Rubriken ovan fanns på ett mejl från mitt fack Dimsyn Vision. Det fack som skrev brev till mig för ett år sen att jag borde söka mig till ett nytt fack eftersom jag inte längre arbetade inom dess område. Då hade jag haft tre månaders vikariat. Bussiga klubben.
Också det fack som trots lagar och förordningar inte kunde rädda jobbet åt mig för fyra år sen. Idag hade jag kanske gått till Arbetsdomstolen – och troligen vunnit, enligt de jurister jag har konsulterat.
Detta fack, till vilket jag ställde en fråga i slutet av vårterminen förra året. Jag har ännu inte fått nåt svar.
Arg som ett bi = Tofflan
Detta fack har mage att mejla mig och erbjuda mig ett presentkort på 200 pix hos COOP (och fråga mig inte vad jag tycker om till exempel COOP i Förorten, för då får jag ytterligare utbrott!!!) för att göra fackets jobb igen, denna gång att värva medlemmar.
Livet är kort. Och aldrig i livet att jag lyfter ett finger för Vision. Möjligen långfingret.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 