Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, Österrike, äkta vara, åldersgrupp, ballad, Bill och Bull, blåsa, Building it up, byxor, Can't hurt me now, Conchita Wurst, dansa, Dinah Nah, Don't stop, Don't stop believing, Eric Saade, F5, falsksång, favorit, försvinna ur bild, Filippa Bark, fin röst, finalen, Forever starts today, gå igång på, glad, glo, Groupie, Guld och gröna skogar, Hasse Andersson, häftig scenshow, hämta hem, Heroes, hjärtapp, horsejazzfarfar, ingen genomarbetad text, instoppad, inte imponerad, internationell jury, Isa, iskallt hjärta, Jag är fri (Manne Leam Frijje), Jessica Andersson, jobba, jojk, Jon Henrik Fjällgren, JTR, jucka, kex, Klitous Klitou, komma igång, konstigheter, korvdam, kvällens vinnare, lat, låna, Linus Svenning, lite pojke, liten människa, liveblogga, livet är inte rättvist, lugg, lycka till, Magnus Carlsson, Make me (La la la), Mariette, Måns Zelmerlöw, Möt mig i Gamla stan, Melodifestivalen 2015, mina öron, miss, missa, mobiltelefoni, orörlig, ost, pampigt, Päivärinta, pinsamt, platt mage, poäng, putt, rök, rösta, representant, rolig, Samir och Viktor, scenen, scenklädsel, se, seg, sjunga, skjorta, skoja, skratt, skrikig, slätt hår, smaska, snurra runt, sortera hår, språk, stad, stark röst, stava, stå stilla, sting, stjärngossar, svartvit, svänga, Sverige, Sveriges Television, symbol, tappa koncentrationen, tävling, tecknade gubbar, tilltala, tråkigt, tygskynke, underbar röst, uppdatera, val, vals, vardagsrum, vi ses, vin, vinn, vinnare, vuxen man, webbläsare, Wien, yngre on 14 mars 2015|
8 Comments »
Ett musikaliskt inlägg.
Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen 2015. Ifall du skulle ha råkat missa den information kan du läsa mer på SvT:s Melodifestivalwebb. Somliga är på plats, medan andra jobbar och vissa får glo på tävlingen från sitt vardagsrum. Nä, det var länge sen jag trodde att livet var rättvist. Men, men, vi missar möjligen början, då en viss korvdam ska dyka upp. Är det äkta vara blir jag putt, annars gör det mig inget. Förhoppningsvis hinner jag hämta hem Anna innan själva tävlingen börjar i alla fall.
Jag ska försöka liveblogga medan jag smaskar ost och kex och vin, men jag Det betyder att jag uppdaterar det här inlägget lite då och då under programmets gång. För att du ska se uppdateringarna rekommenderar jag dig att använda knappen F5 på din dator. Eller bara symbolen för uppdatering på din mobils webbläsare. Lämna gärna en kommentar – jag svarar på alla kommentarer jag publicerar!
Vad jag tror om kvällen och eventuell vinnare? Min favorit är Magnus Carlsson Möt mig i Gamla stan, men jag gillar också Måns Zelmerlöws låt – om han får till det med rösten. Med tanke på åldersgrupperna som röstar gissar jag att det blir Samir och Viktor, Dinah Nah eller Måns Zelmerlöw som vinner. Eller möjligen horsejazzfarfar själv, Hasse Andersson.
Så här ser kvällens startfält ut:
- Samir och Viktor: Groupie
Tyvärr (?) missade vi det första bidraget.
- JTR: Building it up
Luggar har de i alla fall. Ganska skrikig låt och en del falsksång. Nej det här var inget för mig!
- Dinah Nah: Make Me (La La La)
Detta tilltalar nog dem som är yngre än jag. Jag är inte imponerad.
- Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne leam frijje)
Det är för mycket konstigheter på scenen. Jag tappar koncentrationen på låten. Artisten själv jojkar suveränt, men är lite för orölig. Och när han snurrade runt lite försvann han ur bild. Men hallå, SvT!
- Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
Balladdags. Fin röst, men ärligt talat… Det känns lite… tråkigt… Artisten står väldigt stilla och här händer inget på scenen.
- Måns Zelmerlöw: Heroes
NU höll rösten ända från start. Men nu känner jag att det händer lite väl mycket på scenen. De där tecknade gubbarna – stjärngossar? – är ju riktigt roliga. Låten? Nja, jo, men inte bäst. Fast bäst hittills!
- Linus Svenning: Forever Starts Today
Eh… Har han lånat Måns scenklädsel? Nej det här är lite pampigt, men inget jag går igång på.
- Isa: Don’t Stop
Tyvärr, mitt hjärta är iskallt. En liten flicka i slätt hår som visar en platt mage och står och juckar på scenen… Stark röst, ska dock sägas.
- Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
Underbar röst. Glad kille. Och framför allt: skjortan är instoppad i byxorna. Vinn, Magnus, vinn!!!
- Eric Saade: Sting
Lite häftig scenshow, svartvit historia. Men låten har ju ingen vidare genomarbetad text, tycker jag. Dansa och sjunga kan han, lille pojken. Trots det vill jag nog se en vuxen man i Vin. Eh, jag menar Wien, förstås.
- Mariette: Don’t Stop Believing
Otroligt fin röst, men lite väl mycket rök och blåsande tygskynken på scenen. Man ser ju inte den lilla människan hela tiden. Jag undrade bara när låten skulle… komma igång. Lite segt i mina öron, med andra ord.
- Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
Vad sjunger han på för språk? Äh, jag skojar bara, förlåt. Det svänger ju, men håll med om att detta vore lite pinsamt i valsernas Wien..?
Kvällens internationella jury: Mr Klitous Klitou rules. Och Måns, dårå. Magnus fick i alla fall poäng. Nä vänta! Conchita Wurst, förstås!
Kvällens – och flera andra kvällars miss: Hjärtappen
Kvällens stad: Vin. Eller nej… Det stavas Wien, va..?
Kvällens skratt: Förvånande nog från mig när Filippa Bark erbjöd sig att sortera Mariettes hår.
Kvällens Bill och Bull: The Päivärintas!
Och så förstås… kvällens vinnare, den som åker till Österrike för att tävla som representant för Sverige: Måns Zelmerlöw. Inte mitt val, men lycka till!
Vi ses i Vin! Nej, jag menar Wien!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged överväldigad, barn, bränd, element, fira jul, foto, gata, gott, gratisprenumeration, höja ett snäpp, hör och var, hembakad pepparkaka, hosta, infektion, juldekoration, julklapp, julkort, kall, klä julgran, kramats, lägenhet, mamma, medge, media, mediekändis, micro, middag, mobiltelefoni, monster, naken, not, paket, påse, post, postbox, pratstund, problem, provsmaka, pussats, regnbågskudde, risk, saffransskorpa, skämmas, skämta, slå en signal, slå in, smak, snaska gofika, snäll, svagt ljummen, svajig röst, Svenska Dagbladet, sy, tack, tomtar, tomten, trött, undercentral, Upsala Nya Tidning, värme, Västerbottenpaj, vice ordförande, Wien, yngsta bonusdottern on 23 december 2014|
4 Comments »
Ett tomtigt inlägg.
Jag har visst varit ett snällt monster..?
Det finns visst tomtar lite här och var. Jag har varit ute i Förorten och snaskat gofika, pussats, kramats och överlämnat tre påsar med julklappar till familjen. Det var visst ett bra byte jag gjorde, för jag fick lika många påsar med mig hem – och jag är ju bara en. Men som vi sa till Elias är det inte alltid antalet som räknas utan innehållet. Jag känner mig överväldigad i alla fall av klappar från Fästmön, Jerry och Annas snälla mamma och L. Tyvärr missade jag en klapp från yngsta bonusdottern. Jag får se det som att den som spar hon har. Väldigt snäll måtte jag ha varit i år – om man ser till alla klappar jag har fått… Det är så jag skäms lite för jag har inte kunnat köpa lika många/lika mycket till alla som förr om åren. Nån risk att nån i familjen blir utan är det emellertid inte.
Vacker juldekoration hos Anna.
Rösten är svajig och hostan envis, men jag kunde i alla fall skjutsa min kära för att hämta två paket. På vägen tillbaka stannade vi till hos Tomten på Morgonen. Där fick jag med mig en påse klappar, men vi hade inte tid att språkas nån längre stund – media var på ingående. Jajamens, här umgås man med mediekändisar. Det vore lite kul om min gratisprenumeration, som jag skickade in för en vecka sen, på lokalblaskan kommer igång snart. Idag kom i alla fall Svenska Dagbladet, men den har jag inte hunnit läsa än!
