Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vicious’

Ett yttepytteinlägg.

 

tussilago

Tussilago från april 2011.

Det verkar inte hända så mycket en sån här dag. Solen skiner och det är härligt vårväder ute. Jag stapplade till Tokerian för att handla soppa till middag och fika till eftermiddagen. Tussilagon färgade dikeskanterna gula. Tyvärr är jag inte så kurant ännu att jag kunde böja mig ner och fota, så håll till godo med en gammal bild uppe till vänster. (Ja, bilden ska vara till vänster när man läser den här bloggen från en dator. Från mobilen ser ju layouten inte klok ut, bara som ett tips.)

Jag har lämnat återbud till eftermiddagens/kvällens mingel. Trist, men vi stannar hemma. Man går inte till nån som fyller år i morgon och ger bort en förkylning. Fästmön ligger mest hela tiden och snorar. Jag har införskaffat nässpray till henne och magmedicin till mig själv. Sen slank det ner nybakade kanelbullar och kaloririka chokladkex i varuvagnen också. För det är ju lite synd om oss sjuklingar.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart i Vicious.

Vi har sett på näst sista avsnittet av Vicious, inspelat förra söndagen på DVD-hårddisken. Vi kan nu konstatera, efter att ha sett fem av sex avsnitt, att vi faktiskt är roligare än Freddie och Stuart när vi ikläder oss rollerna av Offret och Martyren. Dessutom skulle ingen av oss medvetet vara elak mot den andra – varken i sällskap med andra eller ensamma. Men skoja rått med varandra kan vi! Till kvällen ska jag försöka hålla mig vaken och se fyrans Annika Bengtzon-film. Anna kanske inte orkar. Vilken tur att jag bloggar om filmerna, då kan hon ju läsa om dem här!

Nä, det händer inte mycket här i New Village. Det är inte som i natt när nån i huset tyckte att det var ett bra tillfälle att spika kvart i ett på natten. Jag blev så jävla arg att jag skrek. Riktigt dåligt att spika, dåligt av mig att skrika också, men på nåt sätt ville jag protestera.

Surfar runt lite bland medierna på nätet. Aftonbladet slår på stort och skriver om en kunglig lyxbil som varit med i en våldsam krasch och smitit från polisen. Men nej. Du behöver inte läsa artikeln, den handlade om en bil som en gång, för 100 år sen, tillhörde vår kung. Den har bytt ägare ett antal gånger sen dess.

Nästa söndag, däremot, är det 40 år sen ABBA vann Eurovision Song Contest i Brighton. DN visar unika bilder ur ABBA – the photo book. Alltså, kolla in färgerna i Agnethas och Björns kök i lägenheten på Lilla Essingen…


Livet är kort. Vissa rubriker är små, men ändå… innehållsrika.

 

Read Full Post »

Ett funderande inlägg.

 

skrikande barn

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Pojke i porslin s håller för öronen

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Tittar i evighetsspegeln

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Nobels testamenteMen just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk ha-ha-premiär på svensk TV.

 

Freddie och Stuart

Freddie och Stuart – ett strävsamt gammalt bögpar. Eller..?

Ibland händer det att jag blir lockad av vissa trailers. Detta skedde när jag såg trailern för brittiska humorprogrammet Vicious. I kväll visades det första av sex avsnitt på SvT 1. Jag tvingade Fästmön att titta – för annars är det ju inte mycket alls att glo på en söndagskväll. På TV, vill säga, sa hon med 15 kanaler. (Börjar jag bli TV-mätt?)

Freddie och Stuart är ett strävsamt gammalt bögpar som har varit ihop i typ 50 bast. Problemet är bara att inte alla i den närmaste släkten vet om att de är ett par. När de träffades var Freddie skådis och Stuart jobbade i en bar. Men nu består deras tillvaro mest av att underhålla gäster – och att vara taskiga mot varandra.

Jag tyckte att det här första avsnittet var elakt roligt. När Anna och jag är Offret och Martyren är vi inte ens hälften så bra som Freddie och Stuart. Det blir ett högt – och förväntansfullt – Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Underbare skådisen Derek Jacobi,
som jag såg i rollen som den stammande Claudius i mitten av 1970-talet, spelar Stuart. Ian McKellen, sen 1980-talet öppen homosexuell, spelar hans partner Freddie.


Livet är kort.

Read Full Post »