Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vinterdäck’

Ett spänt inlägg.


 

Till höstdagjämningen vaknade jag med huvudvärk. Förstås. Jag fattar ju varför – jag är spänd igen. I eftermiddag ska jag skriva på ett kontrakt som ger mig arbete ett tag. Inte permanent, det lär jag nog aldrig få, men ett tag. Så att jag kommer på banan. Och på den banan kommer jag redan i morgon. Så… lite huvudvärk på grund av spänning får jag allt ta. Det är nog som det ska.

Medan regnet faller utanför funderar jag över klädsel. Såna problem har jag. Det har inte ställts så höga krav på klädseln ett tag. En har gått i mjukisbrax och linne alt. oformlig tischa, ofta med hål i, för det mesta. Inte slita på de få paltor som finns i garderoben! Jag är väldigt glad att jag ändå inhandlade några snygga överdelar i somras. Men de är av det kortärmade slaget. Kan en ha det även när det blir kallare, tro? Jag är ju så varmblodig av mig… Jag känner inte till dresscoden på mitt nya jobb, men jag hade en aning om i förväg att det inte är nåt kavaj-ställe. Det var rätt gissat! Här jobbar människor med jord och vatten, blir smutsiga om händerna.

Blött löv med droppar på marken

Höstdagjämningen idag är blöt och fylld av spänning.

 

Clark Kent

Clark Kent, my knight in shining armor.

Några miljoner bakom bilhjulen mina lär jag inte hitta, inte som tullen vid Öresundsbron. Men jag ringde bilverkstan igår och har nu bokat tid för service samt beställt nya vinterdäck. Det lilla kalaset går på en bit över 5 000 kronor, men jag behöver nog inte betala allt den 26 oktober när det ska göras utan kan förhoppningsvis dela upp kostnaden. Bilar kostar. Samtidigt hade jag inte klarat mig utan min Clark Kent*. Under den här senaste perioden utan jobb var det mycket och ofta tack vare honom som jag kom ut ur lägenheten. Nu behövs han så jag kan ta mig till jobbet. Jag tror inte att nån vet eller förstår hur det har varit. En del syns raderna, annat mellan. Men mest får en förstås veta om en vågar fråga. Och det vågar/vill inte alla, har jag noterat. De är lättare att kommentera sånt som är ha-ha än sånt som är tårar och vånda. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar här. Jag kör till slutet. Sen vet jag inte vad som händer. Kanske en ny blogg, med nytt innehåll och nya läsare. Eller ingen alls. Var sak har sin tid.

Idag ska jag emellertid åka kollektivt. Prövningar vi möta få… Först kommunalt med UL ner till stan, sen med SJ in till Stockholm och slutligen med SL. Det irriterar mig att jag var så effektiv att jag beställde tågbiljett i förväg, som sms. Igår kväll hörde nämligen Lilla My** av sig och tyckte att vi skulle luncha på Kungsholmen före kontraktsskrivningen. Tyvärr är dessa sms-biljetter inte ombokningsbara. Dumt!

Nu börjar det bli dags att sätta lite fart här, det vill säga trycka i linser, duscha, äta nåt och sticka iväg. Höstdagjämningen 2015 ska bli en bra dag, en spännande dag, för min del. Hoppas den blir det för dig också!

Jag lämnar dig med några bilder på Fästmöns söta busungar, tagna igår. Idag är kattungarna tre veckor gamla.

Detta bildspel kräver JavaScript.



*Clark Kent = min lille bilman

**Lilla My = före detta kollega och referent

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.


 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Ett svart tåg

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…


Jag började kolla lite nyheter på nätet
så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

Röd drottningAtt föda ett barnDen tredje mannen
De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…


Jag utgår från
att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

nyasedlar

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.


Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar 
eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.


*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett allt annat än avslappnat inlägg.


 

Tofflan

Klarar jag detta?

Det här med semester… Det är verkligen inte min grej. Igår fick jag tvinga mig själv till att sitta uppe, så att jag skulle kunna ta sovmorgon idag. Och visst – jag sov ända till klockan åtta i morse. Sen var planen att jag skulle ligga och läsa i sängen och samtidigt inta dagens första senapsmugg kaffe. Det gjorde jag också, men tankarna bara snurrade kring allt jag ska göra den kommande tiden. För om det är så att jag har en vecka till jobbstart ska följande hinnas med:

  • umgänge med familjen (helgen)
  • vinterinpacka ballen* (det måste vara torrt väder ett tag nu innan jag lägger presenningen på trätrallen)
  • betala räkningar (jag fick 300 kronors avdrag för två timmars skrivjobb, hur ska pengarna räcka?)
  • stryka kläder (när använde jag alla dem?)
  • skriva kontrakt (då måste jag in till Stockholm och då går en hel dag till detta plus en massa utgifter för biljetter och mat, jag måste väl få i mig nåt…)
  • göra slut med Arbetsförmedlingen och a-kassan (påbörjat med AF, men a-kassan… det blir ju åtminstone två kort till som ska fyllas i och skickas in)
  • bestämma hur jag ska göra med skrivarkursen den 30 september (om jag deltar i kursen får jag åtta timmars avdrag på den lilla lön jag får i oktober. Och så måste jag in till Stockholm igen, det kostar biljetter, fast de bjuder ju på både lunch och kaffe)
  • boka tid för bilservice och be om offerter på vinterdäck (ja jag behöver bilen i vinter, annars kan jag inte ta mig till jobbet)
  • boka tid hos optikern/beställa linser (linserna börjar ta slut och frågan är om jag ska försöka kolla synen först så jag beställer eventuell ny styrka. Men jag är övertygad om att det blir ny styrka och då måste jag köpa nya läsglasögon också… Och vad kostar inte det? Karl-Bertils generositet räcker till tre månaders linser och några billiga läsglasögon, men var ska jag hitta pengar till vanliga brillor?)

frågetecken

… för att nämna några saker. Jag inser att jag ligger och tänker och snurrar i tankarna precis som den unga Maj i boken jag nu är halvvägs i, Att föda ett barn. Jisses, så svårt jag hade att komma in i den! Här blandas skeenden med Majs tankar – och de senare snurrar precis som mina göra just nu. Högt och lågt i en osalig mix. Korta meningar. Snabba tankeförflyttningar. Och jag som är så van vid de senaste böckernas lååånga meningar… Men Majs tankar rör mest mat, bjudningar och vad som är passande, medan mina rör sig runt omkring kärnfrågan:

 

klarar jag verkligen detta?


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Bultande huvud och snurrande tankar

Ett alldeles för långt inlägg.


 

Min skugga i regnvatten på asfalt

Tredje dan med huvudvärk…

Tredje dan med huvudvärk. Roligare kan en ha. Men det finns ju en fördel med att ha huvudvärk: då vet en att en har ett huvud. Sen finns det andra som mår f*n så mycket sämre än jag, så jag ska verkligen inte klaga. I stället tänker jag positivt (”jag har ett huvud”) och så gissar jag att det handlar om att en massa spänningar håller på att släppa. Att ha levt med kropp och själ i katastrofberedskap i sex år och lite mer än åtta månader – i alla fall periodvis – tar ut sin rätt. Nu får jag snart en frist, en stunds vila. Det tackar jag för.

Det är naturligtvis också massor som snurrar i skallen. Funderingar om hur det ska bli och naturligtvis, om jag verkligen ska klara detta. När en har varit sjukskriven en längre tid fasas en in i arbete försiktigt och under övervakning. När en har varit långtidsarbetslös kastas en in i åtta timmars arbetsdag och förväntas prestera. Men klarade jag det 2011 klarar jag det nu, det vet jag.

Stenkast

Jag kanske får kasta en liten sten på handläggare så hon läser sina mejl…

Sen är det en massa praktiska saker att ta tag i också. Boka om möten och evenemang, till exempel, och försöka få tag i handläggaren på Arbetsförmedlingen. Jag mejlade henne  i onsdags eftermiddag, så snart jag hade fått beskedet. Idag är det fredag och jag har ännu inte fått nåt svar. Förhoppningsvis hör hon av sig och så görs det nån sorts paus. Sen måste jag ju på’t igen, för det här är ju bara ett kortare uppdrag. Eller rättare sagt, jag får naturligtvis fortsätta att söka jobb även medan jag jobbar. Men kanske koncentrera jobbsökeriet till nån eller ett par kvällar i veckan eller en dag i helgen.

En kan väl säga att mobilen och jag har varit väldigt tajta sen i onsdags. Det messas och rings och visst är det roligt att vänner hör av sig när det går bra för en i livet. Men med svarta stunder och nästan total tystnad i färskt minne har jag lärt mig läxan en gång till: jag måste kunna lita på mig själv, att jag kan hantera det svåra på egen hand, för stöd och hjälp är ofta långt borta. Att lära andra vuxna är inget jag vill syssla med. Jag tar det som lärdomar för egen del. Att säga till nån som är i en akut kris, ungefär…

Jag ser dig, jag ser hur du mår, men jag ska bara resa bort några dar/göra lite annat/göra en massa andra saker först en stund, SEN hör jag av mig

… det funkar inte. Livet och döden funkar inte så. Ens ord kan vara avgörande för om en människa hoppar framför tåget eller väljer att fortsätta stångas med livet.

Harskrank

Den här hyresgästen vet ALLA detaljer.

Men… jag blir glad när referenter hör av sig och jag blir glad att jag lyckades tvinga stackars vännen att ringa mig på gamm-telefonen, för jag ville PRATA och FÖRKLARA och BERÄTTA DETALJERNA, allt det som alla inte inte för höra, se eller läsa. Och jag blir extra glad för mejl som mammakusinen B:s igår, allra helst efter vårt ganska deprimerande telefonsamtal i förra veckan. Och så lilla mamma… Efter anmälan har hennes mardrömmar upphört, men hon har inte kunnat sova ändå för att hon är så glad för min skull! Jag önskar så att jag hade lön varje månad så jag kunde köpa henne den där höj- och sänkbara sängen och en ny TV, till exempel. Men nu när jag snart får lön igen måste jag lägga pengar på vinterdäck, annars får jag inte köra bilen i vinter, tandläkaren och optikern. Jag fick en sån generös… uppmaning av fantastiska Karl-Bertil häromdan att gå till optikern, så bara jag får veta när jag ska börja jobba ska jag ringa och boka tid för synundersökning.

Böcker Agatha Christie och Kristina Sandbergs Maj-trilogi

Jag lämnar deckargenren en stund för Kristina Sandbergs Maj-trilogi.


I morse klev jag med bultande huvud
ur sängen, tog en tablett och skjutsade min kära i ösregn till hennes jobb. Hemma igen klev jag tillbaka i sängen och unnade mig en stunds läsning. Jag har just påbörjat den första delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Att föda ett barn, som Uppsalaewa var så vänlig och gav mig som bonus när vi utbytte vinster. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna, varken böcker eller andra bloggar. En bok för recension är också på väg in, en bok av ytterligare en Uppsalaförfattare.

Bokuppslag och hand

Känslan av att få unna sig en stunds läsning i sängen en vardagsmorgon…


Idag står på mitt schema
att fortsätta göra några ombokningar, att ta hand om tvätt, att gå och handla och att hämta och skjutsa hem Anna till Himlen. Minstingen kommer hem idag och jag låter mor och son få fredagsmysa på egen hand. Själv ska jag se det sista avsnittet av Broadchurch, som jag spelade in på DVD-hårddisken igår kväll. Men i morgon joinar jag familjen i Himlen för räkfrossa med vitt vin.


Jag ska på räkfrossa i Himlen i helgen alltså, men vad ska DU göra??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min Toyotaverkstad.


 

Röda fåtöljer o min sko

Min väntan blev kort hos Toyota Bil 3:an idag.

Finns den bästa Toyotaverkstan i Uppsala, tro? Jag kom dit idag, lite småbekymrad och åkte därifrån glad som en lärka och bara 74 spänn fattigare. Det var 74 väl spenderade kronor för att slippa krångla i ett mörkt garage – och även för att undvika blodvite.

Clark Kent* blev besiktigad i onsdags och blev underkänd. Orsaken var att en av tre bromslampor var trasig. Men jag slapp ombesiktning och det är jag väldigt glad för. Besiktningen var sent på dan och igår var det röd dag, så först idag kunde vi styra kosan till Clarks husdoktor Bil 3:an.

Min bilverkstad har nämligen drop in för lampbyte. Man behöver alltså bara åka dit – utan att beställa tid. Den smarte åker dit lite senare än klockan sju när nymornade Toyotaägare lämnar sina älsklingar för service. Jag åkte dit vid tiotiden idag. Det var perfekt. Trevligt bemötande direkt i kassan och alltid ett

Självklart fixar vi det! Sitt ner så länge och ta en kopp kaffe.

Jag hade förstås både mobil och min bok på gång med mig. Det brukar vara lite pratigt där vi kunder sitter och väntar och TV:n står på. Underförstått: det kan vara svårt att koncentrera sig på en bok och lättare att mobilsurfa på sociala medier.

Idag blev jag glatt överraskad av ytterligare en fin servicegest gentemot oss kunder: gratis wi-fi. Uppenbarligen har de som jobbar där sett det jag har sett: kunderna fikar och mobilsurfar. Och varför inte ge dem gratis internetuppkoppling?!

Jag är nöjd med min bilverkstad och även om det låter som att jag är där ofta är det mest för småsaker och slitagegrejor som att få trasiga lampor bytta eller hjulskifte från vinter- till sommardäck eller tvärtom. En gång om året gör jag service där också. Då blir det lite kostsammare, men jag kan känna mig trygg eftersom jag får bilen genomgången ordentligt. Det är därför det aldrig – ta i trä! – är några allvarliga fel på Toyotabilarna, bara typ trasiga lampor som behöver bytas. (Men stackars Snälla Toyota-meken idag som fick ett blodsår under arbetets gång…)

För dagens besök och goda bemötande får Bil 3:an högsta betyg, det vill säga fem tofflor.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Efter bytet for jag till Stormarknaden
och slog till på två billiga Chardonnay-viner, en flaska Nero d’avolo-vin och en Amarone på Systemet där. Nej, det hade jag inte råd med, men jag använde en fikapeng jag fått av en vän samt lite av mammas födelsedagspeng.

Fyra flytande kompisar till mig, alltså, varav ett ska drickas av mig och Fästmön i kväll till räkorna som nu ligger på tining.

Fyra flaskor vin två vita två röda

Två vita och två röda kompisar fick följa med hem från Stormarknaden.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en händelserik dag som jag känner mig nöjd med.


 

Gardinstrykning

Gardinstrykning idag igen.

Ryggalainen ÄR inte OK. Så snart jag har suttit en stund bråkar den med mig. Därför blev morgonens administration som den blev. Men vilken tur att nån ändå tyckte att jag administrerade bra, för jag blev raskt inbjuden på en träff på fredag med anledning av det jag författade i morse! DET känner jag mig rätt nöjd med, för det har jag åstadkommit på egen hand. Sen får somliga tycka att det är skryt, för mig är det ett konstaterande. En viss skillnad. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg senare!

Så snart jag visade mig med putsmedel, trasa och skrapa lyste aprilsolen genom sovrumsfönstret. Till sist struntade jag i att man inte ska putsa fönster i solsken och putsade ändå. Det blev helt OK resultat, faktiskt. Mörkläggningsgardinerna och lite annat smått och gott tvättade jag tidigt. Detta förde med sig att jag nu på tidiga kvällen kunde stryka dem (och lite annat) och hänga upp. Det doftar ljuvligt rent och fräscht i sovrummet!

Men resten av dan då? Jo, att bära in sommardäcken i bilen krävde sin kvinna. Eftersom ryggen är som den är förlitade jag mig på armar och ben, det vill säga starka och böjda. Jag bar nära kroppen. Det gick bra.

Efter att ha tvättat händerna deklarerade jag. Det ser mycket lovande ut. Jag bestämde mig för att strunta i att försöka deklarera för resor till och från arbetet 2014, för det skulle troligen inte innebära nåt annat än en senare utbetalning av det överskjutande eftersom sånt tar tid att handlägga.

Gone girl

Jag började läsa en tjock bok igår kväll.

Jag hade tid för däckskiftning vinter till sommar klockan 14.45, men bestämde mig för att ta omvägen ner på stan för att ordna biljetter. Där var världens mest omständliga människor före mig. Samtidigt förstår jag somligas tårar, för i den här världen av byråkrati förutsätts att man inte bara har tekniska kunskaper, man ska ha modern teknisk utrustning också. Byråkraten var dock tålmodig och hjälpte fint. Men sanden i timglaset rann neråt och jag kunde knappt fokusera på min tjocka bok som jag hade med mig att läsa i samt som portfölj för underlag. När det blev min tur saknades ett organisationsnummer på inbjudningskortet. Byråkraten lovade att ombesörja saker och ting samt messa mig när allt var klart för mig att ringa. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte fått nåt sms… Huuuuummmmmmm…

Till bilverkstan FLÖG jag efter att ha trasslat mig ut från stan som var en enda stor byggarbetsplats. Med andan i halsen anlände jag fem minuter före utsatt tid. Trodde jag. Det visade sig att jag hade tid först klockan 15.45… Vilken tur att jag hade min tjocka bok med mig, som sagt… Fast ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig. Trött var jag också. Så jag läste bara lite och twittrade om en chipsätande pojke med flera i stället – allt för att hålla mig vaken. Nåja, det är ju bättre att vara tidig till ett möte än försenad.

Clark Kent* glider nu omkring i sina sommartofflor. Vintertofflornas saga är all. Mönsterdjupet är inte tillräckligt för nån mer vinterkörning och dessutom har däcken fått torrsprickor. Sommardäcken, däremot, är i fint skick. Nu hoppas jag kunna skrapa ihop 4 x 800 kronor till servicen i november då jag också brukar skifta till vinterdäck. Det ska nog gå, jag har över ett halvår på mig.

I mitt spännande liv har det varit en synnerligen händelserik dag. Men hur har DIN dag varit? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett levande inlägg.


 

Uppdaterat: Radio Uppland har korrigerat stavningen i rubriken på sin webbplats

 

skelett o spindelnät

På väg att rasa ner?

Den gistna gamla ryggen knakar och gör ont. Ibland tycker jag det knakar i den så det borde höras för andra. Men det kanske är tur att jag har varit ensam sen i lördags så ingen har hört nåt. Tänk om skelettet bara rasar..? Inte så kul att plocka upp den figuren från golvet…

Jag kan inte sitta långa stunder. Det gör att dagens administration blir synnerligen hattig. Och att böja sig ner och ta upp papper från skrivaren är allt annat än skönt. Att böja sig ner överhuvudtaget är inte skönt. Men svårast av allt är att sätta på sig en strumpa på vänsterfoten. Vilket spännande liv jag lever!

Att göra vettiga saker mår både min kropp och själ bra av. Därför ska jag fortsätta att putsa fönster och stryka. Båda aktiviteterna innebär att jag står och det gillar ryggen. Idag tar jag sovrumsfönstret och det är bara ett, tack och lov. Mörkläggningsgardinerna ska jag tvätta nu. De är snabbtorkande och jag kan med all säkerhet sätta upp dem till sovdags.

Regntunga skyar

Regntunga skyar…

 

Efter en regnig och grå söndag, när de flesta verkade vara griniga och sega, tittar nu solen fram. I eftermiddag ska jag till bilverkstan och få däcken skiftade från vinter till sommar. Mina axlar klarar inte riktigt det och ryggen klarar det definitivt inte just nu. Det största utmaningen blir emellertid att få ut däcken ur förrådet till bilen. Jag kan liksom inte ens böja ryggen så bra och rulla däcken. Men, men, problem är till för att lösas och på nåt sätt ordnar jag detta. Det är märkligt, ryggskott eller vad 17 det nu är, tycks komma varje gång det är dags för däckbyte…

Igår kväll gjorde jag inga som helst storverk. Jag lagade mat på rester från frysen, glodde på TV, hjälpte en vän med tekniska problem, telefonerade lite kort med Fästmön, avslutade en bok och började läsa en ny bok, ett fynd från bokrean i år. Det är den sista boken av totalt fyra som jag inhandlade på årets bokrea. Tre av böckerna köpte jag via Bokus, men jag har ännu ett presentkort kvar på 300 kronor där. Det suger jag på så länge jag kan…

Det här inlägget är i spretigaste laget. Jag skyller på den knakande och onda ryggen som gör att jag flera gånger under tiden jag har skrivit måste resa på mig och gå en sväng. Då tappar man liksom tråden. Det undrar jag om de högskoleutbildade journalisterna på Radio Uppland också har gjort. Den här rubriken har legat ute sen halv sex i morse. Eller FINNS det nåt som heter MÅN och vad är det i såna fall??? Jordmån? Kan en sån rånas? Har den ens ett hem?

Mån rånades i sin bostad

 

För övrigt, uttrycket

done is better than perfect

stämmer bra in på mitt nyputsade köksfönster. Aprilsolen är skoningslös i sitt omdöme.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »