Hösten äntligen här?

Ett inlägg om en efterlängtad tid och om rätten att ha sina egna känslor.

---

 

Himlen är blå igen och de vita molntussarna är få.

Det blev en ofrivillig sovmorgon i morse på hela tolv minuter. Det vill säga, jag vaknade tolv minuter över sju. Det är sent för min del en vardag. Men jag skyller på täta uppvaknanden IGEN i vargtimmen. Täcke av, täcke på… ja, du fattar. När jag sen äntligen kom upp var denna måndag lite mulen. Eller mulen och mulen… Det var molnigt och runt 13 grader. Nånstans på nätet läste jag att Bartolomeusdagen, det vill säga idag, är höstens första dag. Välkommen, Bartolomeus! Som jag har längtat… De vita molnen skingrade sig emellertid ganska snart, men i skrivande stund har termometern ännu inte uppnått trettiogradersstrecket på solsidan – det är ”bara” 29,5 grader. Men ändå. En sån som jag kan ju hoppas ändå på hösten.

Jag med läsglasögon på näsan och bok på bringan. Det är svårt att se smart ut när man samtidigt ska ta en selfie, men ge mig lite cred för att jag åtminstone försökte.

Min söndag gick i slöhetens tecken. Eftersom jag inte kunde sitta på ballen* och läsa fick jag ligga på sofflocket och läsa. Det blev inte så fruktansvärt varmt här inne, för jag kunde i alla fall öppna alla fönster åt framsidan. Alltid något. Och folk måste ju få ha hela släkten på besök och ägna sig åt att röka om de vill – så länge jag kan stänga ute röken från mina luftrör och ljuden från mina öron. Det gick bra igår. Jag tog en selfie för att träna på att se mig med en viss intellektuell look – det vill säga läsglasögon. (Billiga, för 29 spänn på Tokerian, är bäst att tillägga så ingen får för sig att känna sig tvingad att skriva till mig att jag lever över mina tillgångar.)

Söndagsmiddag, billig sådan.

Mamma fick mig att hasa över till Tokerian och köpa grillade kycklinglår och potatissallad till middag. Låren kostade 19 kronor, potatissalladen 10. Jag pantade burkar och flaskor för 21 kronor. Så min middag blev inte så dyr, med andra ord. I kylen grävde jag fram sex dar gammal mjölk (helt drickbar) samt några färska grönsaker. Salladsbladen var sisådär, men efter en liten utrensning blev det en fin sallad. Jag kompletterade den med oliver på burk, en bit fetaost köpt tidigare på extrapris samt pfeferoni på burk. Det blev hur matigt som helst. Och billigt. Jag är glad att jag fick till en sån bra måltid. Bäst av allt är att jag har kvar den där billiga fiskgratängen med dill som jag köpte häromdan. Den gick ju inte att micra utan skulle vara i ugnen en timme och med tanke på hettan och stängda fönster och dörrar igår blev middagsplanerarna ändrade.

Vem har rätt till känslor och åsikter?

Min måndag har inletts med sedvanligt göra – och ska så fortsätta. Men jag ska också ta en snabbrunda i media och se vad som har hänt över natten. Jag noterade på Twitter att en viss lokalpolitiker är i hetluften igen efter att ha jämfört en sjukdom, som somliga menar sig ha nån sorts ensamrätt på, med svensk migrationspolitik. Han har redan fått en sosse på sig och ett antal anonyma, men snart kommer väl mobben. Politikern, en offentlig person, skrev i alla fall ett helt blogginlägg innan han blev påhoppad. En annan, privatperson, skrev en gång en tweet innan hon blev påhoppad. En tweet som inte handlade om migrationspolitik utan allmän frustration.

Oavsett vad vi tycker om vissa människor och deras åsikter ska vi inte försöka ta ifrån dem deras rätt att känna saker och ting – inte heller när de i princip uttalar sig i media om att vissa former av en sjukdom är finare än andra. (Tror jag inte de som har den så kallade finare formen av sjukdomen tycker.) Vi har alla rätt till våra egna känslor – det gäller båda sidor av myntet. Jag läste för övrigt ett väldigt bra blogginlägg hos Fatou igår kväll. Det tycker jag att du ska läsa – oavsett om du har träffat mig eller inte, gillar mig eller avskyr mig. Sen kan du rannsaka dig själv en smula innan du angriper andra personer: är du avundsjuk, missunnsam eller mår du dåligt?

Ett höstträd med en knallblå himmel får illustrera att jag hoppas att hösten är här nu. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.

Min vecka 35 – höstens första vecka? – ska jag bland annat träffa UppsalaEwa för litterärt utbyte på tisdag samt besöka Kommunalrådets nyöppnade retro-, antik- och vintagebutik på  Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala på onsdag. Då är affären öppen mellan 15 och 18. På torsdag är det åtta år sen Fästmöns och min allra första dejt. DET måste uppmärksammas, på nåt bra sätt.

Men vad händer hos DIG i veckan??? Skriv gärna några rader och berätta medan jag letar jobb och läser ut min deckare!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamma dagar

Ett ensamt inlägg.

---

 

Annas mugg till vänster, min till höger, träffades igår.

Söndagskvällen ägnade jag som vanligt åt att läsa och se på film och TV (SvT Play), måndags-morgonen som vanligt åt att söka jobb. Jag har bara sökt två jobb idag, för det är vad jag har hittat. Misstänker att den här veckan blir tuff på jobbfronten. Det verkar som om hela Sverige står stilla.

Det känns lite extra tufft då att det är en vecka när jag är ensam. Men naturligtvis missunnar jag inte Fästmön att åka på semester med sin yngste! Jag tycker att det är roligt att de kommer iväg på nåt, fast jag tycker att det hade varit roligare om jag hade kunnat följa med. Det vill säga jag tycker det. Anna och Elias kanske inte tycker det.

Jag har emellertid massor av saker som behöver göras. I gästrummet hänger och ligger en gigantisk strykhög, men den tar jag förstås bara tag i när det regnar nästa gång. Om det gör det igen. I morse vaknade jag till en mulen dag – som nu har övergått i ljusblå himmel med vita moln. Väderappen säger att det ska komma åska i eftermiddag. Det tror jag vad jag vill på.

Först av allt ska jag emellertid ringa Bliwa och kolla lite vilka papper de behöver för att jag ska få ut nån ersättning på inkomstförsäkringen. Jag vet ju inte ens om de vill ha en ny ansökan eller inte. Nytt var ju att de vill ha arbetsgivarintyg, men det skulle räcka med en kopia. Det har jag – på papper. Mina sidor hos a-kassan har blivit sämre. Förut var det så bra eftersom det gick att spara ner specifikationer som PDF:er. Dessa specifikationer måste nämligen Bliwa få så att de vet om de ska betala ut nån ersättning till mig och för hur många dagar. Nu funkar det inte att göra PDF:er. Genom att göra en skärmdump fick jag till en jpg-fil i alla fall. Kanske det räcker för Bliwa? Det är lite sånt jag ska ringa och kolla när de öppnar klockan 8.30.

Några ärenden utanför hemmet  har jag också idag. Jag måste till ett apotek och hämta ut magmedicin och jag ska eventuellt ut på en tur för att hitta nåt mer till Elias i födelsedagspresent. Och när dan blir för het för att shoppa sätter jag mig väl med min bok och försöker läsa ut den. Det återstår knappt 100 sidor av Steglitsan, en av de märkligaste romaner jag har läst på länge.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att fylla en dag…

Ett inlägg om vad jag har gjort idag.

Det är baske mig inte lätt att fylla en hel dag! På natten kan man sova och fylla sitt liv med drömmar. Men på dagen…

Jag klev upp vid sjutiden och inledde dan med att skjutsa Fästmön till jobbet. Det är ett kärt besvär, absolut inget besvär. Dessutom är jag morgonmänniska och tycker att det är skönt att komma upp tidigt.

Sen satte jag mig direkt vid datorn för att börja dagens jobbsökeri. Jag hittade två väldigt intressanta jobb som jag sökte och ett av dessa fick jag åter ett personligt mejlsvar på ! Det tycker jag är toppen! En företagsledare som gör så är en bra ledare. Annars tycker jag att många chefer sorterar under kategorin

Mer eller mindre psykopater.

Nu säger jag inte att alla chefer är galna, men… en hel del har till exempel ingen förmåga alls till empati. Och kanske är det därför just de har blivit chefer???

Efter jobbsökeriet skrev jag två blogginlägg och en artikel med boktips som publiceras hos Uppsalanyheter troligen under morgondagen. Vidare har jag skrivit en annan text på uppdrag. En text som jag får betalt för, till skillnad från det jag skriver om här på bloggen och hos Uppsalanyheter. Ja, du läste rätt. Jag jobbar ideellt.

Har gått och plockat lite här hemma. Beundrat Annas söta (!) burk för druvsocker, den hon borde ha med sig…

Annas druvsocker väger 36 nånting.

Bäddat och diskat, läst en stund. Vattnat blommorna på ballen*, kanske helt i onödan. Mammakusinen B ringde på eftermiddagen och det var förstås jätteroligt. Under samtalet öppnade sig himlen, så jag fick stänga alla fönster! Nu är himlen ljusblå igen och molnen vita…

Passade på att göra rent mina halskedjor och mina örhängen. Den ena kedjan har varit min pappas och den har en tendens att åstadkomma svarta ränder bak i nacken. Jag misstänker att den ”bara” är i 14 karat, då kan det bli så.

Rengöring av smycken i en liten burk.

Jag har fått en fin rekommendation på LinkedIn av en person som jag jobbade tillsammans med (fick uppdrag av, ska jag säga!) hösten 2011! Det blev jag jätteglad för!

Och nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka och hämta hem Anna från jobbet. Jag hinner nog klippa naglarna innan dess…

Har du haft en innehållsrik dag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg mot helg igen!

Jaha! Så var det helg. Igen. Såna här veckor känns så sönderhackade jobbmässigt. Men jag uppskattar förstås sovmorgnarna, det gör jag nu när jag inte har så många. Till helgen får jag ingen heller, för Fästmön kommer i kväll. Hennes arbetspass börjar klockan sju både lördag och söndag. Och ja. Jag skjutsar henne gärna och frivilligt, jag klagar inte. Ibland kryper jag ner i sängen igen och göra en FEM*; ibland kliver jag upp och gör lite nytta. Eller läser tidningen. Eller bloggar. Jag älskar mina helgmorgnar – men jag älskar mitt jobb också.

Gräset är grönt på jobbet. Och när jag kom hem igår var mattorna klippta. Undrar om Klippmästaren läser min blogg???

Det här med sömnen har det blivit lite si och så med. Jag har börjat vakna tidigt och då ligger jag och grubblar över hur det ska bli – med jobb, framför allt. Inte bra! Det känns inte särskilt konstruktivt! Det vettiga att göra är att prata med cheferna och att göra ett bra jobb. Det gör jag också, även ett bra jobb, har jag fått höra! Igår fick jag till och med höra en gång till att jag är glad och sprider en positiv stämning på institutionen (där jag har varit längst). Å vad jag blev glad – dels att få höra snälla saker om min person, dels att nån faktiskt säger det och inte bara tänker det! Annars har den vanligaste kommentaren om mig som person de senaste åren handlat om att jag är negativ, bitter, elak och tar för mycket plats, typ.

Jag undrar om tanken med ”ryggraden” är att den ska symbolisera de anställda, verksamhetens ryggrad? Hisnande utsikt från en trappavsats på jobbet.

Vädret ser lovande ut idag med blå himmel och vita moln som passerar snabbt. Solen skiner och jag noterade att trots hällregnet som har varit är det fullt av pollen på min balle**. Vi har bestämt att vi tar en tur till Slottet efter jobbet för att titta till det. På hemvägen handlar vi lite och sen lagar jag mat. Vem vet, vi kanske kan supera på ballen – om den torkas av ordentligt!!!

Högt i tak på jobbet – och bara vita moln på himlen idag!

Men innan vi gör helg ska jag jobba lite med mina båda institutioners intranätsidor samt göra två intervjuer efter lunch. Jag känner mig inte särskilt fredagstrött, men jag känner av att jag har slutat med meducinen, tror jag. Den där konstiga tröttheten börjar slå klorna i mig igen. Det kan vara tillfälligt, så jag får vänta och se vad provresultaten visar nästa vecka. Till dess försöker jag träna på mitt leende…

Hon fick mig att träna på mitt leende idag!

*göra en FEM = krypa tillbaka ner i sängen en ledig dag och läsa och kanske slumra lite
**min balle = min balkong 

Read Full Post »