Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘yngre stenåldern’

Ett frågvist inlägg.


 

brunnslockSom du kanske har uppfattat befinner jag mig just nu i Metropolen Byhålan. Eller Motala, som de som bor här säger. Jag själv har inte bott här sen yngre stenåldern. Men en del kunskaper om stan har jag fortfarande. Jag testade mina kunskaper i MVT:s Motala-quiz och hade faktiskt elva av tolv rätt! Hur många får du??? 

Testa dina kunskaper i Motalaquizet!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Miss Marple

Miss Marple från 2013 spelas av Julia McKenzie.

I stället för att sitta och klaga på att det är skit på TV, bestämde jag mig för att se Miss Marple: Endless night (2013). Det var vännen FEM som gjorde mig uppmärksam på att det var nåt sevärt. Ett tag var jag inne på Rosemary’s baby, men den har jag sett ett antal gånger – den är ju från yngre stenåldern. Miss Marple, den gamla ungmön, gjordes förra året.

Den här gången har miss Marple rest till en väninna som nyss har blivit änka. I samband med vistelsen träffar hon den unge Michael. Michael drömmer om ett bättre liv. I och med att han träffar Ellie blir det verklighet. Men snart börjar det hända mystiska saker. Ellie råkar ut för olika missöden. Är det den gamla kvinnan som har uttalat sina märkliga spådomar? Ett mord blir sen ytterligare ett och ett tredje, till och med. Fast redan i det förflutna…

Det här är riktigt spännande och ganska nya Agatha Christie-filmer. De känns moderna även om de utspelar sig i början av 1900-talet. Sen har vi väl var och en vår favoritskådis när det gäller rollen miss Marple. Jag tycker att Julia McKenzie gör den riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt. Det är ju ingen Oscarsnivå, men i mitt tycke oväntat bra.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett glatt inlägg – for a change.


Nä, det är inte många
som orkar/kan/vill/har tid att läsa mina svarta inlägg. Åtta stycken, hittills, har pallat att dela det rätt sorgliga jag skrev i morse. Men det blir väl så när man uppfattas som rolighetsminister – och inte är det. Nej, för jag är faktiskt propagandaminster, så det så!

Peter och Vargen

Propagandaminister Tofflan propagerar för mera Peter i livet..?


Men även en propagandaminister
kan skriva glada inlägg. Och sen i morse har det hänt grejor som har gjort att humör har vänt lite.

Under natten har pengarna från reparationsfonden trillat in! Hela 2 750:36 pix sitter nu på mitt konto. En del av det går till räkningar (så slipper jag utnyttja krediter), resten ska jag leva på månaden ut. Jag är så glad och tacksam!!!

Vännen FEM är en gammal evigt ung god vän! Hon förgyllde min förmiddag med trevliga rapporter om ett par personer som en gång i tiden, på den yngre stenåldern, ingick i vårt kompisgäng. Vettiga personer! (Det finns o-vettiga också, men dem ignorerar vi.) Det är alltid roligt att få positiva nyheter – för det vill jag klassa dem som!

Sen kom det ett mejl… Efter en stunds mejlväxling blev det bestämt att jag ska på en intervju i morgon. Det är en tjänst som är mycket spännande! Dessutom är den inte en ren kommunikatörstjänst, även om såna arbetsuppgifter ingår. Det gör den bara ännu mer spännande, för jag ser detta som en möjlighet till utveckling inom yrkesområdet. Dessutom handlar den om nånting jag har brunnit och brinner för – i min roll som kommunikatör. Nuff said! Men det går bra att hålla tummarna i morgon förmiddag, tack!.. För den som vill att det ska gå bra, alltså. Den som däremot vill att det ska gå dåligt kan sticka nålar i en docka eller bränna naglar och hårtussar från mig.

Nyduschad och insmord med bodybutter av nån okänd nötsort sitter jag förundrad vid datorn. Väntar på bankens telefonsamtal. Det regnar lätt utanför. Inuti mig skiner solen just nu.

Vad har du för väder inombords???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska veckans bra prylar och dåliga dito.


Medan jag sussar på örat
en stund till får du roa dig med att läsa om min gångna veckas toppar (räka) respektive dalar (röka). Och… ja just det! På lördag den 7 september är det nio (9) år sen jag slutade röka. Bara så du som fortfarande förpestar luften för dig själv och andra vet och kan sluta. För det går att sluta. Jag lyckades – efter att ha rökt i nästan 30 bast. (Ja, jag började ju röka på yngre stenåldern.)

Räka


Röka


Livet är kort.

Read Full Post »

Om det finns nån författare jag skulle kunna skriva kilometervis om så vore det August Strindberg. Idag är det 100 år sen han dog och med ett enkelt blogginlägg vill jag delge dig som läser mina tankar om Strindberg.

I den här sängen dog August Strindberg.


Jag vet inte vad det var som ursprungligen fick in mig på Strindberg
, men under mina tidiga 20-tal, på yngre stenåldern, alltså, blev jag alltmer fascinerad av honom. Hösten 1982 kom jag till Uppsala för att inleda mina universitetsstudier med en första termin litteraturvetenskap. Det blev fyra terminer totalt och litteraturvetenskap är huvudämnet i min examen. Den sista terminen ville jag läsa en specialkurs om Strindberg, men det blev inget av med det eftersom ingen var intresserad av att varken delta i kursen eller undervisa.

En ung August Strindberg.


August Strindberg debuterade som dramatiker,
men riktigt känd blev han nog med sin första roman, Röda rummet. Fast då hade han egentligen redan orsakat rabalder med sitt debutalster. Jag gillar mest Strindbergs romaner eftersom jag vet att de innehåller ganska mycket självbiografiskt. Men August Strindberg skrev inte bara dramer och romaner, han skrev lyrik och noveller också. Utöver det målade han fantastiska tavlor och var en ivrig fotograf. Ett tag försökte han göra guld.

Strindbergs liv var minst lika spännande som hans författarskap. Han var gift tre gånger och fick barn med alla sina tre fruar. Det allra första, kända barnet lämnades emellertid bort. Barnet dog redan efter tre dagar. Strindbergs yngsta dotter avled så sent som 2007, 105 år gammal.

August Strindberg porträtteras ofta som både galenpanna och kvinnohatare. Gissningsvis var det mycket svårt att leva i ett förhållande med honom, den store författaren, konstnären, till och med geniet! Det är nog aldrig lätt att leva med nån som skapar saker och som inte har en

nio-till-fem-tillvaro

Har du inte läst nåt av August Strindberg tycker jag att du har gått miste om nåt! Därför vill jag ge dig några lästips:

Det var mina Strindbergstips har du några???

August Strindberg dog i sängen som jag har bild på ovan. Han var då en mycket ensam man. Om du får tillfälle, besök Strindbergsmuseet, som utgörs av August Strindbergs sista bostad, belägen på Drottninggatan, ganska centralt i Stockholm. Där hittar du hans säng, men också en del av hans fotografier och böcker. Hans arbetsrum med de pedantiskt placerade pennorna är på nåt sätt otroligt rörande.

August Strindberg som gammal man.


Jag kan inte riktigt sätta fingret på
vad som har fascinerat mig med August Strindberg. Men jag tror att det är hans geni såväl som hans konstnärliga förmågor vad gäller såväl ord som bild. Förutom att jag varken är geni eller har några konstnärliga förmågor är vi rätt lika, säger somliga… Skulle väl vara vårt humör då, möjligen…

Tofflan Strindberg???

Read Full Post »

« Newer Posts