Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vänlighet’

Idag när jag kom hem, en vanlig regnig och mörk novembereftermiddag, fann jag min postbox knökfull. Och det var INTE bara reklam eller räkningar utan ett paket!

Ett paket i postboxen idag!


Paketet innehöll
en hälsning från Apoteket Hjärtats presschef Charlotte samt en  broschyr med julrecept och ett paket mörkrostat julkaffe. Jag behövde inte ens koka kaffet för att piggna till, jag blev pigg av blotta anblicken! Stort TACK!

Tack, jag blev pigg av blotta anblicken!


Sen greppade jag dammvippan
och snurrade runt i hemmet, provade kläder inför morgondagen och putsade skor. En liten stunds vila för onda hälen framför datorn nu innan jag ställer mig vid strykbrädan och drar runt med snabeldraken*. Tjolahopp, liksom!


*snabeldraken = dammsugaren


Livet är kort. Och vänlighet är inget farligt, bara snällt.

Read Full Post »

Idag har jag enbart jobbat med utbildningssidorna och faktum är att jag har fått grovarbetet med sidorna färdigt! Totalt handlar det om åtta sidor. Jag har till och med hunnit leta bilder så jag har nya, fräscha såna  att leverera.

I morse fanns det en skiva bröd kvar hemma. Fästmön fikar med mackor på jobbet på fredagar, så jag fick ta brödskivan. Bara för att upptäcka att när jag ramlade ner i lunchrummet vid halv tio-tiden för att hämta upp en mugg kaffe stod ett fantastiskt buffébord uppdukat med snittar av olika slag och en massa gott! Jag åt och glufsade och njöt! Och så bekände jag för L, som stod för fredagsfikat, att brödet tog slut i morse.

När jag sen på eftermiddagen gick ner för att fylla på kaffemuggen igen höll L på att packa ner alla sina godsaker. Men först gav L mig en av sina ljuvliga gudomliga cupcakes! Och jag som hade tagit med ett päron ner för att gnaga på…


Gudomlig cupcake blev det till eftermiddagskaffet!

                                                                                                                                                              Men inte nog med detta! L är verkligen en snäll person!

Äh, här! Ta allt bröd, du hade ju inget hemma!

sa hon och gav mig en kasse med grovt bröd, rostbröd, några skivor baguette och några bitar tunnbröd… Och när jag hade tackat och tackat en gång till – för jag blev verkligen rörd över denna vänlighet – gick jag och satte mig för att mumsa på min cupcake. Då kommer L med ytterligare två cupcakes i en plastask och lägger dem i brödpåsen! Förtjänar jag en sån snäll kollega???


En påse full med bröd fick jag också. Och ytterligare två cupcakes…

Read Full Post »

Så var det då dagen när Carl jobbar sina sista timmar här. Vem som nu ska handleda mig har jag inte fått veta. Det enda jag vet är att jag faktiskt inte får vara här utan handledning.

Carl blev ordentligt avtackad på förmiddagen med tre sorters tårtor, blommor, presentkort och choklad. Den present som nog blev mest uppskattad var den engelska lexikon en kollega hade ”norpat” från sin arbetsgivare och slagit in i gråpapper. Carl ska nämligen jobba på ett företag där engelska är företagsspråket. Fast man undrar ju vad de tror om han kommer dit med detta lexikon under armen… Jag ville förstås inte fota detta, ganska privata evenemang, så du får se på min lunch i stället:


En cappuccino och läsning i Pucko-boken, en gåva från två snälla galningar.

                                                                                                                                                                                                                                               Klockan 13 idag är det stopp för slutkorr av forskartexterna. Totalt är 26 klara och tio inte. Jag har jobbat med ett par nu på förmiddagen samt den andra startsidan. Det ska bli sex startsidor allt som allt. Jag gav fru Chef lite kort information i morse om läget. Jag tror hon är nöjd! Nöjdheten bland forskarna är det lite si och så med. Själva tacksamhetsgraden verkar var styrd av vilket kön de innehar, om jag så säger – utan att hänga ut nån. Jag har aldrig utgett mig för att vara nån auktoriserad översättare, men de flesta texter har trots allt blivit ganska OK och har tagits emot tacksamt. Det är dessa som tackar och visar vänlighet som jag får spara i hjärtat och låta de andras ibland ganska nedlåtande kommenterar (två stycken) nå mig och rinna av mig.

Carl är på avtackningslunch med sin avdelning – han tillhör organisatoriskt sett en annan avdelning än den där han sitter och rent fysiskt arbetar (åt). Låter det krångligt? Inte för den som har erfarenhet av offentlig verksamhet… Den fattar precis. Jag var också medbjuden, men tyckte att han skulle träffa sina kollegor utan att ha sin svans (=mig) med.

Messade Fästmön tidigare idag och det känns som om hon behöver muntras upp på ett eller annat sätt. Inte vet jag hur, för jag känner mig i skrivande stund ganska tillplattad av några elaka ord. Till kvällen ska vi inta räkor och vitt vin, fantasin när det gäller mat är enorm, som du ser. Men räkor och vitt vin är gott, så det så!


Räkor är gott!

                                                                                                                                                                                                                                                 Jag har fortfarande ont i ryggen och magen är i uppror. Gissar att det är lingonen som vill trilla ut, men har de varit försenade i två veckor och lite till tycker jag att de inte behöver visa sig överhuvud taget. 👿

Read Full Post »

Fästmön skulle på ett viktigt möte idag och Taxi Tofflan skjutsade. Chauffören själv hade stämt träff med R, en arbetskontakt from the past, en vän i nuet. Det var pirrigt. Jag var rädd. Rädd att kliva över tröskeln till en del av det hela, Det Stora Hela, som gjorde mig så illa. Men rädslan gick snabbt över när jag möttes av vänliga R.

Vi satt och småpratade på R:s rum och jag flyttades några år tillbaka i tiden. Det var en märklig upplevelse och faktiskt gjorde den inte ont. Därför att jag kände att jag var i en varm omgivning. Efter en stund kom T och tittade in och hälsade. Jag blev rörd över att T tog sig den tiden och det var trevligt att få en pratstund även med T. Samtalet var vänligt, varmt och inte elakt nyfiket. När jag skulle gå kom även M fram och hälsade och pratade några ord. Jag är alltså inte helt hatad. Jag ÄR INTE helt hatad…

R är ju också hjärtegod och förutom en kopp kaffe bjöds jag på karameller och ett fin present – ett presentkort på en bok!


Karameller och värme = R i ett nötskal!

                                                                                                                                                              Och så fick jag senaste nytt om R:s ”eskapader”, kan man väl kalla det hela. Jag hoppas att målet nås så att det blir bra för alla inblandade. Grejen är att jag visste inte tidigare hur hjärtegod R är, men nu har jag fått känna den värmen på olika sätt och då gör det liksom ÄNNU mera ont inuti när jag tänker på hur R blev behandlad. Det krävs onekligen ett stort mått mod också, att följa upp det hela så som R har gjort, verkligen! Och tänk att det ska ta sån tid ibland att hitta pärlorna bland människor – jag menar, ofta är det ju de falska pärlorna man träffar på…

Annas möte var klart på nån halvtimma, så längre än så blev inte min stund över tröskeln. Jag är glad att jag vågade, jag är glad att jag fick kliva in på en arbetsplats där människor bryr sig om, där människor är vänliga.

Däremot är jag bekymrad över en viss annan arbetsplats – eller snarare över min vän, min käre vän, som jobbar där. Jag vill så gärna tro att det finns rättvisa här i världen och att nån där uppe ser till att rättvisa skipas. För det är ingen av oss här nere på jorden kvalificerade nog att göra. Men ibland blir jag rädd och tvivlar. Nu tvivlar jag.

På hemvägen handlade vi lite nödvändigheter och onyttigheter och medan äggen kokade ringde jag upp mamma som hade ringt när vi var ute. Fick då åter igen hjälpa henne med att ringa telefonbanken för att ge henne en saldouppgift och sen ringa tillbaka till henne. Nästa vecka ska hon ta kontakt med C som ska hjälpa henne med deklarationen och i samband med detta ska hon också diskutera byte av bank. Hon är visst inte den enda i Metropolen Byhålan som byter bort Danske Bank…

Nu är äggen skalade och vi ska strax bänka oss vid köksbordet och en skål med ett kilo räkor samt diverse tillbehör. Jag känner mig trött i huvudet, jag har nyst hela dagen och undrar om jag inte snart måste kolla upp om jag är allergisk mot nåt – och framför allt mot vad, dårå…

Read Full Post »

Käraste Nurse Rached! Tusen tack för detta paket i silvrigt papper som kom i postboxen idag.


Så vackert paket med silvrigt papper och ett bokmärke!

                                                                                                                                                         En tidig julklapp. Och jag kunde naturligtvis inte låta bli att slita upp det vackra pappret.

Kära vän, det var ju synd att jag köpte just den boken i lördags! Men jag uppskattar att du tänker på mig och din vänlighet. OM jag hittar en ny lämplig mottagare, får jag skicka den vidare då???

Read Full Post »

Mitt på dan for jag upp till pappas grav för att kolla ”skicket”. Där var ganska OK, några vissna tagetes bara, att noppa bort. Mamma och jag ska åka upp med blommor i morgon. Tog en bild från kyrkogården, en vidunderlig utsikt mot hus på höjden…


Kyrkogården ligger på en höjd – liksom dessa hus, fast på flera kilometers avstånd…

                                                                                                                                                 Därpå var det dags för en vacker begravningscermoni, med massor av blommor, tårar och fina psalmer. Jag hängde med på minnesstunden efteråt och fick två trevliga damer till bordet, Soffan och Farmor.

Vännen FEM hade inhandlat inte bara TVÅ utan TRE böcker åt mig hos Bok-Anna i hamnen! Den till höger hade hon hittat och köpt på eget bevåg. 😀


Mats Strandberg– och Karin Fossum-böckerna hade vi kommit överens om att hon skulle inhandla, boken Clark Kent hade hon köpt som bonus! Hon ÄR bara för gullig, FEM!!!

                                                                                                                                                 Så på Domus-takets parkering bytte vi böcker mot några småslantar (15 pix för Mats Strandbergs bok, 40 för Karin Fossums – inbunden och nyutkommen!) – och sa att vi ska försöka ses, men troligen inte nu. Jag åker ju ner med mamma igen den 16 juli, men FEM åker till Grekland med sin A den 18:e, så kanske hinner vi inte ses.

Damen som inte kunde läsa min ansökan ringde mitt under minnesstunden, så jag fick halvviskande försöka komma överens om hur vi skulle lösa det hela. Sen ringde mamma – bara hur pinsamt som helst att smita ut IGEN – men jag hade mobilen på ljudlöst. Jag hade försökt ringa henne efter begravningen för att säga att jag följde med på minnesstunden, vilket inte var tänkt från början. Och hon tänkte väl inte på att hon ringde olämpligt.

När jag kom hem sen, efter att ha hunnit med ett par ärenden på stan också, var det rätt surt här. Det blev inte bättre av att jag fick ett intressant mejl vars innehåll jag ville diskutera med Fästmön OCH att jag var tvungen att sätta mig vid datorn och mejla iväg min ansökan på fil. Ibland är min mamma otroligt självisk och det verkar som om hon inbillar sig att mitt liv stannar upp bara för att jag hälsar på henne… Jag fick ett smärre utbrott, för det var länge sen jag tog nån skit. Fast i barn- och ungdomen hette det

jag orkar inte, jag är så sjuk!

Numera heter det

jag orkar inte, jag är så gammal!

Och det hon inte orkar med är att nån säger emot och att nån säger sanningar. Men jag gav mig inte och vi redde ut ett och annat innan vi dukade fram sill och potatis på ballen*. Jag vill inte att det ska var nåt skit som ligger och gnaver och irriterar, jag vill reda ut eventuellt tjafs genast!


Se ner på golvet, på mammas fina matta på ballen* och räkna till tio…

                                                                                                                                                      NU ska vi inta dessert – jordgubbar och mjölk. Och det blir framför TVn, för mamma, vars liv INTE stannar för att jag kommer på besök, tittar på fotboll – jag är inte ett dugg intresserad, men ska ändå joina henne vid desserten…

                                                                                                                                                *ballen = balkongen

Read Full Post »

« Newer Posts