Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV, tagged alkohol, april, axlar, älska, älta, öl, ölkur, bada, balkong, Baptistkyrkan, bröst, Buffé, buss, dator, dålig service, Fadimes plats, fantastiskt god, filé, FIX-öl, fixa, foto, främmande stad, fräsch, fredag, frissan, fult, fyllkajor, Fyrisån, gård, glad, gott att vara, grekis, grill, grilldel, häftigt träd, helt slut, hem, inkognito, inomhus, inte känna en kotte, jordgubbar, jordnötter, kasst väder, kompis, konstigt, konstigt konstverk, kyckling, ladda busskort, lax, lång, lördagsgodis, leva, ljudnivå, lukta illa, Lycksalighetens Ö, mamma, maten, mördad, min kära, mjölk, näckrosblad, not, pappa, pool, prång, priset, promenad, pudra näsan, råtta, röd, regna, Restaurang Alexander, Restless, Riksbankens hus, rosa sko, samtal, servitör, skönt, skrika, skugga, smal, snigga hus, snopp, sparris, springa, springa omkring, Stadsträdgården, städtjej, stå på huvudet och dyka, svämma över, syster, telefoni, tennisbana, tillvaro, toalett, trasig, trött, tugga tuggummi, tunn, unge, Uppsala, ut och flänga, utomlands, vackert, vardagsrummet, varmt, vatten, vridet, Willys, Wordfeud, ynklig on 15 juni 2013|
6 Comments »
Ett inlägg om när tillvaron är god.
Igår kväll var det ju mest kasst väder. Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)
Tennisbana eller pool?
Jag ringde till mamma idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.
Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.
Jordgubbar eller Annas axlar?
Det blev var sin kall öl och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.
Anna spelade på bussen.
Det var faktiskt inte så mycket folk varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.
Baptistkyrkan i Uppsala.
Några steg närmare ån, ett annat vackert hus.
Riksbankens hus i Uppsala.
Ytterligare några steg närmare ån fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.
Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)
Ett vridet träd på Fadimes plats.
Passade också på att fota våra skuggor – och Annas rosa sko.
Våra skuggor och Annas rosa sko.
Vi gick längs med ån till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.
Sparris, snopp eller dykare?
Fyrisån var betydligt lägre än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!
Näckrosor i floden.
Vi frågade kille i ölkuren hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.
En FIX vid ån.
Vi såg en och annan kompis och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.
Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!
Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.
Efter maten pudrade vi våra näsor inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!
Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.
Lördagsgodis.
Nu är jag så trött, så trött (hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 