Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘verklighet’

Ett inlägg om en bok.


 

Rött kortNy vecka, nya böcker att läsa.  I måndags seglade det in en storpocket – ett format jag inte är förtjust i – av en Uppsalaförfattare i min postbox. Pseudonymen Viktor Kant hade sänt mig sin bok Rött kort, vars baksidestext var helt omöjlig att se för mig (svart text på röd botten är otroligt svårläst), i förhoppningen att jag ville läsa och tycka nåt om boken. Nu vet vi ju alla att vi snabbt och oftast dömer saker och ting efter utseendet. Så bedömer även jag en bok efter dess omslag. Kort sagt var jag inte så imponerad och inte så sugen på att läsa boken. Sen öppnade jag den, trots allt och började läsa. Och vad fann jag?

Bokens jag är läraren Lars Marten. Han har en bakgrund inom försvaret, men han är också änkoman efter att ha förlorat fru och liten dotter i en olycka. Lars Marten isolerar sig gärna, det är enklast så. Ändå lyckas hans gamle vän André få honom att nappa på att jobba som ledare på ett fotbollsläger för ryska pojkar. Där träffar han pojken Dima och inser att allt inte är som det ser ut att vara – inte människor heller. I sin jakt på sanningen, driven av en önskan att ställa tillrätta, blir Lars Marten själv misstänkt – för det värsta.

Den här boken inleds med en riktigt obehaglig scen. Nästa kapitel skildrar pojkarnas verklighet. De som tigger, sniffar, säljer sig själva till vuxna för att överleva. En dag kommer räddaren, frälsaren, i form av en doktor. Trots att han gör det han gör får läsaren en viss sympati för doktorn. Doktorn tillhör ju De Snälla, enligt pojken Sasha, som blir hans älskare. Doktorn har, precis som Lars, en vän, Mischa, som han stridit tillsammans med. Lojaliteten männen emellan är orubblig, även om doktorn reagerar på vissa saker.

Doktorn protesterar så småningom också mot delar av sitt uppdrag, om än lamt:

[…] – Jag är faktiskt läkare och inte någon jäkla taxichaufför! […]

Kanske är doktorn bokens Viktor Kant, en figur som jag hittar i en roman från 1938 av Gurli Hertzman-Ericson. Denne Viktor Kants solidaritet prövas, framför allt när han inleder en vänskap med en mördare.

Den här boken är en thriller som handlar om trafficking och pedofili, men den tar också upp den allt mer brännande debatten om yttrandefrihet till vilket pris som helst. Behovet av krypterad information och att få vara anonym på nätet ställs mot demokrati och säkerhet. Vilka de typiska användarna är slås i boken fast av en kryptoexpert från Uppsala universitet:

[…] Vanliga användare som är rädda om sin anonymitet. […] Förespråkare för demokrati. Journalister. Ambassader. Vissa militärförband. Polisens utredare […] Kan inte Odin missbrukas för brottsliga ändamål? Jo, naturligtvis. Men det är ett lågt pris att betala jämfört med dess fördelar för demokrati och säkerhet. […] Allt gott kan missbrukas, det är priset vi betalar för friheten. […]

Rött kort är en sån fruktansvärt realistisk bok och det går inte att lägga den ifrån sig trots att vardagslivet ibland kommer emellan. Karaktärerna, främst pojkarna, är mycket trovärdigt skildrade. Kvinnorna, däremot, når inte lika långt fram till mig – trots att det är kvinnorna som faktiskt gör de slutliga ingripandena.

Men det spelar ingen större roll, jag läser och läser och läser och motvilligt inser jag att boken har tagit slut. Det finns troligen en och annan som är riktigt avundsjuk på mig eftersom jag ”får” läsa så bra böcker hela tiden. Det är rätt. Den här boken är så bra att högsta omdöme, fem tofflor, inte räcker till. Det blir det dubbla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


PS 
Sluta var avundsjuk och köp boken i stället! Och det är ingen större hemlighet att bakom pseudonymen står Mattias Lönnebo.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett puffande inlägg.


 

Ett stort och gemensamt intresse för gamla saker – och lyckan är gjord när den perfekta affärslokalen dyker upp! För även om viljan finns får ju allt inte plats där hemma. Före detta grannarna och väninnorna Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau – de träffades faktiskt i sandlådan! – gjorde verklighet av sin dröm om en antik- och retroaffär. För ett par veckor sedan kunde de slå upp portarna till den egna butiken på Hjalmar Brantingsgatan 4A, nästan i ena hörnet av Vaksala torg.

Läs hela artikeln hos UppsalaNyheter!!!

 

Syltburk Aroma Rörstrand 220kr

Den här syltburken ur Rörstrands serie Aroma är ett av flera föremål som väntar på en ny ägare i Uppsalas nyaste antik- och retrobutik.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vägar, lögner, fina saker och Alice-who-the-f***-is-Alice.


 

Väg

En väg jag vill gå på? Eller vill jag bara hoppa ner från bron över den?

Ibland är vägen krokig, ibland är den rak. Vägen kan vara full av gropar och hinder – eller rentav nyasfalterad. Inte vet jag vilken väg jag har slagit in på , men mitt i det jätteledsna är jag produktiv. Som om jag är två personer: en som sitter i vännens bil och gråter, en annan som är professionell, inte tappar tråden trots avbrott och som levererar till belåtenhet. Kanske är det rentav så att mina ben har valt separata vägar? I teorin, vill säga. I verkligheten är det ju omöjligt.

När en kör bil försöker i alla fall jag att se trafiken så långt fram som möjligt, för att förutse eventuella händelser. När jag bara är jag ser jag vägen under mig. Jag vill så gärna gå den, men jag vill hoppa ner från bron över den också och krossas som en tomat mot asfalten. Den magnetiska asfalten.

Marionettdocka Pinocchio 150kr

Jag skriver ärliga recensioner, (Pinocchio mötte jag igår på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik. Dockan är till salu för 150 kronor i butiken.)

Två texter blev det igår, varav den ena är publicerad och klar. Det är alltid roligare när en författare blir glad över en recension än när h*n blir arg och startar en grupp på Facebook med så kallade professionella journalister om hur dålig jag är på att läsa och förstå. Men jag skriver alltid ärligt. Har jag blivit mig tillsänd ett verk av författare eller förlag måste den som läser min recension vara säker på att det jag skriver är ärligt. Jag kan inte skriva att en bok är bra om jag inte tycker det, kort sagt. Däremot kan jag skriva att den språkligt sett är bra, men också förklara vad det är som gör att jag tycker si eller så.

I morgon bitti publiceras här och hos UppsalaNyheter en recension av en rykande färsk thriller, skriven av en Uppsalaförfattare. Det gläder mig att se hans namn bland de författare som ska delta i författarstafetten i Missionskyrkan här i Uppsala under Kulturnatten den 12 september.

Gina Hund

Gina Hund vaktade alla fina saker. Här vänder hon andra sidan till.

Men igår eftermiddag/kväll blev det en utflykt till verkligheten. Under tiden jag pratade med två gamla väninnor (gamla på det viset att de har känt varandra länge) och kliade vakthunden passerade två representanter för annan lokalmedia. Sen träffade jag självaste Pinocchio. Det var i skepnaden av en helt underbar marionettdocka, på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik här på Hjalmar Brantingsgatan 4A. Jag vet nån som gärna vill ha den, men jag hade inte 150 kronor. I stället fick jag nöja mig med att fota den och instagramma. Vännen som ljög mig rakt upp i ansiktet har inte gillat bilden på dockan. Det ger mig nån sorts tillfredsställelse eftersom det pekar på en viss självinsikt. Eller inte. Jag trodde ett tag att lögnen var omedveten och uttalad i oförstånd eller förvirring. Men kanske den inte var det. Nåja, det är inte min näsa som växer utan andras.

Jag blev förälskad i en sak igår, ett helt underbar serveringsvagn på hjul. Vagnen var dessutom oanvänd, den berömda lappen i snöre satt kvar. Min mamma har nåt liknande hemma hos sig, en pryl jag räddade från att hamna på tippen en gång (!) eftersom jag tyckte att den var så fin. Men mammas serveringsvagn har flaskhållare också. Det är lite oklart varifrån den kommer, näppeligen från mina farföräldrars djupt religiösa hem eller från mina morföräldrars alkoholfria (jag tänker på flaskhållarna). Kanske från de tokiga Flickorna Tro och Kärlek, som farmors (Hopp) systrar kallades i familjen?

Serveringsvagn 1400kr

Den här underbara och oanvända serveringsvagnen är till salu på Hjalmar Brantingsgatan 4 A för 1 400 kronor, om jag inte minns fel.


Idag fortsätter jag att läsa för att skriva. 
Jag började göra flickan Alice bekantskap igår när jag öppnade en nyöversättning på svenska, men med originalillustrationer, av Alice i Spegellandet. Det gör mig varm om hjärtat att Vaktel förlag lyfter fram detta fina verk från 1800-talets senare hälft. Nu ska jag avgöra om det är en barnbok eller inte.

Bok glasögon Kapitel Spegelhuset

Alice i Spegellandet – en barnbok eller inte?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Professor Frans och den siste SturenÅter är det höst och dimman sänker sig över gaslyktorna i Uppsala. Det ska firas Gustaf Adolfsdag och Frans Stenberg, professor i egyptologi, ser fram emot en gemytlig kväll tillsammans med sin assistent Henning med flera. Men i självaste Domkyrkan sker något förfärligt och professorn får mer levande kungligheter att tänka på än Gustaf II Adolf.

Mohamed Omars andra bok om professor Frans, Professor Frans och den siste Sturen, hittade vägen ner i min postbox häromdagen. Jag greppar den cirka 60 sidor långa novellen – eller kortromanen – och strax sveps jag som sist in i dimmorna. Mohamed Omar är mästerlig när det gäller att bygga upp en kuslig, fuktig stämning bland gaslyktor och facklor och något som droppar i katedralen…

Det är ett annorlunda Uppsala författaren tar med oss läsare till. Här blandas det fiktiva med verkligheten, även vad gäller persongalleriet. Särskilt nyfiken blir jag på den bittre antikvitetshandlaren Christofer – har han någon verklig förebild, tro?

Hänvisningarna till Star Wars, som jag personligen inte känner så mycket till, blir lustiga och får dessutom en konkret och beskrivande funktion, framför allt i slutkampen.

Att tidsbestämma när händelserna utspelar sig är omöjligt, men i någon sorts nutid är det ändå. Det blir extra roligt med referenser till aktuella debatter såsom genusdebatt, tankar om medborgarlön, rökförbud, välutbildade invandrare som jobbar som lokalvårdare, det segrerade Gottsunda med mera. Frenologi häcklas – med rätta, enligt min mening.

Allt detta utspelar sig kring händelsen – någon har stulit Sturarnas kläder, de som visas upp i Domkyrkans skattkammare. Men kärnan är ett försök till hämnd genom kungamord.

Detta är en helt fristående uppföljare till Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet (2014), men professor Frans och lärjungen Henning är desamma. Även denna gång är omslaget gjort av duktige Olov Redmalm. För hur det än är spelar omslaget en stor roll i vår första bedömning av en bok. När det sen gäller inlagan har den givetvis största betydelsen. Det här är en liten bok som tilltalar mig, trots att jag inte är någon riktig sci-fi-fantast.

Båda böckerna är utgivnaAgueli förlag, ett litet förlag som drivs av författaren själv och vilket han även gett ut en diktsamling. Vill du veta mer om boken eller köpa den hittar du mer information här.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag har skrivit om Mohamed Omars tidigare böcker:

Diktboken Skymning öfver Upsala (utgiven på Björkmans förlag)

Diktboken Natt öfver Upsala

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om våra livet – i rymden och i verkligheten.


 

Instagram loggaIgår läste jag på nätet hos Breakit att svenska Instagrammare ska drabbas av annonser i sina flöden från den 1 oktober. Detta slogs upp som en stor nyhet – i alla fall i sociala medier. Och visst är det irriterande med reklam! Samtidigt har vi ju svårt att värja oss när vi använder gratisappar och dito sajter för att synas i cyberspace. För nånstans måste ju ägarna dra in pengar. På Twitter finns sen ett tag tillbaka sponsrade tweets. På bloggar, till exempel WordPress gratisbloggar, syns annonser på sidorna eller mellan inläggen när en del av våra läsare surfar in via sina mobiler för att läsa hos oss (gäller för WordPress, för andra bloggställen syns reklam även när man surfar in via en dator). Och själv skriver jag vissa texter här mot betalning. Det är inget jag döljer – det finns en STOR knapp i högerspalten som talar om hur mycket det kostar att köpa ett inlägg hos mig. Syftet för min del har varit detsamma som för alla andra – jag behöver också dra in pengar. Tyvärr har detta mest inneburit en massa strul med Myndigheten eftersom jag är ärlig. Snart upphör det – av detta skäl och andra. Hos Instagram, Twitter och bloggställen lär det fortsättas med annonser. Det är inget vi kan värja oss mot. Ingenting Inte mycket i livet är gratis, du vet…

Spindelnät på ballen

Oskyddat nät?

Hur har du haft det annars i cyberspace och i livet i sommar? Jag läste en artikel så sent som idag om att många kör oskyddat. Ja, surfar på oskyddade nätverk. Surfat utan säkerhetsprogram i mobilen eller paddan. Ajsan bajsan, sånt kan sprida virus till och med till din arbetsplats – många surfar ju på samma utrustning både privat och i tjänsten. (Skattar ni för att ni får använda arbetsgivarens utrustning för privata ändamål, förresten..?) Enligt Intel Security är detta ett riskbeteende. Det finns kriminella som utnyttjar såväl privata uppgifter som möjligheter att ta sig in i företagens datainfrastruktur. Vid Folk- och Försvarskonferensen i vintras gjordes ett test som visade hur lätt det var att övervaka konferensdeltagarna via deras surfande. Upphovsmännen jämförde säkerheten med att slicka på en toalettsits…

webbtroll

Det finns hackare i verkliga livet.

Hackare är ett folk där ute i verkliga livet som av olika skäl roar sig (?) med att ta sig in i databaser och register i cyberspace. Idag läste jag om hur Ashley Madison, en otorhetssajt, har blivit hackad och information om 32 miljoner människor som är registrerade där har börjat läcka ut. (I sammanhanget kan jag ju inte låta bli att undra varför 32 miljoner människor är eller vill vara otrogna… Varför inte göra slut med nuvarande partner först?) Det som har läckt ut är inte bara namn och bilder utan även kreditkortsuppgifter och sexuella fantasier… Syftet med den här hackerattacken är att stänga den här och ytterligare en otrohetssajt.

frågetecken och gubbe

What’s the point?

Samtidigt, i verkligheten, i Sverige, vill moderaterna ge fler barn sovmorgon, bland annat. Gruppen ”Ett modernt yrkesliv, ett tolerant och jämställt Sverige” har fokuserat på det de kallar

familjernas livspussel

och bland annat kommit fram till att sovmorgnar skulle underlätta för föräldrar. Denna fråga ska partistämman ta ställning till i oktober. Men… alla föräldrar börjar väl inte jobba fram på förmiddagen heller? Föräldrar som börjar tidigare får ju lämna sina barn på morgonfritids tidigt ändå. So what’s the point?

En sak som jag tycker att ingen ska göra är att fuska med handikapptillstånd. Det finns människor som behöver dessa tillstånd på riktigt och som behöver parkera på så kallade handikapparkeringsplatser!!! Morr!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett laddande inlägg.


 

Batteriladdning

Batteriladdning pågår, här illustrerat av mitt batteripack till mobilen.

Det var mörkt och blött när jag vaknade i morse. Utanför fönstren, alltså. I mitt sovrum lyckas det alltid bli en irriterande glipa i mörkläggnings-gardinerna så det sipprar in ljus. Taket läcker i vart all inte. Tänk positivt! Jag fick veta att morfar och Elliot ska ha semester och vila upp sig idag efter gårdagen. Själv laddar jag batterierna inför kommande övningar. Såna som Pride, till exempel. Det kanske blir en sleepover i Stockholm i alla fall i helgen. To be continued…

Morgonens administration löpte inte lika bra som vanligt. Jag är väl medveten om dess meningslöshet, men självklart finns det nåt litet inuti som hoppas att mina ansträngningar ska bära frukt. Det handlar inte bara om måsten, nämligen, utan om rena nödvändigheter.

Medan vaktis har skickat ut en energisk sommarjobbare som idogt kör en entonig trimmer (varför ska alltid detta ske tidiga sommarmorgnar? På eftermiddagarna är det tyst…) letar jag energikarameller så att jag kan ladda mina personliga batterier ytterligare. Igår läste jag att Gimo herrgård ska anordna en Downton Abbey-helg i början av september med Peder Lamm som värd. Kanske nåt för riktiga DA-nördar och en sån är jag nog inte. Jag tyckte till exempel att det där eftersnacket som följde på varje avsnitt förra säsongen bara var så urtöntigt att jag övervägde att sluta betala TV-licens. Men jag gillar TV-serien, inte tönterierna, och jag ser fram emot en ny säsong, den allra sista, vad jag förstår.

Deodoranter

Deo som skyddar i 48 timmar. Vad gör den mer under tiden..?

Annars verkar det mest finnas otäckheter i verkligheten. Det är väl därför vi flyr in i fiktion och gamla goda (?) tider. Igår läste jag om farliga (?) deodoranter. Nu är det verkligen ingen nyhet för mig att det finns aluminium i deo och att det kanske inte är så hälsosamt att få i sig. Det forskarna redan vet är att aluminium drar ihop svettkörtlarna. En antiperspirant stänger in porerna och det gör att vår svett inte kommer ut som den ska. Detta kan i sin tur leda till sämre immunförsvar. Men än värre är det att man inte vet riktigt vad som händer på längre sikt när aluminium tränger in i kroppen, alltså var själva ämnet hamnar. Sambandet cancer – aluminiumklorid har forskarna emellertid avfärdat.

Dagens STORA nyhet (hört talas om nyhetstorka..?) tycks vara att norsk torsk skickas till Kina för att packas och sen tillbaks till Skandinavien och våra svenska affärer. Varför då? Ja, det kan man undra, men gissningsvis handlar det om pengar och att det är billigare att låta kineser packa firren än svenskar. Findus vd säger ungefär att det handlar om att kompetensen att filea för hand och få ut mer av varje torsk är större i Kina än här. Men transporterna är nog inte särskilt bra för miljön och det är väl ändå inte gratis att skicka firren fram och åter..?

Torsk med champinjoncrème grädde o svart rom i ugnen

Den här torsken är berest. Den har varit ända borta i Kina.


Himlen tur och retur ska jag åka idag.
Det ska firas födelsedag under morgondagen och det är ett och annat som måste synkas inför detta. Detta innebär en resa till Himlen även i morgon. Här tänker vi inte på miljön… Jorå, men det handlar om att bo på skilda håll. Och den första födelsedagen som tonåring måste firas rejält, eller hur? Bäst jag laddar mina batterier ytterligare med en dusch i detta klibbiga väder.

Vad händer hos DIG idag??? Ska du filea fisk, fly in i svunna tider eller kanske fira en födelsedag??? Använder du deo??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Regnhelg

Ett inlägg om konsten att försöka koppla av.


 

Jättestor jordgubbe

En enorm jordgubbe från Ulva.

När man känner sig übertrött och har levt på en hög stressnivå under många år vet man med förnuftet att bästa medicinen är att försöka koppla av. Det är en konst att överlista sig själv så man kan finna kraft i vissa korta stunder, men det går. Trippen till Nora var en kraftstund till största delen. Sen innehöll den också vissa energislukare. Det jag har bestämt mig för nu är att försöka stå på mig vad gäller energislukaren i fråga. Jag har nämligen gjort rätt för mig.

Min lördag inleddes med att leta intressanta tjänster att söka och att skriva. Det brukar jag inte ägna mig åt på helgerna, men det passade så bra att göra medan jag tvättade. Frukost intog jag först nånstans mitt på dan. Och vilken enorm jordgubbe jag hittade i asken från Ulva! Stora jordgubbar brukar smaka övermoget, men denna var helt perfekt både till utseende och smak!

Mannen i brunt och Deckarnas svenska landskap

Den vänstra läste jag ut, den högra påbörjade jag. Det skiljer 90 år mellan böckerna!

Under eftermiddagen mulnade det på allt mer och det kändes helt OK att koppla av med och finna kraft i läsning. Jag läste ut en Agatha Christie-klassiker och påbörjade en spännande svensk bok där olika skribenter skriver om deckarförfattare och hur dessa skildrar landskapet i sina böcker. Det skiljer exakt 90 år mellan böckernas utgivningsår, för övrigt. Den nyare boken köpte jag från Cdon som gav mig en fin rabatt på min namnsdag tidigare i månaden. Många författare blandar fiktion och verklighet, så man ska inte vara helt säker på att landskapet är som i verkliga livet. Det verkar vara som med persongallerierna – det lånas från verkligheten och så blir det nåt med realistiska drag, fast påhittat. Helt OK och mycket förståeligt, tycker jag!

Trycksaker om Nora

Det finns mycket att se och uppleva i Nora!

Det blev också en stunds läsning av de trycksaker jag fått med mig hem från Nora. När jag bläddrade i dem insåg jag hur mycket mer det finns att se och göra. Därför vill jag åka tillbaka nån annan sommar och stanna lite längre. Vi hade en otrolig tur med vädret när vi var där, för ska man vara ute är det ju inte så kul om det ösregnar typ hela tiden. Igår kom regnet hit till Uppsala också. Jag pratade trekvart med mamma i telefonen och där hade regnet kommit mycket tidigare. Det smattrade så hårt att hon hade svårt att sova. Igår blev det ett bra samtal och inte en massa tjat, gnäll och klagomål. Dessa samtal uppskattar jag enormt! Mamma berättar så mycket om sina tankar och drömmar, ja sånt en inte fick veta när en var barn…

Laxburgare med potatismos

Laxburgare med både bröd och potatismos, ärter, räksallad, romsås och en kall öl. Ett tänt ljus och min bok på gång blev mitt sällskap till lördagsmiddagen.

Framåt kvällen lagade jag mat. Om det är nån mat jag längtar efter så är det hemlagad mat! Fast då menar jag inte min egen… Jag lyckas alltid bränna laxburgarna och det blir rökutveckling i köket. Som tur är har jag ju mina vippfönster så att jag kan öppna korsdrag och vädra ut. Sen brukar jag låtsas att det är strömming jag äter till potatismoset och ärtorna.

Kvällen blev regnig och jag satt i bästefåtöljen och läste. Jag kollade också lördagens avsnitt av Indian Summers på TV samt gårdagens Tyst vittne och torsdagens Cucumber och Banana som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. De två senare serierna har blivit riktigt bra, inte alls så där ytliga som de först gav intryck av att vara. Fokus ligger på bögar och jag skulle förstås önska att det fanns motsvarande serier om lesbiska. The L Word är inte riktigt samma sak, för den serien är ju amerikansk och nästan alla i den är så framgångsrika.

Deckarnas svenska landskap o kaffe på sängen

Läsning och kaffe på sängen.

Jag hoppade i säng strax efter midnatt med regnet som sällskap. I morse vaknade jag tidigt, men tvingade mig att ligga kvar – det är ju söndag och vilodag. Därför blev det en stunds läsning och kaffe på sängen innan jag klev upp, blaskade av mig och stoppade in mina ögon linser. Det har kommit ett par kraftiga skurar nu på förmiddagen och även en åskknall, vilket gör att jag är beredd att när som helst logga ur och stänga ner här. Jag har nämligen inte råd att köpa ny datorutrustning om den skulle gå åt skogen på grund av naturens makter.

Idag borde jag tvätta håret, men det blir bara en enkel dusch precis som igår. På kom ihåg-lappen i köket står det nämligen att jag ska få håret klippt i morgon eftermiddag. Vid dessa tillfällen lägger jag mitt huvud helt i händerna på M, som inte bara får klippa håret, hon får tvätta det också. Jag ska fixa frukost strax och sen ta reda på gårdagens torra och rena tvätt. Det lär bli strykning i kväll. Funderar på att kolla med Fästmön om hon vill ha ett besök idag, men jag har ingen lust att ge mig ut om det ska vräka ner såsom det gjorde nyss. Jag har blivit rädd och harig med åldern och dålig sikt och risk för vattenplaning sätter stopp för lusten att köra bil. Väderappen säger emellertid att det ska bli torrare väder en stund fram till aftonen.

Vad gör DU i regnet??? Skriv gärna några rader och berätta om du nu har orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färdigt inlägg.


 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

RekordvinnarenMitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Ja till sänkt moms på digitala böckerNä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Pin Ja till lika villkor för alla böckerVidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.


Från och med nu gäller för min del

  1. inget gratisjobbande
  2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
  3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till ett somrigt inlägg.


 

Inte vet jag vad som är somrigt för dig, men för mig är det att slippa bylta på sig ytterkläder när man ska ut. Det kan också vara att lyssna till smattret av ett ösregn eller åskan eller att promenera längs med vattnet i Metropolen Byhålan. Att sitta inne i en lägenhet jag alltid sitter i är inte särskilt somrigt, men min verklighet. Så jag tittar ut för att få se nåt annat än väggarna.

Regnbågsflagga på en balkong på Söder

Regnbågsflagga på Söder, fotad under paraden sommaren 2014.

Det är visst inte bara jag som inte ska till Pride i år. Det verkar inte vara några partiledare heller och inte statsministern. Den senare är bortrest och nån är ju föräldraledig lite då och då. Vad de andra gör kan jag bara spekulera i. De gör väl nåt som just de tycker är somrigt. Vi har ju olika referensramar och för mig är Pride både somrigt och viktigt, uppenbarligen är det inte det för våra politiker.

Artisten Robban Broberg avled i natt. För mig är han ordlekaren med en stor portion somrigt i sina låtar. Dessutom är han kära minnen från min första tid här i Uppsala. Det är synd. Det är synd att så många artister som det var nåt med går bort för tidigt.

Somrigt är också det faktum att stan blir full av vatten, för att citera Robban Broberg. Fast dessvärre är det kastat vatten och inget färskvatten. På sommaren fylls våra parker av kiss och bajs, nämligen. Här i Uppsala har kommunen fått sanera Mikaelsparken, Vasaparken, Observatorieparken och vid S:t Pers kyrka på Kvarntorget från människobajs. Och så har det ställts ut fler tillfälliga toaletter. Men både sanering och baja-major kostar, förstås. Synd att inte friluftskissare och dito bajsare grips och kan ställas till svars för sina handlingar. Det är olagligt att kissa på allmän plats eftersom det klassas som förargelseväckande beteende. Straffet är böter på mellan en hundring och ett par tusenlappar. Själv anser jag att nöden inte har nån lag ibland, men urin och avföring stinker faktiskt… Sen april får man för övrigt inte längre som båtägare tömma sitt avfall direkt i vattnet utan i stället använda sig av speciella tömningsstationer. Det trodde jag var självklart tidigare, men uppenbarligen inte…

Vättervatten vid Vätterpromenaden

Kasta inte vatten här!


En brukar ofta säga
att sommaren är svart trafikmässigt. Med det avses att antalet trafikolyckor ökar. MC-olyckorna ökar sommartid eftersom MC-åkning ju är somrigt och samtidigt ett väldigt oskyddat sätt att färdas. Trots många svåra olyckor hittills i år minskade ändå antalet dödsolyckor i Sverige under det första halvåret. Alltid något, om man ska tänka positivt.

Idag har jag lärt mig nåt nytt som är både somrigt och kärleksfullt. I Metropolen Byhålan fanns förr i tiden nåt som hette Sista kyssen. Det var en sorts gräns i stan mellan affärsmännen och hantverkarna i stan och industriarbetarna vid verkstan. En både sorglig och söt historia, den om Sista kyssen. Framför allt en bild av samhällsutveckling, men även livslång kärlek…

stenbänk

Inte Sista kyssen, men fin ändå. Klicka på länken i textstycket ovan så får du veta vad Sista kyssen är! Eller vad det var, rättare sagt.


Slutligen nåt riktigt positivt i sommar. 
Det har kommit upp ett staket på ett ställe vid järnvägsspåret där många har tagit och tar livet av sig. Ludmillas dotter var en av dem som tog livet av sig där 2008. Först sju år och ett antal andra självmord senare kom staketet upp. Att sätta upp hinder där det är möjligt är bra sätt att förhindra att fler tar livet av sig. Det känns lite mer… effektivt än att rita eller tatuera ett semikolon på sin handled.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som inte är så mycket.


 

Vatten himmel och sol

En bleknad dag.

I morse var det sol, men nu har dan bleknat. Inte mig emot. Jag gillar inte den stekheta solen. Samtidigt var det lite typat igår att det började regna just som vi slagit oss ner utomhus för att inta glass och kaffe. Idag tänker jag inte slå mig ner utomhus. På agendan står att hasa över till Tokerian och handla. Det ska jag väl klara av oavsett väder. Men det är svårt, det här med mat. De senaste dagarna, förutom i lördags, har jag hittat rester i kyl och frys. Idag har jag inte hittat nåt mer än 800 gram kycklingfärs i frysen. Det är ju inte precis nåt jag tar fram och lagar till när jag är ensam. Tokerian har slutat med sin salladsbar, annars hade det varit ett lagom slött alternativ till idag. För att köpa ingredienser och blanda till en sallad själv är ju lite jobbigt (<== jag hånar mig själv).

Det är tisdag idag och det är ju, som bekant, inte min favoritdag. Jag har två dar framför mig med ingenting och i skrivande stund känns det lite jobbigt, minst sagt. Jag är ledsen och jag tycker inte om att vara ledsen. Människor omkring mig lyckas förändra sina liv, på små eller större sätt. Här händer ingenting mer än att jag försöker hitta energikarameller. Tyvärr ger dessa mig inte nån betald sysselsättning. Mina teoretiska väggar är fulla av rivmärken efter min klättring. Jag vill, jag försöker, men ingenting händer.

Huset och gården är märkligt tysta idag. Kanske sover sommarlovs- och semestermänniskorna ännu. Själv vaknade jag halv sju efter cirka sex timmars sömn. Jag grät tills jag somnade. Det blir så vissa nätter när verkligheten och min egen intighet blir alltför påtaglig. Det är så många år nu som jag har tvingats vara stark. Om jag bara såg en ände, om jag bara såg ett ljus skulle det vara lättare att hantera det så kallade livet.

Nästa vecka är det Pride i Stockholm. För en gångs skull har jag biljett, men jag ska inte åka dit av olika skäl. Möjligen till paraden på lördagen. Fast hur kul är det att delta i avslutningen av en fest man inte har varit med på? Nä, det får nog vara som det känns idag. Jag kanske har tur och kan följa kvällsfesterna via nån kvällsblaskas TV-sändningar. Det gjorde jag ett år när jag inte kunde åka till torsdagens schlagerfest. Med en öl vid datorn blir det nästan som att vara där och samtidigt slippa det jobbiga, det som känns för mycket för tillfället.

Jag undrar hur länge jag orkar roa.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »