Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Orden i rubriken skulle ha kunnat vara mina – med tanke på min och FEM:s bokrektangel. Men det är Marie Sharp som uttalar dem i boken med samma titel, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel. Jag fyndade boken på Myrorna för en tjuga i fin inbunden utgåva med skyddsomslaget kvar.

Marie Sharp har just fyllt 60 och går i pension. Vad ska hon nu fylla dagarna med? Tja, inte med nån bokcirkel, uppenbarligen. Under ungefär två år får vi läsare följa den fiktiva Marie, som säkerligen påminner om författaren Virginia Ironside, när hon skriver dagbok. Dagboken handlar om stort och smått, såväl nya liv som liv som avslutas.

Maries ton är nästan vresig ibland, vilket tilltalar mig. Men annars är boken nog för nån snäppet äldre person än jag själv. Jag är inte så intresserad av barnbarn och stickning och väninnor, som förälskar sig i mycket yngre män. Välskriven, ändå och bitvis rolig. Fast lite… trist för min smak.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att höra utan att vilja höra

Nog trodde jag att det var lyhört hemma hos mig. Inte då! Där är det bara gallskrik som skär genom betongen. Hemma hos mamma är det betydligt mer… Ovanför TV-rummet, där jag sover om nätterna, verkar grannens toalett vara placerad. Jag hör både DET ENA och DET ANDRA forsa respektive ploppa i den. Hur kul är det? Nej, inte alls. (Det hörs bara liiite hemma och det är äckligt det också, i och för sig.)

Jag vill inte höra vad som händer här.

                                                                                                                                                         Jag menar, måste de kissa och bajsa ovanpå när jag ska sova? Tänk om det går hål i taket och rinner ner på mig… Fyyyyyyyy…

När man vill slippa se nåt kan man hålla för ögonen och vända sig bort, men hur gör man när man inte vill höra grannarna? Det räcker inte att stoppa fingrarna i öronen, vissa ljud tränger igenom. Jag menar, hemmavid har man ju hört ett och annat som sagts som man helst skulle ha velat slippa höra, men folk tycks ha en fäbless för att prata högt i sina mobiler när de befinner sig utomhus. (Dessutom gillar somliga att GÅ UT och prata med megafonröst. Är det för att visa att man är populär för att folk ringer till en, eller vad?) Kommunikation behöver ju liksom inte vara högljudd för att gå fram. Och den man INTE pratar med och som bara råkar befinna sig i närområdet vill ju faktiskt inte höra och veta ”allt”.

Kommunkation behöver inte alltid vara högljudd för att nå fram, men somliga tycks använda sina mobiler som megafoner.

                                                                                                                                                        Nej, nu ska jag försöka sova för nu är jag vresig. Frågan är bara om jag kan sova med allt forsande och ploppande från ovan. Urrrk… Detta är nog annars den enda nackdelen med mammas nya hem! Alla grannar hälsar och balkongen vetter mot vattnet. Bara det, liksom…

Read Full Post »