Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Varamon’

Härligt att sitta vid stordatorn och surfa med lite större skärm än leksaksdatorn. Har kollat runt lite i media vad som hänt och här är mitt urval. Som vanligt är ingen tvungen att läsa. Jag gör heller inte anspråk på att på nåt sätt vara vetenskaplig, intellektuell eller nånting ditåt. Bara förundrad…

  • Hipster-OS i Berlin. Igår, lördag, gick för andra året i rad ett Hipster-OS. Alltså, jag trodde OS gick vart fjärde år – se så sportbevandrad jag är! Hur som helst, bland grenarna i Hipster-OS märks bland annat kast med hornbågade glasögon och dragkamp med stuprörsjeans. Vad en hipster är? Fråga inte mig, jag är synnerligen obildad på den fronten. Men det sägs att hipsters syns i Berlin, London, Brooklyn och på söder i Stockholm…
  • Twittrade om övergrepp – åtalas. Att livet inte är rättvist vet vi ju. Men en tonårstjej i USA namngav på Twitter två killar som utnyttjat henne sexuellt. Killarna hade dessutom spridit bilder på övergreppet. Nu åtalas hon för att ha brutit mot ungdomsdomstolens tystnadsplikt. För lagen i Kentucky skyddar nämligen förövarna, trots att det är dömda för brottet. Offret för övergreppet har nu antingen fängelse i upp till 180 dar eller böter på 3 500 kronor att vänta. Rättvist?
  • Säg Ah! så får du veta om du har Parkinson! Det är nästan omöjligt att upptäcka Parkinsons sjukdom tidigt. Den som drabbas får svårt att röra sig, blir darrig och skakig och stel. Men nu har kommit fram till att ett enkelt röstprov kan spåra sjukdomen tidigare. Man säger alltså helt enkelt Ah! och då ska förändringar i rösten avgöra om man är på väg att få Parkinson eller inte. Jag säger… Eh..?
  • Svenskarna har fått nålar på hjärnan, nej halsen. Ja, det jag menar är att svenskarna har blivit galna i tatueringar. Och tatueringarna närmar sig med stormsteg ansiktet. Den senaste trenden är tatueringar på halsen. Fy fan så fult, tycker jag!
  • Lax kan ge diabetes. Omega-3, som det finns gott om i lax, sägs vara bra mot hjärtsjukdomar och även för den som har diabetes eller riskerar att få det. Fast nu har det kommit fram att lax trots allt inte är så bra. Odlad lax kan nämligen innehålla så många miljögifter att den som äter mycket av den i stället riskerar att få diabetes typ 2. Så dumt!
  • Världsrekord i Varamon. FAN! Jag har missat en sportfestival! OCH Anita Petterssons trädgård! Dubbel-FAN!
  • Under semestern uppdagas alkoholproblemen. Det hävdar i alla fall lokalblaskan. Och har samma fråga som jag i högerspalten. För övrigt finns ju alkoholproblem året runt, men för en del kanske semestern blir en grund för missbruk.

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.


Nere i hamnen luktade det diesel
för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 


Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig,
ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.


Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass
med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 


Vi spanade på båtar
och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!


Därpå svängde vi hem en stund
för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.


Pappa fick även en bukett rosa nejlikor
eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.


Bensinmätaren hade börjat blinka,
så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.


Även jag smaskade
och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.


Hälen har gjort ont idag
– det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.


Nu har vi just kommit hem
och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vännen Jerry beskrev sitt inre rum nyss i ett inlägg. Samtidigt ställde han frågan om vad läsarens inre rum är. Jag hakar på och visar mitt inre rum:

Mitt inre rum. (Bilden är troligen tagen av Magnus pappa. Eller min.)


Som synes är mitt inre rum
också en strand, Varamon. Och här springer Magnus och en femårig Toffla som barn, lyckligt omedvetna om framtiden…

I den här bilden ryms mitt inre rum. Vilket är ditt???

Read Full Post »

Alla har vi väl minnen förknippade med glass..? Själv tänker jag på min bardoms somrar i Varamon, Nordens största insjöbad, den finkorniga sanden där som kröp in överallt (till och med i öronen), doften av solvarmt trä – och så smaken av glass på tungan. I år fyller GB Glace 70 bast… Nu snackar vi varumärke!..

GB-gubben Clovve har funnits med länge. Han gifte sig 2010 med Clovina. Kanske är det dags att de får smått snart?


GB-gubben Clovve
har varit en symbol för GB Glace länge. Men faktum är att han egentligen bara skulle marknadsföra glassen Pajaspinne, som kom i mitten av 1960-talet. Clovve överlevde emellertid Pajaspinne och idag är han en stark symbol för glass. Det finns nog ingen svensk idag som inte vet vad Clovve marknadsför..?

GB Glace bolag startade 1942. Det stora genombrottet kom en sommar i mitten av 1950-talet. Då hade det blivit vanligare och tekniskt möjligt för gemene man att förvara glass hemma. Och populariteten håller i sig. Idag är Sverige ett av de länder i världen där man äter mest glass.

De här glassarna fanns år 1962 när jag föddes! Kolla priserna… Puckstång ser ovanligt stor ut. Jag kan meddela att den snabbt krympte – både i storlek och pris.


Det här är ett starkt varumärke
och det är ofta förknippat med nostalgi, precis som jag inledde det här inlägget. Glass för mig är barndom och en tid när ”allt var bra och tryggt”. Men det var också en tid när mamma och pappa inte hade råd att alltid köpa glass till sin tjatande dotter. Blev det nån glass kunde man ge sig på att det blev Puckstång jordgubb eller vanilj, för den var minst och nästan billigast. När isglassen gjorde sitt intåg blev Igloo cola eller apelsin favoriten. Hade man en kompis som åt glass samtidigt kunde man köpa var sin smak. Sen delade man på de två pinnarna som satt ihop och så gav man varandra en. På så vis fick man smaka båda!

Idag har många nya glassar kommit till och många har försvunnit. Min absoluta favorit, när jag blev lite äldre och kunde lägga veckopengen på en glass, var Storstrut… Idag gillar jag mest Tip Top, men även Päronsplitt kan slinka in i gapet. Päronsplitt kom 1970 och då fanns det samlarbilder med i pappret. Jag minns att det var afrikanska djur. Numera står det gåtor på pinnarna.

Och nu måste jag ju bara fråga: Vilken är din favoritglass????

Read Full Post »

Ja nu börjar det bli dags för ”di röe”… Och då menar jag inte danskar utan kokta kräftor. (Kräftor är ju inte röda i levande skick, men blir det när de kokas.) Jag älskar verkligen kräftor och har gjort det sen jag var barn. Minnena från kräftskivorna på verandan till den lilla sommarstugan är tydliga – trots att de… ehum… är från stenåldern, nästan…


Inne på den här veranden hade mina föräldrar många härliga kräftskivor när jag var barn!

                                                                                                                                                                  Min pappa hade känningar i Småland och det var dit vi for för att fiska kräftor. Jag fick förstås inte vara med och fiska, men har gjort det som tonåring. Det var lika härligt som att äta godsakerna!

I bilen packades sen kräftor in. De låg levande i fruktlådor. Jag låg i baksätet och hörde deras krälande från bagageutrymmet. I stugan fanns en minimal spis, men mamma lyckades alltid koka kräftorna där ändå. Tänk så barbariskt, att koka levande djur…

Så dukades det upp till väldoftande fest med kräftor, krondill, stark ost och gott bröd. Kulörta lyktor och en kräftmåne monterades. Hattar, hakklappar och massor av servetter dukades fram. Inbjudna till festen var oftast familjen Ö som också hade sommarstuga, dock modell större, i Varamon, i Metropolen Byhålan.


Krondill doftar underbart!

                                                                                                                                                                 Det var härliga tider, barnsliga tider, med augustinatten som smög sig på och lilla jag som fick vara uppe tills jag slocknade…

I Dagens Nyheter hittar jag ett förslag på en härlig kräftsupé à la August Strindberg. Men faktum är att vi i Sverige har ätit kräftor betydligt längre bak i tiden än när August Strindberg levde. Det sägs att vi åt de läckra djuren redan på 1500-talet… Men att koka dem med dill och äta dem kalla började vi göra först på Strindbergs tid och på 1900-talet kom hattarna och resten av tillbehören som hör kräftskivan till. Ursprungligen var kräftor ofta förrätt.


Kräftljusstaken, ett måste på min kräftskiva!

                                                                                                                                                                      August Strindberg skrev många gånger om hur kräftor skulle serveras och med vad de skulle förtäras. För det första skulle man servera honkräftor – de är större och innehåller rom. Typiska tillbehör enligt Strindberg var sen ett sött rågbröd, smör, ost och rädisor. I glasen öl (porter blandat med pilsner) och brännvin.


Några av kräftorna som vi åt förra året…

                                                                                                                                                                          Idag äter jag oftast kräftor med rostat bröd och morfars brännvinsost. I mina glas har jag ljust öl och kryddat brännvin, gärna Östgöta sädes. Hur intar du dina kräftor? Vad har du för tillbehöver på din kräftskiva???

Read Full Post »

Nöjeslysten som jag är – och dessutom en person som tycker att gratis är gott – kunde jag inte låta bli att testa lite gratisspel på nätet. På sajten Hall of Gods kan du spela en sorts enarmad bandit – med gudarna i den nordiska mytologin.


Du spelar med gudarna…

                                                                                                                                                                Det här är en femhjulsmaskin du spelar med. Grafiken är otroligt snygg! Man får testa tre snurr och kan vinna upp till 20. Och det bästa av allt är att du faktiskt får prova helt gratis först innan du börjar satsa pengar.

Jag är uppvuxen med enarmade banditer och flipperspel eftersom en farbror och faster till min mamma (det är för övrigt deras dotter vi ska hälsa på i morgon Söder om söder! ) hade ett etablissemang i Varamon under sommaren. Där fick vi yngre släktingar spela gratis på alla maskiner liksom på minigolfen. Och när vi hade förlorat alla våra falska spelmynt fick vi nya.

Så funkar det ju inte riktigt idag här på nätet. Man ska vara medveten om att det handlar om riktiga pengar och inte som när jag var liten och spelade med fejkade 25-öringar på Bergs golfbana. Men lite roligt måste jag erkänna att det är – fortfarande, cirka 45 år senare!

Det jag emellertid saknar på sajten är tydliga instruktioner för hur spelandet går till, hur man vinner, hur mycket det kostar etc. Sen saknar jag förstås liiite den mekaniska armen att dra i… Nu är det musklick som gäller.

Sammanfattningsvis: snygg grafik, roligt men inte några tydliga instruktioner! Men, men, gratis är gott! Hoppa in och testa, vet ja! Länken hittar du om du klickar på orden Hall of Gods i andra meningen!

 

Read Full Post »

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »

Stoppade in mamma och rollatorn i bilen framåt kvällen för en liten tur. Först svängde vi upp till kyrkogården så mamma fick se planteringarna på graven. Hon var mycket nöjd. Därpå körde vi bort till asklunden där vi hittade faster och farbror till mamma, så nu blir det en tur till kyrkogården i morgon IGEN med påskliljor.

Därpå styrde vi kosan till Varamon (de är inte så bra på att stava på hemsidan som länken går till…) och stranden. Där var förstås otroligt fint, men tämligen öde. Från nåt hus hördes hög musik och från ett annat hus kom grilldoft. Det var allt. Här borde ha varit VÅRKALAS i varje lyxvilla och sommarstuga idag!


Kvällssolen lyste starkt. Här är jag på väg ner i vattnet nära vindsurfinguthyrarna.

                                                                                                                                                            Vi promenerade lite och träffade på tre tjejer och en skateboard, trodde jag. Fast det var två tjejer, en kille och en skateboard. De bredde naturligtvis ut sig över gångbanan när mamma och jag rollade förbi och flyttade sig inte en millimeter. Mamma klippte nästan tårna av dem, under ivrigt påhejande av mig. För jag är ju som bekant en elak och illvillig person som bara vill andra ont.

Sjövik var tillbommat och stängt för säsongen. Jag undrar när säsongen inleds… Trampbåtarna låg redo i sanden…


Trampbåtarna låg redo i sanden och jag undrar när säsongen inleds…

                                                                                                                                                          På parkeringen ringde vi och beställde pizzor som vi tog med oss hem och goffade. Kvällen har sen förflutit med lite TV, sudoku och trisslottskrapande. Vi har skrapat var sin nitlott varje kväll sen jag kom hit, men inte förrän nu blev de vinstlotter! Vi vann 50 kronor båda två, så i morgon ska vi hämta ut fyra nya lotter att skrapa.

Read Full Post »

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!


Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »