Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vacker titel’

Ett inlägg om en bok.


 

Medan min sköna soverMedan min sköna sover Det är en vacker titel på en bok. Men Mary Higgins Clarks deckare med den titeln är allt annat än vacker. Boken inleds med ett mord på en känd författare och journalist, som sen paketeras in i plast och göms. TACK, Agneta, boken var riktigt spännande!

Tanken är väl att ingen ska hitta mordoffret Ethel Lambston. Fast man finner henne förstås och på så sätt dras Neeve Kearney, som driver en framgångsrik modeboutique, in i utredningen. Detta väcker hennes tankar på det ouppklarade mordet på modern Renata.

Den här boken har några år på nacken – den kom ut redan 1990. Ändå tycker jag att den håller bättre än många andra deckare (och trots avsaknaden av mobiltelefoni och datorer i boken). Den är spännande och det är inte förrän i slutet det avslöjas vem mördaren är och mördarens skäl till mordet. Men det finns många som har orsak att ta livet av Ethel Lambston…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bokligt inlägg.


 

Stjärnklart Sally

Det finns inget som piggar upp bättre än en god bok! För ett tag sen skrev jag här om en rolig barnbok, Stjärnklart, Sally! Jag skrev om texten något och skickade in min recension till UppsalaNyheter. Den texten kan du läsa här. Att jag tjatar om den här boken beror på att jag tycker att den är så fantastisk rolig – även för oss som är lite äldre än sex till nio år…

Mellan sommarens längtan o vinterns köldI morse vaknade jag en kvart över åtta (riktig sovmorgon, med andra ord!). Jag fixade kaffe och sen låg jag och sippade medan jag läste min bok på gång. Det är en bok med en väldigt vacker titel, men rätt fruktansvärt innehåll, Mellan sommarens längtan och vinterns köld. En polisroman, som inleds med att en man hoppar från ett fönster i sin studentlägenhet och tar livet av sig. Nej, jag håller med. Det låter inte uppiggande alls. Men det jag tycker är stimulerande i polisromaner/deckare – liksom i dito filmer och TV-serier – är nystandet i det brottsliga. Leif GW Persson, författare till boken, sa häromdan i ett TV-program att han älskar mord. Med det menade han inte mord som sådana, förtydligade han, utan själva utredandet som leder fram till att den skyldige ringas in och och kan åtalas. Precis sån är jag, även om de mord jag upplever är fiktiva. I verkligheten är jag en sån hare att jag tuppar av när jag ser blod…

I nästa vecka trillar det in en ny bok för recension från ett förlag. Nu ska jag för första gången läsa och skriva om en deckare. Det ska bli riktigt spännande, allra helst som boken är nominerad för ett pris.

Vilken typ av böcker läser DU helst??? Och vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kristina Ohlsson är en relativt ny bekantskap bland svenska, kvinnliga deckarförfattare. Nyss läste jag hennes debut Askungar och i natt läste jag de sista, spännande sidorna i uppföljaren Tusenskönor. Båda böckerna har jag lånat av Fästmön.

En vacker titel, men en hemsk historia.


Tusenskönor må ha en vacker titel,
men det är en hemsk berättelse som inleds med mordet på ett prästpar i deras hem i Stockholm. Fast till en början ser det ut som om mannen först skjutit sin hustru och sen sig själv. Skälet sägs vara att hans ena dotter har dött. Samtidigt väntar en illegal invandrare på en ny framtid i Sverige. Och så är det den här unga kvinnan som befinner sig i Thailand och är på väg att bli av med hela sin identitet.

Det kan tyckas som alltför många historier i en enda bok, men faktum är att de hör samman. De bildar en mycket logisk, men naturligtvis också fruktansvärt hemsk enhet.

Betyget för denna bladvändare blir det högsta! Spänningen genomsyrar hela boken, ända till slutet och författaren knyter ihop de lösa trådarna på ett lysande sätt.

Read Full Post »

Högre än alla himlar… Det är en vacker titel på Louise Boije af Gennäs ”come-back”-bok från 2010. Men det är nästan det enda positiva jag kan säga om den. Tyvärr.


En vacker titel.

                                                                                                                                                   Boken börjar på nyårsafton. Det ska skiftas millennium och ett kompisgäng är samlat i en våning på Norr Mälarstrand. Det är människorna i detta gäng läsaren sen får följa under knappa fyra år. Fyra år under vilka det händer mycket i världen runt omkring.

Tanken är väl att det ska hända mycket med personerna i boken också. Men tyvärr blir det här en enda lång skrivövning där författaren ägnar sig åt att träna på personbeskrivningar. Och det är så synd! För Louise Boije af Gennäs KAN verkligen skriva, jag har sett många prov på det. Men dessa 526 sidor, som ska följas av ytterligare två delar, är verkligen inte nåt av det bästa jag har läst. Jag är snäll när jag ger boken två tofflor.

Read Full Post »