Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘varor’

Ett färdigt inlägg.


 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

RekordvinnarenMitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Ja till sänkt moms på digitala böckerNä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Pin Ja till lika villkor för alla böckerVidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.


Från och med nu gäller för min del

  1. inget gratisjobbande
  2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
  3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den resande Toffelfoten.


 

Onsdag och resdag. Jag hade tusen saker (liten överdrift, bara!) att göra hemmavid först, men jag hade tack och lov kommit ihåg att jag är glömsk och därför skrivit listor. Listor av varierande slag. Så faktum är att jag ännu inte kommit på nåt jag glömt hemma. Fast… jag hade kört ut bilen från garaget när jag kom på att jag hade mitt fula, fläckiga hemmalinne på. En extra tur tillbaka till lägenheten blev det.

Väldigt glad blev jag att bokpaketet från cdon kom idag. Jag köpte ju två böcker för namnsdagspengen jag fick av mamma. Beställningen gick iväg i söndags, fakturan kom igår och böckerna idag. Snabbt jobbat! Lustigt nog lät böckernas titlar tillsammans som nån sorts bokpoesi…

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap

Väster om friheten och Deckarnas svenska landskap – det låter nästan som bokpoesi, eller hur?


När jag rullade ut från New Village 
hade det börjat regna. Sen fortsatte det att regna, mer och mer och mer… Bitvis gick det som max att köra i 70 trots att det var 120. Dålig sikt, hala vägbanor, stor risk för vattenplaning och väldigt mycket trafik. Ja, jag var rädd. Nej, jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli skadad och för att skada andra. Men mitt förnämliga sällskap under en och en halv timme av resan var Hédi Fried som sommarpratade i P1. Stundtals när jag lyssnade till hennes berättelse föll mina tårar lika ymnigt som regnet utanför. Rädd var jag för körningen i det här vädret, men när jag tänkte på vad Hédi Fried hade överlevt skämdes jag. Vilken historia, vilket livsöde!

Tre mil innan jag nått mitt mål sprack himlen upp och blev blå. Min resa tog fyra timmar i stället för tre idag, men jag kom fram helskinnad och det är jag tacksam för! Mamma bjöd på kaffe, macka och kaka och trots att jag fikat vid Brändåsen var jag riktigt sugen. Det bästa med Brändåsen är nämligen inte deras plastade mackor och kaffe utan deras toaletter och att de har gratis wi-fi. Sen smakar macka utan plast bättre än macka med plast också…

Mamma blev glad för den gula blomman och pysslade med den medan jag åkte och storhandlade. Vid halv sju-tiden var jag klar och varorna inplockade. Molnen började hopa sig, men vi tog en promenad nere vid sjön. Det var skönt med lite luft och att få röra på benen. Hemma igen lagade jag mat, det vill säga ställde fram inköpt kall mat. Kvällen avslutades med prat och umgänge. Jag märker att vi är så lika – när vi är ensamma och plötsligt får en åhörare pratar vi på, både mamma och jag.

Godis köpte jag till oss, för här skiter vi i att det inte är lördag. Men det lustiga var att ingen av oss tog en enda bit – vi orkade inte. Så de som spar de har – lördagsgodis till torsdag kväll. Prislappen på påsen är för övrigt för två påsar. Nog för att godis är gott, men även jag har en botten…

En snabb surfrunda är vad jag orkar med när jag har publicerat detta. I morgon ska vi ut på diverse ärenden och mammas huvudpresent ska inköpas, förhoppningsvis. Jag hoppas att din onsdag var bra och önskar dig en god natt!

Här är några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skrivande.


 

pengar

Det händer att jag skriver texter mot betalning.

Det händer att jag skriver texter mot betalning. Men du behöver inte oroa dig, det är inte tillräckligt mycket för mig att kunna leva på. Här på bloggen går jag via ett företag där jag har en sorts uppdragsanställning. Det innebär att jag får förfrågningar om eventuella texter jag vill skriva, jag får anmäla intresse och sen är det upp till beställaren att göra sitt urval. När jag tar såna uppdrag talar jag givetvis om det för min a-kassa. För 20 minuters arbetsinsats kan jag då få avdrag från a-kassan på såväl ersättning som en ersättningsdag. För a-kassan tycker inte att man ska jobba ens lite grann. Man ska inte jobba alls när man har a-kassa. Eller också ska man jobba mycket grann och få lön. Det senare är ju det jag vill göra.

Så det lönar sig knappast för mig att ta skrivuppdrag enligt ovan. Bruttolönen ser hyfsat bra ut, netto blir det runt en hundralapp för ett uppdrag. Nån lön betalas heller inte ut förrän man uppnått en viss summa. Hittills i år har jag fått en utbetalning, tror jag. På 400 kronor. Men pengar som pengar – allt är välkommet. Nästan.

Jag tar inte vilka skrivuppdrag som helst, nämligen. Det måste passa ihop med det jag skriver om för övrigt här på bloggen. Jag skulle inte åta mig skrivuppdrag som handlar om mode, smink, sport, till exempel. Det måste smälta in, vara nåt jag gillar eller som engagerar mig. Spelsajter skriver jag till exempel inte om. Jag gjorde ett undantag i höstas för jag blev lovad en ganska stor ersättning för det. I slutet fick jag 300 kronor och blev av med en vän. Så nä, vissa uppdrag lönar sig inte.

Nej

Jag säger nej.

Vidare säger jag för det mesta nej till företag som vill styra allt för hårt det jag skriver på uppdrag. Företag som kräver att få granska min text innan de betalar nånting. Jag jobbar inte så. Jag tar ett uppdrag efter de förutsättningar som ges – och som passar mig! – i förväg. Notera dock att hade jag drivit en professionell blogg skulle jag med all säkerhet ha tänkt annorlunda.

Jag får då och då förfrågningar om att skriva på uppdrag, få ersättning och sköta det här med skatteinbetalning på egen hand. Men dessa uppdrag är alldeles för styrda för att passa mig. Ska jag dessutom betala skatten själv anses jag som egen företagare och då kan jag inte samtidigt få a-kassa. Såna regler hade det relativt nystartade företaget, som köper texter av bloggare, ingen kläm alls på. Detta kan få till följd att en massa bloggare skattesmiter. Eller gör som jag: tackar nej. Jag skulle kunna namnge ett och annat sånt företag här, men… hur andra bloggare gör är upp till dem och inte till mig.

Böcker i bokhyllor på Röda Rummet

Böcker recenserar jag gärna, för det är inte plågsamt att läsa. Men det ger mig ingen inkomst, tyvärr.

Böcker recenserar jag gärna. Ibland får jag mig tillsänt nya böcker från förlag och författare. Jag får inte en spänn för det, men eftersom jag är road av läsning är det inte plågsamt att åta mig att recensera en bok. Ibland skriver jag om andra varor, tjänster, företag etc – men alltid hittills på uppdrag av mig själv.

Det händer att jag deltar i kampanjer vars budskap jag ställer mig bakom. Det gör jag alltid gratis, det förväntas man göra. Nu senast var det kampanjen om bokmoms på digitala böcker. Det är för övrigt sista dan att stödja den kampanjen idag, så gör gärna det! (Länk i högerspalten här via den stora runda knappen med texten ”JA! Till lika villkor för alla böcker!”)

Men ärligt talat… jag är rätt trött på att jobba gratis! Gratisjobb är sånt man kan ägna sig åt när man har en inkomst och det har inte jag. Häromdan blev jag ”erbjuden” att skriva om en ny sajt som visade samlade länkar för en viss typ av tjänst. För det skulle jag få… ingenting. Skälet som gavs till noll ersättning var att det ju är gratis för användarna att använda länkarna på sajten… Vidare skrev den lille (?) gossen som mejlade mig ord och uttryck som han inte riktigt begrep, tyckte jag.

Good luck!

säger jag bara. Gratis hjälp med marknadsföringen av en webbplats som jag gissar tar in annonsintäkter… För att citera lilla Kerstin i Barnen i Bullerbyn på Barnens dag:

Nä, nä!

Idiotiska regler begränsar alltså mina möjligheter att ta betalt för det jag skriver och gratisjobb är jag trött på. Finns det ingen som vill anställa en driven och produktiv skribent??? Jag är faktiskt rätt bra på att skriva texter för andra kanaler än min egen blogg och för olika målgrupper – jag har jobbat med det i hela mitt yrkesverksamma liv. Hallå???

Inget svar? Äh, då fortsätter jag att skriva här på bloggen – bara för att!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.


 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mugg för mr Rage

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.


Sol ute och sol i sinne må försvinne,
men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Lampskärmar

Nya ”hattar” behövs!


Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. 
Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Pojke i porslin s håller för öronen

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.


Igår läste jag
om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

Mina två liv

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett swishande inlägg. (Ja, det ska vara anglosaxisk stavning.)


 

Nä, jag är inte ute och demonstrerar idag på första maj. Kroppen säger ifrån från diverse olika ställen. Men jag har kollat lite på nyheter TV och läst lite på nätet. Jag höll på att tappa hakan när jag såg att Kristdemokraterna med sin nya partiledare i spetsen ska demonstrera här i Uppsala idag. Ja hon bor ju här, men ändå. I min enfald trodde jag att det var Arbetarnas dag idag, inte abortmotståndarnas, Livets ordarnas och homofobernas

Swish loggaMen i stället för att reta upp mig helt totalt alldeles tänkte jag skriva om… pengar och ett sätt att hantera pengar. Fästmön tipsade mig häromdan om en väldigt användbar app. Jag kollade upp den lite och sen laddade jag ner appen för Swish. Gratis, förstås.

Det bästa med Swish-appen är att det är så lätt att komma igång och att den sen är så lätt att använda. Det enda du behöver är en smartphone, förstås, ett mobilt bank-ID och ett bankkonto. När du har laddat ner appen kopplar du enkelt ihop den med ditt mobilnummer och det bankkonto du vill använda för transaktioner. Sen är det bara att swisha! Fast… den du swishar med måste ha också ha ett Swishkonto knutet till sin mobil, förstås. En del företag har också Swish, förresten.

Swish använder du för att skicka och ta emot pengar. Swish fungerar mellan Danske Bank, Handelsbanken, ICA Banken, Länsförsäkringar, Nordea, SEB, Skandia, Sparbanken Syd, Sparbanken Öresund samt Swedbank och Sparbankerna. I min bank är Swish-tjänsten än så länge kostnadsfri.

Du skickar pengar hur lätt som helst genom att bara ange mottagarens mobilnummer, summa och kanske en liten hälsning. Om du ska göra det omvända, det vill säga ta emot pengar, är det minst lika enkelt. Du får en notis och en etta på Swish-ikonen att du har pengar att hämta. Sen går du in på din Swish-app och ser transaktionen. I båda fallen legitimerar du dig via mobilt bank-ID, också det en gratisapp.

Men varför tycker jag att Swish är så bra då? Vad är det för fel med att sätta över pengar till varandra på vanligt vis, genom internetbanken? Det allra bästa för min del är att pengarna kommer över bums – även om du och mottagaren har konton i olika banker. Det har Anna och jag och vi byter ofta pengar med varandra. Småsummor, för det mesta. Det kan vara så att vi handlar och den ena lägger ut för nåt den andra köper etc. I torsdags testade jag att Swisha över en hundring till Anna för några varor jag köpte för hennes pengar när jag handlade åt henne. Igår Swishade Anna över 30 spänn till mig för en rengöringsgrunka jag köpte åt henne. Det gick på ett par minuter, sen satt pengarna på mitt bankkonto. Och ja. Jag loggade förstås in på banken och kollade.

För att Swish är snabbt, enkelt och användarvänligt får det högsta Toffelbetyg! (Jag hoppas att det är säkert också…)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg om granar och grannar.


 

Solen

Solen!

Det är sol idag! Och det kan ju behövas efter den hemska natten… Jag tänker på de 300 som… Äh, läs det lösenskyddade inlägget själv. Hur som helst, solen var fantastisk! Jag kände hur ljuset gjorde nytta och kunde inte låta bli att stanna och ta en bild. För jag gick ju ut. Det sved i luftrören, eftersom det var nån minusgrad, men det struntade jag i. Det gör ju jämt ont att andas nu för tiden.

Två kassar mat och kaffe släpade jag hem från Tokerian idag. Det var sånt himla bra pris på kaffe och kaffe går det åt. Dessutom kunde jag utnyttja en rabattkupong på hela köpet via appen.

Naturligtvis var jag inte ensam inne i affären, men det gick rätt bra. Jag irrade bara lite. Tänk att jag hade glömt att köpa Bregott havssalt i tisdags när jag var iväg och köpte julmat! Katastrofen var nära. Nu köpte jag inte bara kaffe utan även mat för ett par dar. Matlusten är det annars si och så med, men det skadar ju inte med lite bantning inför julbordet.

På hemvägen mötte jag en granne som har bott här längre än jag. Vi brukar växla några ord. Jag tror bestämt att vi båda är lika ensamma ibland. Även grannen njöt av solen och kände sig trygg med rollatorn. När h*n såg hur jag släpade på mina kassar föreslog h*n att jag skulle införskaffa en kompis med hjul. Väldigt praktiskt, onekligen! Jag vet att mamma kan hänga upp till fyra kassar på sin rollator… När jag sa att jag funderade på att gå hem med varorna och plocka in dem och sen ta ytterligare en tur för att slå till på en gran, blev granen erbjuden rollatorlift av grannen.

Nätad gran

Innanför nätet döljer sig en skönhet i form av en gröngöling.

Och jorå, jag gjorde som jag sa. Tog dessutom lite medicin, vilket gjorde luftören gladare. Utanför Tokerian stod Paolo. Den fulingen hade höjt priset sen sist jag var där med 30 spänn för rödgranarna. Jag sa att det väl var bäst att jag slog till på en innan han höjde till miljonen. Ett lagom stort exemplar upphittades. Paolo sågade av foten lite och några grenar nertill innan han nätade gröngölingen. Sen kånkade jag hem den och i skrivande stund får den bo på min balle* till dess den ska kläs på kvällen den 23:e och bli lika sagolikt vacker som granen 2013.

 

 

*min balle = min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ekologiskt inlägg.


 

Varuvagn

Vad hamnar i varuvagnen?

Värna om miljön försöker i alla fall jag att göra. Mest genom att källsortera typ ”allt” utom matolja. Där tycker jag att det går liiite för långt. Det känns i dagsläget inte möjligt för min del, i alla fall.

Men jag vill gärna köpa lokalt producerade livsmedel, så att transporterna inte blir så långa. Transporterna från producent till affär är ju oftast inte särskilt miljövänliga. Dessutom vill jag förstås gynna den lokala arbetsmarknaden! Och sen vill jag gärna köpa mat som är producerad med omtanke om miljön.

Ekologiska produkter och Kravprodukter är varor där kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och genmodifierade organismer inte har använts vid själva produktionen. Det tycker jag låter finfint. Men såklart jag undrar om det verkligen är sant ibland att vissa varor är ekologiska eller Kravproducerade… Hur ska man veta?

En annan aspekt är det här med priset. Tittar man på Kravs undersökning, som Dagens Nyheter rapporterade om häromdan, kostar ekologiska varor några kronor mer än mat som inte har producerats ekologiskt. I klarspråk: ekologisk mat är dyrare. Samtidigt har Krav räknat ut att ekologisk mat per portion inte är så jättedyr. I undersökningen har man tittat på de tio mest köpta livsmedlen i Sverige.

Vilka varor är dyrast och hur mycket skiljer det? Kravmärkt laxfilé på 150 gram kostar 4:51 kronor mer än icke kravmärkt lax. Lika stor mängd Kravmärkt nötfärs är 3:89 kronor dyrare än icke kravmärkt färs. Samtidigt, när det gäller livsmedel som morötter och mjölk är prisskillnaden väldigt liten.

mjölksplash

Det är inte så stor skillnad i pris på Kravmärkt mjölk och ”vanlig” mjölk.


Men det är ändå prisskillnader
och vad är det som kostar? Självklart handlar det om att odlarna måste hitta miljövänligare sätt att bekämpa ohyra och miljösnällare sätt att gödsla. Och det är här jag tror att kostnaderna ligger.

När jag gör mitt val i butiken är det just nu priset som avgör. Och smaken, förstås. Jag köper ju inga varor, vare sig ekologiska/Kravmärkta eller icke, som jag inte tycker om smaken på.

Men vad är avgörande för DITT val när du köper mat? Pris, smak, märke..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett missat inlägg.


 

Nä, det är inte alltid så högt i tak överallt, det kan man lugnt säga. Ibland snävas gränser av, ibland tappas tålamod av frätande droppar som har urholkat stenen. Jag har Den Hjärtegodas elefant mitt emot mig precis som vanligt, men det hjälper inte: idag är jag inte stark. Jag är sårad och ledsen. Den som har gjort mig ledsen är som vanligt totalt omedveten om det. Pengar betalar bort det mesta. Och jag vet att det ledsna går över för min del om några dagar.

Var starkelefanten

Inte så högt i tak idag.


Jag har varit på utflykt i verkligheten
ändå. Ett ärende till apoteket och därefter en svängom på Tokerian med Fästmön. Ja det blev sannerligen en svängom, för Annas glasögon gick sönder, så jag fick vara lite i vägen syntolk. Hon hade dem på sig, men hon såg ju liksom inte klok ut – och hon såg inte ut så bra heller eftersom de hela tiden hamnade på sniskan (en skalm gick av). Vi har köpt tillbehör till den kommande familjehögtiden, som ska firas nu på måndag. Jag köpte ketchup och vinäger (Frätande och bra, sa Bull.) och godis att trösta mig med i kväll. Anna och hennes varor är utkörda till Himlen eftersom äldsta bonusdottern väntas hem sent i kväll från Norrland.

Anna städar, det gör jag också. Eller jag har bara börjat. Jag ska ta nya tag. Städning är fint, det, när man är ledsen. Dessutom blir det ju rent.

Ett mejl från en person jag har tänkt så mycket på hade trillat in under dagen, men jag såg det försent. Svar finns. En annan dag är bättre. En dag när jag har städat bort åtta sorger och sju bedrövelser och det är lite högre i tak. Och ja just det, jag bor vid ändhållplatsen. Nästan, i alla fall. Glöm mig inte!

För övrigt har jag kollat vad Postens gröna kuvert med porto betalt upp till två kilo kostar. Men jag har inte köpt nåt.

Manus väger 987 gram

Manus väger 987 gram. Det är 47 gånger så mycket som en själ.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.


 
 

Cerat o mjölk

Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.

Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.

Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.

Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.

Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!

På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.

I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???

 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett synnerligen ironiskt inlägg. Men vi hade kul, tro inget annat!


En av julklapparna från mamma
var pengar. Jag behöver en morgonrock. Vill välja själv. Det ska vara en i frotté, särskild frotté. Och inget tramsigt jädra mönster. Så se vilken fin morgonrock jag köpte idag:

Böcker Börjlind Adler Olsen

Eh ja… MorgonrockAR, alltså…


Ja alltså, shopping
 på Stormarknaden är inte min grej, kläder lika lite, så… Det blev tre Adler-Olsen-böcker till mig och en Börjlind till Fästmön (köp fyra, betala för tre).

På en affär drabbades jag DIOWEKT* av en turkoschock. Anna njöt och plockade bland prylar i den gräsliga NYANSEN.

urkosa vaser

Exempel på varor som aldrig skulle få följa med mig hem på grund av nyansen.


Nä, själv hade jag bara
ögon för Anna – as always. (Även om hon tror att Leila och Malena är mina favvobrudar just nu.)

Anna

Jag har bara ögon för Anna.


I en affär
hade de inte tänkt riktigt när de skyltade, tyckte jag. Eller också hade de det, funderade jag vidare och fnissade inombords.

Skylt med texten BAK

Nån som vill köpa en bak eller två?


Men här fanns en del
snigga saker, faktiskt. Jag fastnade för dessa läckra ljusstakar som bär samma namn som Wordfeud-mästaren på Morgonen, det vill säga Cobran. Fast mästaren stavar med K, affären med C.

Cobra ljusstakar

Urläckra stakar med namnet Cobra.


Sen behövde vi fika.
Då hade vi varit inne i fyra affärer och var redan trötta. Det tarvades riktig go-fika på Fågelsången, som har filial på Stormarknaden.

Anna fikar

Anna och bullen. De två med afrofrisyr i bakgrunden lyckades inte hålla sig undan när jag fotade.


Både bulle och kaka blev det.
Och havrekakan var i mastigaste laget, tyckte till och med jag…

Havrekaka i mastigaste laget

Havrekakan var i mastigaste laget.


Som vanligt
när vi är ute tillsammans blir vi elaka och ondsinta. Men det tänker jag inte berätta mer om här, för då blir folk så arga, så arga.

Onda flickor

Onda flickor – såna blir vi ibland.


I stället kan jag berätta
att jag hälsade på TVÅ (2) personer som jag känner, E från Förorten och Mr Moneyman. Märkligt, jag brukar aldrig känna nån…

Vi strosade sen in i ett par affärer till innan vi skuttade in på ICA Kvantum för att köpa nåt till middag. Vi ska äta nåt med räkor, kan jag avslöja.

Och nu, hemma igen, är jag botad från eventuell shoppinglusta för ett par månader framöver. Thank God!


* DIOWEKT = östgötska för direkt


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »