Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vintage’

Ett upphöjande och sänkande inlägg.


 

Hettan till trots har jag lite okokt hjärna kvar. Det är torsdag och här kommer den gångna, tofflianska veckans höjdpunkter respektive lågvattenmärken. Det är inte svårare än så här:

Het 

  • Resurrection (En TV-serie som inte bara är underhållning och spänning utan får en att tänka lite.)
  • ABBA-museet (Vilken upplevelse!)
  • Efva och Eva (Bäst på årets Pride!)
  • Pariserhjulet (Vi vågade!)
  • Alla som stöttade och stöttar mig i och inför mina anställningsintervjuer! (Ni är GULD!)
  • Kräftor (På lördag är det dags! Tills vidare suktar jag…)

Fet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den årstid jag verkligen älskar.


De flesta tycker
att jag är fläng rent generellt, det vet jag nog. Och om jag säger att jag älskar hösten får de väl sina åsikter bekräftade. Vem älskar hösten, liksom?.. JAG! I love it! Jag älskar alla vackra färger, jag älskar mörkret och jag älskar regn och blåst! (Påminn mig nån dag sen när jag har fått tillfälligt nog av de två senare…)

Regn på busskurens fönster

En regnig kväll i en busskur i stan, september 2012.


I skrivande stund
vräker regnet ner. Det har regnat i natt också och igår kväll. Jag somnade till regnets smattrande på plåttaket, ett ljud som invaggar mig i trygghet, konstigt nog. Dessa regnnätter behöver jag inte somna till TV-ljudet i bakgrunden. Då låter jag regnet söva mig. Och det är ljuvligt!

regnbåge

Efter regn kommer… regnbågen… Bilden är tagen hösten 2012.


Ibland efter regnet
kommer regnbågen. Igår var det en vidunderligt stor regnbåge, som jag ju inte kunde fota eftersom jag körde bil. Och när jag anlände till mitt mål och stannade bilen var den flyktiga bågen borta.

Andra höstdagar är det ljuvlig sol och knallblå himmel. En sån där himmel som nästan gör ont att se på… Förra hösten, när jag fick min tjänstemobil, begav jag mig ut för att testa kameran i iPhone 4S-modellen. Det visade sig att kameran är skitdålig på att återge rött, men fantastiskt bra på blått! iPhone 5 är bara snäppet bättre, tyvärr…

Höstträd mot blå himmel

Ett höstträd med en knallblå himmel. Bilden är tagen den 6 oktober 2012.


Bilden ovan,
på det härliga höstträdet mot den knallblåa himlen, hade jag länge som bakgrundsbild på min tjänstemobil.

Dimmiga morgnar får jag inte uppleva just för tillfället. Jag häckar ju här hemma. Men jag minns en morgon hösten 2011 när jag jobbade på Fakulteten. Det var bara fantastiskt vackert!.. Jag sprang ut och fotade med min gamla Nokia N95, den som hade suverän optik från Carl Zeiss… (En spännande man bakom varumärket, för övrigt…)

Träd i dimma

Träd i dimma. Den här bilden tog jag i november 2011.


Vid samma tillfälle
fotade jag det här trädet. Och när jag ser bilden nedan får jag korrigera mig själv och medge att gult inte alltid är fult…

gult träd i dimma

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.


Hösten är emellertid en sorgeperiod
för många, även för mig. Snart närmar sig årsdagen av vännen Karins död, till exempel. Det tycker jag fortfarande är sorgligt och ledsamt. Jag är självisk. Jag hade velat ha vännen kvar här på jorden.

Mot slutet av oktober är det också min pappas födelsedag. I år skulle han ha fyllt 86 år. Jag kan inte tänka mig pappa som en gammal gubbe! För mig är han den där evigt unge, busige med håret på ända (ja, det håret har jag ärvt…). Han som retades så man kunde bli galen på honom, men också den snälle och omtänksamme som i sitt tidiga liv varit med om nåt så svårt som kriget och dess verkningar – från första parkett. Sånt blir man inte opåverkad av.

Pappa 1947

Min pappa 20 år gammal. Två år efter krigsslutet. Vattenkammad.


Lite sorgligt var det också att se idag
att en av mina före detta chefer ska sluta. Det är ingen gammal person utan nån som är yngre än jag. Jag gissar anledningen och förbannar den. En del sjukdomar borde bara bli utrotade!

Men nu ska jag inte deppa ihop idag utan njuta av hösten. För jag älskar den ju! Jag älskar nog det vemod den för med sig och de möjligheter till eftertanke som den också ger. Det är en sinnesstämning som passar mig – även om jag också har en ganska stor humoristisk ådra. Det måste man ha när delar av livet är kassa. Annars överlever man inte.

Efter förmiddagens bestyr ska jag ge mig ut i rusket. Det är bara ett problem med hösten: jag har inga bra ytterkläder! Jag har ingen lust att traska omkring i storstövlar här inne i stan. Regnkläderna har en design från anno dazumal – är det vintage det kallas? – och det är hål i skorna. Men vad gör det? Jag ska ju bara ta en promenad till Tokerian tur och retur…

Var spatserar du idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Du vet ju att jag är nyfiken!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan är på språng ute i omvärlden.


Dags att kolla runt lite
vad som händer i omvärlden. Den som vill får förstås följa med på turen – eller oturen…

hand o tangentbord i färgIT-företag vill rektrytera personer med Asperger. Ett tyskt IT-företag har visat ett stort intresse för att rekrytera personer med Asperger. Företaget anser att personer med denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning har en unik talang för just IT. Så många som en procent av de 65 000 anställda ska senast 2020 ha nån sorts liknande diagnos. Tänk om svenska IT-företag kunde ha liknande funderingar… Så många bra anställda de skulle få tag i då!

Kostnadsjakt viktigare än anställdas hälsa. Resultaten av en studie gjord av bland andra Skandia visar att kostnadsjakt numera är det viktigaste på svenska arbetsplatser. Ansvar och fokus är också viktigt. Men den anställde själv vill helst ha hälsa, humor och lagarbete. Nöjda kunder kommer långt ner. Och när man kategoriserar den egna arbetsplatsen använder man ord som  förvirring, hierarki, byråkrati och försiktighet… Det rimmar inte särskilt bra.

liten flugsvampFoten hem för nästan 200 svampar. Tro inte att skogen är svampens hem! Närå, det är det faktiskt din fot som är! Närmare 200 sorters svamp finns nämligen på en människas fot, enligt amerikanska forskare som nyligen har studerat detta närmare. Eller räknat efter, snarare. Flest svampar är det på hälen, hela 80 stycken. Jämför det med bara mellan två och tio sorter på huvudet, magen och bröstkorgen…

Vintagetrenden spiller över på cyklar. Nu är det tydligen jätteinne med gamla cyklar. På Blocket, där det säljs andrahandsprylar, har intresset för framför allt franska och italienska cyklar av äldre modell ökat. Men även svenska märken som Skeppshult, Kronan, Monark och Crescent har blivit mer intressanta bland hojköparna. Så vem vet… Jag kanske har en riktig dyrgrip i mitt kallförråd, rostig och jäklig, men… vintage…

regndroppe på balkongräcketLängre liv för den som bor högst upp. Schweiziska forskare har kommit fram till att den som bor högt upp i ett hus lever längre än de som bor på bottenvåningen. Hur kan det komma sig då? Jo, de som bor längst ner riskerar i högre grad att drabbas av allvarlig lungsjukdom. Även hjärtsjukdomar och lungcancer var vanligare bland dem på botten. Vidare har de som bor högre upp bättre hälsa, kanske för att de går oftare i trappor. Det enda som är mindre bra att bo högt upp är att självmorden är vanligare där än bland människor i entréplan. Studien grundar sig på över 200 000 dödsfall bland människor som bodde i höghus.

iprenmannenIprenmannen: ”Det är ju lite knapert idag.” Tänk att jag tillhör dem som älskade älskar den lilla gubben med blåa armar som gjorde reklam för Ipren! Jag tyckte att det var hur korkat som helst att sluta med honom. Iprenreklamen sen dess kännetecknas av två ord: tråkig och knäpp. Därför skär det i mitt hjärta när Johann Neumann, som spelade Iprenmannen, säger att han har det knapert idag. Johann Neumann är 63 år och utbildad urmakare och konservator, men har gått arbetslös i två år. Detta sedan Iprenreklamen vid samma tidpunkt slutade kännetecknas av orden: rolig och underhållande.

