Det verkar riskabelt…

Ett riskfyllt inlägg.

---

 

I min jakt på nytt jobb snubblar jag ofta över spännande tjänster, konstiga tjänster, knäppa tjänster, roliga tjänster, intressanta tjänster. Ett nytt jobb ska ju emellertid innebära en viss trygghet. Så just nedanstående tror jag inte att jag söker, även om jag letar efter… utmaningar…

Låter som ett riskfyllt jobb…

Daghem, vårdhem och nu riskhem…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När skönheten kom till Bro

Medeltidsvecka i Visby. Och samtidigt, under nätterna, är det ett gäng lajvare som leker i en ruin. Det är verkligen lek tills skönheten dyker upp… Anna Janssons senaste bok, När skönheten kom till Bro, har jag just läst till sista sidan.

Den trettonde boken om polisen Maria Wern.

En av lajvarna forskar på en gammal grav där en äldre man och en ung kvinna vilar. Han är besatt av att ta reda på vilka de var. Samtidigt dyker den undersköna tonårstjejen Malva upp och blir medlem i lajvgängen. Polisen Maria Wern träffar en av lajvarna på en fest och blir förälskad. Samtidigt ställer hon upp för kompisen Jonatan vars fru, i fyllan och villan, har kört på Malvas mamma. Mamman ligger nu som en grönsak på ett vårdhem där klientelet bland annat består av en gammal pedofil.

Själva storyn är inte så rörig som den låter, men jag har svårt att ta den på allvar eftersom det handlar om att lajva. Vuxna människor som leker. Samtidigt fascinerar historiska berättelser mig och en sån ingår ju också i den här deckaren.

Anna Jansson är en favoritförfattare som tyvärr har fått sina böcker förstörda av att de har filmats för TV. Snälla, fortsätt skriva böcker, inte filmer!

Högt betyg, men inte högsta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet: Johan Rheborgs dag

Näst sista programmet av Stjärnorna på Slottet den här säsongen var Johan Rheborgs. Jag har inte haft nån direkt relation eller så till honom. Vet bara att han är nån sorts komiker. Och såna har jag… en viss distans till.

Johan Rheborg in person.

Dagen inleddes med sedvanlig frukost. Ganska omgående kände jag att Johan Rheborg, uppväxt i Täby, gav ett sympatiskt intryck. Främst kanske för att han visade stor självdistans. Det är en konst att inte ta sig själv på alltför stort allvar och att våga tala om sina tillkortakommanden – och såna människor tilltalar mig! Tyvärr var Kim Anderzon tvungen att ställa intima frågor om… ja, gissa vad? Sex, förstås! Har hon inget annat i tankarna, eller? Tröttsamt och pinsamt – det blir för mycket.

Sen skuttades det upp på en sorts rullmaskiner, segway. Johan Rabaeus klantade sig omedelbart, medan de andra klarade sig bra. Tyvärr fick man inte se så mycket av själva rullandet – förrän Stjärnorna mötte landslaget i segway…

Christer Lindarw höll en lite låg profil i början, men ställde sen en ganska tuff fråga kring om Killinggänget och huruvida gänget var så märkvärdiga som de låtsades vara. Johan Rheborg hade svar på tal och stämningen var inte det minsta fientlig, Christer Lindarws fråga kändes adekvat och intressant.

Riktigt känslosamt blev det när Johan Rheborg berättade om sin mammas alzheimer. En fruktansvärd sjukdom. När mamman kommit till ett bra vårdhem, fick pappan cancer och dog. När Johan Rheborg beskrev sin sorg och ett par av de sista ”utflykterna” med föräldrarna var nog ingens tårar långt borta. Johan Rheborg själv fick gå ifrån middagsbordet.

Dagen avslutades med att stafettpinnen – och en sovtröja – överlämnades till den sista stjärnan, Johan Rabaeus. Det var för övrigt Rabeaus på sovtröjorna…

Högsta betyg!!!

Read Full Post »

Onda cirklar del två

Förutom schlagers (eller nåja…) bjöd lördagskvällen på den andra och avslutande delen av den brittiska thrillern Onda cirklar på SvT 1. Den första delen gjorde mig inte särskilt upphetsad och inte heller denna gång blev jag det.

Stackars Ruth, säger jag bara!..

                                                                                                                                              Svärmödrar är inte att leka med, visar det sig i den här brittiska minithrillern. Ruth och Patrick får barn tillsammans och svärmor och svärfar ordnar ett hus nära sig själva åt dem. Bara det att svärföräldrarna är lite FÖR nära. Efter förlossningen anses Ruth få en depression och tas in på ett vårdhem. Men Ruth är allt annat än dum och snart är hon hemma igen. Svärmor får sig en oförglömlig match.

Det här KUNDE ha blivit en riktigt bra thriller, men den lyfter aldrig. Den har tendenser att vara spännande, men ingenting får egentligen nån förklaring mot slutet. Och slutet är faktiskt ganska förutsägbart.

Jag kan inte ge mer än medelbetyg – och det bara för att detta är en brittisk produktion. Särskilt spännande är det INTE.

Read Full Post »