Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vuxensaker’

Idag är det verkligen strålande väder! Det är sol, vårvindar friska och det är ganska varmt. Jag skulle kunna tänka mig att ta en promme till Gamla Uppsala för att kolla hur det går med grävandet där. Fast jag har ingen lust att gå ensam. Ingen alls.

Videkissarna är två.


Jag brukar väl aldrig ha några problem
med att vara ensam och jag är ju van att vara ensam på helgerna eftersom Fästmön alltid jobbar om hon inte har barnen, det vill säga varannan helg. Men idag känns det trist. Vi kan liksom aldrig göra vuxensaker tillsammans, känns det som. Det som hägrar just nu är födelsedagslånghelgen, men svart som jag är ser jag alla möjliga scenarier som kan inträffa – och vi har inte ens avbeställningsskydd… Jag hoppas verkligen att jag får lön dan innan eftersom jag ska kunna betala för oss…

Dagarna går och efter idag är vi över hälften av april. Nu får det vara slut med snö, tycker jag! Maj månad innebär en del helgevenemang, tre som är planerade. Det känns lite för mycket för min plånbok och för min ork, så jag lär nog avstyra ett par. För visst är det väl så att det är den som har fyllt år som man ska ordna nåt för och inte tvärtom? (Frågan var retorisk.) Det räcker med att jag i ett svagt ögonblick lovade att fixa tre (3) tårtor till jobbet, men tack och lov ska Å dela med mig eftersom Å är en dag yngre än jag! Vi aprilbarn… Märkligt nog blir det tårtkalas på jobbet dan efter jag har flyttat till annat jobb för knappt tre månaders tjänst…

Livet tar så underliga svängar ibland och just idag är jag inte särskilt livad heller. Det blir nog bättre när jag får komma till jobbet i morgon. På förmiddagen väntar ett viktigt möte om den närmaste framtiden, så jag hoppas verkligen att jag känner mig stark och glad – såsom jag brukar göra. Vet inte varför denna svarta sopsäck plötsligt landade på mig. Jo, det vet jag, men det är inget jag kan eller orkar göra nåt åt mer än att ignorera och gå vidare. Men målen känner jag mig inte längre lika tvärsäker på eftersom jag är på väg att halka tillbaka in i en gammal roll som jag verkligen inte vill ha…

Read Full Post »

Det går bara sakta framåt med min att-göra-lista. Men det går framåt, även om det i vissa sammanhang känns som… bakåtslående volter.

Jag har pratat i telefonen så jag har blivit hes och hostig. Bland annat med M på arbetsförmedlingen, en av de få människor där som har förmågan att visa empati. Jag tänkte just på det att ett helt myndighetskontor kan ju inte bara bestå av folk som är som robotar..? M ringde upp eftersom hon satt i möte när jag ringde. Hon gav mig säkert en halvtimma. Hon lyssnade. Hon önskade mig trevlig midsommar och skön sommar, trots allt. Hon sa att det är OK att jag åker ner till mamma några dar om jag har dator och mobil med mig. Hon gav sin välsignelse, hon var en vänlig röst när a-kassan var gäspigt ointresserad av mina frågor och samtidigt misstänksamt undrade

hur den där Tofflan tänkte luras nu!

(Jag har inga baktankar, inga alls. Vill bara åka ner ett par dar till Metropolen Byhålan, fota lite, låtsas ha semester och sen hämta hit min gamla och handikappade och framför allt ensamma mamma – så att HON får lite semester från SIN vardag.)

M har ett fantastiskt skratt. Det är en sån äkta glädje i det, som musik och baske mig om inte några ackord spillde över på mig!

Jag ska försöka pussla till en sommar, trots att jag inte har nåt att pussla med, egentligen. Men mamma ska pusslas in och hennes födelsedag måste firas på nåt sätt, nånstans, här eller där, troligen här. Den infaller den sista måndagen av Fästmöns semester. Den enda veckan hon är barnfri. Hur gör vi då? Sen är det årsdagen av pappas… död – och en vecka senare ytterligare en födelsedag, en nioårsdag.


Min pappa lyfter mig på sina unga, starka armar på en balkong på Storgatan i Tranås. Tror vi är ganska nyinflyttade i tjänstebostaden till den angränsande redaktionen. Året är 1963. Jag har übertjocka kinder.

                                                                                                                                                                      Kanske kan Anna och jag göra vuxensaker på de två (2) lediga och barnfria helger som infaller när hon vikarierar på en administrativ tjänst i sommar. Vi har ju ändå inga pengar att göra nåt för, mina snål-pengar fick ju gå till bilreparation även om mammas bidrag på 2 500 kronor var generös hjälp på vägen.

Jag pratade en kort stund med Anna i telefonen idag, mest om dagens planer, sommarpusslet ska jag ta senare. Tårarna hängde i klasar i ögonfransarna och rösten stockade sig flera gånger. Jag hatar att vara så här svag!

Så gick några timmar. Jag har ätit frukost, hängt tvätt, borstat tänderna och läst en stund. Och tagit till mig Annas sms som kom för trekvart sen:

Det ordnar sig. Jag älskar dig. Puss

Eventuellt ska Anna och Elias övernatta på Slottet i kväll och kanske tar jag en tur över dit med Bilen Med De Fungerande Bromsarna för att se hur de har det. Jag måste resa på mig nu. Inte sitta ner och klappa ihop.

Read Full Post »

Nej, nån vilodag blev inte denna söndag, den som försvann! Jag har varit igång sen jag vaknade, känns det som.


Jag har varit igång hela dan och då blir jag sån här!

                                                                                                                                                            Har fått en del ”administration” gjord efter ett av mötena i förra veckan. Slängde iväg en jobbansökan också. Och i morgon ska jag förbereda mina presentationer. Jag har inga som helst problem med att prata inför 500 personer, men när jag ska prata om mig själv räcker det med att det är inför EN person och jag blir totalskakis!!!


Jag blir totalskakis när jag ska prata om mig själv!

                                                                                                                                                     Kära vännen fru Hatt är en vän jag estimerar mycket! Lite grann för att hon förstår hur viktigt det är med den sortens vänskap där man bara kan lyfta en telefonlur, ringa och prata av sig. Det är så lätt att prata med henne och jag hoppas att hon känner det samma gentemot mig. Och med denna vänskap har jag lärt mig att man nog ska ha många vänliga bekanta men ett fåtal vänner som är riktigt nära. Man kan inte bära alla andras lidanden och bördor i det oändliga eller ens en sekund. Men man kan lyssna, humma och krama per telefon. För jag kan ju konstatera att sina problem måste man lösa själv, vid behov med hjälp av experter, dock inte självutnämnda sådana.

Det blev ett kort samtal med Fästmön framåt kvällningen. Köket i Himlen serverade frys-pizza idag, köket i Nyby åkte till MacJack och tryckte i sig kycklingburgare, tjocka pommes och Loka citron. Till dessert blev det lördagsgodischoklad som inte åts upp igår.


Lite lördagsgodischoklad fanns kvar.

                                                                                                                                                       Anna har påmint mig om vår sång och dess budskap och det klart att jag inte har glömt!!!

Jag har besvarat några mejl, bland annat ett mejl från en av mammas otaliga kusiner. Denna kusin är emellertid en klar favorit hos oss båda och då är det ingen belastning att skriva, utan bara roligt. Jag är för övrigt rädd att jag skrev alldeles för långt och för öppenhjärtligt… Hur som helst, mejlet är avsänt!

Efter en del skrivande fixade jag lite pressokaffe och slängde mig i fåtöljen för att glo på Brottet och straffet på SvT1. I kväll var avsnittet mer spännande än vanligt tycker jag. Det utspelade sig på ett tivoli, bland resandefolk och ”klarsynta” kvinnor. Jag ska ärligt säga att håren på armarna ställde sig rakt ut vid ett par tillfällen.

Nu är det dags att runda av såväl blogginlägget som kvällen. Jag är mycket, mycket trött, men Anna är tröttare och jag hoppas att hon får vila lite mer fram över. Vi fick en extra peng av min mamma att göra nåt för, så det blir nog ett restaurangbesök i veckan. Det behöver vi! Komma ut bland folk, göra vuxensaker och bara slippa laga mat…

Read Full Post »

Man kan väl likna mitt liv just nu som svagt blandad saft. Jag känner mig varken uppåt eller neråt. Det känns som om jag befinner mig mittemellan. Mittemallan vadå? Ja, jag vet ju vad jag har för mål, men det verkar som om det ska till sju underverk innan jag når dem. Min kraft känns lite också som svagt blandad saft, som mitt blod, som är alltför lite rött.

Jag är hemma en snabbis med mina och Fästmöns prylar. Var sin ryggsäck och min lilla leksaksdator. Annas laptop nyttjades när jag gav mig iväg.

Veckan som kommer känner jag att vi måste hitta på nåt som är lite roligt. Det är inte så mycket som är roligt just nu, nämligen. Och att inte ha absolut nånting att se fram emot känns rätt trist och dött. Ska vi hitta på nåt får det antagligen bli torsdag för då är Anna ledig och hon ska inte vara på jobbet förrän klockan 16 på fredag. Jag fick en extra slant av mamma när hon förde över pengar för att lösa mitt studielån och det räckte till två räkningar – och ändå blev det några kronor över. Så nåt kanske vi kan göra.

Framöver lär det inte bli så mycket vi KAN göra, för Annas nya schema innebär framför allt jobb på kvällar och helger de veckor vi är barnfria. Helgerna när vi är barnfria är vi ju vana vid innebär jobb – det har de ju gjort nästan hela tiden – men nånstans hade jag väl en förhoppning om att hon nån gång fick ett schema där vi kunde få en enda ledig helg för att göra vuxensaker. Tyvärr blev det inte så den här gången heller. Nu har vi ju samtidigt inte direkt ekonomier för att göra en massa saker, men ibland vore det roligt att ha ett socialt liv och kanske umgås med andra vuxna på helger.


Himlen i Himlen igår eftermiddag. Sen kom det snö… 😦

                                                                                                                                                            På tisdag är min plan att ägna förmiddagen åt att städa. På eftermiddagen ska Anna på ett utvecklingssamtal med och för ett av skolbarnen. Min tanke hade varit att våldgästa Rippe på jobbet. Men just för att Rippe är på jobbet kan det komma saker som… jobb emellan, så tyvärr är Rippe upptagen.

I morgon ska jag ringa och väcka Hortellskan och kolla när det passar att jag tittar förbi och byter pussel. Vi tänkte kolla om hon och K har ytterligare ett 1 500-bitars att låna oss. Förhoppningsvis är dagarna ljusare och längre så att vi kan sitta tillsammans och pussla.

Slaktar-Pojken kom hem igår kväll med en väska ”Lapskt guld” och en flarra Bacardi Apple, tror jag. Han såg glad ut och det verkade som om turen över Ålands hav hade varit lyckad. 


Lite suddig var han allt, vår Slaktar-Pojke. Tur att vi har fröken Moa som rapportör från verkligheten – det är hon som tog bilden och mms:ade den. Jag tror nämligen inte att det är svagt blandad saft i glasen framför Johan…

                                                                                                                                                     Lillan, däremot, hörde av sig igår kväll och det var lite förvirrat med ankomsttid idag. Tydligen är båten inte framme förrän vid 19 – 19.30-tiden i kväll. Detta innebär att hon får åka buss direkt till pappa, medan mamma får packa hennes väska och Taxi Tofflan får köra över kollit tillsammans med småsyskona i kväll.

Nu ska jag ta en snabbflukt genom en av mina två dagstidningar innan jag hoppar in nånstans och inhandlar en saknad ingrediens till söndagsmiddagen på vägen till Himlen.

Read Full Post »