Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vårta’

Ett inlägg om en bok.


 

Protest till dödsNästa brittiska deckarförfattare ur de innehållsrika papperskassarna från vännen Agneta är Ruth Rendell. TACK! Ett par av hennes böcker har jag läst tidigare. Eftersom även hon avled förra året, till och med för nästan exakt ett år sen, blir det inga fler böcker av henne eller Barbara Vine, som hon också skrev som. Jag har även sett ett och annat avsnitt på TV i min dar om hennes kommissarie Wexford. Det jag framför allt minns är den där vårtan han hade på ena kinden… Nåja, spännande var Wexford-avsnitten. Protest till döds var boken jag läste ut idag.

Boken inleds med att en ung, tysk tjej hittas mördad. Den fortsätter sen med protester kring ett motorvägsbygge. Protesterna går så långt att ett gäng människor kidnappas. I detta gäng finns kommissarie Wexfords hustru Dora. Plötsligt släpps en av gisslan med ett krav från kidnapparna att motorvägsbygget ska stoppas helt. Om inte, ska de kidnappade tas av daga. När en annan ur gisslan hittas död trappas spänningen förstås upp. Den mördade tyskan hänger också ihop med fallet, på sätt och vis…

Jag faller direkt för Ruth Rendell! Jag gillar hennes språk, sättet att skriva, men också sättet att skildra de inblandade människorna. Karaktärerna blir verkligen levande varelser – med sina fel och brister såväl som med mer positiva egenskaper. Särskilt rörande tycker jag att Wexfords kärlek till hustrun och den oro han känner för henne är. För Wexford är nåt så ovanligt som en lyckligt gift snut! Slutet är också bra och har en överraskning. Sånt blir det pluspoäng för!

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre härom behandling nummer fyra här, om behandling nummer fem här, om behandling nummer sex här, om behandling nummer sju här och om behandling nummer åtta här!

The End!


Idag är det bara tisdag,
men jag behövde duscha och gjorde då veckans behandling med Vårtfri. När jag kollade under foten var där mjuk och lös hud som jag försiktigt pillade bort. Med huden kom den mörka pricken. Stället där vårtan har suttit ser och känns helt vårtfritt. För säkerhets skull duttade jag på en nionde gång.

Resultatet av nio behandlingar med medlet Vårtfri gjorde mig just vårtfri. Behandlingen fungerade och jag kan säga att medlet helt klart är värt det höga priset. Det finns till och med medel kvar. Om jag ska säga nånting negativt är det att den lilla flaskan är mörk och jag har ingen aning om hur mycket medel som finns kvar, om det räcker till ytterligare behandlingar eller så. Det är omöjligt att se.

Medlet Vårtfri, visserligen svindyrt, fungerar. Det har inte gjort ont att använda en enda gång. Det kan ju bara bli högsta betyg!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre härom behandling nummer fyra här, om behandling nummer fem här, om behandling nummer sex här och om behandling nummer sju här.

Bara ett par behandlingar kvar…


Dags för den åttonde behandlingen i kväll.
Jag duschade, pillade lite med insidan av nagelsaxen och duttade i medel. Där vårtan har varit har huden flagat av. I mitten syns en mörk prick – eller så är det ett tomt hål. Om det är en mörk prick kan det vara roten och då är det viktigt att fortsätta behandla. Jag ser ju ganska dåligt, så jag kan inte avgöra. Tar det säkra före det osäkra.

Det gör i alla fall inte ont när jag trycker på stället och det känns inte längre som om det är nån liten knöl där. Inte heller svider det, trots att skinnet flagar.

Jag kör på ett par behandlingar till, så får vi se om det är en mörk prick = rot till vårtan eller bara ett tomt hål…

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre härom behandling nummer fyra här, om behandling nummer fem här och om behandling nummer sex här.

Sjunde behandlingen i kväll.


Fem till tio behandlingar
skulle det krävas – normalt sett – att bli av med en vårta. I kväll gjorde jag min sjunde behandling. Vårtan består nu av ett hål med en mörk prick i mitten. Den mörka pricken är troligen vårtans rot och den måste jag bli av med.

Inför varje behandling skrapar jag vårtan efter dusch med insidan av min nagelsax. Detta gör att huden lättare släpper in vårtmedlet. Det gör inte ont. Vårtmedlet har aldrig svidit. Det är också viktigt att hålla fötterna mjuka, men sen flera år tillbaka smörjer jag fötterna varje kväll i sängen med CCS Fotcreme.

Jag hoppas att jag blir av med vårtan och dess envisa rot, men eftersom jag nu har gjort sju behandlingar tänker jag inte ge upp. En stor lättnad är att vårtan inte gör ont längre. Den slutade göra ont ganska tidigt i behandlingen.

To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre härom behandling nummer fyra här och om behandling nummer fem här.

Sjätte behandlingen idag.


Det var den sjätte behandlingen
med Vårtfri jag gjorde idag efter duschen. Enligt anvisningarna ska en vårta försvinna efter mellan fem och tio behandlingar. Och behandlingen går bra, kan jag meddela.

För ett tag sen pillade jag loss en stor bit av vårtan. Vårtan ser nu ut som en krater, ett hål, med en prick i. Det är viktigt att få bort den där pricken, har jag förstått. Så jag kör ett tag till.

Så här långt kan jag säga att jag är mycket nöjd med behandlingen. Medlet, som duttas på, har aldrig svidit. Vårtan har luckrats upp bra. Och så är det väldigt skönt att bara behöva behandla en dag i veckan, för det är så mycket annat man ska komma ihåg att göra varje dag.


To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

I serien Vårtfri testar jag det svindyra vårtmedlet med samma namn. Läs om pris etc härom behandling nummer två här, om behandling nummer tre här och om behandling nummer fyra här.

Femte behandlingen avklarad.


Idag gjorde jag alltså den femte behandlingen.
Enligt anvisningarna tar det mellan fem och tio behandlingar tills en vårta försvinner. Jag kan meddela att min fotvårta är på god väg bort!

Härom kvällen pillade jag loss en ganska stor bit av vårtan. Det gjorde inte ont. Skinnet hade liksom lossnat av sig själv. Kvar blev ett litet hål med en svart prick i. Och nu gäller det att bli av med den svarta pricken också, för annars är ju vårtan kvar.

Efter dagens dusch skrapade jag lite försiktigt på vårtan med insidan av nagelsaxen och sen duttade jag på Vårtfri. Det gjorde inte ett dugg ont, trots att jag trodde att det skulle svida. Behandlingen har varit så gott som svidfri, kan jag meddela!

Nu fortsätter jag några gånger till så att jag är helt säker på att vårtan har försvunnit. Varje vecka kommer en rapport här!


To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »