Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vårdpersonal’

Ja, jag är orolig för egen del eftersom jag ska utsättas för vård framöver. Mitt förtroende för vården är INTE särskilt högt. Det handlar inte om kompetensen hos dem som jobbar golven, utan om kompetensen hos dem som bestämmer över dem som jobbar på golven och talar om för dem hur de ska kunna göra sina jobb så kostnadseffektivt som möjligt. Och kom nu inte och säg att jag inte vet vad jag talar om. Jag vet mycket väl. Ungefär 23 år sätter sina spår – och jag tror inte så mycket har förändrats de senaste tre åren när jag har gjort/jobbat med annat.

Jag är rädd för nålar…


Så sent som idag läser jag om saker som bekräftar
att jag nog bör vara en aning orolig – även om man i just det här fallet kan skratta. Skratta lite, i alla fall. Gösta, 65 bast, var till sin vårdcentral i Jämtland för att lämna ett urinprov. Dan därpå kom provsvaret:

Du är gravid.

Eh… jaa, nog har jag hört talas om gravida män, men kanske inte män som är 65 år. Gösta själv skrattade åt det hela och tog det som en förklaring till sin stora mage. Och så långt kan man skratta. Men när det sen visade sig att Göstas urin kom i kontakt med bakterier från gravida kvinnor blir man ju lite fundersam. Hur hanteras de prover och kroppsvätskor vi lämnar ifrån oss egentligen???

… jag är benägen att svimma när jag ser blod…


Det jag är rädd för ska hända kanske redan händer
– att man får fel diagnos och därmed fel behandling om provet varit kontaminerat på ett eller annat sätt. OK, Göstas påstådda graviditet ledde ju inte till nåt försök till tvångsabort, men det kan ju vara värre saker som inträffar. Näääru, mitt förtroende är fortsatt lågt. Byt ut okunniga tjänstemän och politiker med löner så man baxnar och låt kompetensen, det vill säga vårdpersonalen, ta ledningen! Och få lön för sitt arbete också! Det har de ju inte idag.

Gösta blir för övrigt både farfar och gammelmorfar till hösten. På så vis slipper han ju vara gravid själv…

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!


Jag kokar ägg!

Säg det på skånska får du höra hur snuskigt det låter! Inte konstigt att jag inte kunde titta på hon den där Tina som lagade mat i TV-rutan, jag blev ju generad hela tiden som hon höll på och… (på skånska:)

kokade

Faktum är att det är sant. Jag kokar ägg. Fem ägg. Dessa ska vara till rörorna vi ska glufsa i oss idag. Vilka vi och oss är får du gissa. Jag har fått veta att jag lämnar ut somliga alltför mycket i min blogg, 😳 så från och med nu ska jag behärska mig. Jag ska visa att jag är lyhörd. Att det sen lär se konstigt ut i mina texter är en annan sak. Men jag får väl helt enkelt skriva om andra saker.

Idag när jag slog upp lokalblaskan såg jag än det ena, än det andra som jag inte kan lämna okommenterat. Ett av facken som har många medlemmar som arbetar på Sjukstugan i Backen har bjudit in ansvariga politiker för att gå en dag i deras skor under sommaren. Vet du vad facket har gjort? Det har skickat foppatofflor till de förtroendevalda. Foppajävlatofflor!

Vilken tur att jag inte är fritidspolitiker, för jag hade vägrat sätta på mig skiten skorna (det är egentligen hädelse att benämna dem tofflor, eller hur?!). Annars tycker jag att det är en bra idé. Många av dem som fattar beslut har ingen aaaning om hur det ser ut i verkligheten. Folk blir ju liksom inte mindre sjuka på sommaren – trots att vårdpersonalen har semester då. Från Sjukstugan i Backen låter man hälsa via sin kommunikationschef, och detta är seriöst, med orden:

Och att politikerna kommer hit i sköna skor har vi inga problem med.

Visar ju verkligen hur VIKTIGT man tycker att detta är. (Kan man tycka annat när det är foppatofflor inblandat?!) PEKAR MED HELA HANDEN: HÄR ÄR JAG SYNNERLIGEN IRONISK! 

I en annan del av tidningen kan jag läsa om att 50-talet är här igen. Och sen är det en massa bilder på… blommigt, främst kläder. Jag tycker att det är så fult. Tjockis-svart och sorgetrist ska det vara – i alla fall på min lekamen. Vad andra har på sig skiter jag i, jag kan ju alltid blunda.

Nä, det enda som är blommigt hemma hos mig – och det är en miss, ska jag säga! – är vaxduken på ballen*. Därför har jag försökt dölja mönstret med min midsommarstång. Det gick sisådär.

Min midsommarstång försöker dölja den blommiga vaxduken.


Det tog minst en kvart för mig
att montera ihop helvetet stången. Det var MAAASSOR av smådelar och naturligtvis tappade jag en på golvet. Det tog ytterligare en kvart att leta efter den och försöka plocka upp den. Tänk på att jag är en gammal tant som både ser illa och har svårt att ligga på golvet och kräla. Dessutom är jag fet och det hjälper ju inte till vad gäller smidigheten. När stången var färdigmonterad blev det som med IKEA-prylar: en liten del över. Ja, ja, jag får väl se om stången välter över min silltallrik senare eller om den står pall när jag sjunger skrålar med min förkyldhesa stämma snapsvisor. För en liten klar, eller två, ska jag ha till min midsommarsill. Det kan ingen ta ifrån mig. Än så länge.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Blomma) respektive sänkning (Blemma). Ganska lätt, eller hur? Här kommer de!

Blomma

  • Mina vardagar! (De är fantastiska och ger mig tillbaka min självkänsla, mitt självförtroende och en del av mitt värde.)
  • Fästmön (som har trott – och tror – på mig hela tiden. Hon är fantastisk!)
  • Rökfrihet (som verkligen är med betoning på frihet! Och lycka!)
  • Närodlat ( Jag gillar tanken på att gynna mat som produceras nära mig!)
  • Regnbågssockarna från Monica den norska (Så fin jag ska bli på ”jobbet”!)

Blemma

  • Lingonvecka i plural (Man borde slippa eländet när man är tant som jag, men i stället dras man med det typ två veckor av månadens fyra…)
  • Bomber i Uppsala (Jag blir rädd…)
  • Alltför tillgängliga journaler (All vårdpersonal behöver liksom inte veta allt om min hälsa. Och trots att det finns lagar och regler är överträdelserna många!)
  • Näthatet (som gör att media tvingas till hårdare kommentarsregler till artiklar på nätet, det vill säga censur)
  • Den just nu ondaste människan jag vet (som driver folk från hus och hem, ljuger så h*n tror sig själv, fegar med tystnad och fortsätter spela rättrådig. Jag kräks!)

Read Full Post »

Uppdaterat den 9 september 2011: I dagens nummer av UppsalaTidningen finns en artikel om en tandläkare som olovandes läst en patients journal, bland annat en gynjournal. Hur kunde denne tandläkare få tillgång till kvinnans journal från Sjukstugan i Backen???

 

Information om människors hälsa är allt för tillgänglig för vårdpersonal.

Så inleds en intressant debattartikel i Svenska Dagbladet som tar upp ett viktigt ämne: patientintegritet. Artisten och författaren Alexander Bard (född i Metropolen Byhålan, förstås) samt centerpolitikern Fredrick Federley är två att flera intressanta och kompetenta författare till artikeln.

[…] Vi lever mitt i en stormande informationsrevolution […]

anser artikelförfattarna. Och med det menar de att det samlas information om oss alla, information som sparas i databaser och läggs ut på internet – med dåligt skydd.

Det senaste som är hotat är patientintegriteten. Enligt skribenterna

[…] byggs gigantiska informationsbanker upp med uppgifter om de intimaste detaljerna om enskilda individer. […]

Problemet blir att alltför många vårdpersonal kan läsa om dig i dessa databaser. Vårdpersonal som inte har med din behandling att göra kan läsa om dina tidigare åkommor – som inte har att göra med dem du söker för nu, så att säga.

Idag måste patienter frågas om lov först innan journaler görs tillgängliga. Jag kan ju meddela att för min del, senast förra året, var det ingen från Sjukstugan i Backen som kontaktade mig för att höra om det var OK att min privata husläkare fick del av min journal. Nu hade jag ju gett mitt medgivande om jag fått frågan. Men grejen är att jag inte fick frågan. Och det är här jag är benägen att hålla med debattskribenterna i allra högsta grad: information om min hälsa är verkligen alltför tillgänglig! Och det är vårdgivarna som bryter mot lagen när de inte begär in medgivanden eller ens informerar patienten om att man faktiskt har rätt att spärra vissa uppgifter i journalen.

Jag är för att vårdgivare samarbetar, men jag vill bli tillfrågad först om jag vill låta vårdgivare X, Y eller Z få ta del av min journal, tack så mycket!!

Read Full Post »

I år är det verkligen arbetsgivarnas år. Inte bara så att det fortfarande är ont om jobb och arbetsgivare kan välja och vraka – och inte ens svara att de mottagit jobbansökningar via e-post. Det handlar om få antal lediga arbetsdagar.

Varje röd dag är en stor förlust för företagen i Sverige. Det handlar inte om lite pengar heller, utan om mellan fem och tio miljarder varor och tjänster som inte produceras. Men i år är det få röda dagar och få klämdagar. Antalet arbetsdagar varierar mellan 224 och 229 varje år. Först om tre år, 2014, jobbas det minst – bara 224 dagar. Naturligtvis är uträkningarna gjorda för kontorsråttor och andra som vanligen jobbar vardagar. Vårdpersonal och liknande står som vanligt utanför och jobbar enligt schema – strunt samma om där infaller röda dagar – och när de infaller.


Systrar och annan vårdpersonal får trösta sig med tårta i stället för lediga, röda dagar. Men de är ju å andra sidan vana vid scheman till skillnad från gnälliga kontorsråttor och annat folk.

                                                                                                                                                Taskigt med jobb är det som sagt här hemma, men den som vill pröva sina vingar inom vissa nya gebit kanske kan tänka sig att bosätta sig i Rumänien. Där har nämligen astrologer, häxor, siare med flera fått yrkesstatus. Fast syftet med det hela är nog att staten ska få intäkter genom skatter. Detta har upprört yrkesutövarna, naturligtvis – vem vill inte slippa skatt på sina inkomster? – så en häxa har uttalat en förbannelse över politikerna som fattat beslutet och hon har varnat om hämnd. Darra månde beslutsfattarna!


Häxor har fått yrkesstatus i Rumänien och måste därmed skatta för eventuella inkomster. Detta har lett till en och annan förbannelse över politikerna som har fattat beslutet.

Read Full Post »

Redan innan svininfluensehysterien bröt ut förra året var jag skeptisk. Skeptisk mot vaccinering, mot massvaccinering. Och alla märkliga regler och framför allt, konstig information.

Det började med en debatt redan på sommaren om huruvida vaccinet skulle vara gratis eller inte. Politikerna i riksdagshuset ville INTE betala för gemene mans vaccin. I augusti började man diskutera hur farlig svininfluensan var egentligen och om det verkligen var nödvändigt att vaccinera sig. Så småningom kom vaccinet. Och först ut var den enda av Socialstyrelsen prioriterade gruppen, den svårt sjuka gruppen… vårdpersonal..? Men..? Politikerna på riksnivå började ge med sig och bestämde sig för att ge lite ”fickpengar” till länens vaccin.

Men så dröjde vaccinet och det dröjde med information om vaccinet. En person avled och nu började allmänheten bli orolig. Men var var informationen? När vaccinet väl kom köade folk flera kvarter för att få ”en spik i armen”. Då skedde det märkliga att man i vårt län införde en förunderlig gräddfil av personer som gick före i vaccinationskön: politiker och ”nyckelpersoner” bland dem som arbetar administrativt med vård i vårt län. Jag trodde inte det var sant när jag läste om det, men det var det. Folk vaccinerade sig till exempel av det skälet att de har småbarn. Men hallå! Är småbarn en svår och/eller kronisk sjukdom? För en sån prioritering – att de med vissa svåra och/eller kroniska sjukdomar skulle få vaccin först – vore ju den rimliga – när man nu insåg att vaccinet inte skulle räcka. Efter en del debatt i lokal media gjordes en omprövning av det lokala beslutet, men då var det ju massor av de tidigare prioriterade, typ småbarnsföräldrar, som hade hunnit få vaccin…


Gräddfil har jag i matlagningen. Andra typer av gräddfiler avskyr jag.

                                                                                                                                                       Sen insåg man plötsligt att man kanske skulle informera allmänheten om vaccinationen. För kanske var det så att de allra flesta, inklusive mig själv, ganska snabbt insåg att man faktiskt inte behövde ta vaccinet. Är man normalt sett fullt frisk för övrigt, så… I vart fall kom märkliga annonser i stort format. Själv blev jag bara förvirrad när jag läste. Och när jag, som omfattades av gruppen ”alla”, fick möjlighet att vaccinera mig var det inte särskilt svårt att avstå. Vaccinet tog ju slut då, dessutom. (Och gräddfilen till vaccinet kunde inte utredas på grund av lagen om kommunalt självstyre. Men gräddfilen BLEV ändå anmäld.)


Okejrå, jag ÄR rädd för nålar, men varför ska en fullt frisk Toffla vaccinera sig när det finns människor med svåra och/eller kroniska sjukdomar som bättre behövde vaccinet?!

                                                                                                                                                           Efter allt detta ståhej kring nåt som mig veterligen aldrig blev nån pandemi (och jag vägrar att tro att detta beror på att man vaccinerade sig, jag känner faktiskt ingen som vaccinerade sig förutom mamma och Fästmön, båda med kroniska sjukdomar) blir jag därför beklämd när jag läser några föräldrars insändare i Svenska Dagbladet. Ett gäng föräldrar, som lät vaccinera sina barn. Barn, som nu drabbats av narkolepsi – en livslång plåga. Hos Läkemedelsverket finns ett femtiotal anmälningar om narkolepsi som biverkning till vaccinet. Föräldrarna, som känner sig lurade av informationen – eller ska vi nu inte enas om att det var desinformation? – kring vaccinationerna och kräver att staten som ansvarig ser till att barnen får hjälp. Problemet är tyvärr att några biverkningar räknade man inte med och därför kan föräldrarna/barnen inte heller räkna med skadestånd för livslångt elände. Kan de räkna med annan hjälp, tro???

Personligen är jag glad att jag inte vaccinerade mig. Jag är trött ändå, men av andra orsaker. Och myndigheters dumheter, gräddfiler och diverse annat krångel gör mig inte direkt piggare…

Read Full Post »

I morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen igen, som alltid när det gäller den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård. Igår kväll hade jag nämligen läst i lokalblaskan – allt i tidningen är väl sant? 😉 – att prognosen för framtiden visar en kostnadsökning i miljardklassen för Sjukstugan i Backen. Detta med anledning av att antalet äldre ökar och att antalet patienter med svåra diagnoser blir fler. Alltså äldre äldre = fler sjukdomar som hör till åldrandet. I år har man därför centralt reserverat 49 miljoner för vård av de äldre.

Men det räcker ju inte! Sveriges Kommuner och Landsting räknar dessutom med att kostnaderna stiger upp till 50 procent inom offentliga verksamheter som sköter vård samt kommunerna de kommande 25 åren. Naturligtvis lär detta innebära höjda skatter för invånarna, det pratas om 13 kronor fram till år 2035.

Då vänder det sig i min numera rätt stora mage när jag öppnar DAGENS tidning och ser ledning flinande blicka emot mig på en sida. Rubriken skriker ut att man inte ser nån anledning till oro. Nej, nej… Det klart att ledningen med sina feta löner alltid klarar sig, men hur går det för dem som behöver vård framöver?

Receptet för att möta prognoserna om hårdare tider är effektivseringar, nya läkemedel och nya behandlingsmetoder. Gissningsvis menar man med effektiviseringar neddragningar av personal. Önskvärt vore att man drog ner på byråkater, inte ännu mer vårdpersonal. Men det är ju inte troligt!.. Och vi alla vet ju att nya mediciner och behandlingar ofta är dyra saker innan licenser släpps fria. Då måste det prioriteras. Detta innebär säkerligen högst segdragna etikdiskussioner (Typ frågor som: Ska en svårt sjuk människa verkligen få en medicin som bara lindrar hennes sista tid och som inte kan bota?). Eftersom diskussionerna som sagt tar tid – och tid är ju en bristvara för den som är svårt sjuk – hinner många patienter dö under tiden. Och då slipper man ju betala för medicin och vård av desamma. Fy farao så krasst! Jag undrar hur många liv denna ledning har på sina samveten om man skulle titta efter. Ibland önskar jag att lokal media verkligen TITTADE efter. Ordentligt. I stället för att ge fel titel till Högsta Hönan (tack och LOV är densamma inte Högsta Höns på Sjukstugan utan bara i Sandlådan!).

Det kan inte bli annat än en svart bak för detta krassa tänkande, eller?!


En fet, svart bak för krasst tänkande och andra dumheter/elakheter.

                                                                                                                                                              För inte tror jag att dessa så ERFARNA personer är så naiva att de tror att allt löser sig bara alla hjälps åt. Extra många gånger STUDSAR jag i taket när en person, som DLF* klassade som nån som har en bokstavsdiagnos, säger:

Det är en hel kedja av delar som måste fungera tillsammans. Man kan inte bara lasta över allt på sjukvården. […] Om folk har ett jobb så ingår de i ett socialt sammanhang och då mår de också bättre och kräver mindre vård. Dessutom bidrar de till samhället och betalar skatt. […]

Detta är alltså sagt av en som var med och slog i spikarna i min kista. Motsägelsefullt är bara förnamnet. Jag hoppas att jag blir riktigt vårdkrävande och besvärligare än nånsin så att jag kostar massor. Jag har en döskallelista här på bloggen som endast jag kan se, men ett klick så är den offentlig. Och där framgår vem som har gjort vad.

                                                                                                                                                        *DLF = obehagliga personer på min förra arbetsplats

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (hål) respektive sänkning (nål). De två ”rubrikerna” kan tyckas konstiga, men jag avskyr verkligen nålar, hål däremot kan vara kul. Man vet aldrig vad man hittar. (Och tänk nu inte bara snuskigt!!!)

Here it goes:

                                                                                                                                                    Hål

  • Alla snälla vänner (som bryr sig på olika sätt. KRAM på er!)
  • Att få vara frisk (det är mer värdefullt än jag har anat och jag längtar dit)
  • Lilla leksaks-datorn (inte kul att vara på sjukhus utan den!!!)
  • Alla vänliga, underbara människor som jobbar i vården med allt från bajs och gnälliga patienter till svårt sjuka och såna som blir friska (Ni borde vara bäst betalda i samhället, men tyvärr är många bland er sämst betalda!!!)
  • Fästmön (som jag har längtat efter sen i söndags nu…)

                                                                                                                                                    Nål

  • Sprutor, nålar och blod (jag SVIMMAR. Faktiskt!)
  • Sjukhusmat (ser ut som bajs, smakar bajs. Tror jag. Jag skulle inte frivilligt smaka på bajs, men…)
  • Onda lårkor (som tar flera veckor på sig att läka ut)
  • Att inte orka, att orken bara tar slut (man tror inte att det är sant förrän man upplever det)
  • Bajsprover (äckliga, vidriga, hemska!)

Read Full Post »

« Newer Posts