Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘yrkesför ålder’

Ett jädrigt irriterat inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Ja det var ju ett riktigt skämt att försöka använda Bokus kontaktformulär för att framföra sina åsikter och skicka med en länk. Jag får veta att mitt användarnamn är okänt – och då har jag provat med både mitt användarnamn för att logga in hos Bokus OCH mitt korrekta för- och efternamn. Vidare puffade jag för det här inlägget på Twitter och pingade Bokus. Total tystnad. Kan en kundservice fungera mer uselt än så här???

 

Bokuspaket

Ett paket från Bokus var för stort för min postbox. Det var rena turen att jag var hemma och kunde ta emot det. Annars hade jag fått både vänta och åka långt.

Jo det händer understundom att jag beställer böcker på nätet. Nätshoppar. Jag har till exempel insett att en bra grej med mitt fack (den enda?) är att jag via det har fem procents rabatt hos Bokus. Bokus har dessutom ett brett urval och priserna är inte att klaga på. MEN… det är det här med leveranserna och kundservicen som lämnar åtskilligt att önska. Det är SÅ dåligt, för att tala klarspråk. Det känns som om man på Bokus inte har tänkt.

Det är lätt att hålla sig för skratt när en försöker ha kontakt med Bokus för att framföra sina åsikter och klagomål via dess kundservice. En får ganska snart svar via e-post att ens åsikt har kommit fram och så får en ett ärendenummer. Sen börjar en riktig tramskarusell. Jag får goddag yxskaft-svar – av olika personer varje gång. Som kund vill jag ha en dialog, med följdfrågor, men det går ju inte med det upplägg som kundservicen har. Den senaste som svarar har mycket troligt inte läst min ursprungliga åsikt/klagomål. Jag har testat kundservicen och rapporterat om den här på bloggen tidigare. När jag har skrivit klart det här inlägget ska jag kontakta kundservice igen och skicka med länken hit. Bara för att få se om saker och ting har förbättrat sig.

När jag beställer böcker får jag ange var jag vill hämta dem om paketet är för stort för att delas ut av brevbäraren eller för stort för min postbox. Trots detta händer det att en leverans försenas flera dar för att sen dyka upp – på ett utlämningsställe helt åt skogen! Nu har jag bil så jag kan ta mig

åt skogen,

men ett par mig närstående personer har fått åka jävla tåg för att hämta sina Bokus-paket!!!

Voffur gör i på dette vise, Bokus???

Jag har fattat att det handlar om såväl leverantör (DHL, Schenker etc) som post (PostNord eller Bring), men varför ger Bokus falska uppgifter om uthämningsställe på sin webbplats??? Hur svårt kan det vara att skriva lite informativt om detta och i samma veva lämna korrekt information???

Rädslans fångar

Delar av innehållet i dagens Bokuspaket.

Idag var det rena turen att jag var hemma på eftermiddagen – de flesta människor i yrkesför ålder är ju vanligen inte hemma när posten delas ut. Brings brevbärare ringde på för att överlämna ett paket som var för stort för min postbox. Om jag inte hade öppnat hade brevbäraren fått släpa tillbaka mitt paket, jag hade fått hämta det tidigast i morgon och troligen på ett det där utlämningsstället åt skogen, det vill säga Årsta jävla Travcafé. En viss skillnad mot ICA Heidan, som jag angav vid beställningen att jag vill hämta paketet hos… Detta är mycket irriterande – och dessutom inte särskilt bra för miljön. Visst, jag kan ta bussen till Årsta, men det tar nog, tur och retur, ett par timmar. Inte OK, Bokus!

Innehållet i dagens paket lindrar troligen min irritation lite grann. Men inte mycket…

To be continued, tror jag med all säkerhet. För vi ska se vad och om Bokus kundservice svarar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »