Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ventilera’

Ett inlägg i vilket jag ventilerar och försöker peppa mig själv. Jag har det inte värst, liksom.


Eftermiddagen försvann
inne på Tokerian. Fästmön skulle som vanligt handla lite, det blev sju kassar och saker vid sidan av. Ändå är det inte mycket när familjen är stor. Anna hade haft en tuff dag på jobbet. Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Men inne på Tokerian var det fullt av trevliga och pratglada människor som jag kunde skoja med, medan Anna höll på med seriösa saker som potatis, kött och cerealier. (Vet du inte vad cerealier är kan du googla, tycker jag!) Glada människor hjälper till att göra mindre glada upplevelser uthärdliga. Dessutom fanns det roligt godis att titta på!

Doris skumtoppar

Doris skumtoppar – har du smakat såna?


Ute på Morgonen
i Förorten väntade Elias, vars iPhone inte funkade för att messa med. Simkortet var nämligen låst! Som tur var är jag betrodd med koden och kunde låsa upp fånen åt gossen.

Men innan dess passerade vi platsen för en fruktansvärd olycka. Alla spår var inte borttagna. Det var så hemskt att föreställa sig vad som hade skett i onsdags eftermiddag. Så fruktansvärt överjävligt att man helst inte vill tänka på det. Fast det gör man. Jag kunde inte låta bli att undra om nån vi känner var inblandad, kanske nån från skolan. Även Elias hade tänkt en hel del. Det första han frågade mig var om jag kör bra så att jag aldrig krockar. Vad svarar man på det?

Skugga

En skugga av den som är jag.


När alla barn, väskor och matkassar
var transporterade till Himlen vände Clark Kent* och jag till New Village. En gång till passerade jag platsen för olyckan. Där kändes väldigt, väldigt tungt. Mycket påtagligt…

Jag har skrivit en stund, jag har tagit emot ytterligare två nej på sökta jobb och jag har gråtit i duschen för då hörs det inte. Syns inte heller. Men ingen är ju hemma här som kan titta eller höra. Nu har jag slutat mejla arbetsgivarna för att be om återkoppling. Det är ju i alla fall ingen som svarar mer än ett par redan nämnda. Resten skiter i en gammal skruttig toffla, känns det som. Så jag får fortsätta fundera på varför jag blir bortvald eller inte uppmärksammad. Att den glassiga och prisbelönta Reklambyrån valde bort mig bland 250 sökande förvånar mig emellertid inte särskilt mycket. För där premierar man småbarnsföräldrar, stod det i annonsen. Jag skulle ju ha kunnat vara farmor eller mormor, jag, om jag inte hade gjort mindre lyckade val här livet.

Dags att micra lite kalkon och klyftor. Sen ska jag fortsätta läsa boken jag ska recensera nästa vecka. En fruktansvärd mordhistoria, based on a true story, grannar till mig, typ. Ja, verkligheten är grym! Och jag har det definitivt inte värst. Men ett litet, litet ja skulle kännas lite gott just nu, det skulle det…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det kan vända.


Det var en riktig skitdag idag.
Riktig skitdag. Inte nog med att jag var negativ och nedstämd, jag var irriterad och arg också. Dels fick jag inget vettigt svar från Let’s Deal om min beställda och betalda turbo snake, dels hörde jag inget från Dalkarlarna som var firman som min bostadsrättsförening hade avtal med angående fönsterbytet förra hösten. Jag hade ju trasiga persienner redan från början, men nu har det hänt ytterligare saker.

Men sen kan saker vända. Inte vad jag, men det hjälper tydligen att…

  1. ventilera?
  2. blogga om det?

Först kom ”ormarna” med posten på eftermiddagen. Och när jag var på väg till garaget efter att ha hämtat hem Fästmön från jobbet ringde Elitfönster, de som har levererat fönstren med persienner som Dalkarlarna monterade. I morgon klockan 8.30 kommer de hit och fixar mina persienner! Fast de hade bara fått uppgift om att det är en som är trasig, trots att jag, så sent som i fredags, ringde om att det är flera som är trasiga. Från Dalkarlarna dock total tystnad, trots att de skulle höra av sig med besked. I fredags. Men jag kan väl säga att jag är nöjd med att få saker och ting fixade i morgon. Förhoppningsvis. Det här med kundtjänst och kundbemötande har jag emellertid en och annan åsikt om…

Anna överlevde min middag och nu ligger hon och sover räv under pläden och väntar på kaffe. Jag är glad och nöjd att ormarna har levererats och att persiennerna ska lagas i morgon, så glad att jag kan sjunga opera. Tosca. Med en toscabulle i käften – HEPP!

Toscabulle

Jag skulle kunna sjunga opera med denna toscabulle i käften.


Ett jobb till att söka
har jag hittat idag. Den ansökan ska jag skriva efter fikat. Sen blir det Top of the lake som får runda av kvällen.

Nästa irritationsmoment ligger emellertid och pyr i bakhuvudet: ett uteblivet recensionsexemplar med tillhörande inbjudan till boksläpp borde ha levererats vid det här laget… Får väl ventilera eller blogga om det i morgon, så kanske det dimper ner i postboxen. Fast nu hinner jag varken läsa, recensera eller gå på boksläppet, så…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om en rant på Twitter om arbetslöshet.


Förtydligande:
Jag har INTE svarat på Twitter för jag tycker att 140 tecken är för lite. Därför har jag ”lyft in” allt hit.


Igår läste jag en ganska lång rant på Twitter
om arbetslöshet. Vissa tweets har etsat sig fast och gjort mig minst sagt negativ och nedstämd idag. Därför tänkte jag gå till botten med det hela och börjar från början (mina kommentarer under varje tweet):

Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek
Det absolut viktigaste som #arbetslös om de inledande försöken inte gör något är att hålla ihop mentalt #jobbsök

Tofflan: Jaa… det gäller att hålla ihop hela tiden, från dag ett när man är arbetslös. Det är nämligen en ständig oro att till exempel inte klara att betala hyra och behöva gå ifrån sitt hem. Värsta scenariot: att bli bostadslös.


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Minst lika viktigt är att upprätthålla sin kompetens, utvecklas som människa och ha ett socialt liv #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Självklart är det viktigt att upprätthålla sin kompetens och utvecklas. Det sociala livet är också viktigt. Kompetensen kan man upprätthålla genom självstudier av olika slag eller praktiska övningar på egen hand. Då kan man till och med utvecklas. Det sociala livet är det svåra för min del. Jag skäms, jag tycker att det är jobbigt att träffa folk och detta blir värre ju mer jag isolerar mig. Tycker att jag inte har nånting att tillföra i dialoger. Har inget positivt att säga. Folk tröttnar, tycker att jag är tråkig. Dessutom är det ofta behäftat med kostnader att ha ett socialt liv, typ fika på stan.


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Du får exempelvis inte gå en kurs utan att be a-kassan om lov. Inte ens om det skulle öka chansen få jobb. #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Nej, a-kassereglerna är stelbenta och föråldrade. Här måste regeringen se till att det blir en förändring. A-kassorna gör bara det de är ålagda att göra. Fast om man går en kurs och får studiebidrag eller tar studielån ska man väl ändå inte ha ersättning från a-kassan också???


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Lite eftersom det ser bättre ut på ett CV om man gör något. Och efter några år har man kanske förbrukat alla studielån. #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Klart att det ser bättre ut på ett CV om man gör nåt. Men det finns vettiga saker att göra som inte kostar nåt men som ändå ser bra ut på CV:t. Man kan till exempel jobba ideellt för en förening som kanske inte har råd att anställa nån eller för en hjälporganisation.


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Det sägs att det är viktigt att ha rutinen gå upp på morgonen. Trams det blir ändå omställning när man börjar jobba! #jobbsök #arbetslös

Tofflan: Det här tweeten tycker jag är trams! Jag tycker att det är jättebra att ha för vana att gå ur sängen på morgonen och ägna dan åt att söka jobb. Det är ju på dagtid det är lättast att få tag i folk som letar folk, så att säga…


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Ser man arbetssökande som ett jobb blir det ett jobb som man har väldigt lite kontroll över, och därför nedbrytande #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Dumheter! Jag ser inte arbetssökande som nåt jobb, men jag ser det som en nödvändig sysselsättning – vilket ju jobb också är. Det är inte nedbrytande heller, bara om man gör det till det. OK, det är skittufft att få nej gång på gång, men jag vet att jag får ett ja. Snart.


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Vart och ett av de arbeten man söker kräver sin tid och engagemang, och att man sen släpper det när det inte går #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Självklart kräver varje jobb man söker ens tid och engagemang! Det är därför det är bra att komma upp på morgonen så att man hinner söka jobb, kanske ringa på några stycken, medan folk är på jobbet och kan svara. Det är också smart att ta reda på varför man inte får ett visst jobb man har sökt – så att man kan antingen förkovra sig eller skriva en bättre ansökan nästa gång. Man har rätt att få svar på varför. Det är ju först därefter man kan släppa det. Påminner mig om att jag har en sån fråga som jag inte har fått svar på än!!!


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Arbetsförmedlingen hetsar med att kontrollera sökaktivitet. Jag säger tvärtom. Det är viktigt att ta sig ledigt. #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Arbetsförmedlingen hetsar inte ett dugg. Majoriteten av dem som jobbar där gör däremot dumma missar. De har krav på sig att kontrollera att man söker jobb. Varför ska man få a-kassa om man inte visar att man faktiskt har sökt jobb??? Som arbetssökande är man aldrig ledig. Det finns möjligheter att hitta och söka jobb i alla lägen. Men… på Arbetsförmedlingen ägnar man sig åt att göra fel saker. I stället borde man ägna sig åt att förmedla jobb och coacha. Varför man lägger dyra pengar på externa coacher övergår mitt förstånd. Men man arbetar på regeringens uppdrag och utför det regeringen har bestämt.


Louise Pettersson ‏@Nattbibliotek

Genom att betrakta sig som ledig vissa dagar och tider återhämtar man sig och upplever att man har ett liv #arbetslös #jobbsök

Tofflan: Lördagar och söndagar brukar jag normalt sett inte söka jobb, för då kommer det inte så många jobbannonser. Eftersom jag älskar att jobba tycker jag att jag inte har så mycket liv så länge jag inte har nåt jobb. Men naturligtvis är det ett arbetsliv jag inte har. Ett privatliv har jag, ett som jag försöker göra så rikt och stimulerande som möjligt med mina nära och kära. Allting behöver ju inte kosta pengar…


SÅ. Nu har jag ventilerat.
Med detta anser jag mina negativa tankar och känslor kring arbetslösheten vara bortblåsta för idag. Nu tar jag nya tag och fokuserar på att hitta jobb.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen

Ett inlägg om en bortslösad förmiddag.


Idag var jag anmodad
att besöka Arbetsförnedringen. Jag skulle delta i ett informationsmöte om a-kassan. Mötet var obligatoriskt. Jag åkte ner i god tid för att få parkering i hamnen och för att hinna visa upp intyg som inte efterfrågats på fyra (4) år före mötet. Arbetsförnedringen öppnar nämligen klockan tio, en hel kvart före mötet skulle köra igång.

Innan jag gick från parkeringen stod jag en stund vid floden. Vatten brukar skänka mig ro i sinnet. Men idag kände jag mig bara liten och misstänkliggjord och framför allt förnedrad. Jag ska strax förklara varför.

Båt på Fyrisån

Som den lilla båten kände jag mig. Ensam.


Jag var naturligtvis inte ensam
på Arbetsförnedringen, men man kan känna sig ensam även i en klunga. Stegade fram till en Mottagare (jag fattar inte riktigt Arbetsförnedringens system, inga köer eller så…)  och sa att jag blivit anmodad att visa upp intyg före ett möte.

Men det hinner du ju inte nu!

svarade h*n och pekade ut riktningen till möteslokalen. Där fick jag en penna som inte fungerade och ett papper på vilket jag skulle kryssa i mötet jag skulle delta i samt skriva mitt namn och personnummer. Innan jag fick tillträde till lokalen skulle pappret lämnas in och legitimation uppvisas. (Fan värre än forna öststatsfasoner…)

Mötet sen då… Tja, det var totalt jävla onödigt för min del. Personen som pratade var ÖVERTYDLIG och jag var inte den enda i salen utan problem med hörsel eller språk. Men… det fanns personer med klara problem med hörsel och språk där också. Och varför får inte dessa personer målgruppsanpassad information i stället för att tvingas sitta i ett stormöte där man säkerligen inte förstod eller uppfattade mer än en bråkdel? Dessutom gissar jag att man med all säkerhet inte heller vågade ställa frågor – vem gör det i en jättegrupp om typ 50 pers?.. Jag vågar, men jag hade inte ett skit att fråga om.

Informationen som gavs var inget nytt som jag personligen har nytta av. Allt detta fick jag veta vid inskrivningen för en vecka sen. Och det jag inte fick veta då men undrade över har jag läst mig till på egen hand. Hos min a-kassa, inte hos Arbetsförnedringen. För nu har min a-kassa faktiskt gjort riktigt bra instruktioner på sin webbplats! Titta här och lär, ni andra!

Två personer hade uppenbarligen problem med hörseln, emellertid. Eller selektiv hörsel, troligen. De stängde inte av sina mobiler, som naturligtvis ringde under mötet. Den ena mobilen ringde dessutom två gånger. Men än mer anmärkningsvärt var att en person bredvid mig faktiskt svarade och pratade en stund. Det var inte ett jobbrelaterat samtal. Sen satt h*n och rapade och släppte ut unken andedräkt så jag höll på att kräkas.

Ungefär 90 procent av informationen handlade om hur vi som arbetssökande skulle straffas om vi inte gör som Arbetsförnedringen och våra a-kassor säger. Makalöst att förutsätta att alla vi, ungefär 50 personer, är ute efter att ljuga oss till pengar! Så mycket pengar handlar inte a-kasseersättningen om att det är värt att ens överväga! Förnedrande så det stänker om det!!!

Efter mötet rusade jag ut till Mottagaren i entrén igen och framförde ånyo mitt ärende om intygen. Jag fick en rosa nummerlapp. Därpå följde en ganska lång väntan. Den kanske inte var så lång, men jag behövde gå på toa, så den kändes lång. Till sist blev jag uppropad av… h*n som tyckte att det inte fanns tid att titta på intygen före mötet. (Jag var ute i god tid och mötet började senare än aviserat = det hade funnits tid att visa upp och titta på intyg.)

Arbetsförnedringens hus

Den lilla människan (spegelbild i orange cirkel) har besökt Arbetsförnedringens hus.


Jag frågade varför
de ville se intyg nu när de inte var intresserade för fyra år sen. Det kunde h*n inte svara på eftersom h*n inte jobbade på Arbetsförnedringen då.

Nej,

tänkte jag.

Du gick säkert på högstadiet för fyra år sen. 

Men det sa jag förstås inte.

Eftersom jag inte visste vilka jävla intyg jag skulle visa upp hade jag med mig de allra flesta som jag har i plastfickor i en av mina pärmar med viktiga papper här hemma. Men långt ifrån alla. Då hade jag fått släpa med mig hela pärmen.

Sen tittade h*n på det som var inskrivet om mig hos Arbetsförnedringen samt på motsvarande intyg, gjorde nån notering och klickade. Det gick undan, för jag behövde gå på toa och jag hade ingen lust att göra det på Arbetsförnedringen. (Såg inga toaletter eller skyltar heller, för den delen…).

Vidare bad jag att h*n skulle kolla så att min a-kassa nu blivit informerad av Arbetsförnedringen om att jag är inskriven.

Jodå, det är gjort här den 1 augusti!

svarade h*n.

Nejdå, ni underlät att göra det den 1 augusti! Jag ringde er Kundtjänst i förrgår som lovade att göra det.

svarade jag.  (Och tackade i tanken Kundtjänst eftersom de flesta som jobbar där tycks vara kompetenta!)

Kan du vara snäll och kolla om Kundtjänst har anmält det hela?

Detta var noterat och jag vill lita på att det stämmer överens med verkligheten. Jag vill verkligen lita på det!

Innan jag lämnade byggnaden tipsade jag om att ett möte om a-kassan, som det jag hade varit på, kunde omfatta viktig information. Till exempel att man behöver ha intyg även från Försäkringskassan om man har fått ersättning därifrån. (Jag opererade bort tumörer den 13 december och var sjukskriven i fyra veckor.) Det skulle h*n vidarebefordra, lovade h*n, men jag såg aldrig att h*n antecknade detta.

På hemvägen bubblade det i öronen, men jag var ändå tvungen att tanka. Hela min förmiddag har gått åt till dagens förnedringsbesök och dess efterdyningar.(Ja, jag måste skriva av mig i ett blogginlägg, för jag har ingen att prata/ventilera med just nu.)

En idiot klarade inte av filkörning utan bytte fil och körde in rakt framför mig (utan att blinka, förstås), varpå jag fick tvärnita (hade ingen bil bakom, som tur var). Har somliga fått körkort på postorder eller vad???

Jag hoppas att din förmiddag har varit bättre än min! Nu ska jag sätta mig och söka jobb. Tre om dan – eller två, de dagar jag har gjort arbetssöksrelaterade saker som idag.


Livet är kort. En halv dag i mitt liv är bortslösad på meningslösheter.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tofflisk vardag, bara så där.


Direkt efter jobbet flög Tofflan och Clark Kent,
det vill säga jag och bilen, till Clas Ohlson på Stormarknaden. Jag hade köpt en Braun Oral-B-tandborste där för ungefär tre månader sen och den hade redan börjat uppföra sig märkligt (de brukar göra det förr eller senare eftersom det naturligtvis finns en gräns för hur mycket man kan ladda ett batteri). Den ville knappt ladda och den liksom slirade när jag använde den. Luttrad konsument som jag är var jag beredd på att få argumentera mot

  • Har du tappat den i golvet?
  • Har du testat att ladda ur den helt och sen ladda den?
  • Det kanske är nåt fel på din laddare?

Men jag slapp! Jag förklarade helt kort när tandborsten var köpt och hur den betedde sig. Killen gick efter en ny kartong, fast lite snålt var det allt att plocka ur det lilla borsthuvudet som alltid kommer med en ny tandborste… Hur som helst, jag fick visa kvitto och lämna namn och telefonnummer samt skriva på ett papper. Klart! Det hela tog tio minuter högst. Så där ska man bemöta en kund, tycker jag! För i det här fallet var det så uppenbart att varan inte höll måttet. Och kunde ville ju uppenbarligen inte ha pengarna tillbaka utan en ny tandborste. Suveränt skött! Andra affärskedjor borde åka till Clas Ohlson och lära sig ett och annat!

Oral B vitality tandborste från Braun
En ny sån här vispar numera runt i Toffelkäften!


Eftersom bensinmätaren började dra sig neråt
for vi sen vidare för att tanka på Preem. Kvällens tredje stopp var på biltvätten på St1. Jag brukar åka till den på macken vid Mac Jack eftersom jag gillar att de har borstfri tvätt där. Jag är nog fortfarande lite chockad efter den gången jag skulle tvätta min förra bil, Fina Fiffi Ford, hos OK och borstjävlarna rev upp hela vänster kofångare… Men OK hade tydligen gått samma kurs i kundservice som personalen på Clas Ohlson. Jag fick ett bra bemötande och OK tog på sig hela skulden och betalade lagningen. Det enda trista var att bilen, precis som nu, skulle besiktigas dan efter. Och att verkstan hade ganska långa väntetider sen… Det var ganska länge jag åkte omkring med silvertejp runt kofångaren… Se där! Silvertejp är alldeles utmärkt för många saker, inte bara ögonbryn!.. (Fästmön fattar skämtet, det räcker!)

Högtryckstvätten fick göra sitt under tolv minuter, medan jag bläddrade igen Expressen, som jag var tvungen att köpa för att få dess TV-bilaga. Fy te rackarns, det var värsta skvallerreportagen! Betalar folk för att få läsa såna sensationslystna journalistiska alster??? Jag minns knappt vad det handlade om, men så klart Husby var uppslaget (det är ju för övrigt Expressens TV-bebis just nu, suck…), de upphittade kroppsdelarna, det kommande prinsessbröllopet, nånting om Zlatan och så Angelina Jolies tuttar. Två minuter blankt tog det att flukta igenom blaskan, sen satt jag och filosoferade över hur det kan komma sig att vattnet på bilrutorna rinner uppåt…

Clark Kent 1
Min lille bilman Clark Kent!


Efter tvätten skulle min lille bilman torkas torr på plats
och därefter poleras på parkeringsplatsen hemmavid. Jag noterade att en svart bil har strukit sig mot honom lite för hårt, men som tur var lyckades jag polera bort det! Det är emellertid fula skador på höger bak och jag försökte dutta i både färg och lack, men reporna är ju ändå där. Jag blir så jävla förbannad på folk som gör sånt där och som inte kan lämna en lapp eller nåt. Precis som om de tror att skadan inte ska synas eller att den ska försvinna av sig själv. Jag har ju ingen aning om när det här har hänt, så det är ju omöjligt för mig att efterforska den skyldige. Men det klart… Om jag ser en svart bil med silver på sin lack…

Runt halv sju var jag klar med bilen. Efter egen handtvätt och nagelklippning tog jag itu med sortera den rena och torra tvätten som hängde i badrummet. Delar av den har nu bildat en rejäl strykhög – bara för att jag inte tänkte hålla på och greja så mycket hemma i helgen utan mest slappa… Nåja, jag såg att det var ett vidrigt lager av damm i badrummet och i duschrummet/toan också, så dessa måste skuras. Sen tittade solen fram på kvällen och då såg jag ännu mera damm i resten av lägenheten. Bara att släpa fram snabeldrake och dammvippa i helgen, alltså.

Anna jobbar dagpass på lördag och söndag, så för den delen är det ju OK att städa. Men det har varit en urhektisk vecka och jag känner mig så överansträngd att jag har fått fysiska symtom. (Jag skrev om detta häromdan.) I morse vaknade jag med huvudvärk igen, så det var bara att peta i sig ett piller mot det också. Nånstans hade jag en liten tanke om att åka och försöka göra en författarintervju, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt.

På söndag är det Mors dag. Jag har skickat ett kort med innehåll till mamma som har kommit fram och så ringer jag förstås på söndag. Men hon är så sur just nu att jag inte har nån större lust. Ibland önskar jag att jag hade växt upp med en mamma som inte alltid satte sina egna intressen och sig själv i första rummet. Jag borde veta hur det är, ändå blir jag ledsen och sårad ibland. Som sist. Tur då att Anna är klok att ventilera med. Att få höra att jag inte ska ta åt mig, att jag gör mer än andra gör, att jag gör vad jag kan. Jag älskar min mamma, men…

Vid halvåtta-tiden igår kväll stack Anna nyckeln i låset hemma i New Village. Hon har varit ett par dagar och en natt på Morgonen med barnen, nu är hon min ett tag till. Stackars Anna, det är många som drar i henne.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon verkligen alltid uppfattar och gör rätt saker…


Föredragningen jag själv hade igår eftermiddag
har jag inte sagt så mycket mer om än att jag rörde folk på olika sätt. Jag fick inte just nån förberedelsetid att tala om, men jag snodde ändå ihop lite anteckningar till nån sorts pratmanus. Inne i möteslokalen gick jag ifrån manus helt och pratade fritt.

Att kritisera är aldrig populärt, men jag tyckte att jag valde ett ganska ofarligt ämne, hanteringen av en viss kommunikationskanal. Dessutom var jag noga med att poängtera att det var ett generellt problem. Igår blev en person vid mötet upprörd, idag fick jag veta att en annan person vid mötesbordet kände sig kritiserad. Men hur ska man kunna lyfta upp och diskutera problem om man inte får använda exempel ur levande livet? Jag hängde verkligen inte ut enskilda personer, utan en grupp, för övrigt. Och så klart en och annan som råkar ingå i den gruppen tog åt sig.

frågetecken
Jag blev lämnad med ett frågetecken före lunch.


Det som lämnade mig som ett frågetecken
och som gjorde att jag valde att gå iväg och luncha ensam med min bok på gång för att sortera tankarna idag, var emellertid nånting annat. En person som deltog i mötet och som jag gillar att jobba ihop med hjälpte mig med ett litet datorproblem på förmiddagen. Vi började då prata om mötet också. Jag fick veta att gruppen inte är säker på vad för sorts hjälp den vill ha, vilken typ av kommunikatör man vill ha. Kanske vill man ha nån som inte tar fram kommunikationsplaner utan skriver populärvetenskapliga texter, till exempel. I mitt stilla sinne började jag fundera på om jag fått rätt inbjudan till mötet. För i min inbjudan står ungefär så här (något skyddat för att inte hänga ut nån person eller enhet):

[vid] förra [mötet] diskuterade vi hur vi vill arbeta med kommunikation, både internt och externt. Vi diskuterade då bl.a. den kommunikationsplan som du har gjort för XY. Jag vill nu adjungera dig till tisdagens möte (ca. kl. 13.10) för att berätta om XY:s kommunikationsplan och vilka syften den fyller. […] 

Det står inte

Kom hit och presentera dig och din kompetens, berätta vad du kan erbjuda oss.

Nu har jag jobbat på just den arbetsplatsen i snart ett år och man kan ju tycka att man borde ha hunnit ta reda på och sett mina kompetenser under den här tiden. Men jag anser att jag främst har jobbat, på just denna arbetsplats, som webbredaktör och webbmaster för externwebb och internwebb inklusive byggnationen av en helt ny intern webbplats. På min andra arbetsplats har jag jobbat mera brett. Visst blir det mycket webb också – webb och intranät är ju viktiga och vanliga kanaler för kommunikation idag – men jag har också jobbat med andra saker. Typ strategiskt och operativt i en tämligen skön och lagom blandning. Och bland annat har jag skrivit nyheter och pressmeddelanden i populärvetenskaplig stil…

Så… var det i själva verket så att jag skulle ha fläkt ut mig igår och rapat upp alla mina kompetenser, särskilt mina kompetenser som skribent? Fattade jag fel när jag trodde att jag skulle beskriva ett projekt för en uppdragsgivare, vad det projektet har gett och om ett liknande projekt kan vara något att driva hos min andra uppdragsgivare?

Och idag på förmiddagen gjorde jag nånting som kanske kan klassas som Jordens Misstag även om jag ventilerade per sms med en person som är hyfsat insatt i vissa saker och ting innan jag agerade. Samtidigt agerade jag för att bevisa både för mig själv och andra att jag duger, det var inte en handling i desperation. Det var en handling av nån som känner sig redo att passera små människor utan att bry sig om deras armfäktande men med ett genuint visat intresse för en sak.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???


Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Åter igen var det en snäll en som förbarmade sig över en hungrig Toffla och agerade personlig assistent! Idag var det M som hängde med till Logen och bar lunchbrickan med räksallad åt mig. Och precis som igår fick jag trevligt lunchsällskap. Jag behövde ventilera lite framtid efter ett akutsamtal med prefekt 2. Intressant hur ett år kan krympa till först sex månader, sen tre. Nej, jag är uppenbarligen här för att lära mig att sluta vara så planerande! Det kändes i alla fall OK med tre månader. Jag har kollat upp ett jobb på ett annat ställe, ett jobb jag tänker söka med något bättre självförtroende än sist. Vidare har jag också kontrollerat att jag har en månads uppsägningstid här, inte två, som somliga trodde. Det underlättar när man söker jobb.

Direkt efter lunch var vi ett gäng som skulle samlas i entrén för att lära oss hur TV-skärmarna där fungerar och hur vi fyller dem med information. Det krånglade typ HELA TIDEN. Jag läste mejl, svarade påmejl, surfade, twittrade, fotade, ringde Slaktar-Pojken med mera. Tanken var att vi skulle sitta mellan 13 och 15. Klockan var 14.45 när saker och ting plötsligt fungerade. Det som antagligen sabbade det hela var en webbläsare… Man kan säga att vi var avskärmade.

Jag fotade konsten intill kursbordet.


Ingen fikarast alls idag,
så jag tar en kvart och slänger ut det här inlägget. Inget kaffe = huvudvärk. Tror jag får började med en skvätt java när jag kommer hem, innan jag skurar. Jag lovade att skjutsa hem Fästmön från jobbet i kväll. Hon slutar inte förrän klockan 21 och jag vet att det är en viss liten kille som INTE kan somna innan mamma har kommit hem. Och ju förr desto bättre, eftersom det ju är skoldag i morgon. Jag ska också få lite papper som ska fyllas i, nånting som jag hoppas ger nån sysselsättning för nån. Att fylla i blanketter tar tid…

Jag har haft ett par tuffa nätter. Jag har varit trött och somnat tidigt, känt mig utmattad. Sen har jag vaknat vid två, halv tre-tiden och haft svårt att somna om. Inte så skönt när man ska upp klockan 6.10. Hoppas att jag orkar hålla mig vaken tills jag ska hämta Anna. Det får bli dusch i kallt vatten, tror jag. Hälen är OK i skrivande stund, så jag hoppas och tror att det går bra att stå i duschen. Jag vill mest spola bort gårdagen och den här dagen och försöka ta nya tag. Inte fortsätta vara avskärmad och deppo. Ta nya tag. Vara den där leksaksgubben som roar alla genom att den runda botten gör att han aldrig kan bli liggande.


Livet är kort.

Read Full Post »

Två högaktuella områden i rubriken till det här inlägget. Att kommunicera på rätt sätt är SVÅRT, jag är den första att skriva under på det! Men under lunchen när ämnena presentationsteknik och kommunikation ventilerades, insåg inte bara jag att den gamle, goe Kurtan kunde DET.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!


Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »