Vaktis var annars ute före klockan sju och plogade. Det blev glashalt, men jag slog inte ihjäl mig, till somligas förtret säkert. Jag bröt inget ben i kroppen heller. Nej, jag ramlade inte ens. Däremot gick jag som en gammal tant ut till garaget. Medan jag skottade undan snöberget utanför mitt garage tänkte jag på lille pappa som fick skotta och skotta och skotta, sin dåliga rygg till trots. Det var ju inte alltför ofta som Tonårs-Tofflan hjälpte till med skottning, liksom…

Det var mycket trafik och långa köer till jobbet i morse. Där hastigheten är 70 enligt vägmärkena gick det i cirka 30. Så det tog sin lilla tid att komma fram. Nu har jag jobbat en god stund och fått mycket gjort. Därför unnar jag mig att skriva ett blogginlägg på min fikarast.

utsikten från korridoren baksidan

Nog har det kommit en del snö här, alltid. Den här bilden har jag tagit genom ett fönster i slutet av korridoren på baksidan på jobbet.


Jag har fått ”min” första folder levererad.
Den blev väldigt fin! Det känns konstigt att kalla den ”min”, jag har varit mellanhanden mellan beställaren och den duktige grafiske formgivaren. Jag försåg formgivaren med underlag och beställaren och jag korrekturläste och granskade. Det var lite struligt eftersom beställaren så sällan är på sin arbetsplats, men slutresultatet blev verkligen bra och jag tror att alla är nöjda.

Redan med ytterkläderna på, i princip, gav jag lite hands on-hjälp till en forskare som har jobbat med sin personliga hemsida efter en kurs med mig. Forskaren hade problem med inloggningen, så vi tvingades ha en liten kurs vid min dator. Det var den gången jag skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!!!

Tiden går fort och det var ett tag sen. Teknikerna har väl

jobbat på problemet

för igår kunde han äntligen logga in och börja arbeta med sin sida.

Dagen för övrigt idag innebär en del nyheter som jag ska skriva till institutionens intranät. Det är rätt mycket pyssel och tar sin lilla tid eftersom alla sidor ska ha en engelsk speglingssida också. Och jag stavar som en kratta på engelska!

Undras om jag fixar att pulsa bort till Thaistället för kycklingspett idag… Det blev varken lunch eller middag igår, så jag borde verkligen se till att äta nåt idag. Jag jobbade rätt intensivt under dan. Efter jobbet var det ju handling och sen hann jag precis sätta mig vid datorn hemma när mamma ringde. På det samtalet följde ett nytt till Fästmön.

Vad gäller julen är det fortfarande som sist: mamma och jag firar på var sitt håll. Jag har ännu inte fått nån kallelse till operation, det kan ju komma en återbudstid före jul. Annars är det så att jag ser fram emot att fira jul ensam. Jag har köpt mig några julklappar som jag faktiskt har slagit in så att jag ska ha nånting att öppna på julafton. Men även familjen fick en del julklappar igår också! En sak är emellertid säker och det är att det inte alls blir många julklappar i år. Min häl, även om den är bättre, fixar inte att skutta omkring i affärer. Ett eller två paket per skalle blir det – med vissa undantag.

Nu börjar kaffet i muggen (nej inte toaletten, kaffemuggen!) ta slut liksom min rast. Snön blåser omkring utanför mitt fönster och trots att det bara är sex minusgrader idag känns det mycket kallare än när det var neråt minus 18,19 grader.

Har du mycket snö hos dig???


Livet är kort. Gå och kör försiktigt!

Read Full Post »

Det har varit en omtumlande dag. Jag gjorde ett par saker på jobbet när jag kom tillbaka, sen var det dags för lunch. Kände inte för att äta i sällskap, så jag traskade iväg och gömde mig i ett hörn. Åt fisk. Den var trist, men OK. Såsen hade en touch av pepparrot – kunde ha haft mer än bara en touch. Den kokta potatisen var kall och stenhård.

På vägen tillbaka träffade jag M. Vi pratade en stund och sen tyckte M att jag skulle åka hem och jobba hemifrån med min nya laptop. För en gångs skull lyssnade jag på chefen(…), men jag förklarade att det är totalt kaos hemma efter fönsterbytet igår och att jag möjligen kunde tänka mig att jobba med lite förberedelser inför i morgon. Det var ganska länge sen jag skrev mitt pratmanus – på svenska. I morgon är det engelska som gäller. Satt och pratade för mig själv här i köket när jag hade röjt det värsta.

Fästmön ringde när hon hade slutat sitt jobb och det var skönt att få höra hennes röst. Idag är jag riktigt Ynk*, ska du veta.

Det finns ju en hel del att göra här hemma och eftersom jag behövde skingra tankarna har jag fixat lite. Bland annat har jag satt upp gardinfästen till alla fönster nu och så har jag dammsugit igen. Det krasmar ohärligt under Tofflan ändå när hon går… Kökslampan satte jag också upp, men den gick ju sönder, dårå. Ja, inte själva lampan utan plastkåpan som ska dölja kabler etc var alldeles mör och jag stack fingrarna rakt igenom och åstadkom ett hål. En del av kåpan gick av. Men van som Tofflan är att fixa och trixa på egen hand tog hon fram sitt favorittrixmedel: klutt! Nu sitter kåpan fast mot taket och så får den dölja lite kablar trots allt. Man ser inte att den är trasig förrän man står rakt under.

Inte världsasnyggt, men hyfsat funktionellt.


Mina nya fönster är verkligen fina!
Nu väntar jag ivrigt på fönsterputsarna som jag hoppas kommer på torsdag. Innan dess får man nämligen inte ställa tillbaka saker framför fönstren eller några krukväxter. Men jag har varit lite obstinat och ställt ett par av kökets femtontal växter på brädan så att de får lite ljus.

Av mina ursprungligen två gigantiska köksfönster har det blivit tre. Fönstren går både att vippa och att öppna som vanligt. Vippfunktionen är toppen för vädring! Två växter står på brädan för att få ljus när persiennerna inte är fällda.


Bara så att du ska tro mig
när jag säger att jag faktiskt har 42 krukväxter ska du få se de flesta av dem jag har i köket.

Några av alla växter jag har i köket.


Eftersom jag har flaxat upp och ner
på stolar har jag nu djävulusiskt ont i hälen. Och det gör ont när jag går på toa också, fast inte i hälen. Så nu ska jag ta en efterlängtad dusch. Har hängt fram kläder till i morgon, men inte vet jag vad jag ska ha för ytterkläder än. Vill ju vara lite fin, samtidigt som vi har en del uteaktiviteter, så…

Senare i kväll skriver jag ett inlägg om alien under lösen. Dessa inlägg ska få ett alldeles eget lösenord eftersom jag inte vill att ”alla” ska veta ”allt”. Den som tror sig palla med att läsa om min alien kan mejla mig på adressen vid bilden av mig överst i högerspalten eller skicka ett sms.


*Ynk = Enligt Wikipedia: Hunden Ynk – en liten och pigg hund som besöker Mumindalen under vintern i Trollvinter. Hon är brun och går iklädd en röd mantel fastknuten med en säkerhetsnål. Hennes dröm är att få vara med sina stora vargsläktingar, vilket inte lyckades något vidare då de visar sig vara farliga för henne. Hon räddas dock av en skidåkande hemul som blåser i sitt horn och tar henne med sig under sin resa.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag på förmiddagen får jag besök av några fönstermän. Ja, jag TROR att de är män, men det vet jag ju inte förstås. Vår bostadsrättsförening ska byta alla fönster i de cirka 300 lägenheterna. För att det ska bli rätt och riktigt måste nu samtliga fönster och balkongdörrar mätas. Vad jag har förstått kommer de till min lägenhet först, så jag bad att få jobba hemifrån tills de har varit här. Jag började redan igår kväll och satt två timmar med en översättning. Idag la jag sista blicken och handen på den i ungefär en halvtimma och nu är den ivägskickad till forskaren som senast i eftermiddag ska skicka in en ansökan. Frågan är vad jag ska göra nu?

Så här såg det ut utanför mitt kontorsfönster i fredags.


Vädret verkar tack och lov bli bättre.
Solen gör tappra försök att bryta igenom, men lyckas inte helt. Det är i vart fall varmare. I kväll måste jag börja fundera vad jag ska packa ner i min väska på hjul till vår lilla resa. Det är svårt när man inte vet om det ska bli varmt eller kallt, kanske snö, eventuellt regn eller möjligen sol. Vädret är som vi aprilbarn – synnerligen omväxlande. Svårast är nog att veta vilka ytterkläder jag ska ta med. Man kan ju liksom inte ta flera olika jackor utan en. Och nu har jag provat en tjockis-svart vårjacka som är lång, men ganska tunn. Den tar jag – trots att jag ser ut som en korv i den. Nya gympadojorna ska också med, för jag räknar med att gå ganska mycket. Men sen…

Fönstermännen kommer om en timma. Jag har tvättat mig, klätt mig, bäddat och jobbat en stund. Vad ska jag göra nu? Troligen äta frukost och läsa lokalblaska. Men det är konstigt, för jag känner mig redan rastlös. Jag undrar så hur jag fick dagarna att gå för mindre än ett år sen. De ändlösa dagarna när jag försökte hänga upp tiden på små krokar – för att sen då och då bara falla och bryta ihop i ren förtvivlan. Utan Fästmöns dagliga omsorger hade jag inte suttit här idag. Utan snälla mammas extraslantar då och då hade jag inte heller suttit här. Och utan de gamla vänner som stannade kvar och de nya som tillkommit under resans gång och som har stannat kvar (en del bara passerade…) hade jag varit noll och intet. Det här tänker jag på varje dag. Varje dag.

I kväll blir det packning och sen förstås TV – tisdagar är min stora TV-kväll. Näst sista avsnittet av Så levde de lyckliga visas klockan 20 på SvT, tätt följt av Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5.

Vad ska du göra i kväll?

Read Full Post »

Jag skrattar gott så morgonkaffet skvätter åt en söt notis i lokalblaskan. Notisen handlar om två 80-åriga ynglingar som rymde från ett av stans sjukhem. De tuffa ynglingarna sparkade sönder ett staket utanför avdelningen och sen stack de. Men tyvärr hittades de redan efter en halvtimma och kunde föras tillbaka. Friheten blev kort! Den ena ynglingen hade dessutom inte ytterkläder på sig och det var ganska kallt och blåsigt här igår kväll.

En sak jag inte skrattar åt är armhålegrejen. Den har ju liksom gått helt överstyr! Hur tjejen ifråga ser ut i sina armhålor är väl för f*n upp till henne? För övrigt drog nån paralleller från ett av mina inlägg till denna märkliga historia. (Kan verkligen inte förstå det.) Det gjorde mig allt annat än glad.

Därför, kära läsare, ska jag här nedan bjuda på en äkta YouTube-rulle ur Tofflans Oscars. En film som jag la ut redan i juni förra året. Jag var alltså först att offentligt visa upp min armhåla! Och nu när jag snart blir halvsekel tänker jag officiellt ta mig friheten att fortsätta skita i att raka mig under armarna. Eller raka mig när jag känner för det. Det är baske mig jag själv som bestämmer.

Read Full Post »

Jag har sagt det förut och jag står fast vid det: jag tycker att en del människor aldrig borde skaffa barn! Grejen är att det idag finns större valmöjligheter än det fanns för bara några decennier sen – när det gäller barn eller inte.

Det som triggar igång dessa mina tankar igen är förstås händelsen med den lille pojken som blev lämnad utanför Fyrishov igår. Av sin pappa. Utan ytterkläder. Hur är en sån pappa funtad? Han borde bli av med titeln pappa och tilldelad titeln pucko i stället – samt få en permanent dumstrut superlimmad på huvet!

Jag har aldrig varit nån sportmänniska, men eftersom jag då och då har umgåtts med folk som intresserar sig för sånt har jag ibland hängt på. Nån barnmänniska har jag heller aldrig varit – till dess jag fick bonusbarn i mogen ålder. Men jag har hängt på en del pojklagsfotbollsmatcher på 1980-talet och jag kan meddela att även i den sporten och redan då fanns det föräldrar som betedde sig allt annat än sportsligt. De var rentav pinsamma. Rejält pinsamma. Fotboll spelas emellertid under en säsong när det inte är snö och kallt, så dessa småpojkar hade tur.

Pojken igår hade kunnat ha riktig otur och frusit ihjäl. Igår på seneftermiddagen, kvällen var det nämligen mellan sju och åtta minusgrader här i Uppsala. Jag vet, för jag var nämligen i närheten av Fyrishov vid den tiden och kollade termometern innan jag gav mig av hemifrån för att skjutsa hem Fästmön från jobbet. Det var så kallt att jag inte ens kunde sitta kvar i bilen och vänta på henne i tio minuter…

Pojken hade spelat innebandy och blev lämnad endast iförd sina matchkläder. Som tur var hittades han av en vuxen som dessutom hade modet att via pojkens mobil ringa upp pappan. Pappan sa då att pojken

[…] hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem […]

Bara det att pojken bor utanför Stockholm, det vill säga cirka sju mil från Uppsala…

Idag har det kommit fram att nån har anmält pojkens pappa för misshandel. Det tycker jag är skitbra och jag önskar att puckot pappan får ett kännbart straff. Men jag önskar också att pojken får komma till ett hem där man visar honom kärlek och värme och omtanke och bemöter honom med respekt. Tyvärr är det långt ifrån säkert att pappan får nåt straff och att pojken får nån hjälp, för detta är verkligen barnmisshandel av grövsta kaliber. Jag kan bara hoppas. Och åter konstatera att en del människor aldrig borde skaffa barn…

De allra flesta som väljer att skaffa barn är bra föräldrar och gör sitt bästa.  Och man måste komma ihåg att även en förälder är mänsklig och kan göra fel. Men pappans agerande igår visar tydligt att han är en sån som aldrig borde ha skaffat barn. Sina barn älskar och skyddar man – även om de har spelat för jävla dålig innebandy…

En av de första som reagerade på händelsen och så småningom bloggade om den var Jerry. Läs hans inlägg här!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »