Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vindruteskydd’

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Uff! Igår kväll bröt eländet ut och idag är både Fästmön och jag jättesjuka. Anna fick försöka få tag i nån på jobbet, men det var ingen som svarade klockan sex, så det blev några svängar innan hon kom fram. (Hon började halv åtta.) Detta innebar att nästa uppklivande blev strax före halv åtta. Medan Anna väckte Elias och gav honom frukost och kläder gjorde jag mig klar i badrummet. Lyckades hitta en Ipren i necessären, så det är väl den som för tillfället håller mig på benen.

Det var fem grader kallt i morse och jag hade glömt att sätta på vindruteskyddet igår eftermiddag. Därför behövde alla rutorna på bilen skrapas. Sånt där man verkligen önskar sig när man är sjuk… Dessutom halkade jag ut i gympadojor, jag vägrar nämligen fortsätta gå med kängor, och ovanpå det sprack dragkedjan i min fleecejacka. Ja för jag vägrar ha dunjacka längre också. Skulle gärna vilja att den höll en säsong till… Dragkedjan i fleecejackan lyckades jag fixa, men det drog kallt ett tag… Jag skjutsade sen Elias till skolan medan Anna fick krypa tillbaka ner i sängen igen. Hon mår INTE bra, stackarn… Elias blev i alla fall lite glad eftersom han fick sovmorgon idag och i morgon har jag lovat att hämta honom tidigt, det vill säga 13.30.


UFF så sjuka vi är!

                                                                                                                                                          Nu är jag hemma hos mig. Jag behövde kolla post från igår och köra en maskin tvätt eftersom tanken var att Anna och jag skulle åka hit på fredag och vi behöver rena kläder – hon jobbar en härlig helg till på grund av schemabytet på fredag. Nu vet jag inte hur det blir. Gissningsvis är hon hemma i morgon också och jag kan mycket väl tänka mig fredag dessutom.

Tänkte ett tag att jag skulle få nåt besked via vanlig snigelpost, men icke! Däremot låg det ett brev från en bokförläggare i postboxen! Ja ja mensan! Min tanke är väl att om Beskedet blir negativt ska jag främst försöka få tag i nån som kan leda mig ut i livet igen, men också försöka sy ihop Utdragen så att romanen blir färdig. Fast kanske det är så att jag har fått lite kalla fötter. Och om den ges ut, borde vissa andra bli lite skraja också… Du som läste utdragen har ju kanske förstått att det är en rätt… absurd historia…

Måste masa mig över till Tokerian senare. Behöver lite basgrejor som toapapper och annat ointressant för dig, men viktigt för mig. Ute i Förorten behöver jag sen handla till Himlen, för det var väl lite oklart med om det saknas nåt till middagen och lite annat. Men kanske nån av de mindre sjuka tonåringarna eller 20-åringen orkar masa sig iväg till ICA Solen för att köpa det som fattas. Vi orkade liksom inte diskutera det i morse. Det enda jag vet är att vi är så gott som luspanka båda två, men jag får i alla fall ett välkommet tillskott i kassan i morgon från Bliwa!

Nu ska jag hälla upp en mugg nyperkolerat kaffe och sätta mig med denna livsnödvändiga dryck samt lokalblaskan. Sen tror jag att jag ska vila en stund så jag pallar att halka över gatan till Tokerian. Tänkte sen ägna dan åt en del övrig ”administration” samt att lyssna färdigt på de 43 bidragen till årest Eurovision Song Contest. Tänkte kategorisera dem under rubrikerna Skitbra!, OK och Nej tack!. Enligt mig själv, alltså…

Read Full Post »

Kall, mörk och blåsig morgon. Det enda positiva var att det räckte med att borsta bort snön från bilen. Jag behövde inte skrapa. Däremot hade vindruteskyddet vikt sig i blåsten och all snö hade förstås fallit under det.

Var över en sväng till vännen Jerry igår kväll för att diskutera viktiga frågor. Det känns skönt och rätt att bolla dessa saker med just honom, för han är lyhörd och intresserad och vill göra på bästa sätt. Så på sätt och vis är jag glad att han inte är journalist utan ”bara” bloggare – om än en bloggare med tämligen stort inflytande, ska du veta. Bara 5,27 av de svenska bloggarna är mer inflytelserika än hans. Värt att tänka på! Jag menar, man ska nog inte glömma bort att bloggare har ett visst inflytande. I alla fall vissa…  (När det gäller min egen blogg är bara 13 procent av de svenska bloggarna mer inflytelserika.)

Hemma i Himlen igen tog jag äntligen en Tavegyl. Och jag tycker nog att det känns lite bättre i ögon och näsa. Lite, i alla fall. (Precis när jag skrev det började det klia i näsan…)

I morse var det runt sju grader kallt. Inte så kyligt, men blåsten kändes som om den gick genom ben och märg. Vi blåste förbi skolan med Elias och vidare till Fästmöns jobb. Anna sa nåt om att hon är lite trött på folk som tjatar om att

snart vänder det!

i betydelsen

snart går vi mot ljusare tider!

Kan hålla med om att den här typen av kommentarer blir rätt tjatiga. I morse såg jag ingenting ljust, nästan. Bara ett decembermörker och en svart framtid. Tröstlöst. Vadå framtid..?


Morgonrusning i vintermörkret.

                                                                                                                                                       Jag blev tvungen att ge mig ut i morgonrusningen på gamla E4:an, för bensinmätaren började blinka redan på väg till skolan. Alla dessa kallstarter gör Clarkan* mer törstig, tror jag. Vid macken höll jag på att blåsa bort när jag tankade…

Ringde mamma en kortis igår eftermiddag för att meddela att jag vunnit två nya trisslotter, men att den ena av dem var vinstlös. Den stackaren höll på att tvätta – samma maskin för andra gången, för första gången fick hon inte upp luckan… Det är faktiskt en otroligt avancerad tvättmaskin hon har och jag fattar om det är lite problem med att begripa sig på den… Man måste MINST ha en ingenjörsexamen…

Idag på förmiddagen ska jag till kära M som får ta hand om mitt huvud och göra underverk som alltid. Ska väl därför sätta mig en stund med lokalblaskan och strax inta frukost. Ladda för kvällens färd till Tomtens stuga

Read Full Post »

Jaha! Idag var det nollgradigt även här! Nu känns det definitivt att det redan är på väg mot vinter. Jag hade satt på vindruteskyddet fram så jag slapp att skrapa den rutan på Clark Kent*, men resten av rutorna fick sig en omgång. Funderar på att skaffa ett kapell så jag slipper skrapa NÅN ruta…  Det skulle spara tid och kraft på morgone. Inser att jag snart måste ringa Bil 3:an och boka en tid för höstservice och byte till vinterskor** för Clark. Bara det att jag misstänker att jag åker på en större service i år och en inkomst är ju nåt jag definitivt inte har… Jag skrapade trisslotten från mamma igår, den hon skickade för ett tag sen i ett Krya-på-dig-kort, men inte ens den gav nånting.


Så här såg Clarkan ut i vintras. Frusen, den stackarn!

                                                                                                                                                   Dagen idag började med ett dåligt tecken också. Vi mötte en person som definitivt cyklade åt fel håll och det såg ut som om h*n grät. Fästmön messade nyss att det skett ett dödsfall. Fy så jobbigt!

Själv har jag varit inne på min bank via nätet och gjort en del transaktioner. Men jag kan ju meddela att Nordea är INTE roligt att vara internetkund hos vid månadsskiftena… Jag vet inte HUR MÅNGA gånger jag har varit med om att det inte går att logga in. Nu brukar ju jag lägga in räkningar för betalning förfallodagen vart efter de kommer – och tur är väl det då! – men idag skulle jag göra en engångstransaktion och det var ett lite h-e. NU FÅR VÄL NORDEA GÖRA NÅT ÅT SIN TASKIGA TEKNIK, ELLER?! Det är ju som sagt inte första gången det krånglar… Och alla kanske inte kan eller vill betala sina räkningar förrän just vid slutet av en månad när de vanligtvis får lön. Bara det…

I morgon är vi alla lediga – även skolbarnen – och det ska bli skönt att få lite sovmorgon. Eller i vart fall slippa morgonstressen.

Nu blir det en stund med lokalblaskan – hoppas mitt uppretade sinne kan lugna ner sig av detta, men risken är att jag får läsa om nån ny galenskap som Ett Visst Företag, eller så, har hittat på. Och då blir jag ju ännu ”nollgradigare” i sinnet… Lika frusen som silvereken jag fotade på väg in i morse.


Silverek är vackert i blomlådorna så här års!

                                                                                                                                                              På min agenda idag står att leta jobb (hört den förut..?) och att ta itu med en hög strykning. Tänkte också plinga på hos Tant. Jag gjorde det igår, men lilla Tant var utflugen. Det var länge sen jag hörde av mig, så jag vill kolla läget.

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil
**vinterskor = dubbfria vinterdäck

Read Full Post »