Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vågar inte tro’

Helgen har gått i orons tecken, även om jag har försökt att inte visa nånting för nån. Eller knappt nämnt det. Men det är så att ett viktigt möte väntar på seneftermiddagen idag, ett möte om framtiden. Jag känner en olust och en oro djupt inuti, en sån där som anglosaxarna skulle kalla

gut feeling.

Jag tror aldrig jag vänjer vid dåliga besked av det här slaget. Aldrig. Och nu ser jag att jag är på väg att ta ut nåt i förskott, vilket förstås är dumt. Vänta och se. Vänta ända till runt 15.30 idag…

Människor gör mig orolig också och det är nånting jag inte gillar. En person som har avskytt mig i flera års tid vände sig plötsligt om i helgen, log och hälsade så rart, men jag är inte säker på att

smöret i munnen smälte.

Efter år av hån, hot, iskyla och liknande vågar jag knappt tro på nån. Jag känner hur insinuationer biter fast i mig – ett uns av sanning i dem? – eller bara en rädsla för att inte orka fortsätta stå för mina åsikter och den person jag är..?

frostigt lönnlöv
Är det över snart?


Nej, den här dan borde ha börjat bättre,
jag behöver alla positiva vibbar jag kan. Eller också är det helt enkelt så att det som börjar i moll slutar i dur? När ska det bli min tur, jag som inte missköter mig, skolkar, super, försnillar, utan tar ansvar, utvecklar, värnar om..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var mr Strindberg himself som skrev

[…] här rivs för att få luft och ljus […]

i dikten Esplanadsystemet. Men där jag arbetar byggs det nytt och ändå bibebhålls luften och ljuset. Som här, i denna utstickande del av huset.

”…luft och ljus…”


Nu sitter jag inte alls i den änden av huset
utan närmare den andra fast på långsidan. Och faktum är att jag ska sitta kvar här till och med juli månad. Trots delvis nya uppdrag och ny uppdragsgivare håller jag mig inom huset. Jag ska jobba 80 procent en trappa ner och ha kvar 20 här där jag står idag. Jag är glad och tacksam och tänker att jag kanske, kanske vågar ta hit en och annan krukväxt..? För att göra kontoret lite mer ”mitt”..?

Där den här mycket blåa tavlan hänger ska jag arbeta.


På lunchen försöker jag få lite luft och ljus varje dag,
men jag hoppas att vädret håller sig fint till i seneftermiddag. Då tänkte Fästmön och jag ta en promenad i Gamlis för att få lite mer luft och ljus än bara promenaden till lunchstället, för min del. Jag har alltid mobilkameran redo så jag kan plåta lite till institutionens eget bildarkiv. Idag önskade jag att jag hade haft en lite bättre kamera med bättre zoom så att jag hade kunnat fånga ett gigantiskt fält av lila krokusar. Jag fick bara plats med ett utsnitt.

Ett utsnitt lila krokusar.


Den ursprungliga tanken
var att köpa med mig en macka och äta den vid skrivbordet. Men jag satte mig ner en stund på Syltan för att fundera på sånt som

livets räkmacka.

Och det var inte ens en räkmacka jag hade köpt, utan en med förskräckligt kletig tonfiskröra… Hälften av kletet låg kvar i plasten när jag gav upp och gick tillbaka. Tillbaka till min fantastiska arbetsplats som jag har svårt att känna att jag är värd att jobba vid, trots fina, fina, FINA ord idag vid mötet. (När ska Bluffen Tofflan avslöjas den här gången?) För trots att jag har svart på vitt – statistik och annat – på en del vågar jag inte tro att jag är värd detta.

Livets räkmacka? Nej, en tonfiskmacka av modell kletig blev det till lunch.

Read Full Post »