Medan paketen sen slogs in fick jag en pratstund med Elias på hans rum. Och så såg jag en väldigt snygg regnbågskudde som han har sytt. Tyvärr missade jag att ta nån bild, så du får se en av Annas fina juldekorationer i stället.
När mormor och L kom serverade Anna gofika i form av hembakad pepparkaka med nötter och gott i. Jag fick även provsmaka de brända saffransskorporna. Inte ett dugg fel på smaken där!
Mammas julköttbullar.
Hemma i New Village hade mamma stekt köttbullar på ett halvt kilo kycklingfärs. Vi provsmakade var sin och de var så där supergoda som bara mammas köttbullar kan var! Eller Annas pappas. Hans köttbullar är också mumsigast i hela världen.
Men nån värme har inte kommit. Jag ringde idag igen om detta och då påstod vice ordföranden att jag har 21 grader i lägenheten.
Du måste skämta, kom upp och känn på elementen!
svarade jag då.
Sen medgav han att det har varit lite problem med vissa lägenheter på min gata… Han skulle ner i nån undercentral och kolla och kanske höja ett snäpp. Jag bad honom slå en signal när han hade gjort det, men han har inte ringt än (typ fem timmar efter vi talades vid) och som sagt, elementen är forfarande kalla eller mycket svagt ljumma.
Idag låg det lite post i boxen, bland annat julkort från Anna och barnen och mammakusinen B. Och så låg där en fin julklapp till Anna och mig från Den Hjärtegoda som just nu är i Wien och firar jul.
TACK ALLA FÖR ALLT IDAG!!!
Nu ska jag strax göra middag (micra Västerbottenpaj) och därefter väntar klädsel av gröngöling. Jag är så trött av infektionen att jag inte vet hur jag ska klara av det senare, men det måste gå – vi kan ju inte ha en naken julgran!
Har DU klätt granen än???
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged alkohol, amerikansk officer, avrättad, Årets till svenska översatta kriminalroman 2014, älskare, badrum, Berlin, Bill & Ben-böcker, blodig, död mus, döden klär dig, deckare, det kalla kriget, elak gammal babiankung, entré, Eskilstuna, expediera, färg på kinderna, frisk, grotesk, gummi, hårdkokt deckare, höstmöte, Historiska media, hustru, kanter, kleptoman, knä, korkskruv, kriminalpolis, kvalitetslitteratur, kylig, lavemang, litteratur, mord, nominerad, omdöme, otäck, penna, Philip Kerr, privatdetektiv, rakt på, recension, rysk, samlag, scen, skära sig, spion, språk, stjäla, Svenska Deckarakademin, Svenska Deckarbiblioteket, tortyr, trilogi, tysk, Tyskt rekviem, under sängen, utbrista, vass, välskriven, Vilda Västern, vinnare, vodka, Wien, yrkesmässig nonchalans on 18 november 2014|
Ett inlägg om en bok.
Uppdaterat inlägg: Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!
Att börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalroman. Och just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.
Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.
Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.
Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:
[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]
I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:
[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]
Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Musik, Personligt, tagged 50-årsjubileum, aids, akut leukemi, antikhandlare, Atlasberg, augusti, avlida, änka, åtrå, bibliotekarie, blogg, cellgiftsbehandling, crossdressing, dagbok, död, dödssjuka barn, deckare, depression, dotterförlag, En ung kvinnas sista ord, expansionsplan, Face your fear, Facecbook, faderskap, födelsedagsfirande, försvinna, fotoutställning, Gamla Stan, Harlan Coben, höggravid, I en människa, Jan Mårtenson, Jimmy Page, John Irving, kaotisk, kärlek, krig, kvalitet, läsarkommentarer, läsvärda titlar, Led Zeppelin, levnadsglad, litteratur, livet, Livlinan, ljusglimtar, Los Angeles, majorellblått, maktspel, Marrakech, Månpocket, Mick Wall, minnen, modehus, Mord i blått, musiker, New York, Norge, pocketbok, politisk revolution, privatdetektiv, Regine Stokke, rockband, rockmyt, rockstjärna, roman, Sahara, samtal, sexuell frigörelse, sexuell identitet, Shakespeare, sjukdom, Skandinavien, sportagent, standard, Sturegatan, styvmor, svart humor, svåra stunder, tennisstjärna, The Yardbirds, tonåring, trädgård, turné, turnéliv, utdrag, Wien, Yves Saint Laurent on 01 augusti 2013|
2 Comments »
Ett inlägg om pocketböcker.
Ända sen Månpocket började ge ut bra pocketböcker har jag gillat dem! OK, jag vet att det är dotterförlag till Stormogulen, men faktum är att de titlar man släpper är läsvärda och har kvalitet – ofta både och…
Här kommer några av Månpockets boksläpp under augusti, i urval av yours truly:
Mord i blått av Jan Mårtenson
På det stora modehuset på Sturegatan är stämningen kaotisk. Husets grundare har avlidit och lämnat över ledningen till sin unga änka. Hans båda döttrar avskyr sin styvmor och dessutom har deras storslagna expansionsplaner gått upp i rök. Samtidigt som maktspelet trissas upp ska företagets överdådiga 50-årsjubileum firas, i Marrakech, den mytomspunna staden i Marocko mellan snötäckta Atlasberg och Saharas sandvidder. Där flockades 1900-talets internationella jetset och där skapade modeikonen Yves Saint Laurent sitt residens i den magnifika trädgården Jardin Majorelle, med hus och dekorationer som skimrar i lysande kraftfullt majorellblått. Johan Kristian Homan, den stillsamme antikhandlaren från Gamla stan, hamnar mitt i firandet.
Led Zeppelin av Mick Wall
Led Zeppelin var sextiotalets sista och sjuttiotalets första stora rockband. De reste sig ur askan efter The Yardbirds och skulle med tiden komma att betraktas som ett av världens största och mest inflytelserika band. När Jimmy Pages band The Yardbirds lade av 1968 behövde han nya musiker för att avsluta bandets pågående turnén. Han samlade ihop Robert Plant, John Bonham och John Paul Jones och som The New Yardbirds genomförde de en turné i Skandinavien. Efter turnén bytte det nya bandet namn till Led Zeppelin. Det här är historien om bandet som satte standarden för hur det vilda turnélivet för ett rockband skulle se ut. Och hur illa det kan gå om man lever rockmyten fullt ut.
Livlinan av Harlan Coben
När den höggravida f.d. tennisstjärnan Suzze söker upp Myron Bolitar är hon förtvivlad. Hennes make, rockstjärnan Lex Ryder, har försvunnit sedan någon ifrågasatt faderskapet på Facebook. Nu behöver hon Bolitars hjälp. Kan han ta reda på vem som vill henne så illa? Och kan han hitta hennes make? Det här är inte första gången sportagenten Bolitar blir anlitad som privatdetektiv och som vanligt kan han inte tacka nej.
I en människa av John Irving
Det här är en roman om åtrå, hemligheter och sexuell identitet, kryddad med kärlek, Shakespeare och crossdressing. Billys episka och tragikomiska uppväxtskildring tar sin början i 1940-talets Vermont och för läsaren genom årtionden, från Billys första förälskelse i bibliotekarien miss Frost – som han ska komma att återkomma till under resten av sitt liv – vidare till Wien, Los Angeles och aidsepidemins New York och tillbaka till födelsestaden igen. Med varsam hand och en stor portion svart humor skildrar Irving en del av vår historia sedd ur Billys perspektiv, ett sekel av krig, depression, politisk revolution och sexuell frigörelse. Det är en värld i ständig förändring, som angår oss alla.
En ung kvinnas sista ord av Regine Stokke
En dag i slutet av augusti får sjuttonåriga Regine Stokke veta att hon lider av akut leukemi. Ett år senare är hon död. Två månader efter beskedet bestämmer sig Regine för att starta bloggen ”Face your fear”, som snabbt blir Norges mest lästa blogg. Hon skriver ärligt om sjukdom och död, men också om livet. Hon låter oss följa med på aggressiva cellgiftsbehandlingar, starka möten med andra dödssjuka barn, djupa samtal om döden och svåra stunder efter allvarliga besked. Men hon delar även med sig av ljusglimtar från sina besök hemma, fina minnen från rockkonserter, egna fotoutställningar och ”världens bästa födelsedagsfirande”. Kort sagt, ögonblick ur en levnadsglad tonårings alldeles för korta liv. Regines blogg, utvalda läsarkommentarer och några utdrag ur hennes familjs och vänners dagböcker har blivit till den här boken.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Personligt, Puckon, Trams, TV, Vänner, tagged alkohol, arbetsrumsfönster, Cantina Zaccagnini, dags, Dalkarlarna, dålig kvalitet, droppar, fakultet, födelsedag, gardiner, gardinomtag, gå sönder, göra illa sig, gnällinlägg, halvår, höst, helgmorgnar, hullingar, humor, idiotisk enkät, illvrål, inomhus, irritationsmoment, irritationsmoment gardinomtag, jobba, jul, juni, Kanal 9, klampande fötter, knopp, konstiga svarsalternativ, kväll, laga god mat, lameller, lampa, låta högt, leva rövare, midsommar, mord, njuta, nya fönster, påsk, persienner, rödvin, rörig, regn, ringar, söndag, söndagsmorgon, seg, Sista april, skriva, sluta tätt, snöre, sol, sovrum, speciellt tillfälle, spetsar, sprit, spritvanor, stalker, studsmatta, supa, trött, trist, tygpåse, tystnad, uppretad, vridpinnar, Wien on 20 maj 2013|
6 Comments »
Ett gnällinlägg. Ett typiskt jävla gnällinlägg.
Ingen riktig sol på söndagen, men varmt. Vi var trötta och sega och dan var rätt trist. Det underlättar emellertid att vara två då.
Det finns en del irritationsmoment i och omkring hemmet i New Village just nu. Fästmön, till exempel, irriterar sig på ringarna till mina gardinomtag i sovrummet. Ringarna har nämligen vassa spetsar och hullingar… (Jag skaffade dem enbart för att hon skulle göra sig illa varje gång hon grejar med mina gardiner.)
Gardinerna i sovrummet.
Själv irriterar jag mig på hur folk runt omkring låter så mycket, så ofta och så högt. Särskilt på helgmorgnar. Det senaste är som bekant en studsmatta. Och alla vet väl att studsmattor inte innebär tystnad..? Lite svårt att skriva och jobba när eländet står nedanför mitt arbetsrumsfönster… Det har levts rövare där ett antal gånger under söndagen. Tills regnet kom. Moahahahaahahaaaaa… Men igår var jag uppretad och irriterad än sen morgonen för jag blev som vanligt väckt av illvrål och klampande fötter. Man tror att man befinner sig på ett dagis, inte hemma i sovrummet en söndagsmorgon.
Det regnade så här i juni förra året – och igår kväll.
Ett annat irritationsmoment är de persienner som kom med de nya fönstren som sattes in i höstas. Hittills har tre vridpinnar gått sönder och en knopp som man virar snöret runt har lossnat. Ska det verkligen vara så dålig kvalitet på persienner som är ett halvår gamla, Dalkarlarna? Dessutom tycker jag att lamellerna inte sluter särskilt tätt. På kvällarna kan man se rätt in i lägenheten utifrån om lamporna är tända inomhus – jag har själv stått nedanför och tittat efter.
Nej, efter en trist och irritationsfylld dag lagade jag lite god mat. Under tiden svarade jag på en idiotisk enkät om mina alkoholvanor. Jag fann mig till sist svara på frågor om mina spritvanor – jag som bara dricker sprit typ fyra gånger om året: till påsk, Sista april, midsommar och jul. Ungefär. Det blev så rörigt med alla konstiga svarsalternativ att jag blev tvungen att… öppna en flaska vin till maten.
En flaska Cantina Zaccagnini (2010).
Vinet fick jag för ungefär ett år sen när jag fyllde 50 av den hjärtegoda L och några kollegor på fakulteten. Flaskan levererades i en fin tygpåse från Wien.
En vinpåse från Wien.
Det här vinet hade jag sparat till för att drickas vid nåt speciellt tillfälle. Söndagen den 19 maj 2013 passade perfekt. Det finns till och med några droppar kvar i flaskan, för här super vi inte utan njuter av alkohol.
Kvällen rundades av med lite mord och elände på Kanal 9, bland annat ett program där folk stalkade varandra. Synnerligen intressant!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 