Melodifestivalen 2015: Finalen

Ett musikaliskt inlägg.

---

 

Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen 2015. Ifall du skulle ha råkat missa den information kan du läsa mer på SvT:s Melodifestivalwebb. Somliga är på plats, medan andra jobbar och vissa får glo på tävlingen från sitt vardagsrum. Nä, det var länge sen jag trodde att livet var rättvist. Men, men, vi missar möjligen början, då en viss korvdam ska dyka upp. Är det äkta vara blir jag putt, annars gör det mig inget. Förhoppningsvis hinner jag hämta hem Anna innan själva tävlingen börjar i alla fall.

Jag ska försöka liveblogga medan jag smaskar ost och kex och vin, men jag Det betyder att jag uppdaterar det här inlägget lite då och då under programmets gång. För att du ska se uppdateringarna rekommenderar jag dig att använda knappen F5 på din dator. Eller bara symbolen för uppdatering på din mobils webbläsare. Lämna gärna en kommentar – jag svarar på alla kommentarer jag publicerar!

Vad jag tror om kvällen och eventuell vinnare? Min favorit är Magnus Carlsson Möt mig i Gamla stan, men jag gillar också Måns Zelmerlöws låt – om han får till det med rösten. Med tanke på åldersgrupperna som röstar gissar jag att det blir Samir och Viktor, Dinah Nah eller Måns Zelmerlöw som vinner. Eller möjligen horsejazzfarfar själv, Hasse Andersson.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Samir och Viktor: Groupie
   Tyvärr (?) missade vi det första bidraget.
2. JTR: Building it up
   Luggar har de i alla fall. Ganska skrikig låt och en del falsksång. Nej det här var inget för mig!
3. Dinah Nah: Make Me (La La La)
   Detta tilltalar nog dem som är yngre än jag. Jag är inte imponerad.
4. Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne leam frijje)
   Det är för mycket konstigheter på scenen. Jag tappar koncentrationen på låten. Artisten själv jojkar suveränt, men är lite för orölig. Och när han snurrade runt lite försvann han ur bild. Men hallå, SvT!
5. Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
   Balladdags. Fin röst, men ärligt talat… Det känns lite… tråkigt… Artisten står väldigt stilla och här händer inget på scenen.
6. Måns Zelmerlöw: Heroes
   NU höll rösten ända från start. Men nu känner jag att det händer lite väl mycket på scenen. De där tecknade gubbarna – stjärngossar? – är ju riktigt roliga. Låten? Nja, jo, men inte bäst. Fast bäst hittills!
7. Linus Svenning: Forever Starts Today
   Eh… Har han lånat Måns scenklädsel? Nej det här är lite pampigt, men inget jag går igång på.
8. Isa: Don’t Stop
   Tyvärr, mitt hjärta är iskallt. En liten flicka i slätt hår som visar en platt mage och står och juckar på scenen… Stark röst, ska dock sägas.
9. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
   Underbar röst. Glad kille. Och framför allt: skjortan är instoppad i byxorna. Vinn, Magnus, vinn!!!
10. Eric Saade: Sting
    Lite häftig scenshow, svartvit historia. Men låten har ju ingen vidare genomarbetad text, tycker jag. Dansa och sjunga kan han, lille pojken. Trots det vill jag nog se en vuxen man i Vin. Eh, jag menar Wien, förstås.
11. Mariette: Don’t Stop Believing
    Otroligt fin röst, men lite väl mycket rök och blåsande tygskynken på scenen. Man ser ju inte den lilla människan hela tiden. Jag undrade bara när låten skulle… komma igång. Lite segt i mina öron, med andra ord.
12. Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
    Vad sjunger han på för språk? Äh, jag skojar bara, förlåt. Det svänger ju, men håll med om att detta vore lite pinsamt i valsernas Wien..?

Kvällens internationella jury: Mr Klitous Klitou rules. Och Måns, dårå. Magnus fick i alla fall poäng. Nä vänta! Conchita Wurst, förstås!

Kvällens – och flera andra kvällars miss:  Hjärtappen

Kvällens stad: Vin. Eller nej… Det stavas Wien, va..?

Kvällens skratt: Förvånande nog från mig när Filippa Bark erbjöd sig att sortera Mariettes hår.

Kvällens Bill och Bull: The Päivärintas!

Och så förstås… kvällens vinnare, den som åker till Österrike för att tävla som representant för Sverige: Måns Zelmerlöw. Inte mitt val, men lycka till!

Vi ses i Vin! Nej, jag menar Wien!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skokartongsappellen: Ge en skokartong i jul!

Ett givande inlägg.

---

 

För ett tag sen surfade Fästmön och jag runt och letade alternativa julklappsställen. Vi gjorde bland annat en gemensam länklista här på bloggen och tipsade om ställen där man kan ge andra saker än bara sånt som vi vanligen köper i affärer eller nätshoppar.

Ett ställe vi inte hittade så mycket aktuell information om var Skokartongsappellen. Men nu finns det mycket att läsa! Roligast tycker jag är att idén med Skokartongsappellen är enkel:

1. Man tar en skokartong och packar saker för den målgrupp man vill ge till – vuxen man, vuxen kvinna, tonårspojke, tonårsflicka eller barn (och vilken åldersgrupp). Här hittar du förslag på innehåll!
2. Sen slår man in skokartongen i julpapper och klistrar på en etikett där man skriver vilken målgrupp sakerna i kartongen passar för.
3. Slutligen lämnar man sin skokartong till ett inlämningsställe. I Uppsala samlas skokartonger in den 17 december klockan 17 – 19 vid glasinsamlingen på Gränby centrum och den 21 december utanför Helga Trefaldighet. Läs mer här på Skokartong Uppsalas Facebooksida!

Skokartongsappellen är ett ideellt initiativ där man samlar in julklappar till föreningar och organisationer som jobbar med människor som har det svårt. Människor, som troligen inte får julklappar. (Värt att tänka på när man väljer grejor till sin skokartong!) Julklapparna som lämnas in doneras sen till organisationer, boenden, härbärgen, föreningar etc. Klappar delas ut ända fram till nyår – om det finns klappar, förstås. I Stockholm arrangeras också ett julaftonsfirande med klappar och mat klockan 15 – 20 på Fotografiska.

Kanske nåt till Skokartongsappellens målgrupper?

Jag tycker att det här låter som en toppenidé och jag ska genast rota fram ett antal skokartonger i mina gömmor. Skokartonger, som jag har sparat för att de kan vara bra att ha. Det är de NU!

Här kan du läsa vad Katarina i Stockholm skriver om Skokartongsappellen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Megasocial och boklig

Ett delvis avvikande inlägg. (Jag är ju inte så social, har jag fått höra.)

---

 

Bok-Johan jobbar.

Megasocial, snudd på över-social. Det är mitt mellannamn idag. Inte nog med att jag passade på att ta ett extra långt samtal med Daniel på Arbetsförmedlingen, jag hälsade ju på hos Bok-Johan också. Alltså, både FEM och jag är sååå avundsjuka!..

Men det som är roligast av allt är att Johan, som har jobbat heltid i ett antal månader, nu går från aktivitetsstöd till en lön. Det är en viss skillnad på ett par, tre tusenlappar i månaden och en lön. Nu kanske en vuxen man ser möjligheter att flytta hemifrån så små-ningom. Vad vet jag. Men ett eget hem är en del av att bli vuxen och jag skulle tro att de flesta av oss vill ha just detta. Själv drog jag när jag var 18, direkt efter gymnasiet. Men det var andra tider då.

Eftersom jag tittade in i en affär som bland annat säljer begagnade böcker (och lite andra prylar) gjorde jag naturligtvis vissa fynd. Tre böcker fick följa med mig hem. Att-läsa-högarna växer i bokhyllan i sovrummet och det gillar jag mycket!

Tre böcker fyndade jag idag.

 

Bara 60 pix…

Alltså, jag har köpstopp. Egentligen. Eller jag borde ha. Men jag är min farfars barnbarn. (Du vet, han som köpte böcker i stället för mat under kriget. Böcker fanns det ju nämligen, men inte mat.) Jag kan nog leva utan det mesta. Dock inte böcker. Eller att få skriva. Skulle jag bli blind och inte kunna läsa eller om nån skulle ta ifrån mig möjligheten att skriva, då skulle jag vissna och dö.

Dagens böcker gjorde mig inte helt utfattig. Jag menar, 20 spänn styck för tre inbundna böcker, kanske lästa en gång, det tycker jag är helt JÄTTEBRA pris. Så jag tycker att du ska titta in till Myrorna på gågatan i Uppsala. Du hittar säkert nåt som du vill köpa med dig hem därifrån – vare sig det är böcker eller prylar. Men vill du köpa möbler ska du ta dig till affären på Sysslomansgatan eller den i Boländerna!

På eftermiddagen telefonerade jag sen – för att fortsätta på det megasociala temat – flera gånger. Först ringde mamma, sen ringde jag mammakusinen B för att gratta. Och så sprang jag ju ner till grannen och sa en hel mening.

Nu i afton har jag telefonerat med FEM-vännen angående en sammanstrålning på lördag. Jag har förklarat mitt läge och FEM har redogjort för sitt. Förhoppningsvis kan vi ses både på lördag och senare i månaden. Om jag nu åker ner till mammas födelsedag och några dar där runt omkring. Jag frågade nämligen på Arbetsförmedlingen vilka regler som gäller. Jag fick veta följande:

• Om det finns 350 lediga jobb som jag skulle kunna söka och jag bara söker åtta, då kan min a-kasseersättning ryka.
• Jag får inte resa utomlands.
• Jag får åka till mamma. Det viktiga är att jag kan inställa mig för att gå på intervju/jobba inom 24 timmar.

Så helt livegen är jag inte.

Det regnade som fan idag när jag kom hem, så jag fick vänta en god stund i garaget. Paraplyer är för mesar.

En del annat har jag fått gjort idag också. Jag har bäddat rent och kört en maskin tvätt. Jag har ordnat med ytterligare att arbetsgivarintyg. Men jag har inte sökt ett enda jobb: jag gav mig lite ledigt resten av eftermiddagen idag. I morgon går jag ut hårt med jobbsökeriet. Sen ska jag sopa ur garaget. Att inte arbeta gör mig rastlös. Och vem vet… Jag kanske träffar nån vid garagen som jag kan vara megasocial med. Eller i vart fall prata en liten stund med. Jag minns hur det var i höstas – vissa dar pratade jag inte med en käft.

Sen kanske jag kan titta in till mina allra nyaste grannar och säga hej. Eller moi moi. Äntligen har vi fått finländare i huset! Tror jag… Vissa saker tyder på det, i alla fall.

En finsk flagga vajar hos nyaste grannarna.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tommy – en neger från norr

Ett inlägg om en nästan mobbad pojke.

---

 

Nej, det här är inget rasistiskt inlägg. Jag använder inte n-ordet annat än när jag återger vad andra har sagt – i den här… glimten av en man.  En bild av Tommy. Den duktige, vänlige, ödmjuke, timide Tommy som jag träffar då och då. Senast idag.

Vi pratar om resultatet av EU-valet. Jag uttrycker försiktigt min rädsla, men Tommy… Tommy är livrädd. Uppvuxen i en stad i Sveriges norra delar. Som icke-svensk ensam i såväl staden som skolan som klassen.

– Det finns tillfällen när jag tycker att det är OK att ta till nävarna, säger Tommy. Det är när jag blir attackerad. Aldrig annars. Jag har aldrig startat ett bråk.

Han berättar om åren i grundskolan. Hur han stod med ryggen mot ett träd. Först då kunde han vara säker på att ingen skulle hoppa på honom bakifrån.

– Som kille angrips man fysiskt, inte så mycket med ord, säger han. Fast jag blev ofta kallad för neger. Jag hade ju ett namn som inte var svenskt.

Men han har aldrig varit mobbad. Det är i alla fall vad han säger. Jag lyssnar på den vuxne mannen, ser de knutna nävarna som han själv inte märker att han knyter. Han blir en liten pojke framför mig. En arg liten pojke, som vägrar bli nedtryckt bara för att han kan ett annat språk än de andra barnen och har ett annorlunda namn. Särskilt brun är han inte, det har han aldrig varit. Han är inte heller svart eller beige. Han är av arabiskt ursprung, vilket bland vissa är ännu värre. Fast där uppe i norr var han neger. Det var samlingsordet för såna som Tommy och hans familj – de enda icke-svenskarna där under 1970-talet.

