Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘värdelös’

Ett lägesbeskrivande inlägg.


 

Jag struntade fullständigt i partiledardebatten igår kväll. I stället såg jag på norska Frikänd och skrev det här inlägget för att tidsinställa det för publicering måndag morgon. För det här med politik och verklighet går inte ihop längre i min värld. Min värld är här och nu och idag är det sista dagen jag får ersättning från min a-kassa. A-kassan, där jag har varit medlem sen 1986. Varje månad sen april det året har jag betalat min avgift – även de månader jag har varit arbetslös. Från och med idag är jag helt värdelös för mitt fack. Och min morfar, som startade fackföreningar, han sitter säkert där uppe i himlen och skäms över sitt barnbarn…

Det är möjligt att jag får nya ersättningsdagar, för jag jobbade trots allt en del förra året. Men några vettiga svar får jag inte från a-kassan. Därför är jag nu på ett möte i stan. Ett möte som jag misstänker går ut på att försöka tvinga mig att jobba gratis eller för en piss i havet. Och det tänker inte jag ställa upp på. Jag vill inget hellre än att jobba, men jag vill också ha skälig lön för det. Att leva på a-kassa går, men det har varit svårt. Systemet tillåter nämligen inte att man jobbar lite grann om möjlighet ges – då straffas man. Dessutom utsätts du för hot hela tiden om att din ersättning dras in om du inte gör si eller så. Jag har skött mig exemplariskt, jag vet det, men jag har misslyckats med en sak: att få ett nytt jobb. För övrigt finns det ingen möjlighet för mig att studera eller omskola mig – vad ska jag leva på under den tiden? Studielån eller studiebidrag får jag inte för jag är för gammal. Så du som ständigt kommer med den typen av råd kan sluta med det. Dessutom har ingen mer än jag själv och min handläggare nån aning vilken sorts jobb jag har sökt och söker. Men det som du kallar för skitjobb får jag inte – med motiveringen att jag är överkvalificerad. Så vilken del av mitt CV ska jag ljuga om, det vill säga ta bort? (<== retorisk fråga)

Solnedgång den 10 maj 2015

Den sista dagen…

 

No dancing except on tables

Dans endast på borden!

Nu har jag en och annan sak på gång. Det vet en del av er. Några vet lite, andra vet mer. Jag vill tänka optimistiskt och ljust på framtiden, men när det blir för svårt gömmer jag mig bland mina böcker. Att greja med hyllorna och litteraturen idag blir min terapi för 2 x 80 kronor plus bensinpengar. Om jag nu får in hyllorna i min lilla bil. Ju mer jag tänker på det, desto mer tveksam blir jag. Fästmön har varit gullig nog att offra en del av sin lediga dag och komma hit för att hjälpa mig bära hyllorna uppför min branta trappa. För när jag tänker på det är jag inte säker på att jag klarar det heller ensam.

Det är inte mycket vi människor klarar av att göra ensamma, eller hur? Det är därför gott att inte vara ensam, att inte ha varit ensam genom de senaste sex årens helvete. Jag hoppas och önskar att jag nån gång i framtiden kan ge tillbaka nåt av det jag har fått av alla snällingar. I bästa fall ska vi dricka champagne snart och dansa på borden. I värsta fall ska jag göra mitt hem till ett Toffelmuseum där snällingar har fri entré att komma och titta på mitt bibliotek. Men då kommer jag själv inte att vara här. Då är jag vinden som blåser förbi din kind och rufsar till ditt nylagda hår en aning.

Till dess jag vet hur det blir måste jag leva i nuet och ha tålamod. Först när jag vet kan jag ta beslut om nästa steg. Jag är dessvärre en otålig natur. Livet har försökt kuva mig. Det har inte lyckats. Jag kommer aldrig nånsin att tacka personen som förstörde det för mig, trots att det var bland det sista h*n sa till mig. Aldrig får h*n heller min förlåtelse, för h*n har inte ens bett om den. H*n ägnar i stället sina dagar åt att göra av med alla pengar h*n har tillskansat sig och har inte vett att känna ödmjukhet. Faktum är att jag har fått lära mig det. Och jag har lyckats – på nästan alla plan, men inte detta. Men jag har gjort mitt bästa och mer kan jag inte göra. Jag är gammal. Försök lära gamla hundar sitta – på alla ställen. Det går inte.

Ha lite mer tålamod

I min fortune cookie i fredags…


Det här inlägget kan ingen kommentera.
Jag undanber mig också mejl som låtsas vara välmenande, men som bara är elaka. Skälet är att jag inte vill få fler nålstick från människor som bara vill göra mig illa. Men jag vet vilka mina vänner är och er håller jag närmast hjärtat. TACK för att ni finns!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett fritt inlägg.


 

Det är fri fredag idag för somliga (läs: Fästmön). Andra (läs: undertecknad) måste harva på och söka jobb som vanligt. Men det har jag gjort nu på morgonen, med viss framgång. Det har blivit betydligt glesare med lediga jobb inom min bransch. Jag får leta längre och längre från Uppsala där jag bor. Tanken på att pendla lockar inte alls – jag vet vad det gör för mitt redan minimala sociala liv. Fast om valet står mellan ett jobb eller att vara arbetslös blir förstås jobbet mitt val. Jag behöver en inkomst, helt enkelt!

Sibyllamåltid

Min Sibyllamåltid: kycklingburgare med strips och ekologisk mellanmjölk.

Tills vidare tränar jag på att leva snålt. Det är faktiskt ganska utmanande och lite roligt. Roligt, därför att jag måste hitta vägar att klara ekonomin. Vägar, som man knappt behöver tänka på när man får en lön varje månad. Det är i princip slut med uteätningar, för sånt är ren lyx i tillvaron. Fast igår gjorde vi ett undantag: vi åt på Sibylla i Librobäck. Skälet var att jag hade fått rabatt-kuponger. Som den tant jag är låter jag inte såna förfalla utan använder dem – om det är nåt jag vill ha. Och igår ville jag prova Sibylla.

Det enda på menyn som jag kunde äta var förstås en kycklingburgare. Jag fick en hel meny – burgare med bröd och grönt – och dessvärre gris i form av bacon – strips och dryck (för min del ekologisk mellanmjölk). Anna valde nån pepprig 90-gramsburgare som var god, men i hetaste laget. Min kycklingburgare var också jättegod – förutom bitarna av gris. Därför är det bra om varje mål beskrivs ordentligt i menyerna, tycker jag. Det känns liksom inte trevligt att behöva spotta ut mat vid bordet…

Förutom grisbitarna smakade maten bra. Lokalen var fräsch och det sprang unga pojkar och svabbade golv och torkade bord och stolar hela tiden. Det var rent. Efter hand ramlade det in ganska mycket folk, men det var ändå ingen lång väntan på maten. Matgästerna var av blandade sorter – allt från tjocka tanter med rabattkuponger via barnfamiljer till kroppsarbetare iförda sina icke helt rena arbetskläder.

Det sammanlagda Toffel-omdömet är att måltiden var väl värd de 49 kronorna. Det som drar ner omdömet är att det inte framgår i menyerna vad som finns mellan bröna, så att säga, på burgarna. Men… nästa gång vet jag och kan säga till om minus bacon. Hit åker jag definitivt igen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

PS Sibylla i Librobäck var ju inte som Sibylla förr – en kiosk med genomskinliga, värdelösa plastgafflar som alltid gick av och flottiga, feta pommes frites… Därmed inte sagt att det var bättre förr…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu ett uppmuntrande inlägg.


 

Men bäst uppmuntran av allt… Inför en tuff vecka som innebär en tillbakagång till en tillvaro som värdelös i tomma intet, i klorna på byråkrater som förutsätter att man lurar dem…  Det fick jag av Fästmön när hon sa ungefär nedanstående innan vi skildes åt i eftermiddags:

Ring mig när du vill. Jag har telefonen påslagen även på jobbet. Och så vet du att du kan komma hit – när som helst. Det finns alltid en plats för dig här.

Min älskade har ett hjärta, stort som en elefants…

Elefant i hjärta

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tacksamt inlägg.


 

När människor är snälla och vänliga och tacksamma blir jag glad. När människor även framför detta – muntligt eller skriftligt – blir jag ännu gladare. På nåt vis finns de fina orden kvar längre i mitt hjärta då.

Idag noterade jag att jag hade fått ett intyg från en person – bara så där, utan att jag hade bett om det. Jag svarade och tackade, för se tack har mina föräldrar lärt mig att säga.

Med risk för att mina närmaste kollegor blir stötta… (personen som jag citerar jobbar alltså inom samma företag som jag gör just nu och har även hittat till min blogg). Så här stod det, något förkortat för att inte röja vem personen är:

[…] Känner igen mig i mångt och mycket i det du skriver om arbetsmiljön. Läste också att du tyvärr inte kommer bli kvar, […] Jag har alltid fått snabb hjälp av dig (till skillnad från när jag vänder mig till andra på enheten). Med andra ord är det jag som ska tacka! Önskar dig all lycka i jobbsökeriet. […]

Tack snälla A för dina ord som kom just som jag kände mig missmodig och värdelös! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fundersamt inlägg.


 

Tofflan på tv

Vad var det på TV igår, egentligen? Skum figur har dykt upp i rutan…

Igår kväll satt jag … eller nej, jag låg, i bästefåtöljen, och glodde lite på TV. Det känns som om jag inte hinner med det som händer i världen utanför, på nåt sätt. Jag är instängd i min lilla värld på Kexfabriken/i Besticklådan. Där sitter jag dagarna i ända och gör som nån annan säger. Den lilla lediga tid jag har ska räcka till så mycket: hushållsarbete, umgänge med familj och vänner, läsa böcker, äta, sova… Ja, min tillvaro är väl egentligen inte mycket annorlunda än nån annans. Och HEPP! så slår den ju om i sommar och jag får traska till Arbetsförmedlingen igen, säkert, och förnedra mig. Känna mig värdelös och ha hur mycket tid som helst till att söka lediga jobb som inte finns… Nåja, än är jag inte där.

politiker

Politikerna strödde tomma ord omkring sig – eller skit på varandra.

I år är det två val. Dels ska vi i slutet av månaden välja representanter till EU, dels ska vi i höst välja vem som ska styra landet, länet och kommunen vi bor i. Jag försökte i ärlighetens namn titta på partiledardebatten på SvT igår. Men det kändes ganska värdelöst. Antingen stod partiledarna och strödde tomma ord omkring sig. När de inte strödde skit på varandra, förstås. Och om det nån gång hettade till lite och blev nästan intressant blev de avbrutna av programledarna. Nej SUCK, i år tycker jag att det är svårare än nånsin att bestämma sig för vilket/vilka parti(er) som ska få mina röster. Så var det inte vid förra valet, då var jag stensäker. Det enda är att det fortfarande finns ett eller två eller kanske till och med tre partier som aldrig skulle få min röst. Sen tar jag mig lite för min panna när jag läser att sociala medier inte avgör som bärare av politiska budskap eller för diskussion – folk vill hellre diskutera katter (!), enligt forskarna…

När jag kikar i tidningar på nätet tycker jag mest att det är hemskheter som lyfts fram. En liten flicka har blivit mördad, en idrottsstjärna har kört bil på fyllan och totalkvaddat fordonet (bara tur att ingen skadades) och vad är det som händer i Ukraina egentligen? I Jönköping demontrerades det den 1 maj – till och med kyrkorna var involverade. Nu anmäls deras klockringning mot nazisterna. Jag har svårt att greppa saker och ting, det blir liksom för mycket av det hemska.

Hur tar du till dig nyheter – TV, webben, papperstidningar? Och klarar du av att ta till dig?  Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om torsdagskvällen.


Hann knappt ut på E4:an innan jag fastnade i en enorm bilkö på en påfart. Det var till och med så att ett par bilar vände. Det måste ha skett en olycka nånstans! Mycket obehagligt! Men efter ett tag började vi rulla så smått, även om det inte gick att köra 110 nånstans under vägen. Det var väldigt halt och en del bilförare gör dumdristiga och farliga manövrer. Dessutom blinkar de irriterat med helljuset om man inte byter fil tillräckligt snabbt. Skitsamma om den långsamma filen är full av andra bilar… Nä, en del borde inte få körkort. Och ja, jag är skiträdd vissa dar när jag kör hem. 

Det var gott att komma hem helskinnad till New Village och se tända lampor i fönstren till mitt hem. Att kliva innanför dörren och känna doften av kål sparris och notera att det puttrade en soppa på spisen. Och att se sin Fästmö igen efter att hon varit mamma på heltid under gårdagen.

Huvudvärken återkom under dan, men jag hade tur och fick en tablett av en kollega. Under eftermiddagens personalmöte började jag nysa smått hysteriskt. Men det blir liksom inte mer. Det blir inte nån förkylning. Tror jag. Däremot har en ny åkomma uppstått: en blemma. Den är stor, den är röd och sitter så att jag omöjligt kan dölja den. Det ser ut som om jag har fått en smäll, helt enkelt. Det har jag inte!

Blemma

Stor, röd och omöjlig att dölja.


Men en blemma är ingenting
jämfört med det som hände en granne till mig. Ja, inte nån som bor i samma hus, men nära. Jag läste om kyrkomusikern Farzad i UppsalaTidningen. Han hade varit i Iran för att hälsa på sin pappa. När han kom hem till New Village igen efter ett par veckor utomlands fann han att låset till hans hem var utbytt av polisen. Polisen hade hittat hans lägenhetsnyckel hos en person som var misstänkt för brott. Men eftersom hans dörr var låst med ett säkerhetslås hade poliserna brutit sig in. Det hela var ett misstag. Först efter hundra om och tusen men fick Farzad sin nya nyckel. Man kan undra om det får gå till så här. Farzad var ju inte själv misstänkt för nåt brott. Och man kan tycka att polisen borde ha varit lite mer hjälpsam när han stod inför det praktiska problemet att inte komma in i sitt hem… Läs hela artikeln i UppsalaTidningen!

Kvällens mediala höjdpunkt var, som kontrast till det Farzad råkade ut för, förstås Antikrundan. Och hur jag gissade och värderade fick jag det sämsta resultatet någonsin… Jag är visst inte så utvecklingsbar som jag själv vill tro. Men det är ändå lite spännande att gissa föremålens värde!

Antikrundan diplom från Lysekil

Mina värderingar från Lysekil var de sämsta nånsin. Bara 4,5 poäng av 17 möjliga.


I morgon är det fredag.
Min dag ska inledas med en pressvisning av en kulturinstitution som invigs i helgen. Sen ska jag utföra lite vanligt jobb innan jag åker hem och tar helg. Anna jobbar kväll, men slutar klockan 20. Det är ju bättre än att sluta 21. Sen jobbar hon lördag kväll och söndag dag. Under tiden ska jag försöka utföra lite städning, strykning och renbäddning här i hemmet.

Vad händer hos dig i helgen??? Tar du det lugnt, ska du jobba eller ut på äventyr??? Skriv gärna några rader och berätta! Även om jag är trött är jag fortfarande nyfiken.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min mörka dag – som blev lite ljus till sist, ändå.


Baske mig
om inte allt faller samman runt omkring mig. Framför allt börjar jag undra om min person har nån sorts förmåga att sabba elektriska prylar. Jag har hört att man kan ha denna, lite ovälkomna gåva när man ser saker och varelser som inte alla andra gör…

I morse när jag skulle åka iväg till jobbet noterade jag att bilen var på väg att bli enögd där fram. Igen. Det går liksom inte när det är skitmörkt och man kör på E4:an i 110. Men jag var tvungen att ge mig iväg i alla fall. Framme på jobbet ringde jag min favoritverkstad – och se, jag får titta in i morgon bitti klockan sju! Förhoppningsvis är det inte nåt %&#@} elfel utan bara en lampa. Igen, som sagt. Just den lampan byttes för cirka ett år sen. Knappt.

Man kan inte påstå att arbetet gick som en dans idag heller. Möjligen en danse macabre. För vad tror du händer idag? Spök-Tofflan får inte igång sin nya (Pers före detta) dator. Jo igång kom den, men den blev ganska snart svart. På IT har de suttit i möte hela dan. Vilken %&#}@ tur att jag hade kvar reservdatorn och inte hade lämnat in den! Den är ju varken lika bra eller lika snabb och inte finns alla program, som Photoshop, på den heller. Men jag kunde jobba. Fick ut en viktig nyhet på både intranät och extranät, förberedde ett gäng nyheter för publicering samt gjorde mitt första egna webbformulär. Hur det nu gick till. Detta webbformulär som gjorde att jag inte kunde sova i natt…  På seneftermiddagen hickade reservdatorn till, blev svart och startade om. Utan att jag rörde den. Då gav jag upp och stängde butiken.

Så gott som enögd åkte jag sen hem i kväll. Det var mörkt, men trafiken flöt på bra och väglaget var fint. Hemma inträffar nästa el-fadäs: den gigantiska stjärnan i köksfönstret är död. Naturligtvis rev jag runt i skåpet, men ¤@£ att jag hade nån glödlampa i rätt storlek, rätt watt eller rätt sockel. På med kläderna igen. Blåste över till Tokerian och köpte TVÅ glödlampor för säkerhets skull. Man har väl varit med förr… Och nu lyser stjärnan igen. Ett tag till.

Stjärna i köket

Nu lyser den igen.


Men… det finns snälla människor
omkring mig. Inte bara elaka, faktiskt. Idag låg det åter ett paket i min postbox. Jag blev väldigt glad – och väldigt nyfiken, förstås!

Inte specifikt julklapp

”Inte specifikt julklapp….” Det lät spännande!


På paketet
hade avsändaren tydligt skrivit att jag fick öppna det och att det inte var nån specifik julklapp. Tänk så roligt att få paket knappa två veckor före jul! Jag slet upp ytterhöljet med alla frimärkena på.

Brev paket jultändsticksask

Ett brev med några rader om det blåa paketet samt en hälsning och en fin ask tändstickor.


Inuti låg ett brev
som beskrev innehållet i det blåa paketet, en jättesöt tändsticksask samt en advents- och julhälsning från den gulliga Smärtsystern! Tändsticksasken är perfekt till mina stakar. Jag köpte ju för ett tag sen en engångständare som är rätt värdelös. Den har verkligen varit en ENgångständare, typ funkat en gång…

Och självklart kunde jag inte låta det blåa paketet vara oöppnat! Inuti låg en jättespännande bok som jag ska läsa med nöje och glädje. Tusen, tusen tack, Sister of Pain!!!

 The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – vad sägs om denna upplysande litteratur??? Härlig, tycker jag.


Nu är jag så trött
och skithungrig att jag ska fixa ett par mackor och ett glas mjölk samt sjunka ner i bästefåtöljen. Där ska jag inta min kvällsvard tillsammans med de 30 sista sidorna i min bok på gång. Gissningsvis är det sen dags att åka och hämta hem Fästmön – för sista gången på ett tag. I morgon blir hon mamma på heltid ett par veckor. Och nästa helg blir jag dotter på heltid i ett par veckor. Upplysningsvis…


Livet är kort. Ibland är det också bara
 %&#}@ och ¤@£.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »