Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vitaminer’

Juldagsmorgon tänker man sig en lång, härlig och tyst sovmorgon. Men den gälla rösten studsar mellan betongväggarna och fortplantar sig ofrånkomligt – ackompanjerad av en manlig tordönstämma från annat håll – så glöm det. Juldagsmorgonen glimmar här, fast ljudmässigt, kan man säga. Äh, jag vet att jag låter som en gnällkärring, men det handlar om att jag är trött. Fästmön och jag pratade alldeles för länge och sent i telefonen i natt och vidare tycker jag inte att mina ”vitaminer” hjälper så särskilt: jag är just trött trött trött hela tiden och yr. Det gick bra att inta lite alkohol igår kväll, i alla fall, för se den lilla snapsen till sillen ville man ju ha. Eller ville jag ju ha. Mamma dricker inte alkohol.


Här är det livat i busken, så att säga…

                                                                                                                                                       Ryggen är mycket bättre och det är jag glad för! Men en krämpa ska väl bytas mot en annan och jag har haft ganska ont i magen. Igår natt så ont att jag blev tvungen att ta en värktablett, nu på morgonen en irriterande, molande värk. Och så lite ont i halsen på det och nysattackar som får mig att fundera om jag verkligen har dammat här de senaste åren eller inte. Men det har jag. Jag har dammat två gånger på en vecka.

Idag står inte mycket på agendan här. Jag skulle helst vilja läsa, jag har så många bra böcker nu, men två som jag har lånat och som jag därför vill läsa först. Det blir julbord idag igen, det finns gott om mat kvar och jag tror att den nog räcker till och med annandagen. Mamma har sagt att hon ska betala för vår mat de veckor hon är här, eftersom jag har köpt all julmat, men samtidigt har hon stuckit till mig pengar då och då så man kan säga att hon har betalat julmaten också.

Till kvällen blir det TV. Stjärnorna på slottet kör igång för säsongen på SvT 1 klockan 20 med Dan Ekborgs dag och klockan 21 i samma kanal hoppas jag på att äntligen få lite spänning den här julhelgen med första delen av två av Den fördömde, som är nån sorst svensk deckare/polisfilm. Stjärnorna på slottet kan också ge en viss spänning, för vid flera tillfällen har det blivit små intressanta utbrott i de olika konstellationerna. Sist fick jag se en sida av Jonas Gardell som jag tyckte betedde sig vidrigt och divigt, så då gjorde jag slut med honom och har inte läst nåt eller sett nåt av honom sen dess. Vill man vara med och leka får man leken tåla. Men Jonas Gardell ville bara leka på sin egen dag, inte på vissa andras och då är man bra… barnslig. Och lite divig, som sagt, tycker jag. För jag minns nämligen en ANNAN Jonas Gardell. En Jonas Gardell som torr i munnen av nervositet hade konstvernissage på RFSL-lokalen en gång i mitten av 1980-talet, strax före hans författardebut. DEN pojken skulle jag vilja ha tillbaka i stället för den store posören som nu har intagit Jonas Gardells kropp.


Årets stjärnor är förhoppningsvis varken diviga eller barnsliga. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                          Nu börjar jag bli rejält kaffesugen, så jag ska väl skutta upp och brassa igång perkolatorn. Det verkar som om mamma sover fortfarande, hur hon nu kan göra det i denna ”kackalorumboning”.

Read Full Post »

Ja ordet

kröppa

i rubriken är alltså östgötska och betyder på svenska

kroppen.

Ja och hur är det nu med den då? Jag skriver så ofta om hur ledsen jag är, besviken, arg eller till och med glad och flamsig. Men hur ÄR det egentligen med kröppa idag? För att börja uppifrån:

  • Huvet. Tja det är ju som det är inuti. Utanpå är håret platt och elektriskt av kylan.


Ungefär sån här platt och elektrisk frisyr har jag idag.

  • Ansiktet. En och annan finne bevisar bara hur ungdomlig jag är! Näsan är lite täppt på grund av kylan.
  • Halsen. Rynkig här och var och en finne har växt fram i nacken. Oskönt!
  • Axlarna. Rätt OK, faktiskt.
  • Titsen – vill jag inte diskutera här eftersom jag FÖRSÖKER att ha en tämligen sedesam blogg. (Jag lyckas inte alltid…)
  • Magen. Den är stor och mätt just nu efter kyckling, ris och het sås med berberi och lite andra kryddor.


Så här såg magen ut för ett par år sen.

  • Ryggen. Har en jobbig leverfläck eller vad man nu ska kalla skiten som kliar och svider. När jag nu kommer åt den…
  • Armarna. Gäddhänget gungar.
  • Händerna. Torra som fnöske i handflatorna och osköna självsprickor på båda tummarna.
  • Stjärten. Fryser jag om trots dess omfång. Glädjande nog börjar min avföring från och med idag anta en mer normal färg. Ifall du ville veta detta skitfakta.


Baken trivs bäst i mysbralla, men är frusen idag.

  • Blodet. Jorå, det pulserar och försöker dra åt sig de nya vitaminerna.
  • Benen. Spåret efter den megastora tromboflebiten finns där mellan övriga kratrar.


En liten glimt av den bleknande tromboflebiten.

  • Fötterna. Är lika stora som igår och har VITA TUBSOCKAR på sig bara för att reta alla modefixerade.

Så. Det var kröppa, dä. Hur ä dä’ mä din kröpp, dö?*

                                                                                                                                                         *Hur ä dä mä din kröpp, dö? = Östgötska; betyder Hur är det med din kropp, du?

Read Full Post »

I morse vaknade jag till när det fortfarande var mörkt ute. Hade smaken av skumbananer i munnen. Ingen parfymdoft denna morgon, alltså, bara denna skumma smak. Bananer i sig är fulla av vitaminer och mineraler, men skumbananer är väl inte särskilt nyttiga med socker och fulgula färgämnen och vad de nu innehåller..?


Skumt!

                                                                                                                                                           Och strax därpå hörde jag tydligt och klart en barnvisa spelas upp, som på nån speldosa. Men det fanns ingen speldosa i sovrummet heller och barnvisan kände jag inte igen. Kanske ett hörselminne från mycket länge sen?

Jag blundade och somnade om och vaknade först runt 6.15 av att min kära varsamt väckte mig. Hennes arbetsdag började klockan sju idag och jag hade lovat skjutsa. Men det satt långt inne hos Anna att ta emot det, för hon smackade med tungan och skakade på huvudet och svor på  att hon skulle ta bussen. Nu är jag emellertid en morgonmänniska och jag tycker att det är skönt att kliva upp tidigt. Jag har ofta mer kraft och ork på morgonen än på kvällen. Så sagt och gjort! Väckt av de mjukaste läpparna startade min dag riktigt fint! Och Anna är på jobbet ända fram till 13.30 när jag åker och hämtar henne.

Min agenda för dagen är att som vanligt fördjupa mig i lokalblaskan efter att ha sparkat igång datorn och skrivit några rader. Idag blir det inga latinska övningar, min vän (mina ovänner tilltalar jag inte – för att de inte tilltalar mig)! Det var ett PS till en viss person enbart och eventuella övriga kunde som vanligt välja att läsa eller att hoppa över stycket. Men jag har den lille sandalmannen med de utstående öronen att tack för mina kunskaper!

På tal om lärare berätta mamma för ett tag sen att min allra första lärare bor i samma hus som en av mammas miljoner kusiner! Det var roligt att veta att fröken G fortfarande lever, och vad jag förstår, är riktigt pigg trots sin höga ålder. Ja, jag är ju själv född på stenåldern tycker somliga och då kan du ju själv räkna ut när min första fröken är född…

Nästa gång jag är hemmavid ska jag nog ta en sväng och faktiskt plinga på. Det borde jag ha gjort för länge sen. Hon betydde mycket för mig, fröken G! (Hon var ju inte fröken-fröken utan fru, men man sa ju fröken och så efternamnet, ett namn hon gift till sig. Fröken G blev emellertid änka tidigt – jag tror maken knappt hade fyllt 50. Ledsamt och ensamt, för de tre barnen hade redan blivit vuxna och lämnat hemmet. Torsten var yngst, honom minns jag bäst, men sen fanns det en äldre syster och en äldre bror som jag inte kommer ihåg namnen på.)


Fröken G lär ut sedelärande historier om Tofflan så att de andra eleverna inte skulle falla i samma fällor. Arkivbild från yngre stenåldern.

                                                                                                                                                        Nu har jag svamlat länge nog och det är dags att ta itu med verkligheten som den är idag. Jag har inte alls nån lust, men jag har inget val om jag ska uppnå mitt mål. Dagen D närmar sig och till dess måste jag ha nått fram.

Read Full Post »

« Newer Posts