Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vattna krukväxter’

Ett inlägg som innehåller en del gnäll. Eller rastlöshet med en gnutta maktlöshet inblandad.


Ledig dag idag.
Vädret är trist. Det är grått och klibbigt. Inget balleväder*. Inget promenadväder. Det känns som om det är åska i luften. Igår hann jag i alla fall äta min sillmiddag på ballen**. Men det stod inte på förrän regnet kom. Och det kom rejält…

regnfönster m fotografens spegelbildDet regnade rejält på mina köksfönster. Den observante noterar fotografens spegelbild i glaset.


Jag vet inte vad jag gjorde
sen igår kväll, men jag glodde en del på TV och jag läste. Plötsligt var klockan ett på natten och jag hasade i säng efter att, som alltid***, ha tandtrådat och tandborstat.

Idag sov jag ända till 7.40. Då gick jag upp en stund, men kröp ner i sängen ett tag till. Somna om kunde jag emellertid inte. Det var bara att kliva upp och sätta på kaffe och blogga lite. Då mår jag gott!

Sängen är renbäddad och jag har tvättat en maskin lakan samt mig själv. Men duschen kändes ogjord efter renbäddandet – jag svettas till och med under ögonen!.. Jag gjorde i alla fall lite vårfint i sovrummet:

Syrenlakan Syrénlakan, passande nog för maj månad.


Har gått ut med sopor
och vattnat krukväxter, samt tagit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Sen laddade den ur. Grävde fram min Swiffermopp – den har fått en sorts revival i mitt hem! – och smög omkring och sög upp dammråttor på golven. Swiffermoppen är bland det bästa verktyg i kampen mot dammråttor! Särskilt bra är den under tunga möbler och sängar, där man kanske inte alltid är så noga när man dammsuger… Det enda negativa med moppen är att den inte funkar på mattor. Och så är min turkos.

swiffer turkos

Det enda negativa med min Swiffermopp är att man inte kan använda den på mattor och att den är turkos.


Min lediga dag
 har inneburit en del hushållsarbete, men också en del jobb. Det är tydligen svårt för somliga att respektera lediga dagar. Några roliga skrivuppdrag från annat håll har jag inte fått sen sist, men av de fem jag anmälde intresse för finns endast ett kvar att möjligen få. Huggsexa, eller? Och i övrigt väntar jag på..?

Dagen börjar gå över i eftermiddag och jag ska slå mamma en pling och kolla läget. Efter det borde jag vara värd en glass. Så att jag kan ladda ordentligt för jobb under morgondagen…

Vad händer hos dig idag???


*balleväder = balkongväder
**ballen = balkongen
***alltid… Tja, inte när jag har varit jättesjuk eller nyopererad, men alltid annars! Och detta är inte nåt jag bara säger ifall min tandhygga och tandläkare läser min blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tidigt i morse tuffade vi iväg från Himlen. Jag skjutsade Fästmön till jobbet och åkte sen hem till mig. Barnena sov så de oskyldiga små lamm (nåja…) de är.

Innan vi lämnade byggnaden noterade jag att ICA Solen hade öppnat en filial i Himlen. Och det vore ju väldigt smidigt eftersom Familjen ofta handlar – gärna en och en dessutom, av nån anledning.

ICA Solenskylt

En ICA Solen-filial har öppnat i Himlen!


Ytterligare en grå och trist dag
och jag ska fortsätta med min städning här hemma. Jag anlände ju hit redan klockan sju i morse, men eftersom jag kan stava till och dessutom begripa ordet

hänsyn

har jag ägnat mig åt tysta aktiviteter såsom vattning av krukväxter, läsning av lokalblaskan samt dammning.

Snabeldraken* är framsläpad och står som ett utropstecken med sladden och röret rakt upp i hallen. Den är redo att utföra sitt arbete. Det är bara dess förare som är lite seg. Och så ska jag strax klura ut veckans fråga och lägga ut.

Förutom promenad med Snabeldraken ska jag promenera utomhus också. Jag behöver inhandla diverse saker till hushållet. Det kan ju till exempel vara bra att ha smör och yoghurt hemma. Dessutom tog WC-ankan ett sista rosslande andetag igår när jag städade inne på toa. Och utan WC-anka kan man inte vara – den kommer ju åt överallt med sin hals… På tal om hals ska mamma få ett samtal i eftermiddag. Hon hade lite mer röst igår än sist.

Igår kväll satt jag med när Anna och två av barnen kollade på Melodifestivalens tredje deltävling. Jag spelade mest Wordfeud, men kunde inte undgå att höra en del av eländet. Nej, igår var det väl sämre än sämst! Inte nog med att folk har röstat en banan i blöja vidare till finalen i Globen, nu har de röstat dit ett gäng gubbar som hånar hela tävlingen och dessutom svär. Man kan ju bara undra hur det känns för de artister som verkligen anstränger sig och som är seriösa… EN gång tittade jag ordentligt och det var när mellanakten om Bisex gick. Då skrattade jag till och med – och det var inte hånfullt.

Tommy Körberg var ju själv seriös en gång i tiden. Första gången han var med var 1969 när han vann med Judy min vän, den första singelskivan i vinyl som jag fick till min sjunde födelsedag det året! Jag fick en skivspelare också. Judy min vän snurrade flera gånger om dan på den och det tyckte nog mormor, som var hemma med mig, inte var så roligt alla gånger. Jag bodde hos mormor och morfar i Metropolen Byhålan ett tag, i glappet mellan boendet hos lekisfröken Wivi i Tranås och flytten in i huset på Rådmansgatan.

I kväll blir det varken musiktävling eller Bisex som jag ska se på TV. Först ska jag se en inspelning av gårdagskvällens Mr Selfridge och sen blir det ju andra delen av Brottet i SvT1 klockan 21.

Men innan det blir kväll, kära läsare, ska jag öppna min svarta bok för dig… Darra månde världen – eller i alla fall somliga – för då kommer ett avslöjande som får en och annan att… höja på ett icke silvertejpat ögonbryn. Jag lovar!

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok ska öppnas i eftermiddag.


Ha en bra söndag! Och har du vägarna förbi den här bloggen, stanna gärna till och skriv en rad!


*Snabeldraken = men det är ju dammsugaren!


Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… ärligt talat missade jag det mesta av Melodifestival 2013: s första deltävling. Jorå, jag satte på TV:n klockan 20. Sen började jag vattna mina krukväxter. När jag befann mig i arbetsrummet hörde jag en fruktansvärd sång. Men så tänkte jag att de har engagerat ett barn som sjunger inledningen till den första deltävlingen. Jag hade fel. Det var programledarna.

Medan artisterna hoppade upp och ner på scenen lyssnade jag sen med ett halvt öra och läste med två ögon. En enda låt gillade jag så där spontant och det var Yohios. En bra låt, helt enkelt. Och den gick visst direkt till final, noterade jag när jag hade hämtat hem Fästmön från jobbet.

Vill du läsa mer om Melodifestivalen 2013. Deltävling 1 föreslår jag att du läser här!

Vi tryckte i oss lite ätbart och fastnade sen vid premiäravsnittet av Mr Selfridge på SvT 1.

Mr Selfridge

Mr Selfridge i mitten, förstås. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Amerikanen Harry Selfridge kommer till London
för att öppna världens största varuhus. Han har storslagna planer – tyvärr inte alltid uppbackade ekonomiskt. När en medfinansiär drar sig ur blir det riktigt kritiskt, men mr Selfridge tycks vara en obotlig optimist – utåt sett, i alla fall…

Det är lite av Downton Abbey över denna brittiska serie – som för övrigt utspelar sig strax före tiden när Downton Abbey började. Och jag gillar ju sånt här – brittiska kostymdramer.

Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg för det första av tio avsnitt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Att jag är en stor idiot, mer eller mindre, har jag fått höra många gånger idag. Och jag förtjänar det verkligen! För jag har gjort så många fel och jag är så elak och jävlig. Dessutom är jag rätt dum. Nu ska du få höra!

Gömd eller glömd?


I kväll när jag hade skurat
badrummet och duschrummet/toan skulle jag in i lägenhetsförrådet som ligger vägg i vägg med mitt hem. Jag delar förråd med grannen mitt emot. Vi har gemensam dörr in i förrådet – våra respektive portnycklar passar där. Väl inne har vi sen var sin dörr med var sina lås med särskilda nycklar.

Men först hittade jag inte förrådsnyckeln. Efter en stunds rivande – var kan den finnas, liksom om den inte hänger i nyckelskåpet? Jorå, jag hittade den på ett ställe där jag förvarar  min extra portnyckel. Det var ju skönt! Men frågan som sen uppstod var:

Var i h-e var den extra portnyckeln???

Den låg inte där den skulle och den hängde inte i nyckelskåpet. Där hittade jag bara grannens portnyckel. Men för säkerhets skull provade jag grannens nyckel i mitt lås och det gick inte att låsa med den. Jag pillade ner piggen och lyfte handtaget med öppen dörr och den gick inte att låsa, dörren.

I min förtvivlan ringde jag på hos grannen, för jag tänkte att jag vid nåt tillfälle kanske hade varit ute i förrådet och lämnat min portnyckel i låset till den yttre dörren. Och sen, tänkte jag, hade kanske nåt av grannbarnen av misstag tagit min nyckel och trott att det var deras – eller deras föräldrars. Se, vilken konspirationsteori jag målade upp! Framför allt gäller ju att det alltid är

nån annans 

fel när saker och ting går galet, eller hur?.. Ingen var hemma, men just som jag skulle stolpa tillbaka in i mitt hem kom pappan och ena barnet hem. Naturligtvis kastade jag mig på dem och rabblade hela teorin. Han fattade ingenting och trodde att jag inte kom in i förrådet. Han sa:

Men vår nyckel går ju!

Och så låste han upp förrådet. Jag gjorde ett nytt försök och till sist begrep han och lovade att prata med resten av familjen. Men jag såg nog hur han skakade på huvudet och muttrade nåt.

Tillbaka inne hos mig rev jag upp himmel och jord. Ingen nyckel. Tills det slog mig…

Varför skulle jag ha grannens nyckel i mitt nyckelskåp?

Min grannfamilj består av fyra personer. När de reser bort, ibland, brukar jag vattna deras krukväxter och sånt. Då brukar jag

få låna

en av barnens nycklar – för familjen äger bara totalt fyra nycklar…

Och när jag tittade närmare på den så kallade

grann-nyckeln

i mitt nyckelskåp stod det mina siffror på den och den var exakt likadan som den nyckel jag har i kedjan i jeansen. Exakt.

Så nu vet alla som läser detta vilken total idiot jag är. Skämskudde fram. Gigantisk skämskudde…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.


Lönesamtalet avlöpte bra.
Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.


Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…


*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter


Livet är kort.

Read Full Post »

Irriterande! Jag reagerar på nånting här hemma – troligen porslinsblommorna som jag gullade med igår. Det kliar i främst ena ögat och näsan ömsom rinner, ömsom täppar till sig. Hälen har fått jobba hårt, så den har också gett sig till känna.

Men min glädje i livet dök upp här på eftermiddagen och hade önskat kaffe. Med sig hade hon två härliga räkmackor som vi intog på eftermiddagen som en sen lunch.

Vi känner oss inte OK nån av oss, men Anna var så söt och traskade till Tokerian efter att ha knaprat en Ipren. Jag kan knappt ta ett steg utan att skrika för att det gör så jävla ont halta. Men jag skuttade (ha ha ha… grym ironi…) omkring och vattnade mina krukväxter i alla fall medan Anna handlade. Vi har fått upp gardiner i vardagsrummet och matsalsbordet med stolar står på rätt plats liksom kökssoffan och gästsängen. Jag har nästan inga krafter kvar alls nu…

Anna är ÄNNU MERA söt och står i skrivande stund och lagar fredagslasagne på kycklingfärs till oss. Å, så gott! Dagen till ära har jag öppnat en Amarone Tommasi 2006, en flaska jag fick av Anna till födelsedagen för några år sen. För vi ska väl ”fira” lite nu när det har blivit ordning på torpet och vi dessutom har två lediga dagar framför oss… KORS I TAKET!!!

Min kära lagar lasagne iförd 1. mitt förkläde. 2 = Amarone Tommasi 2006. 3 = söt cert*.


När Anna är här
händer det att jag äter grönsaker också. Anna köpte en massa roliga tomater, bland annat några som ser ut som meloner, tycker jag.

Gurka och tomater behöver inte vara tråkigt. Några av tomaterna som Anna köpte idag ser ut som mini-meloner, tycker jag.


Nej, om jag skulle ta
och provsmaka vinet maten lite… Vad äter och dricker du i kväll, förresten???


*cert = stjärt på vårt interna språk


Livet är kort.

Read Full Post »

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.


Jag fick känna lite söndagsfrid idag,
trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.


Nej, jag är ingen gardinmänniska.
När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi grundade med en rejäl frukost. Det gör man när man bor på hotell. Man äter. Frukost. Man äter mycket till frukost. Onaturligt mycket. Dagen var jättevarm, så trots mina principer valde jag klädsel tjockis-svart linne till överkroppen. Detta fick till följd att axlar och nacke nu är synnerligen osniggt rosa. Och svider som fan.

Fästmön var smart och hade med sig sin boa som skyddade axlarna. Värmde lite också. Söt var hon i alla fall.

Söt!


I Humlegården strålade vi samman med Gunilla.
Det är alltså hon som gillar att ventilera sina brallor, ta män i skrevet och dricka ur blomvaser.

Vi fick vänta länge innan paraden kom igång. Jag passade på att fota lite, förstås.

Den här damen hade först promenerat till Humlegården från Söder. Och nu skulle hon gå paraden… Tufft och modigt!


Till och med trista elskåp
var Pridesmyckat dagen till ära.

Pride!


Många var väldigt uppklädda.

Rött är sött.


En del ekipage
var väldigt enkla…

World of chocolate!


Vårt favoritmuseum
var med i paraden!

Fotografiska i paraden.


De glada gossarna i Gaykören
sjöng inte, men dansade fram.

Glada Gaykören dansade fram.


Tyckte du att det såg glest ut?
Tja, jag kan meddela att det tjocknade till ordentligt. Faktum är att vi var 50 000 som gick…

Vi noterade en enda läskig incident med en kille som hade lite för bråttom och som snavade och slog sig på käften. Såg jävligt ont ut…

Tjockt i paraden…


Vi hoppade ur nära slutet
och stack iväg in på en tvärgata på Söder för att äta och dricka. Det var då Somliga hinkade ur en blomvas.

Den berömda blomvasen.


Själv skötte jag mig
och åt lite mat, lax och pommes, samt drack en ljuvligt kall starköl.

Jag var så hungrig att jag till och med åt upp morötterna.


Därpå skildes våra vägar.
Den törstiga bloggerskan från Dalarna hade nåt ärende inne i stan igen och vi linkade till Tanto för att vara med om avslutningsgalan.

Men avslutningsgalan på Tanto skilde sig inte mycket från resten av kvällarna. Den var så trist. trist! Det kändes som om den hade mina Iorstrumpor över hela sig.

Artisteriet på Pride tycktes hela tiden ha mina Iorstrumpor på sig. Varje kväll. Mina Iorstrumpor fick jag för övrigt från en före detta vän som tycks ha vänt mig ryggen numera efter att jag avslöjade hur lite jag hade att leva på tidigare. Ibland förstår jag mig inte på människor.


Den enda gången det glimmade till rejält
var när proffsiga Lena Ph kom på scenen. Då gungade varenda Tanto-besökare, jag lovar!!! TACK, Lena!!!

