Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vett och etikett’

Vilken dag! Jorå, tyvärr, tycker säkert somliga, men jag överlevde presentationen. Det fläppaste var emellertid att jag hade förberett ett anförande på fem minuter på engelska och sen skulle jag prata på svenska. Det slutade med att jag svamlade utan manus. Dessutom fick jag krångla på mig en mikrofon med krokar som skulle hakas runt mina elefantöron. Tro det eller ej, men krokarna räckte till! Och som sagt, jag både överlevde och fick frågor, så jag nådde uppenbarligen fram.

Jag syntes trots alla träden. Den här bilden är en detalj ur en tavla på mitt nya arbetsställe.


Efter mötet satt vi kvar en stund
ett gäng och jag och fikade och pratade jobb. Jag var sen fräck och frågade M om hon hade tid med en guidad tur på institutionen och det hade hon! Det blev en presentationsrunda som hette duga, bland forskare, professorer, doktorander och på såväl kontor som laboratorier. Alltså, det här universitetet är fantastiskt!!! Här jobbar folk med en massa spännande och angelägna frågor och projekt – men alla är så förbaskat blygsamma. Min roll som kommunikatör blir delvis att få folk att visa upp allt bra de åstadkommer. Jag ska jobba både strategiskt och operativt och det tycker jag är både givande och intressant. Även om jag mest är teoretiker vill jag inte tappa förankringen med verkligheten. Den verklighet som till exempel heter hemsidor och att uppdatera dessa…

Tillbaka på kontoret var klockan redan lunchslagen, men jag behövde besvara några mejl innan jag stack iväg. S tittade in och ville ha med mig till Syltan. Tyvärr fick jag avböja eftersom jag inte kunde avbryta just då. Min intention var dessutom att ta en mack-lunch vid datorn. Väl framme på Syltan – UTAN piruetter idag! – insåg jag att de smörgåsar som fanns kvar att köpa inte lämpade sig att inta vid skrivbordet. Den enda sorten jag kunde äta innehöll nämligen en otroligt kletig räkröra. Såg fru Chef2 sitta ensam och stegade fram och frågade om hon ville ha sällskap. Även hon hade bråttom, så vi lovade att försöka hålla så gott det gick på vett och etikett (det där med att slafsa och prata med mat i munnen, typ). Det gick hyfsat att kombinera, men jag kan berätta att min mobilskärm blev helt kladdig av nån anledning. Just såna är impromptu-möten/luncher kan ge otroligt mycket!

På vägen tillbaka mötte jag A som förirrat sig uppåt mina domäner. Jag tackade så mycket för fredagsunderhållningen han och hans mamma bjöd på och vi samtalade en stund kring ämnena storhandling och mammor.

Eftermiddagen ägnar jag åt att besvara mejl, boka in tider i alla mina tre kalendrar, ringa på ett intressant jobb (ja, jag måste ju) samt kolla in vad problemet är med ett avvikelseformulär som inte vill fungera som det borde.

Read Full Post »

På förekommen anledning tar vi denna lilla ”lektion”  från juli förra året i repris. Alltid kanske nån kan lära sig nåt, typ… Eller så får vi åter konstatera att somliga är obildbara.

När man möter nån man känner är det vanligt att man hälsar på varandra. Enda undantaget kan vara om man inte SER. För den som ser är det brukligt att titta in i den igenkändas ögon och säga:

Hej! eller möjligen Goddag!

Om man INTE känner nån, men ska tillbringa en viss tid med denna eller denne, tillhör det vanligt hyfs att man tar i hand och presenterar sig. Svårare än så behöver det inte vara.

Men…

Vad gör man om nån hälsar på en, nån som man inte känner igen???  Att inte minnas ansikten och namn är vanligare än man tror. Man kan besvara en fråga från den mötande av typen

känner du igen mig?

med

kanske du kan hjälpa mig på traven att minnas?

Eller så kan man, om förhållandet är det motsatta och man själv hälsar först på ett bekant ansikte, säga:

Jag är XX, vi sågs hos YY i samband med Z…

Bara några förslag på hur man med enkelt vett och lite hyfs hälsar.

Den som mycket väl känner igen en, men demonstrativt vänder bort blick och ansikte därför att man förargat sig på den mötande, den är inte ett dugg modig bara barnslig. BARA barnslig.

Rådgivande konsult i detta inlägg har varit Magdalena Ribbing.

Read Full Post »

Jag har åtagit mig en oangenäm uppgift att sitta och ringa runt till några av Kusinerna och göra dem ledsna. En del trevliga samtal och dialoger blir det också, förstås, men att ringa och berätta att en av dem har avlidit hastigt är inget nöje. Men jag gör det för att försöka hjälpa till och avlasta med nåt praktiskt.

I en paus intog jag kycklingkorv och snabbmakaroner och ägnade en stund åt UppsalaTidningen. Alltså, jag måste bara säga det så står i rubriken en gång till:

Maria Thuré rules!

Jag läser hennes bitska krönikor och finner mig asgarva högt i min ensamhet och mitt i allt elände. Då, ska du veta, skriver människan bra!

I dagens tidning kommenterar hon vett och etikett, nåt hon tycker saknas i julhandeln. Hon ger ett färskt exempel från Stormarknaden, där även jag handlar då och då. När jag måste, typ. För precis som Maria Thuré skriver handlar det om varuhandelslagar. Långa köer, en kassa. Efter lååång tid öppnas ytterligare en kassa. Vad händer? Jo en dyrt klädd dam med plats 23 i kön ställer sig först i den nya kön.

Vill du ha lite kul i vintermörkret, läs dagens krönika genom att klicka på länken ovan. Eller sök i arkivet efter Maria Thurés äldre krönikor. För Maria Thuré rules!

Read Full Post »

Min guru Magdalena Ribbing om hur man äter spaghetti:

[…] Viktigast när man äter i sällskap med andra är att få i sig maten prydligt, spillfritt och relativt ljudlöst. Därutöver finns en del finesser som kallas snyggt bordsskick som ofta befrämjar trevnaden kring matbordet. Enligt detta gäller beträffande spaghetti att den aldrig skärs med kniv, utan äts med gaffeln i höger hand. 

Vill man äta spaghetti korrekt ställer man gaffeln rakt upp mitt i spaghettihögen, snurrar den ett varv eller två så att en lagom liten omgång rullas upp på den, och stoppar i munnen. Man rullar inte upp för stor omgång, då går det inte att få i sig spaghettin utan klet kring munnen. […]

Read Full Post »