Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vänster sida’

Ett trotsigt inlägg, mest för dig som inte finns på Instagram.


 

Idag blev jag påkommen med mitt trots. Jag trotsade såtillvidapass att jag promenerade på den del av banan som var markerad med en stor CYKEL. Ja va tusan, cyklister har ju egna trafikregler, det vet ju alla, så därför trotsade jag.

Men just som jag skulle föreviga mitt trots dyker fru B upp. På cykel. På gångtrafikanternas sida, för övrigt. Men jag fattar om det känns fel att cykla på vänster sida, det gör jag. Fru B, Adjunkten, som så många av oss var förälskade i när det begav sig. Idag hade vi tid att prata en stund. Jag hoppas att det blir en fikaträff nån gång framöver. Det var några år sen vi umgicks. Typ tio eller nåt…

Går på cykelbanan

Dagens trots: Här går jag på cykelbanan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  diverseinlägg.


 

Jag har uppnått dagens mål: vattna mina krukväxter. Lite annat har jag fått gjort också. Eller gjort och gjort… Jag gör minsta möjliga, för idag bråkar rygghelvetet igen. Det känns som en kniv har stuckits in nedtill på vänster sida. Och så har jag sträckt mig, denna gång på höger sida, högt upp och ända upp i nacken. Du må tro att jag längtar efter naprapaten!

däck

Sommardäcken ligger i alla fall inuti min bil nu.

Snälla Johan har redan varit här och lyft in mina sommardäck i bilen. Medan jag får nån sorts behandling av Naprapat-Björn i morgon, sköter bilverkstan om hjulskiftet från vinter till sommar. Logistik, kallas det. Nu återstår att fundera ut hur vinterdäcken ska hoppa in i kallförrådet efter skiftet.  Det spörs, det… Lika snäll som Johan är hoppas jag Björn är stark och gör skäl för sitt namn genom att säga åt min rygg. På skarpen, som de säger hemmave.

Det blev ett samtal till chefen vid lunchtid. Han satt och jobbade. Jag startade jobbmobilen på förmiddagen och kollade av min kalender och en del mejl, nämligen. Tyvärr har jag dåligt samvete för att jag är hemma och sjuk. Ja, jag är dum. Chefen och jag ska höras på fredag igen. Jag har i alla fall sagt att jag mest troligt blir hemma hela veckan och förhoppningsvis dyker upp på måndag. Om jag inte kommer på måndag måste jag ha ett läkarintyg, för jag får inte vara sjuk och hemma längre utan ett sånt. Måndag… det är fyra dagar och lite till till dess. Jag hoppas Björnen gör underverk, som sagt, i morgon.

Infektionen, däremot, måste ha sin gång och symtomen är lindrigare idag. Framför allt är febern lägre och det är positivt. Jag ska inte berätta vad jag hostade upp tidigare. Men…

Det löser sig! sa han som sket i vasken.

När bilen var inkörd i garaget mötte jag en del av de kvinnor som drabbades av gårdagens skott. De bad om hjälp och jag kunde hjälpa dem på ett enkelt sätt. Men som jag ser det finns det fortfarande totalt sett bara förlorare. Kvinnorna i sammanhanget är kanske den största gruppen förlorare, dock.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ombyte, fynd och hutlösa priser.

 

 Fågelbon i träd mot blå himmel

En del fåglar i träden vid floden hade också lämnat sina bon. Kan man kalla detta flerfamiljsboende?

Igår var det min sista semester-dag. På ett tag. Det har ju inte på nåt vis varit nån höjdar-semester. Den hann liksom aldrig börja i måndags innan ryggskottet smällde till förra lördagen. Fästmön har fått promenera till jobbet tidiga morgnar, för då har jag varken kunnat stå eller gå, än mindre kravla mig in i bilen och framföra fordonet. Framåt eftermiddagen/kvällen har ryggen blivit något bättre och jag har i alla fall klarat av att köra bil tisdag, onsdag och torsdag för att hämta vid arbetsdagens slut. Men igår var Anna ledig och jag ville så gärna att vi skulle hitta på nånting. I alla fall ville jag lämnat boet en stund. Sagt och gjort, efter sedvanliga övningar, smörjningar och bokskriverier tog vi bussen in till stan.

Mina mål för dagen var att komma hemifrån och att röra på mig. Ryggen mår bra av att jag går. Men igår mådde ryggen inte alls bra. Det hade satt sig en riktig djävul i den. Jag gick och spände mig på grund av det onda nedtill på vänster sida, numera, så mycket att jag fick ont i hela övre delen av ryggen. Och nej. Smärtan lättar inte av att jag skriver om den, men det är viktigt för mig av andra skäl att sätta ord på mina känslor – även smärta.

Ett annat mål för dagen var att sätta sprätt på ett presentkort om 200 kronor. Detta hade jag fått av facket som tack för att jag hade värvat en kollega. Nu var presentkortet utställt på Coop och där handlar jag av princip aldrig om jag inte måste. Men det gällde även på Akademibokhandeln så dit styrde vi våra steg – efter att vi stannat till vid Röda Rummet, förstås. (Typisk stadstradition för Anna och mig.) Fast där var det två som jobbade (?) som pratade alldeles för högt och för mycket med varandra att jag inte kunde koncentrera mig. Inget blev därför inhandlat till nåt fyndpris där.

ag heter inte Miriam

Den här boken fick följa med hem. Författaren tillhör mitt gäng av nutida svenska favoritförfattare som inte skriver deckare.

Från Akademibokhandeln, som i ett annat liv hette LundQ eller Lundeqvistska bokhandeln, fick i alla fall en bok följa med mig hem. Det var en nyutkommen bok och den var nedsatt så jag fick en hel krona kvar på presentkortet. Den spenderade jag dock på att köpa en fin bok till Anna, en bok som gick för halva bokreapriset, det vill säga nästan ingenting! Riktigt roligt när man kan göra såna fynd!

Anna bjöd sen på glass. Vi hängde mot en vägg – faktiskt ytterväggen till det jag minns som LundeQ! – i vårsolen och bara njöt. Detta trots att en och annan vettskrämd begravningsentreprenör passerade. (Mer om detta kommer i boken jag håller på att skriva färdigt!)

Stol litenAtt sitta var omöjligt att tänka på just då. Jag hade fruktansvärt ont och försökte röra på mig bara för att få smärtan att lossna. När man har så där ont har jag lärt mig att man blir väldigt trött. Men den enda stol jag njöt av vad den här till höger, en miniatyrvariant som såldes för ett kolosspris på en av stadens mer exklusiva inredningsaffärer vid floden.

Tegelfasad ingång till Centralbadet

Centralbadet, fasaden vid entrén.

Vi passerade Centralbadet och jag ångrade att jag inte har tagit upp simningen, trots att jag hade lovat mig själv att unna mig det efter avlägsnandet av familjen Alien. Kanske hade ryggen mått bättre då? Simma och basta, rörelse och värme… Vacker fasad har huset i alla fall. Men varför har man ingen vettig webbplats???

Glada smörgåsburkar

Glada smörgåsburkar till ett precis som dock inte gjorde en presumtiv köpare lika glad.

Vi hamnade på en annan av stans inredningsaffärer. Där hittade vi många roliga saker. Och dyra. Vi såg till exempel våra cornflakesburkar som såldes till ett 60 kronor högre pris än det vi hade betalat för dem. Jag såg en fin bordsklocka i form av böcker. Den skulle jag kunna tänka mig ha i mitt hem. Anna hittade ett hörn med franska plåtburkar. Värt att notera i födelsedagstider!!!  Fnittrig blev man av de glada smörgåsburkarna i plast. Priset på dem var inte lika fnittrigt, så de fick stanna kvar i affären som allt annat.

Det fanns mycket smått och gott att skratta åt i just denna inredningsaffär. Personalen var uppenbarligen inga skyltmakare och sånt kan störa mig enormt. Kan man inte stava ska man be nån annan hjälpa till när det gäller skyltar i en affär, tycker jag. Det är ju inte svårare än att som kort be en lång en lyfta ner en vara som står överst på en hylla.

Chang öl

Svindyr öl.

Vår lilla stadstur avslutades med prisvärd thaibuffé och svindyr öl. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde lyfta vänsterbenet och ta mig upp för fem trappsteg till restaurangen. Men sen när jag satte mig, på en stol med hård baksida och fick justera min japanska dunderlapp som hade halkat omkring på ryggen, släppte det onda. Lite grann i alla fall.

Anna

Hon, i vars sällskap jag trivs bäst.

För en stund kunde jag njuta av maten, säll-skapet och att få vara längre än en kilometer från mitt bo. Mest av allt njöt jag av att få tillbringa tiden med Anna.

