Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Valla’

Ett inlägg om en bok.


 

Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördareFör lite mer två år sen trodde jag att jag skulle dö. Jag köpte julklappsböcker långt i förväg till mina nära och kära. Till yngsta bonusdottern köpte jag Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare. Så här i efterhand undrar jag vad jag tänkte när jag köpte just den boken till en tonåring… Jag tror inte hon har läst den, men det har jag, för jag lånade den häromdan.

Thomas Quick, numera återigen Sture Bergwall, har dömts för åtta mord. Men han har erkänt typ 25 mord till, erkännanden som han aldrig dömts för, dock. Hur kommer det sig att en journalist som Hannes Råstam börjar nysta i det hela? Jag vet inte. Det enda jag kan se när jag läser hans bok är att han var en noggrann, detaljernas man. Bara det att han har läst hela utredningsmaterialet två gånger är… snudd på ofattbart. Materialet är nämligen synnerligen omfattande.

Steg för steg monterar Hannes Råstam ner den så kallade bevisningen och Thomas Quicks erkännanden. Det framkommer att han vid vissa mord bevisligen varit nån annanstans, bland annat på sin egen konfirmation… Det blir synnerligen tydligt av bland annat filmer från vallningar på brottsplatserna att Thomas Quick är fullpumpad med starka mediciner. Han kan knappt gå, än mindre prata och säkerligen minst av allt, tänka klart. Men han döms och han blir kvar i rättspsykiatrisk vård, med fortsatt medicinering och terapi.

Jag betvivlar inte att Thomas Quick är sjuk. Han har begått övergrepp mot andra människor. Kanske har han också mördat. I vart fall har han gjort andra människor illa på ett eller annat sätt. Att han inte har begått de mord han dömts för. Det visar Hannes Råstam här. Det är en skrämmande historia om en sjuk man, starkt drogberoende, som får uppmärksamhet av terapeuter, poliser och journalister och som helt uppenbart är en mytoman.

Detta är en stark bok. Visst är den bitvis seg med alla referat från vallningar och förhörsprotokoll. Men det är onekligen ett riktigt gediget jobb Hannes Råstam har gjort. Nu återstår bara i mitt huvud två frågor:

  1. Vilka är de riktiga mördarna?
  2. Varför köpte jag den här boken till min yngsta bonusdotter?

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket föreligger några rader och några bilder från Fridas student.


Det fanns en och annan som inte trodde det, men…
Frida har överbevisat alla! Den 5 juni 2013 tog hon studenten. Tillsammans med klassen sprang hon ut från Uppsala Slott, minsann. Där kunde jag inte vara med, så här är tyvärr inga bilder därifrån.

Vid 14-tiden lämnade jag MVM-huset och for till Mormorslottet i Kolonin där Frida skulle firas med mat, dryck, blommor och presenter. Annas snälla mamma och hennes L hade upplåtit Slottsträdgården åt oss. Och tänk, det blev alldeles fantastiskt väder, gårdagen till trots!

Frida rätt nöjd student
Frida, en rätt nöjd student – med all rätt!


Mamma Anna, tillika min Fästmö
, och hennes snälla mamma
bjöd på kallskuret och potatissallad, grönsallad, goda ostar, druvor, kycklingspett… Och bäst av allt: en jordgubbstårta.

Studenten hade fullt sjå att öppna alla paket och kuvert.

Frida i studentmössa öppnar present
Under parasollet.


Men nej.
Det var nog bäst att ta till erfaren hjälp! Mormor fick rycka in med en hand.

Frida o mormor öppnar studentpresenter
”Du måste ta bort snöret och tejpen först!”


En annan erfaren student,
Kronprinsen (Johan), tittade på, men vågade inte lägga sig i. Han hade nog tankarna på den kommande körlektionen nästa vecka.

Johan o Frida
Johan och Frida, Kronprinsen och Frizlan, Storebror och Lillasyster… Kära barn har många namn!


Nja, Frida tyckte nog att mormor var bäst
när det gäller presentöppning.

Frida och mormor
Fina presenter var det! 


Frida fick fina presenter,
men inget vi avslöjar på den här bloggen. De var till stor belåtenhet i alla fall.

Disken sparades till morgondagen, då vi alla är lediga. Men Slottsfrun och Slottsherren vill ta hand om den på egen hand. Jag packade bilen full av några av de övriga firarna – Storasyster och Prinskorven – och Anna, alla presenter och blommor samt en kasse mat. Kronprinsen tog med sig pappa Jerry och vallade honom till busshållplatsen. (Jag har en liten bil och hela familjen får inte plats.)

Vi i bilen tränade på Studentsången – med stängda bilrutor! –  på vägen till Himlen. Men nu dröjer det ganska länge innan vi får sjunga om studentens lyckliga dar igen. Typ nio år, eller nåt. Och det är ganska skönt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ingen skämsbild, denna gång, men en bild ur det gamla fotoalbumet. Här är beviset att Tofflan har suttit på hästryggen – åtminstone en gång. Pappa fotade, platsen är Valla utanför Linköping och jag är gissningsvis fyra, fem år (bilden alltså tagen 1966 eller 1967).

Liten Toffla, stor häst. Och inga solbrillor, därav knipandet med ena ögat.


Livet är kort.

Read Full Post »