Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vodka’

Ett inlägg om en bok.



Uppdaterat inlägg:
Lördagen den 22 november har Deckarakademin sitt höstmöte på det 25-årsjubilerande Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Då utses vinnarna!

 

Tyskt RekviemAtt börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att Philip Kerrs bok Tyskt rekviem är en av fem nominerade böcker av Svenska Deckarakademin till Årets bästa utländska (till svenska översatta) kriminalromanOch just av det skälet – nomineringen – hamnade den hos mig för att läsas och skrivas om (trots att en kleptoman stulit min bäste recce-penna…) Boken är utgiven av förlaget Historiska Media.

Boken har sin början 1947 i ett sönderbombat Berlin. Förre kriminalpolisen Bernie Günther försöker jobba som privatdetektiv. Det uppdrag han får handlar om att utreda mordet på en amerikansk officer i Wien. Bernie reser dit, lättad att slippa ifrån hustrun, som uppenbarligen haft en älskare eller flera. Dessvärre är Wien ingen lugn plats. Där vimlar av alla sorters spioner – tyska, ryska och amerikanska. Dessutom nalkas det kalla kriget.

Det här är en riktigt hårdkokt deckare. Den är bitvis så hårt kokt att den påminner om Bill & Ben-böckerna och Vilda Västern – med den skillnaden att detta är kvalitetslitteratur. Språket är ibland så rakt på att man nästan skär sig på dess kanter. En bok som börjar med en entré av en man som liknar en elak gammal babiankung kan nog inte vara annat än vass.

Jag slås av hur kyligt scenerna kring samlagen i boken skildras:

[…] Det var snabbt gjort, för hennes del expedierat med nästan yrkesmässig nonchalans, som om hon givit någon ett lavemang. I samma ögonblick jag var klar begav hon sig iväg till badrummet nästan utan att ens ha fått färg på kinderna och med det använda gummit i handen som om det vore en död mus hon hittat under sängen. […]

I övrigt är detta en ganska blodig historia, full av tortyr av det groteska och otäcka slaget. Eller vad sägs om en korkskruv i nåns knä? Och när huvudpersonen träffar en person han trott blivit avrättad sveper han en vodka och utbrister:

[…] Döden klär dig, Arthur. Du ser frisk ut. […]

Lite för hårdkokt för min smak, men väldigt välskriven är mitt samlade omdöme. Högt, med andra ord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Solen lyser över Uppsala lite grann även idag på påskafton. Men himlen är ljusare och molnigare och vinden som blåser är kylig. Vi traskade över till Tokerian, mor och jag, för att få lite frisk luft och kompletteringshandla. Det var väldigt kallt och blåsigt, så jag stannade inte för att fota oss. (Vi kan ju inte gå så fort eftersom mamma rollar fram.) Jag skulle inte köra bil utan fingå, och därför åkte finvantarna på!

Orange vantar
Finvantarna från Iréne.


Efter många om och men
tog jag min påskdusch, men då hade nog förmiddagen övergått i lunchtid. Jag har förberett ägghalvor med aioli, räkor, svart rom och orange rom. Halvorna ska slutligen piffas till med lite dill. Vi kom faktiskt ihåg att köpa dill – trots att Somliga (inte jag!) tog med sig en gammal handlingslapp. Jag har fyllt på korgen med svindyrt knäckebröd, så dyrt att det måste ätas med andakt. Gott som tusan och inköpt på ICA Solen, min favorit-ICA-affär.

svindyrt knäckebröd
Svindyrt och skitgott.


Men vi ska inte enbart äta ägg och svindyrt bröd
utan det blir sill, färskpotatis, lax, Janssons frestelse, kalkonetter (jag), prinskorv (mor), rödbetssallad, skinka (mor), kex och goda ostar… Har jag glömt nåt nu??? Mamma ville inte ha påskmust, så hon dricker citronbubbelvatten till medan jag kör på påsköl och Östgöta sädes. Jag har inte så mycket snaps kvar, men det blir några stycken. Och vill jag ha mer finns det faktiskt vodka i kylen. Och ljus rom. Båda flaskorna har varit min pappas, så det är nog inte mycket alkohol kvar i dem*, vilket passar mig ypperligt. Jag gillar inte att bli påverkad, nämligen.

Små söta korgar och fina påskägg har vi skippat nu. Jag har plockat fram var sin rejäl karamellskål som vi har fyllt med allehanda snask, allt med papper på eller  tagit med egna fingrar ur obruten karamellpåse. Ingen magsjuka tack vare bajsiga fingrar på lösgodiset här, inte!

kexchoklad o rollokolor
Kexchoklad och rollokolor dominerar i min skål. Rollokolorna har ju orange papper, mycket sniggt.


För tillfället har jag två Wordfeudmatcher igång,
båda randomspelplan, och båda leder jag. Men den mot Fästmön är väldigt jämn – hon har 164 och jag 166. Lite större är då ledningen på den före detta Stormästaren där jag leder med 428  mot 263. Dessvärre har vi lyckats stänga in oss i ett besvärligt läge. Vi får se hur det hela utvecklas.

Mamma sitter vid TV:n en stund, jag vid datorn. Jag har tagit med mig min styrkeelefant hit. Tror att det är här den får bo, för jag är rädd att den går sönder om jag bär med mig den överallt.

Var starkelefanten
Den är med mig vid datorn.


Nu ska jag ta en surfrunda i media
och kolla om det har hänt nåt. Det verkar synnerligen dött, jag misstänker att massor av murvlar har påskledigt. Själv har jag bara svarat på ett par jobbmejl idag. Det är OK.

Ha en riktigt go påskafton!!!


*Min pappa gick bort sommaren 2006.


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter utförd matshopping tog vi en lååång paus och vilade oss. Sen utlovade jag glass i Gamla Uppsala, men först ett besök i kyrkan. Och idag hade vi tur! Kyrkan var varken upptagen av begravning eller stängd för städning.


Äntligen kom vi innanför stenväggarna idag!

                                                                                                                                                                  Tyvärr var det lite dystert i kyrkan, för temat var Döden. Lite tungt. Men visst tänkte jag på mina nära och kära och tände två ljus till minne av dem jag saknar mest.


Två ljus.

                                                                                                                                                            Jag kom naturligtvis att tänka på en av Björn Afzelius finare låtar. Här är ett utdrag ur texten till Två ljus:

[…] Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller i morgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är […]

Elias lyssnade på lite annan musik i hörlurar. Man kunde nämligen sitta i en stol och lyssna och kanske läsa en bok. Ganska fin idé, tycker jag.


Lill-Jerka lyssnade på opera och det var väl sisådär, tyckte han.

                                                                                                                                                               En annan miniutställning var den om Tiden.


En utställning om Tiden uppmande oss att fundera på vår tid.

                                                                                                                                                   Symboler för Tiden var tre golvur utan visare.


Golvur utan visare.

                                                                                                                                                                 Efter allt detta om Döden och Tiden skuttade vi in på Odinsborg och köpte var sin glass. Vi har hittat ett favoritställe där vi kan sitta i korsdrag och svalka av oss. Härligt!


Idag blev det var sin strutglass, så nu är Tofflans glasskonto tömt!

                                                                                                                                                               Vi hade lite tid över innan vi skulle hämta Fästmön/mamman från jobbet, så vi tog en tur i båten. Elias var en hejare på att ro!


Nej, det är ingen reklam för en viss typ av vodka utan Elias som ska sätta sig och ro en vikingabåt.

                                                                                                                                                            Anna hade haft en tuff dag på jobbet idag, bland annat med tanke på värmen. När vi hade plockat upp henne fick hon vila i bilen medan jag sprang upp för att de två matkassarna. Och när vi så rullade ut från parkeringen mötte vi en person som en gång var en del av mitt liv och som en gång gjorde mig så illa som bara går. Det kändes extra skönt att våga möta blicken, vinka och mima en hälsning – utan att känna rädsla. Inte ett spår.

Hemma i Himlen lät vi ugnen fixa mat åt barnen medan vi själva tog en kall öl och pistagenötter. Vi åt tillsammans, men på två av tallrikarna låg det inte korv och pommes frites utan sill och potatis. Fantastiskt gott nedsköljt med en, två, tre klara en het julidag. Ahhhhh…


Kall starköl och pistagenötter blev kvällens förrätt.

                                                                                                                                                                  Nu väntar lite TV, faktiskt! Det är väl första gången den här veckan för Anna och mig. Det blir Tyst vittne på TV4 plus klockan 22. Gissningsvis somnar Anna klockan 22.15. Hon är trött, älsklingen.

I morgon är det lördag och då ska vi städa och kanske baka inför födelsedagsfirandet på söndag.

Read Full Post »