Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘virka’

Ett inlägg om den Tofflianska måndagen.


Vilken tur
att jag har ett gott minne när det är så kort! Och vilken tur att jag har en enastående Fästmö, van vid att hålla reda på en stor familj! Anna påminde mig nämligen i en kommentar om att jag faktiskt har vissa resurser – i form av torkad svamp! Denna kan jag ju hälla ner i kantarellsoppan för att få den mer som… kantarellsoppa. För idag blir det favorit (?) i repris till middag: bröd och kantarellsoppa.

Två burkar torkade kantareller

Inte bara en burk utan två…


Jag tror att den ena burken
härstammar från Den Hjärtegoda L och den andra från mammakusinen B. Nu är det ett tag sen jag fick burkarna, men visst håller sig torkad svamp i typ… ett par, tre år??? Äh, jag testar så får vi se! Om inte annat kanske kantarellerna har blivit till penicillin. Det kan ju var bra att inta ett par doser av detta bakteriedödande med tanke på alla smitthärdar som går omkring och hostar och nyser.

En bloggbekanting till mig skrev för ett tag sen om hur äckliga folk kan vara på bio. Själv såg – och framför allt hörde! – jag en person igår som gav ifrån sig en stor klump, uppdragen ur djupet av sina luftrör. FOLK ÄR VERKLIGEN VIDRIGA IBLAND!!! Jag vill knappt tänka på hur klumpen såg ut – eller luktade… Men jag har svårt att släppa tanken…

Mitt på dan idag är det dags att plocka fram den månatliga statistiken för bloggen. Jag har noterat en viss nedgång i antal besök. Förhoppningsvis har ett gäng oönskade besökare äntligen insett att jag verkligen inte skriver om dem – det enda som tycks intressera dem. Vidare har andra säkert tröttnat på att läsa samma sak om och om igen: hur jag fördriver mina dagar med att söka jobb och städa och promenera. Det blir liksom favorit (?) i repris så gott som varje dag. Inte ett dugg intressant.

Men så finns det några närmast sörjande som läser. En del kommenterar dessutom ibland. Några få kommenterar ofta. Det tycker jag är kul. Ibland blir jag rörd och glad över stora ord, peppande ord. Ibland blir jag irriterad och förbannad för att människor uttrycker sig så att jag tolkar det till det värsta. Ja, jag är visserligen kommunikatör, men framför allt är jag människa… Trots att jag inte harklar mig  och spottar slem offentligt…

Sen finns det ett gäng som kommenterar via Twitter. Jag hänvisar dem konsekvent hit. Men några har fått för sig att de måste registrera sig som WordPressanvändare då! Fel! Det man emellertid måste göra första gången man kommenterar är att fylla i några uppgifter om sig själv: sitt namn – eller sitt nick – sin e-post-adress och sin eventuella bloggadress eller webbplats. Och då står det ju var och en fritt att kalla sig typ Kalle Anka, om man nu vill det…

För nästan precis på dan tre år sen skrev jag ett inlägg om långtidssjukskrivnas väg tillbaka till arbetslivet. Bland annat nämnde jag en kvinna som satt och virkade hela dagarna. Det var samhällets sätt att få tillbaka henne ut i jobb. Hon själv drömde om att bli swahililärare… I morse fick jag en kommentar till det inlägget – alltså tre år efter att jag skrev det. Jag blev tvungen att läsa igenom det för att kolla om jag fortfarande stod fast vid mina ord. Det gör jag. Mer än nånsin idag!!!

Virkade kakor

De här kakorna är nog också virkade på jobbet, men har ett marknadsföringssyfte. De finns att beskåda IRL på Ubbes konditori i Metropolen Byhålan.


Som vanligt
har jag inlett dagen med att söka jobb. Det låg bara en annons i pipelinen idag, men det var ett ganska spännande jobb och icke att förakta. Förhoppningsvis hittar jag ett eller två jobb till under dagen. Vidare ska jag försöka ta mig i kragen och ringa till en byrå jag har blivit tipsad om. Tänkte bara vänta tills måndagsmorgonen är över. Folk har en tendens att inte vara så intresserade av jobbsökande Tofflor då. Ett nej har jag för övrigt redan fått idag.

I morgon ska jag börja rapportera in mina jobbsökaraktiviteter i september till Arbetsförmedlingen. Jag hoppas att man kan skriva, spara och pausa för att återkomma senare. Det finns ju en hel del att rapportera härifrån… Tänk om AF:s servrar brakar… Jaa, som synes är jag ibland en rätt negativ typ. Framför allt är jag negativ när jag tycker att nånting känns jobbigt/onödigt. Jag har alla mina sökta jobb med diverse uppgifter på Excel-fil. Vore hur smidigt som helst att bara kunna skicka över den. Nu måste jag i stället sitta och knappa in post efter post… I ett typiskt webbformulär av värsta sorten. Jädra terapiarbete! Har bättre saker att ägna mig åt, liksom…

Förutom att ta fram bloggstatistik ska jag städa av i badrummet och i duschrummet idag samt tvätta en maskin blått. Min promenad tar jag därför troligen senare i eftermiddag. För ut ska jag, regnet till trots! Det mesta tycks ha kommit i natt, kanske det blir uppehåll under dan?

Vad händer hos dig idag??? Kör du också några favoriter (?) i repris eller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan funderar över ett sosseförslag som åtminstone vid första påseende låter ganska bra.


Den här veckan presenterar sossarna sin vårbudget.
Nånting som partiet länge har velat avskaffa är det så kallade fas 3. I stället tänker man föreslå en sorts välfärdsjobb, extratjänster i välfärden. Jag vet inte om det låter bättre än fas 3, men låt oss kolla vad det innebär!

Som fas 3 handlar det om människor som har varit arbetslösa en lång tid, mer än två år. Dessa jobb ska enbart skapas inom offentlig och ideell sektor, alltså typ kommuner, landsting, föreningsverksamhet och liknande. Jobben i sig ska handla om arbetsuppgifter som inte redan utförs, för man vill ju inte peta nån ordinarie personal. Dessutom behöver man ingen utbildning.

Extratjänsterna i välfärden blir inga heltidsjobb, utan tanken är att man ska jobba deltid och ägna resten av sin tid åt att studera eller söka jobb. Men… och här kommer äntligen den stora skillnaden mot fas 3: man ska få kollektivavtalsenlig lön.

Guldpengar
Om man arbetar är det att föredra att få lön enligt kollektivavtal framför chokladpengar med guldfolie på.


Vad det hela kan tänkas kosta
vill sossarnas ekonomiska talesperson återkomma till. Men hon tror inte att det kan bli några högre extrakostnader eftersom samhället redan idag försörjer dessa människor. (Försörjer… jaha… Där kom den människosynen, ja… Försörjer… Vem vill inte försörja sig själv? De flesta normalt funtade vill väl inte ligga samhället till last, eller?) Arbetsgivare som ordnar fas 3-jobb får idag 5 000 kronor. Totalt ingår 34 000 personer i fas 3 idag.

Magdalena Andersson, den ekonomiska talespersonen, tar till kraftuttryck:

Hittar man inte vägar tillbaka till arbetsmarknaden så riskerar det att bli en tickande utgiftsbomb, att samhället över lång tid behöver försörja de här personerna. Att utföra extratjänster i välfärden bör innebära att de här människorna hamnar närmare arbetsmarknaden, särskilt om man kan kombi­nera det med utbildning.

En tickande utgiftsbomb… Jag undrar hur man känner sig när man har varit långtidsarbetslös och sossarnas ekonomiska talesperson inte bara ser det som man blir försörjd av samhället, man är en utgiftsbomb också…

Hur som helst, helt uppåt väggarna låter inte det här, även om jag kanske hade valt att uttrycka mig på lite annat sätt om jag hade varit sossarnas talesperson. Det jag är ute efter är att hitta meningsfulla aktiviteter för dem som är arbetslösa. Jag bloggade en gång om en kvinna som ville bli swahililärare. Hon hade i och för sig inte varit långtidsarbetslös, utan långtidssjukskriven. Det jobb hon ägnade sig åt om dagarna var att sitta och virka i en affär.

Så… det jag tycker är bra i förslaget är meningsfulla arbetsuppgifter och lön enligt kollektivavtal! Det behövs visst till exempel extra händer i vården – men kanske inte till tunga lyft, kära Magdalena Andersson, för det kräver kurser i lyftteknik om man inte ska skada sig – välkommen till verkligheten!

Det jag tycker är mindre bra är att det enbart är offentlig och ideell verksamhet som ska kunna härbärgera dessa människor. Är det nån verksamhet som i åratals har utnyttjat grå arbetskraft så är det offentlig sektor!!! Vidare gillar jag inte att människor klassas som utgiftsbomber eller synen att de, oavsett om det heter fas 3 eller extratjänster i välfärden, anses bli försörjda av samhället. Jag vill tro att människor faktiskt vill kunna försörja sig själva.

Vad tror du om detta???


Livet är kort.

Read Full Post »

Som bekant har jag ingen morgontidning i pappersform längre. I stället läser jag tidningar på nätet. Och tro det eller ej, jag fastnade för en artikel i lokalblaskan idag. Artikeln handlar om ett trädkollsprojekt inom projektet Kulturbärarna, projekt där man involverar personer som har varit arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid. Projektet Kulturbärarna ingår i det nationella projektet Kulturarvslyftet.

Projektet startade i november förra året och drivs av Skogsstyrelsen (nej, lokalblaskan kan inte stava rätt till Skogsstyrelsen…) och Länsstyrelsen, i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det hela går ut på att inventera träd i Uppsala, Enköping och Österbybruk. De natur- och kulturvärden projektdeltagarna får in läggs sedan ut på Trädportalen.se. Där har sen såväl myndigheter som privatpersoner möjlighet att se ”sina” träd. Myndigheterna får dessutom en viss ledning i beslut som gäller trädfällning eller trädbevaring, nåt man kan ha nytta av när man till exempel ska bygga hus nånstans.

gult träd i dimmaVärt att inventera.


Man kan tycka vad man vill
om såna här arbetsmarknadsåtgärder. Min åsikt är att de för det mesta inte är särskilt lyckade. För ett par år sen skrev jag till exempel om högutbildade arbetssökande som inom ett projekt satt och virkade i en butik. Om jag minns rätt var det en kemist.

Totalt sett har projektet inte gett så många nya arbetstillfällen som det var tänkt. I Kulturarvslyftet har 4 400 personer ingått. Av dessa har 188 fått nya jobb. Och en fjärdedel av dem, det vill säga 47 personer, har fått jobb i Uppsala län.

I artikeln i lokalblaskan berättar en anonym ung man om hur han kom att delta i trädkollsprojektet och hur viktigt han tycker att det är. Den unge mannen, som blev arbetslös efter att hans tidigare arbetsgivare gått i konkurs, andas en positivism som jag tycker är underbar! För hur många unga arbetslösa – gamla också, för den delen! – kan känna sig positiva när tillvaron utan jobb ger dem bevis för att de är värdelösa, mer eller mindre?

Jag är fullkomligt övertygad om att det finns fler liknande projekt som kan drivas inom Kulturarvslyftet. Projekt som är meningsfulla och som ger deltagarna en del självkänsla tillbaka, men där de också får utföra ett användbart arbete.

Därför blir jag minst sagt rasande (det är en underdrift här) när Upsala Nya Tidning tillåter att en sån här nedsättande kommentar till artikeln får stå kvar, när man från tidningens sida annars är så kvick med att rensa i kommentarsfälten:

MagnusJ kommenterade kl. 20.54 igår [16 mars 2013] kväll:

”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen.” – Mark Levengood

Ännu mer rasande blir jag när jag noterar att den som citeras kommer från den så kallade kultureliten i vårt land. Vad är det för syn på sjukskrivna människor, Mark Levengood??? Hur vet du att sjukskrivna inte kan nånting om kultur?  Skämmes!


Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan kör just nu en artikelserie med rubriken Ett friskare folk?. Det handlar bland annat om långtidssjukskrivna som blir utförsäkrade och deras väg tillbaka ut på arbetsmarknaden.

Och det är väl bra att dessa långtidssjukskrivna får hjälp att komma tillbaka ut i arbete. eller? I vårt län handlar det om cirka 700 personer som ska få ett särskilt stöd att komma tillbaka ut i jobb. Eftersom många privata arbetsgivare – enligt en ny TCO-undersökning sex av tio – är negativa till att anställa nån som varit sjukskriven länge har man börjat satsa på nåt man kallar sociala företag. Det finns planer på att starta ungefär sex såna företag i vårt län inom områdena kafé, rehabilitering och second hand. Här får de som jobbar möjlighet att komma in i en jobbgemenskap igen och få känna att de behövs. Och det låter väl också bra?

Ett av dessa sociala företag heter Ting och kaka. Det drivs som en ekonomisk förening och har nio anställda. Många av dessa har varit långtissjukskrivna. Företaget har en butik och en mötesplats i centrala stan samt en syateljé på Kungsgatan. Det låter ju fortfarande bra?

Men… Varför känner jag mig… ledsen när jag ser en bild på en kvinna från Tanzania på första sidan. Hon lär sig virka på jobbet, men drömmer om att bli… swahililärare…


Det är inget fel med att lära sig virka, men att göra det på jobbet när man drömmer om att bli lärare känns… ledsamt, tycker jag.

                                                                                                                                                          Ett annat gäng människor som behöver hjälp att komma tillbaka i jobb är de som har varit långtidsarbetslösa. Satsas det nåt på dem? Nån som vet? Facken sänker sina medlemsavgifter i a-kassorna*. För metallarna handlar det om hela 150 spänn i månaden. Låter ju bra. Eller? Man får en lite taskig smak i munnen när man inser att det beror på att att det är så många utförsäkrade…

Den ljusnande framtid är vår, eller?..

                                                                                                                                                         *A-kassan ger 80 procent av tidigare inkomst i 200 dagar, därefter 70 procent. Den högsta ersättningen man kan få är 18 700 kronor i månaden före skatt.

Read Full Post »