Nä, man fick sannerligen roa sig med annat. Men först blev det lite allvarligt när vi mindes alla dem som inte längre finns med oss och kören sjöng Ovan regnbågen (Over the rainbow). Så kom en kort regnskur och sen… kom regnbågen fram… Det var magiskt…

Regnbågen kom fram.


Jag kände inte igen särskilt många av artisterna
och låtarna. Och de som jag kände igen var bara gapiga och tråkiga. Nej, då hade jag roligare åt vår egna kommentatorer, de två herrarna på bilden. De hängde vid vårt bord och om jag inte har fel var det Gunilla som lockade dit dem. Hon är ju, som bekant, svag för herrar. Gunilla hade nämligen anslutit sig till oss igen.

Anna, Gunilla och våra egna personliga kommentatorer.


Min fot gjorde vid det här laget så ont
att jag bävade för att gå på toa eller köpa öl. Samtidigt var jag rädd att sitta alltför stilla och bli stel, så jag VILLE röra på mig.

Tog några nattbilder och lekte med mobilkameran, som nu alltså inte längre är tejpad eftersom jag har hittat reservdelar till den (på förekommen anledning berättar jag detta, för nån ny mobil har jag inte köpt).

Nattexistens på Pride.


Känner du igen
denna här???

En älskad silhuett.


När det är mörkt
behövs strålkastare. Den var gul.

Gul strålkastare.


Vi slängde en sista bläng på scenen
och gick sen och köpte remmar. Och jag köpte vistelsens enda bok, Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Eld. Den var 40 spänn dyrare i Hallongrottans tält än hos Bokus på nätet, men nån gång måste man ju gynna andra bokhandlare. Till min sorg hade de inte Sara Lövestams senaste bok, Tillbaka till henne. Enligt författaren själv hade de fåtal exemplar som Hallongrottan tagit med till försäljning efter Sara Lövestams framträdande tagit slut direkt.

Pridenatt. Tillbaka nästa år? Den som lever får se.


Hur det blir nästa år
med Pride är det bara den som lever som får se. En del av oss kanske från ovan regnbågen. Who knows what tomorrow brings…

Idag kom vi hem till Uppsala och New Village vid 13.30-tiden. Jag packade upp, vattnade mina krukväxter (alla hade överlevt utan blomvakt!) och ringde mor. Sen tog vi en tur till Gamlis där min älskling bjöd på kaffe, macka och kaka.

Mackorna var så tjocka i omkrets att Anna nästan inte fick in sin i käften.


Suveränt goda Briemackor
med gott om grönt i. Salamin gav jag till Anna.

Suveränt god Brie-macka.


Vi tog en tur ut till Himlen
och även där hade krukväxterna överlevt. Anna packade om lite grejor i en mindre väska och innan vi återvände till NewVillage stannade vi på ICA Solen för att köpa middag till i morgon – ingredienser till Västerbottenpaj och ett kilo kräftor… För vi går nämligen in i vår fjärde och sista semestervecka i morgon och det vill vi fira på detta sätt!

I kväll orkar ingen av oss laga mat, så det blir utgång till Restaurang Maestro som ska ha grillkvällar nu på sommaren. Underbart att bara få sätta sig till bords igen och bli serverad! Men jag tar kryckan med i kväll, för nu börjar min häl ta alldeles slut. Vad gäller övriga krämpor är jag förvånad och överraskad – på ett positivt sätt. Kroppen är en märklig sak…


Livet är kort.

Read Full Post »

Joru, idag var jag trött. Det är väl ändå ganska normalt, jag har ju snart jobbat ett år och bara haft lite ledigt kring jul och två dar i samband med min 50-årsdag. Jag ser verkligen fram emot semestern och ledigheten – på ett helt annat sätt än jag välkomnade alla mina tidigare, lediga dagar. Det är tiden i tvångsledighet jag tänker på och dessa tankar smärtar fortfarande. Ingen ska tro ens för en sekund att jag har glömt. Visst tänker jag på hur skört livet är och hur lätt mattan kan dras undan under ens fötter av den/dem som inte har förmågan att känna empati! Ja, jag tänker varje dag på det. Inte ältar, bara tänker och tänker vidare. Att jag inte är framme i mål än, men att jag har tagit mig igenom den värsta perioden i mitt liv. Och tro mig: jag är stark som f*n!!!

Dagen började soligt och hett, men ganska snart smetade molnen ut det blåa i himlen. Nu har den en väldigt ljusblå färg. I morse passade jag på att fota det som blev bildgåta nummer tre igår – gräset. Bilden jag tog igår var oskarp, så jag Photoshoppade den lite och la ut den som bildgåta. Så här var det tänkt att bilden skulle se ut:

Högt gräs vid parkeringen. Tog en ny bild i morse.


Det är inte många själar på jobbet
– idag har jag sett Å och B och en utländsk gästdoktorand. På min agenda står ingenting just idag, men här finns alltid att göra ändå. Jag har i princip ett förslag till ny startsida klart, förutom själva texterna som jag ju inte kan författa. Dessutom är jag en bit på väg på den sammanställning, tyvärr inte nån kommunikationsplan, med åtgärdsförslag med mera för ”nya” institutionen. Det känns som om man mest vill ha praktisk hjälp med webben här och det är lite trist eftersom jag har lite mer kapacitet än så.  Men vi får se hur det landar.

Vi har äntligen fått känna av lite sommar här – bara för att vädret ska bli sämre igen till helgen, sägs det. Men nåja, Fästmön och jag jobbar ju även nästa vecka, så… Vinter vill vi inte ha på ett tag, fast det underlättar ju med liiite dåligt väder när man ska jobba. Samtidigt vill jag inte önska skitväder för dem som har semester nu, förstås. Vintern känns långt borta, men minns du den här bilden som jag tog från kontorsfönstret?

Ett blått konstverk som jag ser från mitt fönster. Jag tog bilden min andra arbetsdag här, den 2 februari.


Här ser mycket annorlunda ut idag!
Små gulklädda och brunbrända flickor och pojkar har grävt och påtat och många av blommorna jag har fotat och visat upp här på bloggen den sista tiden står här utanför liksom det höga gräset. Så här ser det ut från kontorsfönstret idag:

Vitt har ersatts med grönt, helt klart. Vid den röda ringen står Clark Kent* idag och tittar upp på mig.


I kväll blir det dammsugning hemma
och sen måste jag både vattna mina 42 krukväxter och gå ut med ett antal stinkypåsar som står under diskbänken. Förstår inte att soporna från Petite Moi kan stinka så… (För den som inte begriper: Dubbelironi i den sista meningen – jag är allt annat än… petite och varför skulle inte mina sopor lukta illa när alla andras gör det?)


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Uj uj, idag var det tröttigt! I morse när vi skulle åka till Fästmöns jobb hade temperaturen stigit från -10 grader morgonen innan till +2, nästan 3 grader. Det var blött och det droppade ute – och så var det förstås is och snorhalt under det blöta eftersom allt inte hade hunnit smälta än.

Det var halt under det blöta…


Stackars Anna har en heldag
med arbete framför sig, ända till klockan 16, medan jag kan gå här hemma och skrota. Idag lyckades jag dessutom somna om när jag kom hem igen. Vaknade kvart över nio…

Nu har jag tagit reda på gårdagens tvätt och sparkat igång en ny maskin. Jag har bäddat och gått en runda bland krukväxterna. Tänkte läsa lokalblaskan innan jag tar en runda bland mina Kickor & Pluttar i cyberspace.

I kväll blir det nån form av snabb mat som vi intar hos mig innan jag skjutsar hem Anna. Vi ska hämta Elias på morgonen. Det är egentligen en pappa-vecka, men pappa jobbar och Elias har sportlov och mamma råkar vara ledig måndag och tisdag. Jag hoppas verkligen de får bättre väder till uteaktiviteter än det här slasket…

Själv åker jag hem till mitt och gör så lite som möjligt. Ungefär som jag tänker göra fram tills jag ska hämta Anna. Jag känner mig verkligen mycket trött och behöver ta det lugnt och ladda inför arbetsveckan. För jag har inte heller lov.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »