När livet vänder: Admir

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

En vecka har gått. Det är onsdag och självklart missade jag inte kvällens avsnitt av När livet vänder. Den här serien visar mig i mina svartaste stunder att det finns både hopp och ljus, i alla fall för andra. Och kanske för mig också..? Tack Anja Kontor för detta!

Anja Kontor möter i åtta avsnitt människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Admir överlevde folkmordet i Srbrenica. Förra året identifierade han sin fars kvarlevor efter 20 år.

Admir var kvällens huvudperson. Som 17-åring överlevde han folkmordet i Srebrenica 1995 – ungefär 8 000 människor dog, främst muslimska män och pojkar. Admirs far, bror och farbror dödades, men deras kvarlevor kunde senare identifieras och plockas upp ur den massgrav där de dumpats. Admir identifierade sin pappa förra året och kunde begrava honom. Han blev rekommenderad att inte titta på pappans kvarlevor, men han ville se sin pappa en sista gång.

Det som hände i forna Jugoslavien är bland det mest fruktansvärda i modern tid. Jag har hört människor berätta om hur grannar plötsligt mördade varandra på grund av religionen – och ändå var ingen av dem starkt troende, än mindre utövade de sin religion.

Admir berättar hur familjen diskuterade om de skulle fly eller stanna kvar. Till sist delade de upp sig – kvinnorna för sig, männen för sig. Männen gick genom skogen. Admir kom ifrån sin pappa och sin bror. Han säger i programmet:

Man kan röra sig, men en halvtimme senare kan man vara död.

Så småningom kom Admir till Sverige. Hans prioriteringar är enkla:

1. familjen
2. hälsan
3. jobbet

Admir har hittat ett nytt liv. Men han glömmer förstås aldrig sitt gamla. Och i hans hemland saknas fortfarande hundratals män.

Hvala, Admir, för att du berättade!

 

Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 6 maj 2016).

 

Vill du läsa mer om hur barn och unga upplevde kriget i Bosnien? Då rekommenderar jag min vän Anna Nilsson Spets trilogi, Hållplats Sverige, utgiven på Vombat förlag. Här kan du läsa om vad jag tyckte om hennes böcker:

Jag, Almina

Jag, Alma

Änglarnas tårar

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

När livet vänder: Niklas

När livet vänder: Paulina

Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Boktokig väntan

Ett litterärt inlägg.

---

 

Recension på gång!

Det är en otroligt seg dag, klädd i väntans dräkt. Väntan, väntan, väntan… Jag trodde att jag var en van och tålmodig väntare, men jag har svårt den här gången. Det är mycket som står på spel. Under tiden läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en deckare, som nyligen fått ett fint pris.

Jag började läsa idag med blyertspenna (den återförda favoritpennan) och har hunnit ungefär en tredjedel in i boken. Det är en märklig bok, en historisk deckare som utspelar sig här i Uppsala bland lik i Gustavianum och underliga rasbiologer… Märkligt nog är detta den andra boken på kort tid som jag läser och som handlar om både mord och Gustavianum. Den förra var ju Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.

Änglarnas tårar släpps i kväll i Enköping!

I eftermiddag, när Fästmön har slutat jobba, ska vi ta oss till en annan kommun i länet, Enköping. Det är alltid bra att vidga sina vyer. En bit mat blir det på vägen nånstans innan vi letar oss fram till biblioteket där vi ska bevista boksläpp klockan 19. Belgiska Anna släpper ju den sista delen i sin Bosnien-trilogi och vi är inbjudna av Anna, Vombat (förlaget) och nån som heter Sune. Jag hoppas självklart få recensera även den här tredje delen. Det här är nämligen riktigt bra, men lite otäcka böcker om barn och unga i krig och på flykt från krig.

Och så ska det bli väldigt, väldigt roligt att träffa Anna igen. Jag tror att det var typ tio år sen sist. I ett annat liv för oss båda två. Livet kan ju, som bekant, ändra riktning. Nu hoppas jag bara att Clark Kent* låter bli att gnissla och tar oss säkert både dit i eftermiddag och hem i kväll. Fram till avfärden får jag sällskap i min väntan med litterära lik och knäppa rasbiologer i Uppsala. För jag är ju boktokig.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalt litterärt

Ett inlägg om författare med lokal anknytning.

---

 

Den här gången hittade den rätt – inbjudan till Anna Nilsson Spets nästa bokrelease. I afton hamnade den upp i inkorgen. Det ska bli extra roligt att försöka ta sig till Enköping i novembermörkret nästa vecka. Inte för att jag gillar att köra när det är kolsvart ute, men vad gör man inte för att få träffa Belgiska Anna, en gammal polare (ja man sa så på den tiden!) från början av 1980-talet.

Anna Nilsson Spets kommer från Enköping – därför hålls det boksläpp på bibblan där. Den bok som släpps är den avslutande delen av Hållplats Sverige – Änglarnas tårar. Tidigare har Vombat förlag gett ut Jag, Almina och Sarajevo 1 000 dagar: Jag, Alma. Trilogin handlar om en bosnisk familjs öde under och efter kriget i det forna Jugoslavien. Anna Nilsson Spets har jobbat som flyktingmottagare under 1990-talet och hon har gjort en del resor till Bosnien.

 

 

På väg in!

Medan jag väntar på att det ska bli den 4 december hoppas jag snart (i morgon?) kunna avnjuta en annan lokal (ja alltså Anna Nilsson Spets bor ju numera i Belgien, men…) författares verk. På ingång för recension är nämligen Mohamed Omars detektivnovell Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Novellen utspelar sig i Uppsala och på det ursnygga omslaget ser vi Gustavianum. Det bådar gott! Hoppas den landar snart i min postbox.

 

 

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma

Ett inlägg om en bok.

Den 5 april, det vill säga igår, fast 1992, var den dan Bosniens och Hercegovinas självständighetsförklaring kom. Dagen därpå, det vill säga idag, fast 1992, blev den nya staten erkänd. Det står lite olika beroende på var man läser, men uppgiften om den 5 april kommer från Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma. En liten bok för unga vuxna om 98 sidor som jag har läst idag. Boken hittade till min postbox från Vombat förlag i torsdags.

Alma är storasyster. Den första boken i trilogin beskriver hur det forna Jugoslavien splittrades och kriget kom – ur lillasyster Alminas ögon. Nu får vi Almas historia. Alma, som blev kvar i Sarajevo.

Även den här boken börjar med en otäck scen. Och det är liksom inte få såna scener i resten av boken heller. Inte så konstigt när boken handlar om det värsta människor kan vara med om: krig. Alma har börjat utbilda sig till läkare när kriget kommer. Plötsligt arbetar hon aktivt med att hjälpa krigets offer – och försöka överleva – i stället för att fortsätta plugga och vara nyförälskad i Fikret.

Precis som i första delen är språket enkelt utan att bli fattigt. Händelser och skeenden beskrivs rakt upp och ner på ett sätt som tilltalar mig. Jag tilltalas också av glimtarna från det Sarajevo som en gång var. Som när Alma skriver om sin vän Selmas bostad:

[…] Hennes bostad låg precis ovanför gamla stan. När man skulle besöka Selma fick man kämpa sig uppför en lång brant backe, högst upp låg hennes hus. På kvällarna satt vi ofta på hennes minibalkong och tittade ut över staden. Vi drack vårt turkiska kaffe ur pyttesmå koppar. Sött och starkt. Vår stad, Sarajevo. […]

Tyvärr hittar jag flera korrekturfel i boken. Jag hittar dessutom en grön fläck av nånting intorkat och ett långt, svart hårstrå mellan sidorna 50 och 51. Och på sidan 94 har jaget i boken plötsligt blivit Almina. Kanske inte så… bra.

Men berättelsen i sig är förstås minst lika gripande som den om lillasyster Almina. Och ja. Jag erkänner: mot slutet av boken kom mina tårar.

Boken innehåller även en del svartvita foton från Sarajevo. Hemska, men bra bilder, som tyvärr inte görs rättvisa av det ganska enkla papper de tryckts på.

Trots korrekturfel, fläckar, hårstrån och mindre lyckat bildtryck får boken ett högt Toffelbetyg (en tofflas avdrag för misstagen, dock). Det här är en bok som alla unga borde läsa.

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande läsning!

Ett läsosamt inlägg.

 

Sarajevo 1000 dagar – jag Alma heter den andra boken i Almina-serien av Anna Nilsson Spets.

Ibland är det roligt att vittja postboxen. Riktigt roligt, till och med. (Allra helst som man stapplar hem och har lyckats sträcka ryggen på ett nytt ställe. Jävligt ont, kan detta sammanfattas. För övrigt knakar ryggraden ganska oroväckande, så jag måste nog kontakta vården nästa vecka.) Ett paket från Vombat innehållande andra delen i Anna Nilsson Spets trilogi om en bosnisk familjs flykt till Sverige, låg i boxen i kväll. Det blir läsning så snart jag har läst ut pågående bok och efter det en recension, förstås, på en blogg nära dig.

Dags att deklarera igen!

Och sen hittade jag en inplastad historia som vid en lite närmare titt visade sig inbringa några sköna tusenlappar, så småningom. Inte massor av tusenlappar, men alldeles perfekt och lagom ifall jag skulle råka hamna mellan jobb igen. Jag talar förstås om min deklaration. Tror att jag ska försöka deklarera redan i helgen. Det är ju så väldigt enkelt nu för tiden.

 

 

 

Livet är kort.

Read Full Post »