Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Verner von Heidenstam’

Ett inlägg i vilket Tofflan puffar för sin senaste artikel hos Uppsalanyheter!


Just nu befinner jag mig vid Vätterns strand
 i vackra Östergyllen. Men jag kan inte låta bli att rapportera från ett fantastiskt spännande ställe som jag just har besökt: Motala Motormuseum! Ett museum med 240 fordon – och alla är körbara! Häng med på en tur! Läs min artikel på Uppsalanyheter.se om Motala Motormuseum!

Verner von Heidenstams sista bil.

Verner von Heidenstams sista bil finns till beskådan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det första inlägget i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan!


Idag gjorde jag en liten utflykt på egen hand
till ett riktigt spännande ställe i Metropolen, Motala Motormuseum. Även om jag passerar det ganska ofta när jag är i stan var det säkert hundra år sen (nåja…) sen jag faktiskt var inne i museet. I alla fall runt tio år.

Eftersom jag ska skriva en artikel om museet till Uppsalanyheter.se gick jag in på presskortet. Entréavgiften känns lite i högsta laget, 100 kronor för en vuxen. Men faktum är att jag gärna betalar nästa gång jag går dit, för det här var ett riktigt höjdarmuseum.

Enligt ett pressmeddelande som jag fick av dagens ansvarig, en Johan, öppnade museet 1995. På en auktion i Stockholm köpte museiägaren Jan-Ove Boll samma år Kar de Mummas gamla Rolls Royce och det gav naturligtvis det nyöppnade museet en rejäl skjuts (!).

Idag finns det hur många bilar som helst på museet. Förutom Kar de Mummas gamla bil kan man beskåda Karl Gerhards pärla och Verner von Heidenstams sista bil. Vår egen kungs första moped finns där också samt en samling tävlingsbilar. I samlingen ingår Europas snabbaste bil.  Sen i våras kamperar också en Ferrari Testarossa ihop med en Lamborghini Countach.

Museet har en unik samling Rolls Royce-bilar liksom en  fin motorcykelsamling som tillhört Einar ”Linkan” Lindqivst. För den som inte känner till ”Linkan” kan jag berätta att han körde speedway  bland annat för klubben Vargarna i Norrköping.

Lustigt nog var en av besökarna som jag mötte på museet idag gammal speedwayfantast. En djupt imponerad farbror gick där och tittade på bilarna, myste och sa:

– Jag brukar åka hit till Motala på speedway,  sen åker jag hem meddetsamma igen. Men det här var verkligen ett fint ställe! Hit kommer jag fler gånger!

På museet hittar man inte bara bilar och motorcyklar.

– Det är ju motorer i allt, även kameror och gamla radioapparater!

som Johan sa.

Det första som  möter besökaren innanför grindarna är en bilverkstad från tidernas begynnelse. Där inne tronar stans första lastbil och vi får höra två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska*. Flera såna scener är uppbyggda i museet med hjälp av skyltdockor och ljudupptagningar.

I år har museet också en cykelutställning fram till och med september månad. Där kan man bland annat vila ögonen på min gamla mattelärares hoj, en tvåväxlad sak magister Bergvall rundade Vättern med 39 gånger.

För den som vill se annat än fordon finns på museet en stor samling radioapparater, TV-apparater, grammofoner etc, varav de flesta är från Motalafabriken Luxor. Vidare finns ett fotomuseum där man inte kan se foton, men väl kamerans utveckling.

Den som har vägarna förbi Motala ska inte tveka utan stanna till i hamnen och besöka Motormuseet. En riktigt spännande stund väntar!!! Detta blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du se ett bildspel
över några av bilderna jag tog inne på museet idag. Men det är självklart mycket bättre att uppleva föremålen på plats!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


* två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska = två rediga gubbar som pratar rejäl östgötska


Livet är kort.

Read Full Post »

Å, min favoritdiktare och olycksbroder Gustaf Fröding skulle ha fyllt 150 år i söndags. Och här ligger jag och uppmärksammar det inte ens med ett inlägg!

Gustaf Fröding hade inget vidare liv, var inte framgångsrik bland damerna och stämdes för snusk i sin lyrik. Det sägs att han var halt och blyg och kärleken gick aldrig riktigt hans väg.


Så här såg Gustaf Fröding ut i yngre dar. Så ful och vederstygglig var han väl ändå inte..?

Jag fascinerades tidigt av denne farbror som skrev såna svarta dikter. Eller vad sägs om dessa rader:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få
Sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå…

Det finns massor av fler exempel, men jag befinner mig i en sal på lasarettet, så att säga, just nu och inte bland mina älskade böcker. Vissa perioder i mitt liv har jag känt mig extra förbunden med den gamle skalden.

Gustaf Fröding föddes 1860 i Värmland. Efter pappans död fick han ärva pengar och kom då till Uppsala för att studera. Fast det gick inte så bra och han söp upp pengarna, i princip. Dessutom led han av psykiska problem – psykiska åkommor fanns i familjen.

Debuterade som diktare gjorde Gustaf Fröding 1891 med samlingen Guitarr och dragharmonika. Här märks inspirationen från Verner von Heidenstam tydligt i dikterna! Men det var den tredje diktsamlingen som gjorde att han åtalades – dikterna, framför allt En morgondröm, var för snuskiga. Fröding frikändes emellertid, men det hela påverkade honom naturligtvis negativt. Resten av sitt liv slogs han mot sin alkoholism och sin psykiska sjukdom.

Gustaf Frödings diktning är inte bara känd för sitt snusk, utan också för att han skrev många dikter på värmländska och att många dikter var onomatopoetiskt, ljudhärmande, skrivna. Tänk bara på Det var dans bort i vägen som även tonsattes och framfördes av bland andra Sven-Ingvars.

Gustaf Fröding flyttade till Stockholm 1905 och avled där 1911, men han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Det finns massor att läsa av och om Gustaf Fröding. Varför inte läsa min gamla C-uppsats Antika inslag i Gustaf Frödings diktning? – eller nåt annat som kanske är mer intressant… Och jag skulle kunna skriva här hur mycket som helst om denna fascinerande skald, lämnar dig här, förhoppningsvis lite nyfiken..?

Read Full Post »

Inne hos min bloggvän Kloppan hittade jag en länk till ett roligt test, Vilken historisk person är du? Det är Nationalencyklopedin som tillsammans med professor Dick Harrison i Lund har valt ut ett hundratal historiskt intressanta personer och kartlagt deras unika personliga drag. Vem är du mest lik? Gör testet – och bli överraskad!

Själv blev jag…

Verner von Heidenstam
Verner von Heidenstam (1859-1940) var en stor poet som ofta blev förälskad. Det tog lång tid för honom att få ur sig diktsamlingarna. Gillade Vättern.

För den som inte känner till Verner rekommenderar jag att man gör ett besök på hans sista hem Övralid, som ligger strax utanför Metropolen Byhålan! Här kan man bland annat se hans bibliotek i vilket han ställde böckerna i färgordning, inte bokstavsordning! Och så rekommenderar jag en fika i Farfarsstugan! Mums!

Read Full Post »

Det är märkligt, det här att min blogg är läst av så många! Och att ”man” lägger så stor vikt vid den. Är mina ord verkligen så väsentliga att jag måste straffas/häcklas/hånas eller prisas/rosas/upphöjas?

Bloggen har medfört att jag, liksom Strindberg, pappa och min syssling Magnus, har blivit hotad och trakasserad för en del jag skrivit. Vi fyra förlorade några som till och med kallade sig våra vänner. Men vi stod fast vid våra åsikter och jag känner mig hedrad att vara i samma gäng som grabbarna!


Beware! Denna bloggares ord kan vara kontroversiella! Gasmasker på!

                                                                                                                                                               Strindberg hade ju ganska… aparta åsikter ibland, framför allt om kvinnor. Han skrev in mycket självupplevt om till exempel sina kärlekar och separationer i sina böcker. Och strindbergsfejden var en kulturdebatt som uppstod i och med att Strindberg 1910 kritiserade Karl XII och dennes samtida beundrare i en artikel. Fejden kulminerade när han började angripa en stor del av ”det svenska etablissemanget” som till exempel Sven Hedin, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, militären och kungahuset.

Min pappa var journalist. På äldre dar fick han i födelsedagspresent av Bertil Torekull, dåvarande chefredaktör på blaskan där pappa jobbade, en kåserispalt. Spalten blev mäkta populär bland läsarna – utom hos några av pappas grannar. De slutade hälsa (!) sen pappa skrivit nåt kåseri om att de bultade och bankade i tid och otid…

Värst drabbad av oss alla är min syssling Magnus. Han presenterade sin forskning på sin blogg och blev förföljd och hotad till livet – så även hans barn. Inte klokt! Jag uppfattade inte hans rön som särskilt kontroversiella, men… Inte vet jag hur eller om det hela har slutat, men hans blogg ligger nere och själv har han ägnat sig åt att disputera i stället. Det kan man ju göra i stället för att blogga. Jag menar, inte fel att göra nåt annat vettigt med sin tid.

Mina förluster på grund av bloggen vill jag inte tala om som några större förluster än. Om det nu inte är så att jag missade ett och annat ”erbjudande” på grund av bloggen. Då får jag tänka till lite.

I stället har jag vunnit massor på att börja blogga! Värden som känns mer bestående än liknande värden tidigare varit. Det handlar om ett stärkt förhållande med en Fästmö som gav mig ett verktyg att bearbeta en kris med. Det handlar om ett gratis verktyg där jag håller mitt språk och mitt skrivande levande. Och det handlar om alla nya vänner och bekantskaper jag har fått och gjort genom bloggen. Ovärderliga är ni!

Read Full Post »