Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vidsynt’

Ett inlägg om en eftermiddag på Den Bästa Arbetsplatsen.


 

Gräs

Här ville jag bli omsluten och gömd av gräset.

I eftermiddag kom jag hem, kändes det som. Fast jag kom bort. Eller inte bort – jag återvände till min föreföre detta arbetsplats, den bästa arbetsplatsen jag nånsin varit på. Knappt ett par år blev det här för min del. Nu när ytterligare två år har förflutit bjöd jag in mig till min före detta kollega och fakultetskommunikatör L för en lunch och en guidad visning i den nyaste byggnaden på campus innan höstens studenter anländer. Det kändes som att komma hem så snart jag klev ur bilen…

I samma veva ville jag också hälsa på en vän som började nytt jobb här i måndags. Jag åkte hemifrån före klockan elva och kom inte hem förrän klockan var nästan 16. Den första halvtimmen strosade jag ensam i dyra, men underbara Kunskapsträdgården. Gräset ÄR mycket grönare här! Det var som om jag ville kasta mig i dess famn och be det omsluta mig, gömma mig, för Den Andra Världen. Det var här jag träffade så många underbara, fantastiska och inspirerande människor under två års tid.

Men jag ljuger om jag säger att jag älskade alla då. En kan inte älska alla. En kan inte förlåta alla heller, det kände jag också idag. Fast störst av allt den här dan var kärleken! Det jag älskade mest var vidsyntheten, detta att det var tillåtet att både vara kuf och kompetent på den här arbetsplatsen…

kuf och kompetent

Den här texten satt på kaffeautomaten på Den Bästa Arbetsplatsen.


Den blev så många kära återseenden, 
kramar, handskakningar och skratt att jag glömde ta alla bilder på det nya, såsom jag hade tänkt. Jag får helt enkelt åka tillbaka dit. Snart. Inte vänta två år. Nu ska jag smälta mina intryck, mina inre bilder. Bilder av alla dem jag saknar så det gör ont i bröstet. Du får se på några av de yttre bilderna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tack snälla L, Stephan, Ingridorna, Mariorna, Elham, Raida, Sven, Mickarna, Anki, Lisbeth, Anna-Lena, Elisabet, Jenny, Agnes, Cecilia, Mats, Sofia, Christian, Anders och alla andra som blev glada när vi sågs idag! För en som är fördriven ur paradiset var det fantastiskt att se och känna att ni minns mig med glädje!


PS Om jag träffade min vän
som började på sitt nya jobb i måndags? Jepp! Alldeles innan jag åkte hem hittade jag honom, fikandes, i närheten av dammen på baksidan. Vilken lycklig man!


PS 2 Den bästa arbetsplatsen
heter Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Kolla in SLU:s webbplats här!

Och håll utkik, för en lördag i slutet av september är här Öppet Hus!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett misslyckat inlägg.


 

Synkontroll på golvet

Synkontroll på låg nivå.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och nog borde jag ha blivit misstänksam när jag anlände till vårdinrättningen och noterade att man utför synkontroller på låg nivå, det vill säga på golvet… Men jag kan vara ganska vidsynt (!) och till och med mild understundom. Därför slog jag mig ner i väntrummet med min spännande bok på gång och lät mig svepas in i den ruggiga handlingen.

Fast när klockan passerat det klockslag jag hade fått reserverat för mig började jag undra. Först fem minuter, sen tio. Då gick jag ut i receptionen. Nej, vårdgivaren hade inte anlänt. Den vänliga receptionisten ringde vårdgivarens mobil utan att få svar. Jag satte mig ner ytterligare fem minuter, receptionisten ringde ytterligare en gång… Men nej. Ingen kontakt, ingen vårdgivare. Lite fundersamma blev vi, det är ju halkigt och vintrigt ute. Kanske det hänt nån liten olycka? Slutligen skickade jag ett sms till vårdgivaren, tog farväl av receptionisten och åkte hem igen. Jag var glad att jag kom med bil, för annars hade jag fått kuska runt halva stan för att komma hit. Bilvägen till vårdinrättningen är mera lik fågelvägen.

Jag hade varit hemma trekvart när mobilen signalerade sms. Det var från vårdgivaren. H*n bad om ursäkt, men var hemma och vabbade och hade bett sköterskan under gårdagen att avboka alla patientbesök. Jag missades. Uppenbarligen. Nu var det ju inte vårdgivarens fel utan sköterskans, men… Man blir lite… besviken och lite halvsur. Som patient får man nämligen veta att man måste avboka ett besök senast 24 timmar i förväg – annars debiteras man ändå. Vad händer om det är tvärtom, som idag? Ska jag kanske fakturera mottagningen??? Tofflan undrar…

Nu bokades en ny tid per sms, men den är ju inte förrän om två veckor. Jag är GLAD att jag inte är VÄLDIGT sjuk… Men jag kan tyvärr konstatera IGEN att när man är i underläge och redan drabbad av svårigheter straffas man om man råkar glömma, missa eller komma försent. Den som är i överläge kan glömma, missa, komma försent eller helt enkelt utebli utan att nåt händer. Är det inte Arbetsförmedlingen eller a-kassan så är det vården, liksom… och det är inte rättvist. Nu ÄR det emellertid inte hela världen för jag överlever. Men ändå. Varför gäller inte samma regler för underlägesposition som överlägesposition???

Dansare

NEJ! Det är inte rättvist! (En bild av konsten på vårdinrättningen.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett demokratiskt inlägg.


 

Skylt vallokal

En enda skylt visade var jag kunde rösta.

Alldeles nyss har jag varit och utövat en av mina demokratiska rättigheter: jag har röstat i EU-valet. En kort men skön promenad bort till vallokalen blev det. En vallokal, som precis som tidigare år är uruselt skyltad (jag har sagt till flera gånger, men i år orkade jag inte.) En enda utomhusskylt såg jag – och byggnaden är ganska stor, man kan komma dit från flera håll. Min vallokal är alltså en skola med miljoner många ingångar. Till sist hittade jag i alla fall rätt dörr.

Utanför ingången stod en kristdemokrat och försökte pracka på mig valsedlar. Jag tackade nej. Är det nåt parti jag aldrig har eller ska rösta(t) på så är det KD. Inte med partiets syn på såna som mig (<== homosexuella). Det är ett väldigt snack om ett viss annat parti som också kallar sig demokrater. Det är ytterligare ett parti som aldrig får min röst. Men jag vill också med detta inlägg påminna om att KD inte heller är något… vidsynt parti. Det är en skam att partiet får ha förledet

krist

i sitt namn! Det finns inte mycket kristligt i deras partiprogram, enligt min mening.

Innanför vallokalens dörrar var det faktiskt kö! Min röstsedel granskades medan jag köade. När det blev min tur stod en överinformerande jänta och berättade hur själva röstningen går till. Jag har liksom röstat förr, men jäntans lilla tal var säkert bra att få sig till livs för den som aldrig har röstat tidigare.

Jag valde ut några valsedlar och gick sen bakom ett grönt litet bås där jag stoppade, i mitt tycke, rätt sedel i kuvertet. Vad som menas med rätt är

for me to know and for you to find out

Sen skulle mitt valkuvert överlämnas och jag skulle legitimera mig. Jag la ifrån mig mina solbrillor på bordet. Och nej, jag tänkte inte glömma dem. Men jag kanske såg förvirrad ut eftersom en av röstmottagarna sträckte fram dem åt mig. Jag hatar när folk tar i mina saker!!! Jag fick torka av brillorna hjälpligt med en klädtrasa.

Slutligen försökte jag lämna vallokalen, men utgången var låst. Maj gadd, kunde de inte ha låst upp dörren på valdagen? Till sist slapp jag ut – med blotta förskräckelsen!

Nej, att rösta är inte det lättaste när man tycker att det är jobbigt med människor på olika sätt och vis. Men jag är stolt och glad att jag har gjort det nu. Har du???

Ritad smiley

Stolt och glad har jag röstat i EU-valet 2014.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, dem jag alltså inte rivit av mig med silvertejp än. (Hett internt modetips i familjen.) Uttrycket

Ja se karlar…

är det som dyker upp i skallen när jag läser om Marcus Birros tjolahopp i Dagen . Men hallå! Om du skriver nånting så provocerande, Marcus Birro, då får du räkna med att alla inte håller med. Ställ undan den där tjurige lille pojken och ägna dig åt att skriva böcker och krönikor som inte är homofoba. För det är du jäkligt bra på! (Och oavsett vad jag tycker om dina åsikter, Marcus Birro, så läser jag din senaste bok just nu och tänker recensera den för det verk den är, inte för vad jag tycker om dig! Lita på det!)

Daniel Grahn, ansvarig utgivare på Dagen, försvarar Marcus Birro och menar att tidningen inte tänker ge vika för näthatet. Han skriver bland annat :

[…] Som ansvarig utgivare menar jag att det skulle vara ett förfärligt nederlag om ”näthatet” tvingar oss att förlora Birro. […]Att förlora Birro i Dagen, innan vi ens hunnit börja jobba ihop, är otänkbart. […]Vi svenskar vill gärna vara toleranta och vidsynta, men när det kommer till en kändis som tror på Gud, ja då krymper respekten till ett knappnålshuvud. Skrämmande! […] På 24 timmar har Marcus Birro lyckats skapa mer rabalder än jag personligen lyckats med på tio år. […]

För mig handlar protesterna mot Marcus Birro inte om näthat utan det är just protester mot hans åsikter. Att ansvarig utgivare för Dagen eldar på Marcus Birro och börjar ta upp näthat förstår jag inte. Om Marcus Birro tillåts ha åsikter ska väl ”alla andra” tillåtas ha det också. Eller..? Sluta att göra skillnad på skit (media, bloggare med flera) och pannkaka (kändisar). För övrigt kan jag inte låta bli att undra om Daniel Grahn är släkt med Bo Grahn som ständigt och jämt försöker skriva homofoba kommentarer på min blogg..? Såna kommentarer publiceras inte, för det är Näthat med stort N.

Sen kan jag ju inte hjälpa att skriva ett par rader om Håkan Ljugholt, f’låt Juholt. Media med flera är rätt taskiga mot honom just nu, men ärligt talat, är det inte dags för lite självinsikt och lämna partiledarposten? Till och med partiorganet (mer eller mindre) Pravda rapporterar att man diskuterar Juholts framtid. Det kan inte vara möjligt att nån har nåt förtroende kvar för en person som flera gånger bevisligen inte har talat sanning.

Read Full Post »

Nej, vet du vad! Jag är inte alls så hurtig (!) som rubriken antyder, jag tycker bara att det är så j***a svårt att komma på bra rubriker. Antingen blir det tråkiga överskrifter eller för långa haranger eller missvisande så ingen fattar vad inlägget ska handla om. Inte tror jag att den här rubriken ovan är annorlunda, men den är inte för lång i alla fall.


Jag försöker kommunicera, men är dålig på rubriksättning.

                                                                                                                                                        Fästmön är körd. Till jobbet, alltså. I morse grälade vi – på skoj! – om hur man kollar utetemperaturen. Anna sa att det bara var 13 grader när hon kom och väckte mig. Men det beror ju på vilken termometer man rådfrågar. Den i köket visade nämligen på 20 grader. Fast Anna har förstås rätt (tror hon, ja…) som hävdar att man ska kolla termometern på skuggsidan. Och där hade tempen stigit till… 14 grader. Nu ska du inte tro att vi lever på gränsen till Nordpolen, inte. Vänta bara! Här blir nog 30, 35 grader innan dan är slut. Och klibbig luft, förstås.

I eftermiddag ska vi mötas på stan, vilket innebär att jag ska åka buss. Det tycker jag inte är roligt. Det blir KBT-träning och fy 17 så hemskt det ska bli. Men jag ska. Anna tar bussen från jobbet. Syftet med stadsbesöket är att hon ville kolla på kläder – jääättekul i värmen (not…). Jag vill bara komma hemifrån en stund. Kanske ta en kall öl nånstans.

En maskin tvätt är ren, torr, vikt och sorterad i strykhög. I morgon kör jag sista maskinen innan jag stryker på torsdag förmiddag. Då blir det packning för min del också. Man vill ju vänta i det längsta för att se hur vädret blir. Det slutar alltid med att vi har med oss för mycket skit grejor…


Nej, vi ska inte flytta! Den här bilden är från mammas flytt i april förra året. Men våra väskor är i samma… format, ungefär… För tre nätter…

                                                                                                                                                                   Nu sitter jag och laddar för ett mejl till mammas kusin B som jag har utlovat. Jag har fått mammas tillåtelse att berätta om jobbet, men jag tänker berätta lite mer om mitt liv. Inte allt, men mycket. Annars kan jag ju inte ge henne länken till den här bloggen, eller hur? Nu är mammas kusin i mammas ålder, men hon är betydligt mer vidsynt och har bott i förort till Stan sen 1950-talet, tror jag.  Vidsynt… Vill jag tro och hoppas. GAH, det känns som om jag ska komma ut! Igen! Varför är det så svårt???

Read Full Post »