Inga nya vårdplatser. Och nej. Trots upprustningen för miljarders miljarder blir det inga fler vårdplatser på Sjukstugan i Backen än de 1 140 som redan finns. Var det nån som trodde nåt annat? Pengarna måste ju räcka till alla feta direktörslöner. Där snackar vi inte knapert, inte…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev en bra kväll igår, med Fästmöns och mitt sillbord. Det kändes nästan som julafton, men det kom ingen tomte med några klappar. Men ändå. Det var skönt att få göra nånting normalt, att få känna sig lite normal.

Dagen igår var tung och jag mådde inte särskilt bra fysiskt. Jag såg fram emot kvällen och försökte utföra de sysslor jag bestämt mig för att göra – i min egen takt. Två maskiner blev tvättade och hängda, sängen renbäddad. Och så skulle jag förbereda kvällens sillbord genom att koka ägg till våra ägghalvor. Det lyckades!

nakna ägghalvor IMG_0409

Jag lyckades koka ägg. Här de nakna ägghalvorna.


Till sillbordet på julen
hör förstås julöl och snaps. Vi valde var sin Nisseöl. Snapsen dracks ur de små tennsnapsglasen som jag fick för 100 år sen när jag gifte mig. De är lagom stora, det vill säga rätt små, för att inte Kickorna ska bli påverkade.

Nisseöl o snapsglas i tenn

Nisseöl till julsill och snaps i tennglas.


Vi hade bestämt
att bara äta sånt vi verkligen gillar från julbordet. Därför blev det en salig blandning, för jag tycker nämligen att goda ostar hör hemma på ett bra julbord. Så goda ostar blev det! Brungräddat knäckebröd och kex till dem.

3 ostar

Goda ostar i form av bland annat cambozola, ädelost och Babybel. Vi hade även Skrattande kon, en bit Brie och en bit stinkyost.


Ölen öppnades
med min väldigt 70-taliga kapsylöppnare från UK – naturligtvis med Union Jack på! Den kapsylöppnaren måste väl snart anses som vintage och värdefull..?

Union Jack kapsylöppnare

En Union Jack kapsylöppnare från 1970-talet, inköpt i London.


Jag försökte duka fint
med fina silverbesticken jag fick av morfar i 18-årspresent och silvergafflarna från farmor. Och så hade jag äkta julservetter, tack vare Hjärtegoa L som hade lagt dem i julkorgen jag fick förra året av mina snälla, snälla kollegor på fakulteten.

Tomteservetter

Äkta julservetter med snögubbar på.


Bakom oss lyste den svarta stjärnan
i fönstret. Jag gillar den verkligen och är så nöjd med detta köp!

Svart adventsstjärna närbild

Den lyste över oss och var oss nådig.


Tända ljus på bordet
och bara julskivor (fem stycken) i CD-växlaren i köket…

Juleljus o juleljud

Juleljus och juleljud.


Ägghalvorna blev klädda
av mig på eftermiddagen. Nej, jag är inte så bra på att få det att se snyggt ut, men jag använde majonnäs, gravad lax, svart och orange rom samt dill.

Ägghalvor med lax och rom

Klädda ägghalvor.


Det blev lax över
och den serverade vi på sidan av. Ingen av oss är överförtjust i gravad lax, men nån bit var tog vi i alla fall.

Gravad lax

Gravad lax.


Köttbullar och prinskorv
struntade vi, för jag hade ingen ork att försöka ge mig på att göra kycklingbullar. Kalkonetterna (prinskorv av kalkon) frös jag in och sparade till min julafton. Men av rödbetssalladen åt vi till några skivor julskinka (Anna) respektive örtmarinerad kalkon (Petite Moi).

Rödbetssallad

Rödbetssallad går att äta även utan köttbullar.


Sillar hade vi valt fyra favoriter.
Vi gillar mest sillar i klar inläggning – och så senapssill. Det blev därför senapssill, inlagd sill, brännvinssill och ansjoviskryddad sill.

11 sillburkar IMG_0420

Sillar i burk.


Och nej.
Jag orkade inte lägga in sillarna själv. Jag orkade inte ens lägga upp dem på mina fina sillfat, men jag tryckte i alla fall ner farmors silvergafflar i burkarna. Till och med Janssons frestelse köpte jag färdig. Jag orkar inte leka fröken duktig för jag är rätt sjuk. Anna jobbade hela dagen och jag ville bara att hon skulle få komma hem till ett litet sillbord, dukat av mig. Vi åt, drack och njöt ändå. Och Anna var söt nog att diska eftersom hon vet att jag hatar det.

änglar

Anna och jag?


Jag är så tacksam
för all den goda maten och för att jag inte behövde äta ensam, för att jag kunde äta maten med tak över huvudet och för att jag efter maten kunde vila. Kylan har återvänt hit och jag är fullt medveten om att alla inte har det så gott som jag i skrivande stund.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag till en solig dag! Klockan var 6.30 och jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet. Men det där med solen gick snart över och nu är det mulet igen.

Igår kväll blev vi ifrånåkta av en idiot till busschaufför – ja, det kan ju inte ha varit nån annan än en idiot. Det resulterade i att jag fick halta lite mer och lite längre än vad som var planerat. Och när vi kom hem hade jag jätteont i magen. Det har jag faktiskt även idag. Den är stinn och öm och avger brunt vatten… Eh ja… Du vill inte veta mer.

Men… Just nu vill jag leva! Och nu ska jag berätta om den tavla jag valde och köpte igår!

Innan vi åkte ner till Kittys fantastiskt trivsamma ateljé – kolla in länken genom att klicka på hennes namn (eller leta upp henne under rubriken Kickor och Pluttar i högerspalten!) så får du ett visst smakprov – stod jag i valet och kvalet när det gällde klädsel. Jag är trött på att alltid klä mig i tjockis-svart, men vad gör man när man är fet? Man bantar, förstås och så kan man klä sig färgglatt. Men inte jag. Jag vill inte banta. Fast jag stod i alla fall en stund och klämde och kände på min mest färggranna skjorta, en födelsedagspresent på 30-årsdagen (snacka om vintage!..) av en före detta vän.

Min mest färggranna skjorta.


Jag ville trots allt inte konkurrera
med alla färgerna i ateljén, så det blev tråkig svart piké med vita ränder på ärmarna och en känd sportlogga över vänster bröst.

Inledningsvis bjöds vi på ett glas rött. Och sen började jag titta, rota, glo bland alla fantastiska verk! Till sist – och det var lättare än jag trodde! – stod valet mellan tre tavlor.

Mina favoriter vid pilarna. 


Alla tavlor
hade mer eller mindre hjärtor i motivet. Men jag bestämde mig för den här – som heter Just nu vill jag leva.

Just nu vill jag leva heter den här tavlan.


Den här tavlan
målade Kitty förra året efter att ha tagit sig igenom en svår tid. Inte så konstigt att jag fastnade för den! Kitty berättade så fint om bakgrunden – som ju är en låttitel av Tomas Ledin. En låt som fick en revival, kan man säga, genom ett TV-program och en helt annan artist, Laleh.

Banden knyter samman två älskande, men man måste samtidigt ge varandra frihet. 


Banden i hjärtat,
det som är lite naggat i kanterna, knyter samman två älskande. Men man måste också komma ihåg att ge varandra frihet, att inte knyta varandra till sig för hårt.

Ett handslag, en tackskål, pengar som bytte ägare liksom tavlan, nerpackad i en plastpåse för avhämtning i morgon (det regnade ju igår). Så lämnade vi ateljén och gick för att äta grillat på Soul food steakhouse. Gott, starkt och prisvärt – allt grillat serverat med majskolv och grönsaker på spett! Och när vi kom ut från restaurangen anade vi ett blå fält i nederkant på den annars svarta himlen. Se bara…

Blått fält i en för övrigt svart himmel.


Efter jobbet i morgon
hämtar jag min fina tavla. Nu återstår bara att fundera var jag ska hänga den och var jag ska låta rama in den…

Tack, Monica och Kitty, för en trevlig kväll!

Kitty försöker vifta in en Uppsalabuss, Monica fotar när Anna och jag fotar.


Vill DU se fler av Kittys verk IRL?
Då får du tillfälle till det om du beger dig ut i Uppsalas KulturNatt nästa lördag, den 8 september. Tillsammans med en annan konstnär visar Kitty sina tavlor på Svensk Konsthandel, Dragarbrunnsgatan 56, mellan klockan 16 och 22.


Livet är kort.

Read Full Post »

En fruktansvärt kall, men solig dag är det idag! Och för att ära gårdagens Orange-expert har jag gjort dagen just orange! Å vilken härlig FÄRG det är, man blir så GLAD av den! Inte alls som när man ser turkost, som ju inte är nån färg, eller gult, som ju är fult.

När vi skulle gå och lägga oss igår höll jag på att trilla baklänges, för i sovrummet hängde… en orange fleecejacka! Man kan ju undra hur högt antikexperterna skulle värdera detta… ehum… vintageplagg! Jag messade över en bild på jackan till Orange-experten, men av nån konstig anledning har jag inte fått nåt svar. Gissar att hon blev alldeles chockad och fruktansvärt avundsjuk. Du som läser ska också få sen den. Stolt ägarinna är min Fästmö!


Ett riktigt vintageplagg finns i min Annas ägo!

                                                                                                                                                         Jag har landat hemma hos mig och hällt upp dagens första mugg java. Här hemma blir jag till eftermiddagen nån gång. Har några saker som måste fixas, bland annat ska jag skriva ihop en ansökan på ett spännande jobb som den vänliga S tipsade om. Vidare har jag fortfarande oläst post från veckan – läste ungefär hälften igår – och så är det några andra småsaker jag måste fixa. Tvätt och städning lämnar jag till måndag, har jag bestämt, för då kan jag göra det fram tills jag ska hämta Anna från jobbet klockan 13.30.

Elias mår sisådär, han är hemma från skolan idag också, men knappast febrig, mest snorig. I morse hade han upptäckt en eksemfläck på sitt ena ben och varit så duktig och smörjt in sig själv, berättade han stolt när jag skulle åka. Och så kom han och visade flaskan med salva! Själv har jag rätt ont i magen idag igen, men det beror antagligen på att jag skippade middagen igår – och lunch, dårå som vanligt. Vi skulle ju fika på stan och jag tog en gigantisk räkmacka. Till kvällen åt de andra korv med bröd, men ICA Solen hade ingen kycklingkorv. Jag köpte en burk makrill att ha på macka i stället. Bara det att burken var försvunnen vid 21.30-tiden igår kväll när jag skulle ”laga mat”. Så det blev bara fyra rostade mackor med ost, inget smör eller nåt för lättmargarin äter jag inte. Kanske inte så konstigt att magen är lite bråkig då… Anna har lovat nåt riktigt smaskens till middag i kväll som kompensation, men det var ju inte hennes fel att min middag försvann!

Vi har en liten fundering om att åka in till stan i morgon eller på söndag för att se resten av isskulpturerna – se inlägget om Blondie, där finns ett par bilder! Skulpturerna står bara kvar till och med söndag. Men jag kände igår att det inte var nån höjdare att vistas i stan. Den känns… främmande. Människorna känns främmande… Atmosfären känns som nånting helt annat än den jag befinner mig i där jag sitter i min lilla bubbla och betraktar saker och ting. Hmmm…

På tal om Blondie messade Birgitta i morse när jag höll på att skrapa bilrutor. Gårdagkvällens tåg till Stockholm hade varit inställt precis som jag hade gissat och förvarnat henne om, så troligen har hon precis landat i Stockholm ganska nyligen för vidare färd till sitt hem. Tur att hon har snälla vänner så att hon fick en varm och trygg plats att sova på i natt. Det är inte alla som har det – varken vänner eller en varm och trygg plats att sova på. Tänk på det ibland och fundera över om just DU kan göra nåt! För det kanske du kan.

Nu ska jag sätta fart med jobbsökeri, jobbleteri och läsning av lokalblaska och post. Sen blir det återfär till Himlen där Frida ska skjutsas till sin pappa för att vara där i helgen och få lite lugn och ro. När vi alla är tillsammans på ett ställe är det nämligen aaaningen brist på just lugn-och-ro-varan och om man inte känner sig helt piggelin är det skönt att kunna dra sig undan. Åtminstone EN fördel med att ha skilda föräldrar, kanske..?

Read Full Post »

Alltså, jag brukar ta ganska allvarligt på Antikrundan, men i kväll hade jag min kommentatorskollega, den eminenta fru Hatt med mig per sms. Och jag tror inte jag har skrattat så gott på länge! Familjen såg helt oförstående ut när jag kom ut från sovrummet dit jag förvisats till mini-TV med grava störningar – och ASGARVADE!

Här är några samlade… intryck och kommentarer från programmet, till viss del modererade:

Fru Hatt (FH): Vilken ful tant!

Tofflan (T): Ha ha, vi messade samtidigt – och samma!

FH: Vi är jättesnigga!

T: Kolla in eländet…

FH: Mycket fula!

T: Vad har h*n på sig?

FH: Tjock man i rosa, konstig tant ocn ful fågel.

T: Tänk om nån hörde oss…

FH: Vi borde vara programledare!

T: Hon ser ut som en häxa.

FH: Hon ser verkligen elak ut.

T: Men snigga saker! 😀

FH: Ja det måste jag hålla med om!

T: Tänk om nån hörde oss (igen)… Folk *nickar åt ett visst håll* skulle hata oss!

FH: Ja men många skulle älska oss! Hon där… Hon ser ut som en polkagris!

T: Hos mig är hon prickig, men jag har dålig bild, typ myrornas krig.

FH: Kvarts mille, då kan hon köpa ny jacka!

Litet avbrott. Fästmön kom in, vojade över dålig bild, petade lite på antennkabeln – fiiin bild!

FH: Usch så ful!

T: Va? Vad menar du? Anna? Ska jag giva dig på moppo?

FH: Skooooooooor… Jag dreglar…

T: Vintage. Med betoning på vin…

FH: Hon såg så sur ut. Och hade en poncho, KRAJST!

T: Men vilken röst!

FH: Hon borde ha munkavel, subban!

T: Ha ha haaaaaaaa………..

FH: Det borde vara spöstraff på poncho.

T: Jag ligger ensam i sovrummet och glor på Antikrundan – OCH ASGARVAR! Familjen tror att det är nåt fel på mig!

FH: Ja, vi är sjukt roliga! Jag sitter ensam i min soffa och skrattar högt.

T: En gravid man!

FH: Jepp. I femte månaden är han!

T: Sitter du också ensam och asgarvar?

FH: Bara D hemma och h*n gluttar förskräckt ut från sitt rum.

T: Titta, kom och titta på Birgitta… s sekretäääär…

FH: Vad har kärringen på sig? Hon ser ut som en kalkon.

T: Hahahahaaaaaa…

FH: Är hon kissnödig?

T: Kanske skulle passa på att lämna ett urinprov.

Tysssssstnad…

T: Hörde du: ”jag har ett litet fickur här i fickan som slår slag…”

Tysssssstnad…

T: Hallå? Vart tog du vägen? Lever du???

FH: Jag skrattade så jag satte i halsen. Det var en ful en…

T: Nu sprängs min inbox på mobilen snart. Tack för en rolig timma!

FH: Ja jag har skrattat HELA TIDEN.

T: Nu ska jag blogga!

FH: Ja här ska bloggas!

Kära läsare, för att citera en känd socialdemokrat, jag har INGEN AAANING om vad som var fint och snyggt och högt värderat i kvällens program, men tack kära Fru Hatt för att jag fick skratta så! Nästa gång skrattar vi åt Sigtuna!

Read Full Post »

« Newer Posts