Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Personligt, Puckon, Trams, TV, tagged akuta skilsmässor, alkohol, amerikansk, äkta, öl, barn, blåsa, ceremoni, dö, drUlrika, eftermiddagslunch, enkelt, ensam, familjehögtid, farfar, fel avslutning, fint folk kommer sent, foto, fotografera, fryslort, göra barn, gifta sig, glömma, god, gott, grönsaksgrillspett, hängas, högtidlig, hovmästarinna, humor, ICA Supermarket Torgkassen, Idaho potatis, intyg, jättefrusen, Jukkasjärvi, kärlek, kärlekshandling, kärvänlig, köttbit, konjak till kaffet, kväll, kycklingspett, kyla, ladda busskort, lämna oss i sticket, leva i synd, ljuvlig räkmacka, mat, mångstjärnig, meny, minusgrader, morfar, mormor, mytoman, natt, nervös, normalbeteende, ostyriga vittnen, otroligt vacker, otydlig, passa perfekt, pizza, presumtiva gäster, rött vin, Restaurang Paris, sås, skaka galler, skämtsamt, skriva, Soul food steakhouse, Stadshuset, Stjärnorna på Slottet 2014, svart sidenjacka, sydd, syster, Taxi Moa, Teaterbaren, trevlig personal, två fån, uppenbart, Uppsala Stadsteater, Vaksala torg, värme, vigsel, vigselförrättare, vigselring, vin, vitt guld, vittne on 26 januari 2014|
16 Comments »
Ett inlägg om gårdagens vigsel och lite annat.
Igår eftermiddag hade Fästmön och jag äran att vara vittnen när min nästanbror Magnus och hans Eva-Lena gifte sig i Stadshuset. De tu, som har levt i synd under 34 (!) år, hade beslutat att barnen (26 och 23?) äntligen skulle bli äkta. (<== detta är skämtsamt kärvänligt skrivet och sagt av makarna själva) Dessutom älskar de varandra – det är så uppenbart när man ser dem! – att vigseln främst av allt var en kärlekshandling.
Efter diverse akuta skilsmässor (!) anlände så vi vittnen sist.
Fint folk kommer sent
har man ju hört, men i det här fallet var det för att jag hade varit otydlig och Anna hade glömt en sak. Jag tror att vi var mer nervösa än de som skulle gifta sig.
Själva ceremonin var inte nån utdragen historia och vi vittnen fick intyga redan i förväg att det verkligen var Magnus och Eva-Lena som skulle gifta sig. Vigselförrättaren var högtidlig och samtidigt normalbeteende. Vi fick till och med fotografera honom.
Eva-Lena bar Magnus mormors svarta kinesiska sidenjacka. Magnus mormor, en syster till min morfar, var en otroligt vacker och nätt kvinna. Jackan passade Eva-Lena perfekt, som om den var sydd till henne!
Magnus hade valt sin farfars vigselring som sin vigselring, medan Eva-Lena fick en ring i vitt guld. Genom sidenjackan och farfarsringen var de som inte längre går på denna jord ändå med.
Efter vigselakten traskade vi till en låst Teaterbar på Uppsala Stadsteater. När vi så skakat galler ett tag visade det sig att dörren var öppen. De nygifta bjöd oss på eftermiddagslunch bestående av ljuvlig räkmacka och öl.
Här kommer några bilder från vigseln etc:
Detta bildspel kräver JavaScript.
De nygifta blev senare upphämtade av Taxi Moa. Gissningsvis skulle de hem och göra barn nu när det är tillåtet. Skämt åsido, vi tyckte att det skulle få kvällen för sig själva. Men vad skulle de ostyriga vittnena hitta på?
Det var bara fem minusgrader ute, men kändes som 25 grader kallt. Vi laddade på våra busskort och gick sen till Paris för att äta. Men hovmästarinnan lämnade oss i sticket och där stod vi som två fån. Så gör man verkligen inte mot två presumtiva gäster! Jag tvingades dessutom möta en Mytoman med sällskap. Nej, till Paris går vi aldrig mer för att försöka äta.
Vi bestämde oss i stället för att traska vidare till Vaksala torg och Soul food. Även om det inte är nån mångstjärnig restaurang serveras där god mat av trevlig personal.
Soulfoods meny är finfin och har gott i alla prisklasser.
Menyn är åt det amerikanska hållet samt inkluderar även pizzor. Anna valde en köttbit medan jag tog kycklingspett. Till båda serverades grönsaksgrillspett också, mycket gott! Idaho potatis med olika såser blev tillbehören. Och husets röda var ett enkelt, men gott vin.
Anna var jättefrusen.
Tack vare blåsten kändes det som sagt som om det var -25 grader ute. Vi var verkligen frusna! Därför ordinerade drUlrika var sin fyra konjak till kaffet på maten.
Ett glas konjak hjälpte oss att få upp värmen.
Vi tittade in på Torgkassen och fick med oss lördagsgodis hem. Vi kom lagom i tid för Stjärnorna på Slottet. Vår kväll avslutades sen med en hemsk film om en kvinna som dog alldeles ensam samt en film där två homosexuella män hängdes. Nej fy, det var fel avslutning på en annars förträfflig dag.
Och kanske blir det vår egen vigsel som firas nästa gång det är nån familjehögtid..? Vem vet…
DEN vigseln blir nog emellertid kanske inte i Jukkasjärvi som vi först tänkte… Möjligen om vi fryslortar får väldigt mycket konjak…
Livet är kort. Kortare än du nånsin vet.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 