Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘videokonferens’

Ett upplyftande inlägg.


 

För ungefär tre veckor sen hade jag ett antal ärenden inne i stan. I samma veva passade jag då på att hoppa in på Pensionsmyndighetens servicekontor i Uppsala. Syftet med mitt besök var enbart att boka tid för ett personligt möte. Jag är en bit från pensionen, men har ett antal frågor. Min haka föll emellertid ner på bröstet när kvinnan som tog emot mig svarade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Nån förklaring fick jag inte och inte heller nåt annat förslag mer än

Men en videokonferens går bra!

Eftersom jag liksom inte är nåt företag går det inte alls bra för mig. Och så stegade jag ut, fly förbannad. Jag var så paff och framför allt besviken för jag tyckte/tycker att idén med ett servicekontor, som man delar med Skatteverket och Försäkringskassan, är alldeles ypperlig! Ett medborgarkontor, där man som medborgare kan få hjälp av representanter från staten.

Sen dess har jag haft lite kontakt med Pensionsmyndigheten via Twitter. Jag har berättat vad som hände mig och fått beklaganden och ord som

så där får det inte gå till

Och så har jag fått telefonnumret till Pensionsmyndighetens kundservice så att jag kan ringa. Det har jag inte gjort, för jag har varit så arg. Jag vill inte ringa nån myndighet när jag är arg, jag vill vara klar i skallen när jag ska tala byråkratiska. Vidare tyckte jag att det ju faktiskt var de som hade gjort fel och ville de göra bot och bättring kunde de ju ringa mig.

En telefon som jag fick av en riktig arbetskamrat en gång. Hon var både snäll och rolig.

En Levande Människa ringde.

Till sist föll polletten ner hos den som skötte Twitterkontot (efter vissa hintar från mig). Jag lämnade mitt namn och mobilnummer i ett direktmeddelande och så skulle den twittrande sociala medier-ansvarige kontakta nån på kundservice som skulle ringa mig. Luttrad trodde jag… inte så mycket på det. Men jag blev glatt överraskad! Det tog en kvart, sen ringde
En Levande Människa och talade till mig på mjuk värmländska genom mobilen.

Det som nu ska hända, enligt överenskommelse, är att en rådgivare ska ringa mig för att vi gemensamt ska komma överens om en tid när vi träffas på Pensionsmyndighetens servicekontor här i Uppsala. Denna person bor i Gävle och kan stanna till i Uppsala på vägen till och från jobbet i Stockholm, om jag fattade det hela rätt. Skälet till att personen inte ringde mig direkt var att h*n var sjuk, men troligen frisk igen nästa vecka. Nästa vecka. Kom ihåg det!

Pensionsmyndigheten har alltså ingen anställd person vid kontoret här utan köper viss service av de andra två myndigheterna. Lite konstig organisation, tycker jag, som gick på Pensionsmyndighetens reklam om sina servicekontor. Jag hoppas verkligen att man tänker om och placerar en kunnig rådgivare vid servicekontoret i Uppsala. Det behövs! Vi är många som inte begriper oss på det här med pensioner…

Men… jag vill ändå säga att Pensionsmyndigheten har putsat lite på sin image i mina ögon och gjort det bästa möjliga av situationen. TACK! Nu ser jag fram emot mitt personliga möte!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »