Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vitrinskåp’

Min morfar var snickare. Han gjorde bland annat mormors och morfars hela första möblemang, i furu. Men furu ansågs allt annat än fint och så snart de fick råd byttes möblerna ut, en efter en. Jag har nappat åt mig några saker han gjort. Denna kan man visserligen sitta på, men den var tillverkad för en femårig Toffla… Idag skulle den alltså braka om jag provsatt den.


Den här gunghästen gjorde morfar till min femårsdag.

                                                                                                                                                            Från farmors och farfars hem kommer också en del favoritprylar. Den här lingongtavlan hängde de sista åren ovanför farmors säng. Idag hänger den hos mig.


Den här tavlan räddade jag från att hamna i AE:s klor. Fast h*n hade väl sett till att vi fick fem spänn för den – högst…

                                                                                                                                                         Farmor hade ryskt påbrå och lite tycker jag nog att det syns i denna söta lilla datumflicka.


Datumflickan fick jag när farmor hade gått bort 1982. Tjejen har hängt med sen dess och sitter nu i mitt kök.

                                                                                                                                                              Även den här prylen hängde hos farmor och numera i mitt kök. Den har också en rysk touch, tycker jag.


Här hänger jag mina kökshanddukar – och en flugsmälla. Notera den lilla gubben till höger i bild som sitter lutad mot ett träd. Undras vad han har för funktion i bilden???

                                                                                                                                                       Farmor hade också en väldigt speciell snäcka. Den satte hon till mitt barnaöra och så skulle jag höra havets brus. Och nog brusade och susade det alltid… Farmors snäcka är fortfarande magisk…


Farmors magiska snäcka.

                                                                                                                                                         När vi nu har inträtt i mitt vardagsrum, blir det självklart en bild på favoritfåtöljen, det går inte att låta bli! Här sitter jag och läser, ser på TV, ser på film, lyssnar på musik – och sover när jag har värk eller hosta. Fåtöljen har varit väl värd de tusenlappar jag gav för den!


Min favoritfåtölj är som en välkomnande famn.

                                                                                                                                                            Och slutligen, en titt in i vitrinskåpet igen, och det som återstår av min mammas Snövit-servis från 1930-talet.


Detta återstår av mammas Snövit-servis från 1930-talet.

Read Full Post »

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.


Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.


MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)


Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.


Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.


Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.


The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!


Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.


Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!


Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.


Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.


Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!


Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.


Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.


Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!


Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.


Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.


De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.


Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…


Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!


Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »

Ny dag, nya möjligheter – till fysisk träning… Minns du hur mammas vardagsrum såg ut igår? Det var 19 lådor som stod och väntade på att bli uppackade i morse…


Så här såg det ut igår kväll – och i morse.

                                                                                                                                                          Vi började med sex lådor böcker. Det gick ganska kvickt. Eller ja, det tog ju ett par timmar eftersom alla böcker behövde dammas, sorteras, sättas in i ordning.

Jag sov ända till klockan 8.30 i morse, mamma ännu längre, så det blev en senare start idag. Vid tiotiden pinnade jag över till ICA-affären och köpte frukost åt oss. Men den intog vi inte förrän boklådorna var uppackade, så det blev mera lunch…


Uppackningen i vardagsrummet tog hela eftermiddagen. Det var massor av grejor och det mesta var inslaget i papper, så jag fick springa till containern några vändor också.

                                                                                                                                                             Vårt idoga arbetande gjorde att högarna med lådor krympte ändå. Se bara!


Här har 19 lådor minskat till fem.

                                                                                                                                                        Jag hann också med att sätta upp några tavlor och en spegel. Det var lite mickligt, men det blev bra.


Den här jättetavlan fick jag upp på väggen ovanför mammas säng. Spegeln till vänster om fönstret kom också upp.

                                                                                                                                                       Till sist började vardagsrummet anta ett mer normalt utseende.


Soffhörnan är ”besittlig” nu. På bilden syns också fyra tavlor som jag fick upp. Mamma plockade upp småpryttlar i vitrinskåpet längst till höger.

                                                                                                                                                     Mamma tog hand om småpryttlar medan jag tampades med matserviser, kaffeserviser, kristallskålar, lampor – you name it!


Ekbuffén är proppad med porslin. I morgon ska skålar och annat ställas på plats ovanpå. Just nu är det en enda röra…

                                                                                                                                                        Mamma har inte bestämt sig för om hon ska ha kvar två gröna emma-fåtöljer. Vi gjorde i vart fall en ”emma-hörna” tills vidare.


”Emma-hörnan” som blev ganska OK, men mamma säljer nog fåtöljerna.

                                                                                                                                                        Nu är i princip en del av vardagsrummet kvar, där mamma har sitt matsalsbord. Där är det lite rörigt och ostrukturerat ännu.


Lite ostrukturerad del av vardagsrummet…

                                                                                                                                                   Sen återstår att smälla upp ett antal tavlor också. Taklampan i köket och en taklampa i hallen ska vi be Farbror Blå om hjälp med, för jag får inte upp dem. Hans fru plingade för resten på idag vid lunchtid med en blomma till mamma.

Vid 18.30-tiden åkte jag iväg till huset för att kolla om det hade kommit nån post – eftersändningen fungerade ju inte igår. Städtjejerna höll på för fullt och hade gjort så sen klockan åtta på morgonen… Jag körde in bilen på garageinfarten och pratade ett par ord med dem medan de putsade husfönster och jag putsade bilfönster. Mamma bor nämligen väldigt nära sjön nu och fiskmåsarna gillar att använda Clark Kent* som sin toalett – NOT NICE!!! 😦

For sen vidare till ICA Maxi för att inhandla mat och lite diverse. På vägen hem passerade jag en skylt som jag fotade och lite konfunderad av. Jag trodde nämligen att Aggemannen jobbar på Expert i Uppsala, inte i Metropolen Byhålan som bilkrängare…


Kränger Aggemannen bilar i Metropolen Byhålan???

                                                                                                                                                        Till middag idag fick mamma fläskkotlett med potatisgratäng och jag kycklingenchillada. Jag ringde MH och tackade för födelsedagskortet som kom igår med tre lotter i – jag vann två nya tia-lotter! Dessa löste jag in på ICA Maxi i kväll – och skrapade fram YTTERLIGARE en tia, det vill säga en ny lott! Jag fick också en Triss-lott, men den får ligga och mogna till sig lite.

En stunds avkoppling blev det klockan 21 med Desperate housewivesKanal 5. Först vid 22.30-tiden fick jag möjlighet att ringa Fästmön, för innan dess ringde mamma sin kusin för att kolla hur läget var med faster. Faster var stabil, men kvar på sjukhuset. Fästmön var lite dämpad, tyckte jag, men säkert jättetrött. Jag saknar henne massor, framför allt när det är dags att krypa ner i bädden. Bädden blir nämligen betydligt mysigare med Anna bredvid sig!..

                                                                                                                                                             * Clark Kent = min bil

Read Full Post »

« Newer Posts