Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘white trash’

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »

Läste just en artikel hos Svenska Dagbladet med rubriken Du är vad du heter – mer än du tror. Våra namn är inte bara olika kombinationer av bokstäver och ljud – de innebär också föreställningar om bäraren. Som exempel ges att Kennet är ett raggarnamn, studenten Louise pluggar juridik, Tovas föräldrar är miljöpartister etc.

Charlotte Hagström är etnolog vid Lunds universitet. Hon har bland annat skrivit boken Man är vad man heter – Namn och identitet. Intervjuer inför arbetet med boken visade bland annat att namn ger associationer. Många forskare går till och med så långt att de hävdar att namn fungerar som varumärken. Kulturella erfarenheter påverkar också vår uppfattning av namn.

Namn kan ge indikationer på vilken samhällsklass man kommer ifrån. Namn som slutar på y, till exempel Conny, Ronny, Johnny och liknande var vanliga under 1950- och 1960-talen i arbetarklassen. Idag klassas namn som Liam, Kevin, Robin, Britney och så vidare som så kallat ”white trash” eller underklass.

För ungefär tio år sen gjorde Statistiska Centralbyrån en sammanställning över de vanligaste namnen på barn i familjer med låga inkomster respektive barn i familjer med höga inkomster. Då upptäckte man att det särskilt bland pojkar var skillnader. Höginkomsttagarnas barn hette Gustav, Erik och Carl, medan låginkomsttagarnas barn hette Kevin, Muhammed och Alexander.

Det går också mode i namn. När jag föddes, på 1960-talet, var de här pojknamnen vanligast:


Hur många klasskompisar hade jag inte som hette nåt av de här namnen?.. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                             Populära flicknamn på 1960-talet var dessa:


Jaa, ett antal såna här flickor fanns också i klassrummet. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                          Men det var först på 1970-talet som både mitt och Fästmöns namn var populära samtidigt:


På 1970-talet var våra namn populära, men då hade vi ju redan hetat dem ett bra tag. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                  Annas popularitet fortsatte ända in på 1990-talet, medan mitt namn aldrig har haft nån storhetsperiod. Personligen hade jag svårt för det, men det var väl aningen bättre än mitt superflickiga förstanamn. Mitt andranamn, som alltså också är mitt tilltalsnamn, är för övrigt ett gammalt släktnamn från 1800-talet. Mitt tredje förnamn har sin förstadel från min pappas andra halva av hans dubbelnamn. Hängderume? 😉

Read Full Post »