Tommy är en av de artigaste och vänligaste män jag har mött. Han tackar alltid när han får hjälp. Han har ofta önskemål som är genomtänkta, behöver bara hjälp att kommunicera sina budskap i rätt förpackning. På intet sätt en mes, inte heller boxartypen. En vanlig, medelålders man som nästan gråter när han berättar om hur de gillrade fällor och slog honom under skoltiden. Han ser inte sina tårar heller, lika lite som han ser sina knutna nävar.

Mobbad har han aldrig blivit, negern från norr. Men han låter ingen komma in bakom hans rygg. Efter EU-valet är han än mer vaksam. Hans rädsla är fysisk. Den smittar. Vart är vi på väg..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

…will be no more tears in…

Ett inlägg om insikter och utsikter.

Med två nej i ryggen trippade jag iväg på dagens promenad. Men inte en enda tår föll synlig nerför mina kinder!

Bara äpplen föll.

Jag såg en man klättra in i en lägenhet genom ett fönster. Men nej, inget inbrott pågick, endast fönsterbyte.

Jag såg en kvinna helt i grått – till och med påsen hon bar var grå. Jag lyfte blicken och tackade för att jag har förmågan att se färg!

Tacksam att jag kan se färg.

Jag passerade två unga kvinnor som samtalade om stillhet. Jag insåg att jag inte är ung längre.

Inte längre ung…

På väg att blomma ut. Om jag nånsin har blommat…

På väg att blomma ut.

Kom på mig med att fundera över Det Ofödda Barnet. Tanken svepte också över de giftiga orden. Omdömen som gör sinnet svart.

Giftiga?

Jag kunde ha gjort andra val, men de val jag har gjort går inte att förändra nu. Aldrig kommer jag att leka med gossen i nån trampbil. Gossen är en vuxen man nu, trampbilen har gått i pension.

Pensionerad.

När man inte längre är önskvärd… När det man kunnat ge har tagits ifrån en… Först då blir man lämnad ifred.

Avskalad det användbara.

Det närmar sig slutreplik och ridåfall för allra sista gången. Tack till fellow actors såväl som till publik! Showen pågår emellertid ett tag till. Kritiker, vässa era pennor och skriv lusen av mig! Jag är så trött på att vara skuggan av mitt forna jag.

En skugga av den jag var.

Fäll inga falska tårar över den du har baktalat! Det är försent för ånger. Stå fast vid dina val. Lika fast som mina ord står kvar. För dem kommer ingen nånsin åt.

Livet är kort. Det består av insikter och utsikter.

Read Full Post »

”Oh what a beautiful evening, oh what an awful morning…”

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)

Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss! Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Läckert!

Och som av en händelse råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

En chardonnay som slank ner fint.

Det var så gott att hela flaskan tog slut, faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

Fröken Pick & Joy.

Vi njöt på ballen av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!

Kvällen avslutades med ett TV-program om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Min älskade blondins räkfärgade rygg.

I natt sov jag hela natten utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…

* ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Bara för Lelle B!

Från en nörd till en annan, här är en närbild!

En närbild från i julas.

Och nej. Bilden är till en vuxen man som är intresserad av bestick och porslin. Inte till nån som skulle kunna vara… mitt barnbarn. (Äcklisch!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Här var det vitt på taken, Fästmön får åka naken..?

En tur ut till Himlen. Där var det VITT på taken. Och halt…

Vitt på taken i Himlen!

                                                                                                                                                         Vi hämtade en bit ädelost och en halv grön paprika och en soppåse. Sen gick vi igen. På väg nerför trapporna mötte vi en granne till Fästmön, iförd kalasbyxor. Fast det var långkalsonger, hävdade Anna. Skitsamma, det såg inte klokt ut på en vuxen man.

På väg ut genom porten kom Virrp-Anna på en sak. Hon hade glömt det vi åkt till Himlen för – att hämta en varmare jacka. Så arga vi hade blivit om hon inte hade kommit på det förrän vi hade varit tillbaka i stan. Att åka till Himlen bara för att hämta ost och paprika hade inte känts riktigt… bra…

Read Full Post »