Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, tagged Augustnominerad, Augustpriset 2014, avslöja, Årets svenska skönlitterära bok, ämne, åldersskillnad, bekvämare, beskriva, debutera, dubbelt, Ett så starkt ljus, extra plus, faktum, för varmt, förälskelse, författare, förhållande, format, fotograf, gå långt, hen, i ett nafs, inte förstå, inte lättillgängligt, känna igen mig, känsla, korrekturfel, krampaktigt attackera sin egen kropp, krogosande kläder, kropp, läsa, lesbiskhet, litteratur, Lyra Ekström Lindbäck, makalöst vuxet språk, mamma, må, meningar, nominerad, nyfiken, oskyddad, otroligt snygg formgivning, pappersval, på pränt, rinna mellan fingrarna, sakna paginering, Sida, skepsis, skildra, sluka, sluta säga, spets, staccatokorta, ställas på sin ända, stocka sig, stora gemenskaper, svart, täcke, till dess, tills, tills dess, tilltalas, typsnitt, ung, utgiven, utomstående betraktare, väjer inte en millimeter, värde osynligt, vindlande långa meningar, vinna, yttepytte on 29 oktober 2014|
4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som har svårt för det lilla ordet
hen
kanske ska välja en annan bok än Lyra Ekström Lindbäcks Augustnominerade Ett så starkt ljus. Mitt förhållande till ordet är dubbelt, men efter läsningen av den här boken känns det bekvämare för mig. I alla fall att se på pränt.
Det är med en viss skepsis jag öppnar boken och börjar läsa. Kan en 24-årig författare verkligen skriva nåt som intresserar mig? Men så blir jag nyfiken, eftersom boken ju har ett HBTQ-tema. Bokens jag heter Sara. Det är hennes olika förälskelser som skildras av henne själv. Lesbiskheten beskriver hon så här:
[…] Att vara lesbisk är att krampaktigt attackera sin egen kropp för att hindra att det enda av värde i den ska bli osynligt igen. […]
Inte helt… lättillängligt, eller?
Saras förälskelser rinner liksom mellan fingrarna. Tills hon träffar C. Och allt ställs på ända. Eller på sin spets?
Hur det nu än är med åldersskillnaden mellan mig och författaren finner jag mig fullkomligt sluka boken. Jag läser de 262 sidorna i ett nafs, nästan. För trots allt känner jag igen mig i mycket. Som det där att man slutar säga hur man egentligen mår när mamma frågar hur man har haft det eller känslan av att känna sig som en utomstående betraktare i stora gemenskaper. Eller det faktum att meningarna stockar sig när man försöker beskriva saker som andra människor inte förstår.
Lyra Ekström Lindbäck har ett helt makalöst… vuxet språk dessutom. Ibland är meningarna vindlande långa, för att i nästa sekund bli staccatokorta. Jag tilltalas av beskrivningar som
[…] de krogosande kläderna […]
och
[…] Täcket är för varmt, men utan det känns kroppen oskyddad. […]
Extra plus blir det för den otroligt snygga formgivningen. Jag fullkomligt älskar typsnitt, pappersval och format. Ytterligare plus blir det för jag bara hittar två yttepytte korrekturfel: en sida saknar paginering och på ett ställe står det
tills dess.
(Det heter till dess eller tills.)
Bara 24 år ung och redan två böcker utgivna. Ja, författaren debuterade redan för två år sen. Och nu är hennes bok nominerad i kategorin Årets svenska skönlitterära bok. Om Lyra Ekström Lindbäck inte vinner är jag säker på att hon trots det kommer att gå långt. Det här är en riktigt duktig författare och den nominerade boken väjer inte en millimeter i det allt annat än enkla ämnet. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att vi läsare aldrig får veta annat om C än att hen är fotograf.
Toffelomdömet blir förstås det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
I januari nätshoppade jag ett gäng pocketböcker. Det blev lite gott och blandat och faktiskt inte bara deckare. Louise Doughtys bok Kvinna inför rätta hade jag noterat lite här och var (utan att läsa recensioner). Boken blev en av sju i mitt Bokuspaket (som jag fick åka till Tjottaheiti och hämta). Nu har jag alldeles nyssens slagit ihop pärmarna.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 