Fredagsmys från Feskarn

Fredag idag, ifall nån har missat det. Och efter att ha hämtat mitt nya leg (presskortet), där jag ser ännu mer ihoptryckt ut på bilden än det föregående halkade jag vidare till Feskarn i Saluhallen för att hämta Fredagsmys på påse. Därefter hämtade jag Fästmön i Förorten och sen bullade vi upp…

Veckans Fredagsmys från Feskarn.

Varje vecka innehåller Fredagsmyspåsen från Feskarn (usch, det där ordet… det är lika gräsligt som Onepiece…) olika saker. Denna fredag fanns följande i påsen:

• färska Smögenräkor
• aioli
• laxmousse i tunnbrödstimbal
• ceviche med hummer, helgeflundra och pilgrimsmusslor
• bröd
• smulpaj med hallon och mörk choklad

Priset per person är 185 kronor,  så det blev 30 kronor över på presentkortet jag utnyttjade, det jag hade fått i födelsdagspresent av vännen Rippe. I stället för att efterskänka det kompletterade jag påsen med två bitar laxrulle.

Drycken till maten hade vi köpt sen tidigare. Det var en fransman som hade legat på kylning länge och väl. Den passade utmärkt till maten!

Muscadet sèvre et main. 

Vad tyckte vi då? Båda gillade vi Smögenräkorna. De var mindre än de räkor vi vanligen köper och mörkare till färgen samt smakade saltare. Dessutom var de stickiga! Väldigt stickiga!

Aiolin var underbart god och nu stinker vi vitlök så det måste vara ett moln över New Village!

Laxmoussen var mäktig, tyckte Anna, bara jättegod, tyckte jag.

Cevichen var INTE god. Ingen av oss gillade den. Den hade alldeles för konstiga smakblandningar.

Laxrullarna var också mäktiga, tyckte Anna, och goda, tyckte jag. Irriterande nog var de väldigt olika i storlek – och två så olika bitar stoppar man väl inte med i en påse till en och samma kund?! Jo det gjorde Feskarn.

Brödet var jättegott och behövdes – för det var sannerligen inte mycket mat. En storätare skulle inte bli mätt på Fredagsmys från Feskarn.

Smulpajen levererades i portionsglas och liksom laxrullarna skilde det rejält på portionerna. Dåligt!  Min paj var torr och bestod inte av många hallon. Tur att jag hade vin kvar att skölja ner den med!

Jag fick hälla på extra mycket chokladkaviar på min paj för att den skulle bli lika stor som Annas. 

Till pajen medföljde en burk chokladkaviar och den var riktigt rolig!

Chokladkaviar!

Trots att jag är mannen i huset (jag kör bil och jag har inte mens) var jag för klen för att öppna burken. Tur att min älskling är så stark och vältränad! (Man undrar om hon tar i med hårdhandskarna på äldreboendet eller om hon är lika snäll som hon är hemma… DET DÄR VAR ETT SKÄMT! Anna är nog väldigt omtyckt och jag vet att hon har varsamma händer när man är krasslig. Jag vet.)

Kulorna såg ut som torkad råttskit. Men de smakade inte skit!

Vårt sammantagna omdöme om Fredagsmys från Feskarn blev… sisådär. Vi blev inte särskilt upphetsade. Det var små portioner och cevichen var en riktig besvikelse. Räkorna köper jag gärna igen liksom laxmoussen!

Slutbetyget blev medel och då känner jag att vi är lite snälla.

Nu ska vi komma ihåg att innehållet i Fredagsmyspåsarna skiljer sig åt från vecka till vecka. Kanske är det nånting som vi gillar bättre nån annan gång. Fast nu dröjer det ett tag innan vi provar igen. För det kostar ju trots allt en del och kvällens påse kunde vi som sagt köpa tack vare Rippe! Det var roligt att testa!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka

Varning för läskiga bilder av sår och sånt (sist i inlägget)!!!

Jag skulle kunna skriva ett raljerande inlägg – och verkligen brassa på! – om hur äcklig sjukhus mat är. Men det här är ju ingen matblogg. Fast… OK, bara lite då… Jag kan säga att frukosten på det här hotellet är helt normal, om man har aptit vill säga.

Frukosten var rätt normal.

Det har inte varit så mycket bevänt med aptiten heller, så nu lär Tofflan bli smal och snygg. Eller ja, smalare, i alla fall. Ful är jag fortfarande. Men i morse var jag för första gången hungrig och gick ut hårt med min beställning: svart kaffe, yoghurt med müsli, två (!) limpmackor med ost och en tetra katrinplommonjuice. Ögat ville ha mer än magen – jag åt en halv macka och  lite mer än en halv tallrik yoghurt…

Maten har varit… rätt obeskrivlig. Den måste ses för att kunna… upplevas. Den har vissa dar inte ens sett ut som mat. Detta har fått mig att gilla nyponsoppa! Svalkande, gott och nyttigt!

Men till lunch idag var det pannkakor och det vet väl alla hur de ser ut. Så det provade jag. En och en halv fick jag ner. De både smakade och såg ut som Svamp-Bob. Dessutom lyckades jag kladda ner mina nyligen påtagna mjukisbrax med sylt.

Pannkakor – med morötter och blomkål?

De flesta av oss vet ju att Sjukstugan i Backen sen många år tillbaka köper sin mat från Västerås. Nån trodde nånstans att detta skulle spara pengar. Hur kan man tro det? Dessutom är vissa rätter inte tjänliga som mänsklig föda! Nuff said!

Paniken var nära dan efter operationen när en synnerligen brysk undersköterska kastade min värmedyna rakt på mitt operationssår bara för att jag inte ville göra som hon sa. Jag var totalt utlämnad, hade slem i halsen så jag kunde inte ens skrika. Med syrgasen nyss borttagen kippade jag efter luft. Jag hade så ont och jag kunde inte vända mig tillräckligt snabbt för att passa denna människa. På östgötska finns ett bra ord som beskriver henne:

härsig

Hon slet och drog i mig och när jag försökte protestera blev hon arg och skrek åt mig:

Jag är hörselskadad!

Som om det hade nåt att göra med hårda händer..? Nej, en del ska inte jobba i vården alls. Det finns åtskilligt att berätta om liknande, okänsliga personer, men jag vill i stället lyfta fram alla dem som har varsamma händer och som talar mjukt till en när man är i utsatt läge: Ann, sjukgymnasten, framför allt och syster Karin och syster Emily. Och klippan Barbro, som klarar att ta av de mest intorkade plåster utan att plåga patienten! Heder till er alla!

Tack vare det här gå-bordet kunde jag ta mig till toaletten själv så småningom. Detta var min bästa kompis under ett dygn!

Första dygnet efter operationen var det inte så mycket liv i Tofflan. Hon spratt till ibland och sjönk sen tillbaka in i smärtdimmorna, tillfälligt lindrad av morfin.

Inte mycket liv i denna.

Idag kan man säga att livet och jag är tillbaka. Jag kan gå utan hjälp på toaletten, jag har duschat själv och jag har klätt på mig mina egna kläder – tischa, underkläder, strumpor och mjukisbrax.

Mer liv idag.

Jag har telefonerat med Fästmöns snälla mamma och hon kommer och hämtar mig i kväll klockan halv sex. Hon hjälper mig ner i bilen, hon hjälper mig in. TACKSAMHET! Hur ska jag kunna återgälda? Annas mamma ställer upp som chaufför och Anna har städat hemma hos mig, handlat, pysslat om mina växter, fått igång mitt trådlösa nätverk och ska från och med i morgon komma och ge mig en spruta om dan! Vilka kvinnor! Anna har dessutom få ta emot min mammas oro per telefon. Inte lätt för nån när Tofflan hittar på och blir så där sjuk…

Mitt sår har blivit tittat på och min  inopererade lilla smärtlindringssladd bortkopplad. Tejpen från operationssåret hade de lyckats sätta fast över en brun prick som hängde i en skinnslamsa mot huden. Barbro fick göra en extra operation idag, så nu är jag en brun prick fattigare! Barbro hade aldrig gjort det förut, men jag ledde arbetet och tillsammans fick vi till det!

Brun prick opererades bort före lunch idag.

Och så själva operationssåret. Nu kommer en läskig bild, så är du känslig ska du inte titta. Jag räknar till 17 klamrar som jag ser på bilden, men det finns fler, jag kunde inte få hela såret på en bild.

Ett långt sår, men det var en klumpeduns som kirurgen plockade ur mig, sa hon…

Nästa söndag ska jag få komma tillbaka hit och ta bort stygnen. Skönt att bli klammerfri till jul.

Idag har jag sprungit ett marathonlopp – på flera sätt än ett – känns det som. Nu kan jag lägga mig ner med gott samvete och vila en stund. Jag bävar inför promenaden upp till lägenheten, främst den långa trappan…

Tack alla som har stöttat och peppat med kommentarer! Det värmer så gott med allas goda tankar!!!

Livet är kort. Vårda det!

Read Full Post »