 

 


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Igår kväll var det bara så fruktansvärt med andningen och så, men idag har det varit lite lättare. Jag är övertygad om att jag har sträckt mig på vänster sida. Muskler som aldrig har jobbat förut tycks få slita häcken av sig, så att säga. Klart det gör ont! I själva operationssåret har jag inte så mycket ont mer än att det stränar och fortfarande är ömt. Och det är ju inte så skönt att hosta och nysa, till exempel.

Fördelarna väger emellertid över! Att få sova hela nätterna är guld värt! Den som vet hur det är att vakna flera gånger per natt för att gå på toa vet precis hur det är. Det slipper jag nu. Jag är… fri! 

För att förbättra andningen har jag blåst i min pip idag. Dessutom har jag stått vid strykbrädan. Att stå är nämligen bra för då får lungorna i sig rejält med syre – om man andas, vill säga. Jag strök två plagg åt gången och kollapsade, strök två och kollapsade. Så där höll jag på till klockan 13.

Jag har legat i kökssoffan och glott på min fina adventsstjärna, jag har försökt hitta en bekväm viloställning på gästsängen och i fåtöljen. Ingetdera dög. Till sist fick det bli sängen på eftermiddagen, för då var jag så slut och hade så ont. Somnade och sov en timma.

adventsstjärna

Jag har legat och glott på adventsstjärnan i köket.


Frukosten blev sedvanlig
yoghurt med Djuröblåbär, middagen ett glas nyponsoppa, en knäckemacka och två crackers. Det är bättre att få i sig lite grann än ingenting alls.

Vid 16-tiden plingade ett blombud på. Jag fick en underbart djupröd julstjärna från Mamma-Kusinen B med man! Så gulligt!

julstjärna

En vacker julstjärna.


Jag har varit i förrådet
 (ligger utanför min ytterdörr, jag behöver inte gå ner för trappan) och klättrat rivit fram en ytterkruka. Hade inte så många fina, men nu tronar den vackra blomman på matsalsbordet i vardagsrummet.

Vid 17-tiden kom Fästmön som har jobbat lång dag idag, stackarn, ända från 7.30 – 16.30. Och sen har hon sprutpasset hos mig! Hon sticker riktigt bra, idag var det rumpan som fick känna av nålen. Låren är fulla av fula stickmärken, men snart är det över!

Anna

Anna, sticker som ett bi!


Anna tog med sig dagens post upp.
Det var tre julkort – från Irene, Kia och FEM och Antti. Sen hade Anna med sig ett i väskan från Elias O., handtextat och fint. Jag blev jätteglad!

Julkort

Dagens julkortsskörd. Kortet från Elias O. längst fram.


Jag har tragglat lite
i min bok på gång och kommit en bit på vägen. Men det verkar vara en evighetsbok. Eller rättare sagt är det väl jag som är seg och inte orkar läsa.

Laglöst land

En evighetsbok?


Det har bara blivit lite Wordfeud idag.
Jag fick starta om routern på förmiddagen för den hade hängt sig, men sen kom det trådlösa igång. Känns ju lite för svajigt än så länge för att säga upp linan…

I kväll ska jag glo på tredje och sista delen av Morden i Sandhamn: Säsong två. Jag hade så ont igår kväll så jag vet inte om jag kommer ihåg vad som hände. I kväll hoppas jag att jag kan fokusera bättre.

Vad har du gjort idag dårå??? Berätta nåt om världen utanför!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

Det händer så mycket här inne hos mig, så nu måste jag vända blicken utåt och kolla läget. Det här är vad jag fann:

  • Förstår Linköping Mjölbyord? Det kan man fråga sig. För det är verkligen så att en östgöte kan avgöra från vilken byhåla en annan östgöte kommer på sättet att prata. Nu gällde det ordet göddig, som lär ska betyda bra och trevlig på mjölbyska. Har jag aldrig hört… Men så är jag ju född i Metropolen Byhålan, bara…
  • Döda i Vittinge förvaras i kyrkoherdens garage. Eller i kyrkoherdens före detta garage. Garaget har fungerat som lokal för bisättningar. Men nu har det kommunala begravningsombudet ifrågasatt det hela. Visst ska man ha respekt för de döda och garaget ser verkligen ut som ett garage – på utsidan. Men enligt lokalblaskan är garaget mycket vackert och fridfullt på insidan. Vad de döda själva tycker förtäljer inte historien.
  • ”Ställ kungarna på statykyrkogård och cykla på vänster sida!” Jepp, det är i alla fall vad vissa riksdagspolitiker tycker i sina motioner. Kungarna det gäller är Karl XII och Gustaf II Adolf – alltså statyerna av dem. Det är miljöpartister som vill flytta dem till en statykyrkogård. Däremot är det en moderat som tycker att man ska cykla på vänster sida. Och om chanserna att få igenom motionen säger han till Aftonbladet:

Tja…spottar man på en sten så blir den blöt till slut.

  • Mobbningen tog Lars liv. Man tror inte att det är sant, men det är det. Vuxna kan vara precis lika jävliga mot varandra som barn. Lars tog till slut livet av sig efter att cheferna ville bli av med honom och mobbade honom. Enligt hans änka sa de att han gjorde allt fel. Trots det hade han jobbat som socialsekreterare i 27 år. Känns det igen? Ja, tyvärr alltför väl. Och lustigt nog klarar sig alltid cheferna…
  • Man dog i insektsätartävling. Jag älskar choklad, men myror i chokladsås låter inte gott. Att äta insekter överhuvudtaget verkar läskigt! Men när en djuraffär i Florida arrangerade en tävling lyckades den locka nästan 30 tävlande. Fast en av dem dog i kampen för att vinna priset – en pytonorm. Nä, såna här tävlingar låter… pyton, tycker jag.
  • IKEA intresserat av Orrefors. Såpass, där ser man… Men frågan är om man låter kvinnor arbeta där. Ja, möjligen om de inte syns i några kataloger som eventuellt skickas till Saudiarabien. Nä, IKEA är inte svenskt längre, men det är Orrefors.


Livet är kort. Men är det skojigt?

Read Full Post »

Nä, jag skippade förmiddagens trädgårdspromenad. Ville spara på min onda häl, som idag var mittemellanond. Det vill säga inte för jääästrigt ond och inte inteallsond. M och jag tog i stället en tur på institutionen där vi raggade lite folk till evenemanget nästa vecka. Trots en del manfall blir vi ett bra gäng som deltar. Många av dem som inte kan delta befinner sig utomlands och då är det ju tämligen omöjligt att vara med.

Förmiddagen ägnade jag för övrigt åt att skriva artikeln jag borde ha skrivit i fredags. Idag blev den klar, på båda språken, förstås. Men jag blev liiite stressad av att det knackades på dörren en fem, sex gånger under en kvart. En del av personerna sökte somliga som inte var på plats eller ville fråga om trädgårdspromenaden, ett arrangemang som jag inte varit inblandad i alls.

Jag hade gärna emigrerat hit en stund idag.


Efter lunchen
tog jag igen den missade intervjun från häromdan och det blev ett spännande möte kring ett annorlunda flygplan! Eventuellt ska jag filma på fredag om det blir nån flygtur! Jag skrev en artikel på båda språken även om detta och publicerade under eftermiddagen. Tjolahopp, liksom! (Får man använda det uttrycket utan att Astrid Lindgrens släktingar ska ha royalties???)

Fästmön hade ett ärende till sitt jobb, så jag plockade upp henne hemma innan vi for dit tillsammans. På vägen tillbaka stannade vi och åt en vegetarisk middag på Mac Jack.

Hemma i New Village noterade vi att Dalkarlarna fortfarande jobbade. Och jobbar i skrivande stund (18.40). Ja jisses, det blir inga lugna kvällar efter jobbet här inte, nästa vecka… Nån plast har inte levererats till trappuppgången än – eller också så har den det och nåt pucko eller nån trevlig granne har snott lånat in rullen till sig.

I stället för att grubbla över det, grubblade jag över en försvunnen strumpa. Jag har nu jagat den överallt – bland gardiner, bland t-shirtar, under badkaret, i tvättkorgen, i tvättmaskinen, för att nämna några ställen. Men strumpan är och förblir försvunnen – trots att jag vet att jag hängde upp den tillsammans med sin make/a igår efter tvätten. Det måste vara Arga Klaras strumpmonster som har varit här!

Dagens snigelpost bestod av två räkningar, ett idiotbrev igen från Ikano Banken om mitt IKEA Handla-kort (jag fattar inte vad de håller på med!) och ett trevligt och positivt brev. Det roliga brevet var ett kort med innehåll från den snälla Agneta! Tack så jättemycket för innehållet, det är vidarebefordrat!

Ett fint kort med fint innehåll från Agneta! Omtänksamt!!!


Dagens krämpor
består av halvond häl, alltså, en ömmande finne på höger näsvinge samt en magsmärta på vänster sida som jag misstänker att min alien ligger bakom. Men annars är det bra. Och nu ska jag umgås med min kära en stund innan jag tar en runda bland mina Kickor & Pluttar för att läsa vad ni har skrivit.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »